Först vill jag tacka er alla för trevliga kommentarer! Ni gör mig glad:)

Idag gick lastningen bättre, med hjälp av rep bakom gick Vilda på direkt.

Väl framme stod hon fint och stilla tills jag bad henne backa:)

Hon gnäggade och var lite uppspelt på stallplanen. Glad att återse sina nya kompisar och pojkvännen;)

Idag delade vi in oss i två grupper om 3 + 4 hästar. Första gruppen tränade före lunch. Först tömkörning runt i paddocken i olika banor samt träning på halt mellan två koner. Vi medhjälpare drog släpor, "sockerbitar och bildäck framför bredvid och bakom hästarna för att vänja dem vid ljudet. Hästarna var förvånansvärt lugna med tanke på att det blåste halv storm och hundar skällde, folk gick runt i paddocken, och regnkappor som var upphängda på staketet fladdrade i vinden.

Sedan tog vi en häst i taget som fick dra draglinor som efterhand släpades i backen och vidrörde hästens bakben. Medhjälparna lade efterhand tryck bakåt så att hästen fick känna på att sänka huvudet, jobba med ryggen och börja dra. Sedan kopplades svängeln på draglinorna och samma sak gjordes med den. Efter detta fästes ett bildäck på svängeln som hästen fick dra. På så sätt kunde man även se hur rakt man körde med hjälp av spåret i gruset. Därefter fick hästen dra en släpa, vilket bl.a är bra träning för att lära den att acceptera skaklar.

Draglinorna kopplas på Vildas duktiga "pojkvän"

Efter lunch var det vår grupps tur. Vilda var lite uppspelt och misstänksam mot "sockerbitarna" som släpades runt till en början, men vande sig snabbt. Jag började få in tekniken och fick henne att böja sig och forma sig, gå på volter och göra halt på rätt ställen. Idag använde jag mycket finare hjälper än igår och hon lyssnade på minsta lilla tecken från röst, töm och pisk. Vad vi kan!, tänkte jag:)

När det var vår tur (som tredje häst) att spännas för gick det också jättebra! När hon blev fundersam vinklade hon öronen bak och fick massor av beröm. P2 påminde mig om att överösa med beröm för att stärka förtroendet och få henne att lita på att allt var i sin ordning.

Vilda fick beröm av kursledarna som sa att en sådan häst kan man nå hur långt som helst med, när man får den att jobba med sig, pga dess vilja. Hon gjorde även rakast spår på diagonalen med bildäcket (jag måste ha styrt ganska bra med);) Matte är stolt som en tupp!

Efteråt var hon helt slut och somnade nästan i paddocken.

Nu är lilla körhästen trött!

Tyvärr inga aktionbilder pga för mycket att stå i:)

Pålastningen gick bra med hjälp av "pojkvännen" som fick stå synlig genom frontluckan, inga rep behövdes alltså:)

Vid avlastningen hemma försökte hon rycka bakåt igen, men lärde sig snabbt att det inte var lönt, tack vare nackringen som P2 splitsat åt oss (tack så mycket!). Hon stod sedan still tills jag gav kommando att hon skulle backa, långsamt!

Den lilla körhästen är nu trött och nybörjarkusken med sin vapendragare med. Imorgon blir det sovmorgon för oss och vila för Vilda.

Ha en trevlig kväll alla! Själv skall jag titta på Kenny Starfighter med S och E.