Har fått remissbekräftelse från Nu-sjukvården, ortopeden. För närvarande ligger väntetiden på c:a 6 månader.

Tur jag skrev en egenremiss, efter den fick jag förtur på handkirurgen, fattar inte hur prioriteringen kan skilja så.

Efter ett halvår kommer min hand vara totalt obrukbar, men de kanske missade neurologikursen på ortopeden?

Imorgon ska jag roa mig med att begära kopia på remissen, namnet på den läkare som gjort prioriteringen, samt fråga denne vad som händer med en nerv som ligger i kläm för länge och vad som händer med muskler som inte får någon nervstimuli. Visserligen gör vårdgarantin att det som mest ska ta 90dagar, men det är nog tillräckligt lång tid för att min hand ska sluta funka helt.

Hoppas på att handkirurgen slussar mig rätt och kan lite mer om nervernas funktion, suck!

Väntade på samtal från veterinären igår, fick till sist tag på assistenten idag igen. Veterinären hade själv fått uppsöka sjukhus i sviterna av svininfluensan. De hoppas vara igång igen på torsdag.

Vilda är inte allmänpåverkad och igår kunde jag lura henne lite i hagen och lade handen över mankammen, då ruskade hon på sig, men sprang inte iväg i alla fall. Hoppas att det inte blir värre tills på torsdag. Idag ska jag försöka få rent såret om det så innebär att jag bara sprayar det med klorhexidin. Det regnar inte idag så det är ju större chans att det torkar ut och att det bakteriedödande får ligga kvar ett tag.

Väntar på att veterinären skall ringa upp. Pratade med assistenten imorse och de lovade att ringa så snabbt de kunde.

Under tiden har jag roat mig med att läsa om svininfluensan och vaccinet. Bl.a på Facebook går konspirationsteorierna varma. Det hävdas att svininfluensan är skapad för att läkemedelsföretaget (Baxter) skall tjäna pengar, och myter om vilka hemska biverkningar vaccinet ger florerar i mängder.

Som jag tidigare nämnt så var jag själv skeptisk, men snarare till nyttan av vaccinet än pga dess biverkningar. Alla läkemedel har biverkningar och som nyfärdig sjuksköterska, var det otäckt att ens ge en Voltaren eller en Panodil, när man läst FASS-texten.

I dessa utläggningar företrädesvis på forum eller bloggar, förklarar man t.ex att det finns vetenskapliga studier som visar att vaccinet är allt från overksamt till farligt och helst på samma gång.

Ett overksamt ämne har varken effekt eller bieffekt, eller?

De s.k vetenskapliga bevisen består av youtube-klipp och ett pdf-dokument från en man som anklagar regeringen för att de använder svenska folket som försökspersoner, som jag fattade det, för dokumentet innehöll i stort sett ingenting?

Sedan finns det en del något mer nyanserade diskussioner där man tar fakta från läkemedelsverkets statistik över hur många som fått sjukhusvårdas pga H1N1 respektive pga vaccineringen, samt jämförelse av antalet dödsfall kopplade till de båda. Vad man väljer att inte ta med är dock hur många som insjuknat respektive som har vaccinerats.

Det finns inga ofarliga läkemedel, men var och en bör få välja utifrån fakta och inte en massa skräckpropaganda av människor som inte har läst ett enda poäng i det de sitter och diskuterar, som självutnämda experter.

Att vara kritisk är viktigt, men att vara paranoid är något annat, oavsett vilken sida av skranket man står på.

Ha det bra alla!

Klådan i manen verkade ha avtagit, men Vilda blir helt tokig om man vidrör manen eller försöker titta in i den. Igår stod regnet som spön i backen och hon verkar ha fått ett nytt sår som ser litet svampigt ut. Kala fläckar har hon också på flera ställen i manen. Blir inte klok på vad det är. Eventuellt regnskållor? Pälsätande löss? Kan dock inte hitta några parasiter, men det är svårt när hon är så misstänksam. Hon kämpar allt hon kan för att komma undan om man ens nuddar ett tagelstrå.

Pga min hand har jag inte ridit på länge och tänkte göra det idag med hjälp av M. Efter borstning av den lerinpackade hästen. Skulle så sadeln på plats. Då manen växer långt ned mot manken måste man stryka undan den så den inte kläms under sadeln. Vilda fick fullständig panik och gjorde allt för att komma undan. Hon ruskade sig och sadeln förflyttades bakåt. Det var inte lönt att börja om och eftersom jag inte vet om det är klåda eller smärta som stör henne tog vi av sadeln igen. Det blev en promenad i ställlet. Manen lät vi vara helt idag.

Upptill i pannlugg och den översta delen av manen kan man klappa och vidröra under viss skepsis från Vilda, men det verkar inte vara obehagligt. På måndag skall jag kontakta veterinären för det verkar inte vara någon "normal" klåda. Stackars liten, det finns nästan inget jobbigare än när det kliar. Hon verkar dock inte skrubba sig så mycket nu, kanske är hon mer öm istället. Svårt att vet. Hon är i alla fall inte allmänpåverkad. Pigg och glad var hon på promenaden, men lite irriterad när en gren kom när manen och när vinden blåste runt i den. Vi travade och skrittade gjorde halt och tog några matpauser längs vägen. Efteråt ville hon inte gå tillbaka in i hagen, kanske för att hon fick komma in lite tidigare igår för att torka upp i stallet. Vissa lär sig väldigt fort;)

Jag hoppas att veterinären kan lista ut vad det är och att hon får en behandling som hjälper snabbt.

God morgon!

Idag skymtar solen bakom molnen, hoppas på en regnfri dag.

I natt hade katterna en sådan där springa-fram-och-tillbaka-natt och jag sov dåligt. Var det fullmåne?

Nu när jag är sjukskriven har jag lyckats laga lite mer fantasifull mat än vanligt. Gillar att laga mat egentligen, men ofta blir det lite tjatigt och ont om tid.

Gårdagens middag blev räkor á la Red hot chili peppers, med ris;) Mums vad gott det var. Det är kul att experimentera med mat och oftast så blir det gott.

Recept, nja det blir utan precisa måttangivelser då, på en höft så att säga. Så ni som vill ha exakta mått får experimentera själva (inga fysiker eller matematiker lär vilja testa;))

Ingredienser:

Röd chilifrukt ca 2 st

Vitlök ca en klyfta

Färsk ingefära

Räkor (använde skalade frysta, men absolut godare med färska)

Broccoli (att dryga ut med, räkorna krymper ju;))

Hummerfond (första gången jag använt detta, men orkar man göra egen fond så slipper man ju färgämnen o E-tillsatser, blev förvånad). Går nog lika bra med buljong.

Creme fraiche

Hacka chilin, fräs i olja,(ev. salt, fonden var vädigt salt dock) i med pressad vitlök och grovt riven ingefära. Rör om och i med räkorna. I med hummerfonden. På med lock en stund sedan i med broccolin. Koka ihop. Rör i creme fraiche, smaka av. Servera med ris.

Bon Apetit!

Ha en trevlig fredag alla!

Ett kort konstaterande:

Vänner finns till för varandra och hjälper varandra i svårigheter.

Tex. när det kliar på ett svåråtkomligt ställe

Tack alla underbara vänner för att ni finns och för att ni är bäst!

Ha en skön kväll alla!

"Hästfolket
Under vintern1988-89 kom veterinären och antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinade ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk.

Få moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke. Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som huvudskligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning. Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att nästla sig in hos främmande arter.

Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä. Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till att hävda och söka utvidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter.

Emmellertid ser man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till marken och sprätta upp dem utan pardon.

Hästfolket kommuniserar framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärtom hör man ofta hur infödingarna utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur.

Stamman leds ibland av en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80% eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar dagligen bon av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende, vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara.

Det är i sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av honungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel. Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar. Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang. Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar.

Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska begränsas till speciella reservat. Jag har till och med sett hur man velat segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra.

Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt.

Vår värld vore fattigare utan dem.

Erik Granström"

Trots att jag är sjukskriven känns det som om jag hinner ännu mindre än vanligt. Kanske för att allt tar så mycket längre tid. Att mocka och fixa ordning hästmaten kan gå på en halvtimme om jag har bråttom i vanliga fall. Nu tar det minst en timme. Till detta omvårdnad av liten häst, nästan en timme till. I och för sig en ren uppskattning eftersom jag sällan tittar på klockan när jag är i stallet. Där står tiden stilla. Samvaron med Vilda är ren njutning och resten av världen stannar (tror jag i just det ögonblicket i alla fall).

Att laga mat är ett helt företag. Allt som normalt görs i en handvändning kräver plötsligt total koncentration. Därav lite glesare mellan inläggen här på bloggen. På kvällen är jag så trött att jag kan sitta och somna. Väl i sängen kan jag inte hitta någon bra sovställning så jag vaknar lika trött.

Nog om "stackars mig".

Igår var jag och M och shoppade. Mineraler, nya rid-stall-stövlar, raggsockar och ett första-hjälpenskåp till stallet. Skall fylla på det med lite fler saker, men nu finns det plåster, kompresser, gasbindor, självhäftande elastiska bindor, blodstopppare m.m

Kameran har inte fått följa med till stallet på ett tag, men fotade med mobilen häromdagen:

Här åter i hagen efter lite ompyssling

Fick lov att ta lite probolja i manen och på halsen, vilket verkar gjort nytta mot klådan:) Kamma igenom manen är dock inte poppis, men ett steg i taget...

Vilda har återigen kommit på något nytt. Hon brukar vara väldigt duktig på att vända sig när man skall stänga till hagen, men försökte sticka från M när han hade trådhandtagen i ena handen och grimskaftet i det andra, stod sedan som envis lite åsna och vägrade gå mot honom. Vilket gjorde att han släppte trådarna och ett handtag gick sönder. Förmodligen ett resultat av en tillrättavisning efter att hon knuffat honom i ryggen på väg till paddocken tidigare.

Dagen efter ville hon inte få på sig grimman och följa med mig, vilket i stort sett aldrig händer annars. Dagen efter igen gick det bra att gå med och allt var som vanligt tills vi kom in i hagen igen.

Min svaga vänsterhand orkade inte hålla trådarna när hon trilskades, så antingen släppa grimskaftet eller trådarna. Jag släppte grimskaftet "Stå stilla!" Hon stod still när jag stängde till hagen, men vände sedan på en femöring och stack upp i skogen med grimskaftet slängande. Jag höll tummarna att det skulle gå bra och gick efter henne. Hon stannade och jag kunde få av grimman.

Det är väldigt sällan jag höjt rösten mot henne. Det behövs inte. Hon förstår Nej! Bra! Duktig! och en massa andra ord. Att förstärka det positiva och nonchalera det negativa funkar kanonbra. Men knuffande och annat är inte acceptabelt. M gjorde som vi brukar om hon gör sådana saker(vilket var mycket längesedan nu). Han bad henne backa, men vad jag tror blev lite för mycket var att han höjde rösten eftersom det gjorde ont i ryggen och för att han blev arg. Själv var jag inte med utan grejade i stallet när det hände.

Vilda är en envis, men ganska känslig om än orädd individ. Att vara rättvis och behålla tålamodet och sitt lugn är A och O. Visst brister det ibland för oss alla, men eftersom jag gillar att analysera det mesta så gör jag även det nu.

Fortfarande inga uppställda bilder Stina, men här en "nästan uppställd".

Första gången med sadel, nyårsafton 2008, somliga firar såhär;)

Ha en trevlig kväll alla!

Jag har inte glömt av er, men pekfingervalsen är inte så effektiv när man skriver.