Tack för kommentaren ylle!

Nej, jag undrar vad som hade hänt om jag varit en snäll patient och gått hem med mina tabletter.

Förra året läste jag en kurs i vårdutveckling och ledarskap i denna ingick bl.a "Prioritering i hälso- och sjukvården"

Det finns fyra prioriteringsgrupper:

1. Vård av livshotande akuta sjukdomar
    Vård av sjukdomar som utan behandling leder till

    varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död

    Vård av svåra kroniska sjukdomar

2. Palliativ vård och vård i livets slutskede

    Vård av människor med nedsatt autonomi

3. Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar

4.Vård av andra skäl än sjukdom eller skada

Tyvärr rimmar inte alltid verkligheten med denna ordning. Ta t.ex psykiskt sjuka, där vissa borde hamna i prioriteringsgrupp 2 pga nedsatt autonomi, men där verkligheten istället ofta innebär ingen vård alls.

Enligt denna ordning borde jag hamna i grupp 1, vilket handkirurgen också bedömt det som då jag fick förtur. Men hur tänkte de på ortopeden?

Allt är framtaget genom politiska beslut. Politikerna bestämmer hur mycket sjukvård som skall beställas t.ex hur många operationer som ska genomföras av utförarna ex. landsting/kommuner. Det är ekonomiska beslut och för att klara detta måste man prioritera, vilket jag är helt med på, men ramarna har krympt och många får vänta länge. Därför har vårdgarantin införts. Patienterna kan då bli vårdade utanför sitt eget landsting. En bra tanke, som dock kräver en hel del administration.

Om man hade lagt mer pengar på själva vården och mindre på byråkratin och administrationen runt den, tror jag att ekonomin skulle bli bättre och köerna kortare.

Nästa kurs jag läser måste bli vårdlogistik, mycket intressant. Skulle vilja ändra på alltihop.

Tänk vad det kostar med alla som går hemma sjukskrivna och väntar på vård och dessutom kanske måste bråka med Försäkringskassan för att överhuvudtaget få sina pengar.

Ha en bra dag alla!

 

Bea

25 november 2009 23:54

Usch, ja... jag blir så f-bannad rent ut sagt. Psykvården måste jag säga att jag ställer mig en smula frågande till. Utan att lämna ut min släkt för mycket här på bloggen kan jag säga att jag har mist en släkting, förra hösten, pga av bristande psykvård. Jag pratar alltså om ett MÄNNISKOLIV! Kan inte säga annat än USCH igen!

http://Beabloggar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...