Lilla Vilda har varit helt ok nu, inte flåsig men litet trött. Hon hostade igår när jag tömkörde henne i trav i paddocken, men liksom de andra gångerna bara de första stegen. Hon har inte hostat när jag springer med henne på vägen. Kanske bara lite damm och flåsandet kanske har med istadighet och ovilja att bli riden att göra?

Veterinären kom i alla fall. Eftersom vi inte träffat henne förut berättade jag att Vilda är väldigt spruträdd och att vi kanske måste bremsa henne.

Hon började med att lyssna på lungorna. Det lät rent och fint, andningsfrekvensen i vila var normal. Vilda var mycket skeptisk och undrade vad i hela friden hon höll på med;) Vi ledde in henne i boxen för att ta blodprovet. Den lilla duktiga, men skeptiska hästen stod helt still. Inga söderdragna händer eller fingrar idag alltså.

Nu går provet på analys(infektionsstatus) sedan ev. cortisonbehandling eller så avvaktar jag och ser hur hon verkar framöver pga risk för fång vid cortisonbehandling. Nu är dessutom pollensäsongen snart över, om det nu är pollen som stör henne. Veterinären sade att hon var lite omusklad över ryggen, vilket jag själv också lagt märke till. Förra sommaren såg hon mycket bättre ut trots att vi då tränade mycket mindre. Det blir till att tömköra ännu mer i skog och mark, vilket jag tycker är så himla roligt:)

Lite snopen var Vilda över att gå tillbaka till hagen. Men hon försökte allt roa sig själv och ingen av de andra hästarna hakade på buset. Tråkmånsar. Hon försökte även få igång mig som synes på filmen.

Det känns bra att hon rasade runt en stund. Det är nog inget större fel på henne:)

Ha det bra alla!