Idag var det meningen att jag återigen skulle rida med den nya sadeln och ett par andra paneler till, vilka jag testat en gång tidigare.

Vilda sadlades och tränsades, idag med ett kortare bett och utan nosgrimma. Vilken skillnad!

Jag hade dock glömt att hämta ned pallen, som jag måste ha när jag sitter upp i den bomlösa sadeln. Istället tog jag en plastbehållare och ställde på högkant. M höll i Vilda. Plastbehållaren välte och jag åkte i backen, under hästen som tog ett skutt framåt, klantiga jag igen.

Min lilla coola Vilda lugnade sig dock direkt. Jag borstade av mig gruset och gick för att hämta pallen. När jag närmade mig paddocken igen stod Vilda och M utanför. Sadeln hängde på ena sidan och Vilda var uppstressad. Eltråden som fungerar som grind för paddocken var uttöjd och hängde på halv svaj. Till råga på allt började M´s telefon ringa ilsket och den redan stirriga hästen började trampa runt. Jag tog henne, lugnade henne och M fick av "den jävla skitsadeln", som han numera kallar den.

När jag hade lämnat dem hade Vilda tydligen fått för sig att helt plötsligt sticka under tråden, varpå den fastnade i sadeln och hon fick panik. Sadeln har nu flera fula märken på sig, så jag kan nog glömma att skicka tillbaka den. Förresten är det ingen skitsadel alls, men för en oinvigd kan den ju verka dålig, bara det faktum att man måste ha en pall för att sitta upp;)

Imorgon rider jag nog lite på egen hand och hoppas att Vilda blev tillräckligt rädd för att inte springa genom tråden med mig på.

Det blev ingen ridning, tyglarna (de är däremot skräp) gick sönder. Istället tömkörde jag henne ute på vägen och hon var jätteduktig och lyhörd.

Sista biten till hagen satt jag dock upp och red barbacka. M ledde henne och jag höll krmapaktigt i manen. Några små travsprång blev det och jag satt kvar!

Imorgon blir det till att skaffa nya tyglar och då ska jag rida i min fina sadel, men jag kommer kolla extra noga så att den inte åker runt.

Kanske hög tid för säkerhetsväst?

Igår satt jag och tittade på ett gammalt Insiderreportage. Intressant, särskilt som en av de granskade är den som tömt pengar på min sjuke fars konto och förskingrat pengar från hans stiftelse. Vilket ledde till att vi barn inte fick ut många slantar av arvet. Pengarna i sig är kanske inte det viktigaste, men att en sådan person kommer undan gång på gång säger en del om Sverige som rättsstat. Vi är inte de enda som är drabbade, så man kan undra vad polisen gjort för att utreda soppan?

Jag kanske borde blivit privatdeckare i stället;)

Eller så kan det bli en spännande bok så smånigom. Om jag nu inte blir hotad eller något, eftersom det är de metoderna som verkar gälla för den sortens människor.

Fortsättning följer (kanske).