Var på promenad med Vilda idag. Hon skötte sig exemplariskt. Min sambo var med som moraliskt stöd.

Vilda stannade snällt när det kom bilar. Hon vände inte ens ut baken när de körde förbi, vilket hon gjort tidigare. Hon blev lite rädd för en motorsåg, men lugnade sig när hon såg vart ljudet kom ifrån. Det finns nog hopp trots allt för min lilla "vildhäst" och för mig mig med. Jag måste ju ha lyckats nåt sånär med träningen, trots allt. Hon ville dock inte alls stå uppbunden utanför stallet och bli borstad. Kan hända är hon lite öm just nu pga pälsfällningen. Jag får prova att borsta henne i hagen och se om hon beter sig likadant där eller om det är jag som skrämt henne när hon bråkat om att lyfta på hovarna tidigare på samma plats. Hästar har ju ett gott minne, så det gäller att tänka efter, före. Inte alltid lätt.

Till påsk kommer Vildas bror hem till stallet. Det ska bli kul att jämföra dem. Han har blivit jätteduktig efter utlåning till ridskolan och kan tydligen bli en fantastiskt bra dressyrhäst. Vägen dit med Vilda är nog lång och krokig, men hon älskar att lära sig så vem vet?