Vad skapar oss? Vårt biologiska arv? Vårt sociala arv? Är det summan av dessa samt sedan finslipning av erfarenheternas sten. Den som rundar av vassa hörnen, gröper ur vissa ställen.

Lär man av sina misstag? Eller tar man lika mycket lärdom när man lyckats med något? Kanske utvecklas man mer av det som gick bra än det som blev fel? Trial and error. Fortsätter man som en dåre att göra samma sak om och om igen fastän man inte kommer någon vart eller prövar man något nytt?

Hur lär man sig att ge och ta i en relation?

År 2008 var det ca 50 000 par som gifte sig och skilsmässotalet var ca 20 000. Lär man sig här av sina tidigare misslyckanden eller framgångar? Kan vi lära av varandra, eller måste vi pröva själva?

När jag sett några avsnitt tv-programmet Lyxfällan slås jag av att det väldigt ofta är en person som drar in största delen av pengarna medan den andra gör av med dem. Ofta verkar inte den parten som tjänar in pengarna veta vart de går.

Tyvärr är det fortfarande så att männen tjänar mycket mer än kvinnorna och att kvinnorna oftare arbetar deltid för att ta hand om hem och familj.

Om man bortser från det rent ekonomiska så tror jag att det är mycket vanligt att man kommer ifrån varandra under småbarnsåren. Man har två helt olika världar under dagarna. En nära hemmet, barnen och allt som hör det livet till som kanske tar en fika med väninnorna eller sina föräldrar. Den andra jobbar, går på möten, får impulser utifrån. Kanske går den arbetande parten på after-work, tränar och fortsätter ungefär som innan barnen kom till världen?

Så ses de i dörren, eller framför tv-n ibland. De pratar om de inte är för trötta. Vad talar de om? Jo sina impulser under dagen. Men kan de mötas och förstå varandras världar? Eller utbyter de bara artigheter och blir snart deras respektive världar främmande och ointressanta för den andre?

Detta är kanske rena flummet, men jag tror att det är väldigt lätt att glida ifrån varandra om man inte delar något annat än hem och barn.

Hur är det när man precis träffats?

Då kan man knappt vara utan varandra. Att göra allt ihop är nog inte heller något framgångsrecept i det långa loppet. Men att ha något som båda tycker om, kan dela och ha intresse i är väldigt viktigt för relationen, tror jag.

Detta och att inte ha hemligheter för varandra. Att ta gemensamt ansvar för att relationen mår bra hoppas jag att jag lärt mig av min Trial and ERROR;) när det gäller äktenskap och kärleksrelationer.

Hur tänker du kring detta?

Färdigfilosoferat för idag!

God kväll!

 

Stina

20 oktober 2009 19:34

Jag tror att nyckeln till en bra relation ligger i att kunna kommunicera ...

Förhoppningsvis lär man av sina misstag - då har man nån glädje av dom iaf !

http://billiejean.bloggagratis.se

 

Viveca

21 oktober 2009 09:07

Ja kommunikation är viktigt. Ibland blir små saker så stora om man missat i kommunikationen. Jag tror nog man lär sig av misstagen, men även av när det går bra. Förhoppningsvis gör man hellre om det som gick bra än det som gick dåligt.

 

Bea

25 oktober 2009 00:09

Åååå, det här med relationer är skitsvårt. Jag har varit ensamstående mamma i ca ett år. Ändå träffade jag min nuvarande man för snart 17 år sedan och våra barn är 12 och 9. Hur går den ekvationen ihop?

Jo, när mina barn var små hade jag och min man det som du beskriver. Vi var mil ifrån varandra. Jag jobbade 80% och mitt liv, mina intressen var barnen och hemmet. Fritiden ägnade jag åt heminredning, barnens aktiviteter, som då bestod av lekparken, barngympa och barnvagnspromenader med andra mammor.

Min man, upplevde jag, fortsatte som vanligt, med sitt liv och sina intressen. Jag försökte prata, men upplevde inte att jag nådde honom. Efter många om och men ansåg jag att enda utvägen var skilsmässa. Så jag flyttade och vi hade barnen varannan vecka.

När jag flyttat upplevde jag dock att vår relation blev bättre. Våra vänner skrattade och sa att :" Ni umgås ju mer nu när ni är skilda än när ni bodde ihop." :) Det ena ledde till det andra och vi fann varandra igen.

Jag flyttade tillbaka till huset och vi gifte oss efter något år. Men man kan inte luta sig tillbaka. Relationer är sköra och kräver ständig omsorg!

Ha dä gött! (Är värmlänning;)

http://Beabloggar.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...