Så här såg lilla Vilda ut första gången jag såg henne (översta bilden). Nu har hon vuxit till sig rejält, vår fina lilla häst (nedersta bilden; lite konstigt perspektiv, får ta en bättre:))

När hon kom var hon mager över revbenen och hade inte mycket till muskler eller rumpa. Nu har hon fint hull och börjar få lite mer muskler.

Något har hänt. "Illbattingen" har blivit lugn som en filbunke och tyr sig till mig som aldrig förr. Hurra! Vilda lyssnar uppmärksamt allt längre stunder. Hon har inte försökt bita eller vänt upp baken åt någon den sista tiden.

Flera tänkbara anledningar

I lördags blev hon anfallen av ett annat sto, efter att hon smitit in i fel hage och barnen hade låtit henne vara där för att hon skulle slippa "vara ensam" kvar i sin hage när de skulle ut och rida. När jag kom till stallet stod hon och gnäggade på mig hela tiden när jag grejade inne i stallet. Jag visste inte vad som hade hänt. Stallägaren hade räddat henne och berättade vad som hänt. Helt slut var hon efter detta och stod tätt intill mig i hagen när jag kom med maten.

Pga mer tillgång på mat i hagen har jag minskat kraftfodret, vilket ger lite mindre havre till den ystra lilla hjärnan. (Idag ska jag ta bort kraftfodret helt, då de har öppnat upp fler hagar).

När hon rusar tar jag tag i grimman tills hon lugnat sig, vilket inte ger henne något övertag och hon lugnar sig snabbt och slutar dra. Ingen idé att försöka alltså. Det räcker nu att jag visar att jag ska ta tag i grimman. När hon äter gräs räcker det att jag tar ett tag i grimskaftet och säger kom! Då kommer hon snällt med istället för som tidigare dra och knuffas.

Oavsett orsak så har hon nu fattat att hon vinner på att följa mig och vi är nu mer samkörda, ingen av oss behöver bråka om makten. Det bådar gott. nu kan vi träna mer effektivt och det blir roligare och tryggare för oss båda två.

Ska ut i paddocken och fortsätta träna idag. Hon var jätteduktig i onsdags.