Stina

2 oktober 2010 20:39

Intressant fråga, och tankeväckande inlägg !
Sitter på jobbet nu så jag hinner inte med något längre inlägg, men det kommer när jag har tid och när jag har klurat ut nåt bra att skriva *s*

Viveca

3 oktober 2010 10:08

Du är alltid välkommen vet du:)

Ann

3 oktober 2010 10:07

Livskvalite för mig är att få vara frisk, kunna göra det jag vill, umgås med nära och kära osv. Livskvalite är också att jag har turen att kunna ha mina kära hästar och att inte behöva bekymra mig alltför mycket om jag har mat för dagen eller någonstans att bo.
Håller med om att märkeskläder och andra statusprylar inte hör till min livskvalite.
(har varken plattv eller brukar åka varken ofta eller utomlands på semester)
Däremot är jag faktiskt riktigt stolt över att jag har lyckats få ihop några högskolepoäng! Är inne på min 5 termin av 7 innan jag blir lärare. Man blir inte rik på pengar men att jobba med barn är berikande! :)

Viveca

3 oktober 2010 10:12

Ann: Att vara stolt över vad man åstadkommit är jätteviktigt, tror jag. Oavsett vad det är. Är självklart stolt när jag lyckats med något, t.ex studierna. Ska snart ut och se om jag kan vara stolt över mitt lilla matvrak. Har jag lyckats lära henne något?;)

ylle

4 oktober 2010 06:57

Livskvalitet för mig är som för Dig lugn och ro, att få umgås med vänner jag tycker om och inte minst med djur.. Att "bara vara" ibland och inte behöva babbla hela tiden. Att befinna sig i naturens mjuka tysta värld, jag har med tiden börjat avsky stan med oljud och folksamlingar och trängsel och stress.... För mig är lycka en stillsam fika med en god vän, en mjuk hästmule eller alpackanos.. att kunna röra sig och känna sig kapabel att klara sig själv, men veta att det finns hjälp om man skulle behöva.....

Stina

4 oktober 2010 23:06

Jaha, nu fick jag hur mkt tid som helst över när det blev nattvak över en ev dålig häst.
Visserligen vet jag inte om jag är så pigg *s* och hur bra det här inlägget blir, men jag kör !

Det första som kommer upp i tankarna är : djur.
Utan samvaro med djur, speciellt då hästar, så vet jag inte riktigt om jag skulle känna någon mening med livet ?
Samvaron och det utbyte jag får av människor jag tycker om är viktigt.
Diskussioner ... att tänka, fundera och utvecklas som människa. Att lära mig nya saker.

Men jag gillar oxå materiella saker.
Jag vill ha en bra dator, internet, kamera, platt tv.
En skaplig bil och en skaplig hästtransport.
Jag vill klä mina barn i fina kläder och köpa fina saker till mina djur.
Jag vill ha råd.

Jag vet av erfarenhet att min livskvalitet sjunker betydligt om jag har en dålig ekonomi. Om jag inte kan unna mig saker.

Jag vill inte ge upp det ena för det andra ... jag vill ha allt !
Just nu, där jag är idag i livet, så är både det materiella och det själsliga viktigt för mig och jag vill inte ge avkall på nåt av det.

Viveca

4 oktober 2010 23:45

Tack för kommentarerna.
Själv tror jag att vad som är viktigt i livet förändras med förutsättningarna. Att vara frisk ser man som en självklarhet när man är det. Men även svårt sjuka kan känna livskvalitet. Andra saker blir då viktigare.
Materiella saker kan skapa tillfredställelse. Själv är jag jättenöjd just nu efter att ha gjort några loppisfynd med ganska onödiga saker egentligen. Att resa är fantastiskt och ger oerhörd tillfredsställelse. Jag gillar tekniska prylar och kan bli som ett barn på julafton om jag får pilla med en ny pryl med massa knappar och funktioner. Men att låna pengar och sätta sig i skuld för att ha råd med det där lilla extra skulle förta hela tillfredsställelsen det gav.

Vad jag lite krångligt försöker komma fram till är att det egentligen inte krävs så mycket för att ha god livskvalitet. Man måste "bara" komma ihåg att leva. Allt annat runt om kring som man unnar sig, det lilla extra, är just det lilla extra som man gläds åt en stund.

Pernilla

5 oktober 2010 10:12

Vilket bra inlägg - jag tror jag ska ta och läsa den där boken. Jag är utsatt för avund i mitt liv, just nu och det tär lite. Det finns människor i min närhet som avundas mig för att jag har råd att ha tre hästar och för att jag har haft råd att köpa dem. Vad dom inte tänker på är vägen till detta nu. Anledningen till att jag äger tre ponnier istället för min älskade dressyrhäst som jag var tvungen att sälja (och blev lurad på kuppen). Det finns ingen anledning för dem att avundas mig. Till skillnad mot dem så kan jag inte ägna mig åt precis det som jag vill. Jag försöker hitta en annan väg och tycker verkligen jag är värd den nya hästen som ger mig så himla mycket.
Oj nu blev du överröst med mina saker hihi - det var inte meningen.

Den största livkvaliten i mitt liv kommer från hästarna. Dom gör mig lugn och harmonisk och väldigt glad. Jag älskar att komma ut i naturen och det gör jag endast tillsammans med hästarna.
Sedan älskar jag att läsa, att umgås med mina bästa vänner, mina syskon och såklart med min älskade man.

Ha en bra dag :)

Viveca

6 oktober 2010 09:05

Pernilla: Att vara utsatt för avund eller snarare missunnsamhet är jobbigt. Du behöver inte be om ursäkt. Det är intressant att läsa det du delar med dig av.

För att kunna ha råd med det man vill exempelvis hästar får man försaka annat (om man inte är miljonär;)) Var och en prioriterar det som är viktigt för just honom/henne och inget är mer rätt eller fel även om jag själv kan tycka att vissa intressen verkar väldigt ytliga, men smaken är som baken...Missunsamhet förstår jag mig inte riktigt på. Att små barn blir avundsjuka och förbannade när något är "orättvist" har med en omognad att göra dvs de har ett oändligt stort ego, vilket hör till deras utveckling. Men att vuxna reagerar så kan jag inte fatta. Har själv försökt tänka efter om jag känner något sting av missunsamhet mot någon för att testa mig själv, men nej hittar inte denna känsla. Kanske har det med utvecklingspsykologi att göra, kanske missar några ett steg i denna och fastnar i barnens sätt att se på andras framgång?

Tack alla för kommentarerna. Det har varit väldigt intressant att läsa dem. Skulle kanske läsa boken också:)

Maria

6 oktober 2010 15:14

Härlig blogg du har Viveca!
Stor och inte en helt enkel fråga att svara på...Jag tror precis som du att vad som är viktigt i livet förändras med förutsättningarna och var man befinner sig i livet. Mycket handlar om dig själv, vem du är och din självkänsla tror jag. Oftast upplever man som störst glädje, tacksamhet och "wow-känsla" (om du förstår vad jag menar:) i de riktigt små enkla sakerna som kan hända oss i vardagen. Skall jag för egen del sammanfatta vad livskvalité är för mig så det nog ordet frihet. Möjligheten att helt fritt kunna göra det jag vill/det som skänker mig glädje. Frihet att kunna umgås (kvalitétstid) med mina nära och kära. Frihet att få vara den jag är. Självklart betyder även hälsan oerhört mycket...att få lov att vara frisk och ha hälsan är en gåva. Några små tankar här på eftermiddagskvisten. Kram:)

Viveca

6 oktober 2010 20:20

Tack Maria!
Frihet är väldigt viktigt för mig med, vet att jag hade med det i något arbete om etik;)
Märker att åldern eller kanske snarare livserfarenheten har betydelse också. I 25-års åldern "visste" jag väldigt mycket och var väldigt bestämd med vad jag tyckte var viktigt. Nu är inte allt svart eller vitt längre utan en gråskala:) Kanske är det meningen att man skall tackla ålderskrämporna bättre då eller kanske behöver man inte bry sig om en massa onödiga saker;) utan njuta av livet istället. Kram på dig med:)