Idag var en underbar dag: fint väder och en urduktig häst som visserligen stannade för litet matpauser längs vägen, men lyssnade väldigt fint idag. Jippie!

Väntar på att M ska komma hem. Får inget gjort eftersom jag inte vet hur många vi blir till middag så har jag inte ens orkat tänka på vad jag ska laga. Hade varit skönt med hämtmat idag, fredag och allt. Men ekonomin är inte på topp precis. Har dock en del i frysen, får bli något hopkok.

Vädret är underbart, kanske blir det en ridtur trots allt om inte det hinner bli mörkt och kallt innan vi kommer iväg.

Funderar på om Vilda trivs med det nya bettet? Hon drar inte upp huvudet som tidigare, men bettplattorna skaver så de har jag plockat bort, med följden att bettet dras genom munnen när hon och jag dividerar om vart vi ska svänga. Får nog sätta på nosgrimman igen, suck. Ska nog inhandla en remontgrimma istället för den jag har nu. Skam den som ger sig. När det gäller tömkörningen så verkar det inte spela någon roll. Hon går fint med och utan nosgrimma, men drog upp huvudet ibland med det tvådelade bettet. Tror hon trycker upp det i gommen.

Nej nu är jag hungrig! Maten kallar!

Ha det gott alla!

Här en bild från första provningen av den bomlösa (juni). Springig Vilda och en lite osäker matte efter den otippade avrullningen (ptrooo, sakta!) Bjuder om inte annat på ett gott skratt:)

Igår begav jag och M oss till stallet för att träna den lilla. Tänkte rida ut, men det var lite stimmigt på gården. En häst skulle lastas och åka till veterinären. När Vilda såg sin transport på gårdsplanen och hörde sin kompis protestera blev hon stressad, spärrade upp näsborrarna och steppade runt. Vi tog det säkra före det osäkra. Jag lånade en säkerhetsväst och vi bestämde oss för att börja i paddocken. Usch vad tråkigt!

Hon ville helst inget alls, men fick igång henne till sist. Hon var väldigt duktig på att sätta igång i trav direkt när jag bad henne, men var ungefär som en uppdragbar leksak. Det gick långsammare och långsammare och till sist stopp.

Om och om igen. Vi skulle rida över bommarna, men där stannade hon också eftersom vi brukar göra halt och avsluta mellan bommarna när vi tömkör. Säkerhetsvästen störde mig och jag fick inte till min sits ordentligt eftersom den tog i bakvalvet på sadeln(lite stor).

Efter en stund lade vi ner det hela, men vi lyckades i alla fall med lite volter i skritt och några halva i trav. Det stod ett lite högre hinder i paddocken och det ville Vilda gärna hoppa över, men man kan inte alltid få som man vill;)

Jag skulle nog ridit ut i stället, måste komma på ett sätt att motivera henne. Är det andra hästar med så är det inga problem, förutom att hon då vill srpinga över till deras volt och busa;) Mat och godis är ett säkert kort, men hon blir tiggig och odräglig då, så det funkar bara för stunden.

Nästa gång är planen att rida ut med den bomlösa sadeln, vilken hon verkar gilla bättre och känner hjälperna bättre i. En säkerhetsväst som passar eller ingen alls. Kanske testar jag att rida i en av hagarna bredvid de andra hästarna så hon får lite sällskap. Vi får se, hur det blir. Tömkörning får det också bli. Det älskar hon, men vi behöver även öva på ridningen båda två och få upp flåset lite efter vilan.

Det kan ju inte gå bra jämt.

Ha det bra alla!

Idag mår jag bättre. Inga nattliga svettningar även om jag sovit väldigt dåligt, men man kan ju inte sova hur mycket som helst. Huvudvärken är borta, men jag mår litet illa fortfarande. Vilda ville väldigt gärna komma ut en sväng i går. Hon gnäggade efter mig när jag gick från hagen. Det får bli lite aktivering idag istället.

Den 14/9 fyllde jag och M fyra år. Vi träffades, moderna som vi är;) på internet. I tre år har jag nu bott på denna ö. Tiden går fort. Vi har stöttat varandra i med- och motgång, vilket känns bra. Det senaste har det varit lite mycket av motgångar bara, men jag känner att det vänder nu:) Mitt förra förhållande höll i 16år. Denna gång hoppas jag att det håller livet ut.

Att bo på ett så litet ställe som detta har för- och nackdelar. Det pratas väldigt mycket och av en fjäder blir det snabbt en höna. Fördelen är att man inte behöver bry sig eller delta i detta. Som de nämnde i inslaget från Veteran tv: -När grannen har köpt en ny soffa så måste de andra också göra det, en ständig tävlan. Jag tror ju att det är så på alla mindre orter eller i villaområden överhuvudtaget, men jag skiter faktiskt i om grannen köper soffa, bil, båt eller hur ofta de klipper gräsmattan. Nej, hellre pratar jag med mina vänner om sådant som är viktigt, sorgligt eller roligt. Skvallret överlåter jag till dem som roas av det och hoppas att det ger dem en mer intressant och spännande tillvaro:)

Igår träffade jag P1 på ridskolan och nu börjar det dra ihop sig till nästa inkörningskurs. Datum är tyvärr inte klart, men jag hoppas att det inte blir en jobbhelg. Körsektionen kommer också att dra igång snart och han tyckte det skulle bli spännande och se hur Vilda uppför sig framför vagn så småningom.

Jag har ev. fått tag i ett par lädertömmar också. Det skall bli skönt att slippa allt trassel med textiltömmarna i så fall.

Ha det bra alla!

I torsdags sändes detta program http://www.ur.se/MediaPlayer/Templates/MediaPlayerPopup.aspx?id=115245&SeriesProductID=152935 Klicka på "gammal är äldst"

Tack till redaktionen som tar upp ett viktigt problem: psykofarmakaförskrivningen till äldre. Visserligen har jag endast arbetat på Västkusten under min tid som sjuksköterska, men reagerade väldigt mycket särskilt när jag började arbeta i kommunen, över den stora användningen av psykofamaka till de äldre.

Var finns alternativen? Taktil massage, samtal, aktivering...?

Jag tror att en stor del av sanningen ligger i dålig bemanning på de särskilda boendena. Hur skall till exempel en ensamarbetande undersköterska(nattetid) hinna lugna alla oroliga patienter med annat än tabletter?

Vi är alla ansvariga som arbetar i vården.

Politikerna bär dock det yttersta ansvaret för att det ser ut som det gör och frågan är om det verkligen blir billigare.

Som det nämndes i programmet så är ofta sjukhusvård av äldre en följd av medicinering. Kommunen börjar betala för patienten när han/hon är medicinskt färdigbehandlad på sjukhuset, då tickar kommunens pengar iväg snabbt.

Några extra underskötersketjänster och mer handfasta alternativ till psykofamakan hade varit mycket billigare.

Hur många gånger har jag inte skickat in patienter med misstänkta höftfrakturer, efter att de ramlat som ett förmodat resultat av sin medicinering.

Tyvärr togs inte denna sida av problematiken upp i programmet, men jag hoppas att en uppföljning görs.

TACK till Veteran tv (kul att se sin arbetsplats också:))

Ha det bra alla!

Har precis gått upp och fått i mig lite frukost.

Natten till igår hade jag ont i magen och mådde illa, sov därför dåligt. Kände mig ganska bra sedan och var på jobbet. Magknipet och illamåendet kom och gick under kvällen. Jag blev sedan väldigt yr och konstig och gjorde konstiga saker: försökte tanka en bil som redan var tankad, såg fel på mätaren. Konstigt att det bara gick in ca 10 liter när jag trodde att tanken var nästan tom. Försökte låsa upp bilen senare, men stod och drog i handtaget på en annan bil som naturligtvis var låst. Samma färg hade de, men var inte ens av samma märke. Sömnbrist trodde jag.

Patienterna fick i alla fall rätt vård. Hur det än är så skärper man till sig när det väl gäller.

Idag är jag lika yr fortfarande fast jag sovit, sovit och sovit. Huvudvärken ligger som ett band runt skallen.

Sjukanmälde mig: -Tror du att det är Pandemin? Vi ska registrera alla sådana fall. Ingen aning, sa jag. -Tycker inte det verkar vara några typiska symtom?

Är nu trött på att ligga i sängen, men det är det enda som hjälper mot yrseln, att sova.

Ha det bra alla!

Påbörjar nu två kvällspass 15-01. Frysen är laddad åt barnen som får fixa middag själva(stackars;)). M jobbar i Gbg med min far så de får klara sig själva här hemma. E får hoppa över fotbollsträningen idag, tyvärr. Man kan ju inte dela på sig. Jag är fortfarande väldigt anti denna knäppa arbetstid, men själva jobbet brukar vara ganska roligt.

Ha det bra alla!