Idag har jag och E varit i stallet. Hon har ridit på Ludde med en av döttrarna i familjen. Vilda stod länge och tittade på när de red i paddocken. Det verkade nästan som om hon är sugen på att träna. Idag var dock målet att göra rent såret i näsborren. Efter borstning, hovkratsning och mycket kel. Var det så dags att spraya Gentiana Violett i näsborren. En av döttrarna på gården hjälpte mig att hålla Vilda. Det blev väldigt LILA överallt. Jag tror t.o.m att jag lyckades att träffa såret. Jag såg även att det faktiskt var flera små sår i näsan, men det djupare såret är det som är svårast att komma åt.

Frågan är om det är så bra med uttorkning eftersom det sitter i nässlemhinnan, men det var nog bra att komma åt orentligt idag, så får vi se om jag ändrar sårbehandlingen imorgon. Stackars Vilda, men hon var ganska cool när det var klart och fick massor av beröm samt morötter i hinken. När jag släppte henne i hagen galopperade hon i väg till de andra hästarna och sökte tröst.

Jag känner mig så taskig bara, nu när hon är så godmodig och trevlig att ha att göra med. Men det måste ju bara göras:(

Jag fick inte jobbet jag sökt. Jag blev inte särskilt förvånad. Hade hela tiden en känsla av att det redan var vikt åt en person från början. Men det finns fler jobb och som det är nu med häst och allt så är det ganska skönt att jobba natten. Kvällarna hade jag gärna varit utan dock. Nästa jobb jag tar kommer i vilket fall handla om vårdutveckling på något sätt. Det är det jag vill arbeta med, om jag inte blir författare;)

Lilla Vilda har fått ett sår i vänster näsborre. Det är inte det lättaste att göra rent det. Igår lurade Mats henne att sänka ner mulen i en vattenhink. Jag har aldrig sett henne så misstänksam. Hon backade från hinken när vi ställde fram den. Hon som gärna dricker eller åtminstone luktar på vattnet. Mats lade en äppelbit i hinken, men icke.

Jag gick ifrån henne och pysslade lite i foderrummet och Mats stod kvar med henne i stallgågen. Då försökte hon få upp äpplebiten. Lite vatten fick hon allt i näsan innan hon fick tag i äpplet. Sedan försökte jag ta bort gammalt blod med en bit papper, men då slängde hon med huvudet och frustade. Jag tog en blomspruta och sprutade på såret med Jodopax. Det sved ordentligt och Vilda tramapde bakåt och slängde upp huvudet. Inte kosntigt att hon blev rädd, men vad gör man. Efteråt fick hon en massa äppleklyftor i en bunke och mängder av pussar och kramar.

I lördags red Alice på Vilda. Hon åkte inte bara med, utan red. Med främst vikthjälper styrde hon Vilda exakt dit hon ville. Vilda lyssnade perfekt. Hon skrittade slalom mellan koner och bytte varv i paddocken. Vilda förstod precis allt. Efteråt såg hon så trött ut. Hon hade använt valnöten till max i tio minuter och ansträngt sig ordentligt. DUKTIG HÄST!