Nu har vi äntligen börjat renovera Ss rum. Det går framåt, så förhoppningsvis är tak och väggar klara imorgon.

Jag har tyvärr blivit lite internetgalen och i det forum jag är med i och diskuterar är tonen tyvärr ganska tråkig hos många. Det tog väldigt lång tid innan jag gav mig in i några diskussioner överhuvudtaget, men nu inser jag ju varför.

Finns det någon annastans bråkdelen av besserwissrar som inom hästfolksvärlden. Tanken är väl att man ska be om råd och få det, men ofta är det några som måste visa hur duktiga de är och därför kommer med kommentarer som snarare sårar än hjälper. Själv har jag fått en del hjälp så jag ska väl inte klaga, men det känns som om man måste be om ursäkt å deras vägnar hela tiden. Dessutom blir  man rädd att man ska bli missförstådd eller bortgjord. Detta eftersom besserwsissrar livnär sig på att kunna framstå som allsmäktiga och allvetande. Säger någon att hon rider med spö är det lika med att hon misshandlar sin häst. Säger någon att hon rider utan träns är det lika med oansvarigt.

Herrregud väx upp!

Självklart finns det mogna och trevliga personer där också som gör allt för att hjälpa varandra. Men det kommer alltid någon liten jävel och förstör stämningen.

Får nog sluta gå in där och träna min häst i lugn och ro istället.

Testade den nya sadeln igår. Hon sprang en del. Jag vet inte om det berodde på sadeln eller om hon bara var pigg o glad?

Jag ramlade också av för första gången på 23år!

Sadeln snurrade runt, eftersom jag spänt gjorden för dåligt. Vilda ställde sig och åt:) Inget som rubbar hennes matlust i alla fall.

Här jobbar vi på en volt för första gången, bara för att testa hjälperna, inget vi bör göra för ofta dock.

Visst är hon duktig min lilla kuse?

Vilda tyr sig jättemycket till mig nu. Hon kommer springande till mig i hagen och följer med utan grimma. Verkar tycka det är väldigt roligt att lämna hagen. Hon har två ston som kör runt med henne i hagen, vilket kan vara jobbigt när jag ska hämta henne eftersom de försöker fösa bort henne från mig. Hon gör då allt för att komma tillbaka till mig. En kväll blev hon trängd av dem mellan staketet och badkaret och hade ingen utväg när det ena stoet bet henne i rumpan enda vägen var mot mig. Hon tvärvände dock och hoppade över badkaret istället. Jag blev mäkta imponerad.

Samma kväll gick vi en promenad och hon lydde jättefint. Vi gick till den tråkiga/gräslösa hagen där de stått tidigare, och jag släppte koncentrationen ett kort ögonblick. Då rusade hon fram och bet mig i ryggen. Får inte ihop detta beteende med det som hon visat tio minuter tidigare. Kände hon sig trängd, trodde kanske hon skulle få gå i den matlösa hagen igen och fick panik? Eller var det något som bet henne och hon trodde kanske att jag gjorde henne något? Hon hade en liten bloddroppe på bogen när vi kom till stallet. Vet inte var det kom ifrån? Sedan skötte hon sig ännu bättre på hemvägen.

Hästar är svåra att förstå sig på ibland. Trodde ju jag hade ledarskapet som i en liten ask nu????