"När jag såg dig, var jag rädd att möta dig. När jag mötte dig, var jag rädd för att kyssa dig. När jag kysste dig var jag rädd för att älska dig. Nu när jag älskar dig, är jag rädd för att förlora dig." Okänd

Vad hände sedan?

Skriv gärna fortsättning på novellen. Den kan bara bli bättre! Ni behöver inte vara blyga alla kommentarer/fortsättningar är välkomna.

LYCKA TILL igen!

Jag vaknade av att mobilen ringde kl 11,00. En tjej med övertrevlig röst presenterade sig och sa att hon ringde från "3" och ville ställa några frågor. Med en mindre trevlig röst svarade jag att jag sover eftersom jag har jobbat inatt. Som tur var så accepterade hon detta, vilket inte alltid är så vanligt att telefonförsäljare gör. Det är inte alltid människor förstår att man sover på dagtid överhuvudtaget. För några år sedan ringde en mamma i dotterns klass och ville diskutera delningen av klassen. Jag förklarade snällt att jag jobbat natt och att jag kunde ringa senare på eftermiddagen, men hon bara fortsatte att prata på. Jag lyckades till sist avbryta henne och fråga om hon skulle tycka det var okej att jag ringde till henne kl 03 på natten för att diskutera saken. Då blev hon tyst och säkert lite putt. Om man arbetar från kl. 21 till klockan 07, så behöver man sova på dagen. alla har inte ett 9-5 jobb Må-fre, tyvärr.

Jag blev väckt flera gånger idag så jag ställde fram klockan till 16 istället för till 15. Det resulterade i en del stress. Stallet, matlagning, m.m skulle hinnas med. Som tur var skjutsade min sambo Ebba till träningen. väl i stallet kom lugnet över mig. Solen och värmen gjorde allt skönt och lugnt. Hästarna låg och solade sig i hagen. Vilda somnade nästan när jag stod och tittade på dem.

Imorgon kommer hovslagaren, så det blir att åka tidigt till stallet och kratsa hovarna. Det kommer att bli en maktkamp som vanligt. Men vem vet kanske går det bättre att ta dem i boxen? Jag hoppas att Vilda slutar att trilskas med detta snart för det går åt en massa energi i onödan. Hon var ju så lätt att ha att göra med förut. Men hormonstinna ston är inte alltid världens lättaste att tas med. Fortsättning följer. Jag hoppas jag klarar mig oskadd i alla fall.

Nu är det dags att ge marsvinet antibiotika, proviva och majsvälling. Han trilskas med, men jag är åtminstone större och starkare:)

Fortsätt på novellen genom att skriva i "kommentar". Fortsätt på det som är senast skrivet, så får vi se hur det utvecklar sig. LYCKA TILL!

Elin vaknade med ett ryck. Det var alldeles tyst i huset. Hon hörde bara sin egen andning och kände hur hjärtat bultade snabbt och hårt i bröstet. Klockradions röda siffror visade på 04:00. Det var för tidigt att stiga upp, men hon skulle nog inte kunna somna om igen. Hon rullade in sig i täcket och funderade på vad som hänt den senaste tiden. Hon kunde inte förstå och hon ville inte fatta. Hon rycktes ur sina tankar när det pep i mobilen som låg i handväskan. Efter en stunds tvekan beslöt hon sig för att inte läsa sms´et. Hon visste redan vem som skickat det. Det var heller ingen svårighet att lista ut vad det rörde sig om. Elin lät därför mobilen ligga kvar i väskan. På så sätt behövde hon inte frestas att svara.