Operationen gick bra. Nu väntar jag med iver på att få tillbaka känseln i fingrarna. Styrkan kommer att ta lång tid att träna upp.

Ett träningsschema har jag fått, med övningar som ska göras varje timme.

Maxlyft på 2kg (får be Vilda bajsa lite mindre).

Får inte ha handen nedåt (lätt att glömma;))

Jag blev väl omhändertagen och fick denna typ av bedövning:

IntraVenös Regional Anestesi
IVRA, används vid operationer som beräknas pågå i ca 45 minuter, bedövar handen och hela armen på den sida som ska opereras. 

Före operationen får man en droppnål på både höger och vänster hand/arm. På den sidan som ska opereras får man bedövningsmedlet direkt i droppnålen. Operationen görs i blodtomtfält. En blodtrycksmanschett pumpas upp då armen tömts på blod med hjälp av en slags gummilinda, sedan sprutas bedövningsmedlet in. Efter ca 20 min pumpas andra luftkammare upp och de som varit luftfyllda töms. Då har bedövningen kunnat verka regionalt utan gå ut i resten av systemet. Mycket smart och effektivr!

Det tar ca 15 - 20 minuter för armen och handen att bli helt bedövad.

Sedan fick jag även litet lugnande och smärtstillande. Bl. a. Dormicum (samma som Vilda fick hos tandläkaren;))

Det är nyttigt att vara patient ibland. Att vara den som är utelämnad och beroende. Det får mig att bli påmind om vilken makt vi som arbetar i sjukvården har och hur viktigt det är att vi förvaltar den väl med stor respekt för patienterna.

Självklart hade jag en stor fördel av att förstå "språket" samt att jag känner mig hemma i miljön, allra helst på Sahlgrenska där jag arbetat på många olika ställen både som undersköterska och sjuksköterska.

Litet utelämnad kände jag mig dock efter en välbehövlig tupplur väl åter på avdelningen. När jag sovit av mig det värsta ruset och kände att jag måste röra på mig insåg jag att jag låg med sänggrindar på båda sidor och sängen ganska högt upp från golvet. Ringa på klockan? Nej det tog emot, men jag sneglade på den och den var inte ens inkopplad. Efter lite knappande och rattande var grindarna nere och golvet något närmre mina fötter.

Efter toabesök och fika kände jag mig som en ny människa.

Bäst av allt var besöket av min bästa väninna J, som jobbar som sjukgymnast på sjukhuset. En inredningstidning, ett kort och en påse godis hade hon med sig. Glad blev jag:)

Ha en trevlig helg alla!