Idag tränade vi lite i paddocken igen. Vilda var lite pigg och busig till en början, men lugnade sig efter några rundor. När hon väl varit duktig och följsam en stund trodde hon nog att hon skulle få vila för hon segade som en gammal ridskolehäst, maskning kallas det.

Då testade jag att tömköra en liten stund. Hon var mer koncentrerad idag och det dröjde längre innan hon började vända sig om och gå efter mig än sist. Rullade sig gjorde hon dock så fort vi kom in i paddocken. Jag tror det är gjorden hon försöker få av sig. Det blir till att vänja henne av med detta. Inte så kul att rida en häst som skall rulla av sig sadeln. Då har vi en liten utmaning igen. Det handlar nog bara om att avleda henne när hon visar tendenser att börja rulla sig.

Nu börjar det dra ihop sig. Känner mig lite stressad, vilket gör att jag får mindre gjort. Den 29:e börjar kursen i Borås "Vårdutveckling och ledarskap" Den slutar 17/1 och den 26/1 börjar skrivarkursen i Skåne. Innan dess ska jag själv vara "Kurt" och hålla i HLR-utbildningar igen 10/11-13/11 på Tjörn.

Till detta hör att jag måste skicka in något alster till skrivarkursen. Redan färdiga sådana ligger nog uppe på garagevinden, men bara tanken på att gå upp dit och se allt bråte som framförallt 20-åringen har samlat där, gör att jag nog hellre skriver något nytt. Prestationsångesten närmar sig... och klockan går...

Nu ringde de från Högskolan i Borås. Jag kom in på kursen. Jag hade tidigare fått beskedet att den var fulltecknad. Blev lite perplex. Som vanligt har jag många planer och som vanligt händer allt på en gång. Det kan bero på att jag sätter igång med allt på en gång.

Jag sökte nytt jobb förra veckan, men vet inte om jag vill ha det nu när jag fick en ganska bra löneökning. Det blir svårt att plugga och jobba heltid samtidigt. Sen har jag ju min lilla häst som ska tränas och skötas. Många barn och katter att ta hand om har jag också.

I januari börjar skrivarkursen jag skall söka till. Mitt största mål i livet är ju att bli författare, så jag kanske bör fortsätta att jobba natt så att jag har tid att utveckla mitt skrivande. Kanske kan jag i framtiden leva på mitt skrivande och ha en egen gård med hästar (drömmar:)).

Vi får se vad alla planer leder till, men om jag känner mig rätt så ringer de snart från den arbetsplats jag sökt jobbet på och då blir jag väl ännu veligare.

Men, det ska vara gott att leva! Man ska göra det man trivs med för sedan är det försent. Det gäller bara att veta vilken strategi som ger bäst livskvalitet???

Idag fick jag besked om min löneökning(=X). Min första tanke var WOW, det var ju ganska mycket. Sedan började lite simpel matematik. Först och främst arbetar jag bara 67% alltså 0.67 x X = 0.67X Retroaktiv lön från juni istället för april pga Vårdförbundets strejk: 0.67X x 4 = 2.68X Sedan kommer skatt på 50% eftersom vi får höjningen i en klumpsumma: 2.68X x 0.5 = 1.34X Nu undrar ni väl var X är. Klumpsumman blev 1340kr efter skatt. Dvs för fyra månader. Resten får ni räkna ut själva.

Idag tömkörde jag utan medhjälpare. Det gick väldigt bra i början. Efter en stund undrade Vilda varför jag gick bakom hela tiden, så hon försökte gå efter mig istället. Det resulterade i en massa små volter hit och dit. Hon fäller kopiöst just nu och tar varje tillfälle i akt att klia sig, mot allt inklusive mig. Till sist rullade hon sig mitt i paddocken med tömmar och allt.

Inte världens bästa koncentrationsförmåga idag, alltså. Hon lydde i alla fall mina kommandon, så vi får vara nöjda med det. Hon artar sig. Till slut blir hon nog en fin liten kör- och ridhäst.

Nu är krisen här igen. Jag orkar nästan inte höra på nyheterna. Det är fruktansvärt för de drabbade, men snart börjar det likna hysteri eller masspsykos.

Nu håller alla i sina pengar och det som inte fått kosta något (tex. sjukvård) får nu kosta ännu mindre. Det är nog läge att börja jobba idéellt snart. Vi kanske vill ha det som i USA och låta välgörenhetsorganisationer ta över sjukvård och hemtjänst m.m.?

Det är inte roligt att tillhöra den s.k "tärande sektorn". Hur man nu kan kalla den det. Alla vill vi ha en bra sjukvård, skola och barnomsorg. Det får dock inte kosta något. Denna matematik går inte ihop, men ändå tror politikerna att det på något magiskt sätt ska gå ihop i slutändan. Att man offrar några patienter, barn och gamla på vägen verkar inte bekomma dem.

Nej, när de själva blir sjuka åker de ändå gräddfil med hjälp av skattepengarna. Då har vi plötsligt råd att betala för vården. Vård av icke vanliga dödliga d.v.s De vanliga dödliga dör i kön till cancerbehandling. Då blir det ju ännu billigare för staten. En vårdplats mindre att betala för.

SJUKT

Ikväll drar vi till Barcelona. Det ska bli skönt med lite miljöombyte. Vi ska äta och dricka gott.

Jag har just fått reda på att min arbetsgivare inte tänker bidra med några pengar till den kurs jag tänkt gå. Jag önskade ett bidrag till studielitteraturen, vilken säkert inte var speciellt diger med tanke på att det bara var en 7,5 hp- kurs. Det är väl inte hela världen och kursen verkar ändå inte bli av.

Något som retar mig mer är att jag blev mer eller mindre lovad att få gå på HLR-konferensen i Stockholm som äger rum i november, under mitt s.k medarbetarsamtal. Idag fick jag ett mail där min chef säger att de inte har råd med den heller. Till detta hör att vi som är HLR-ansvariga bidragit med 300kr per utbildad person i kommunen till Hemsjukvårdens budget. I våras utbildade vi 167 personer i grundläggande HLR samt luftvägsstopp. Vi(två personer) drog alltså in drygt 50 000 kr på tre dagar. Men någon utbildning/fortbildning för oss har inte Hemsjukvården råd med. I höst ska vi utbilda ytterligare kommunanställda, ungefär lika många. Det är bara det att jag vet inte om jag har lust.

Om man bara ska ge och ge och ge, och sen aldrig få något tillbaka så tar lusten slut!

Inför HLR utbildningarna i våras bad jag att få köpa böcker, då det är ett nytt HLR-program och jag slutade hos min förra arbetsgivare innan de nya böckerna hade kommit. Jag fick först till svar att jag ej kunde köpa dem. De kostade 75kr resp. 50kr st. När sedan säkerhetsavdelningen skulle stå för notan gick det plötsligt bra.

Det är nog dags att söka nytt jobb! Det är inte första gången jag gör det pga snåla arbetsgivare. Den utbildning jag har har inte Hemsjukvården investerat en enda krona i och ändå ska de kunna tjäna pengar på mitt jobb.

Nej, jag har faktiskt hittat ett intressant jobb. Jag ska ringa dit nästa vecka när jag kommer hem från Barcelona.

Igår var det dags att pröva lite tömkörning igen. Ebba hjälpte till. Den här gången var gjorden inte lika poppis när den skulle på. Nu visste Vilda att det skulle spänna runt magen, så hon sparkade lite under magen. När den väl var på var det inga problem. Hon fattade hjälperna perfekt och brydde sig inte ens om att den nya unghästen galopperade och gnäggade i hagen bredvid. Hon verkar tycka att det är väldigt roligt. Efteråt var hon lugn som en filbunke både i stallet och på väg tillbaka till hagen. Ebba ledde henne själv utan problem. Hon brydde sig inte ens när det kom bilar.

I måndags var hovslagaren här och hans elev hade fått verka Vilda. Hon hade sparkat honom och dragit sönder ett grimskaft. Suck, att hon aldrig ger sig. Det är väl russet i henne som fortsätter att envisas.

Jag är glad att hon låter mig ta hovarna nu i alla fall. Jag hoppas att vi kan jobba bort detta beteende också. Med tanke på hur mycket hon utvecklats under det året jag haft henne, så finns det hopp.