Det kommer allt mer snö här och nu ser det ut som rena vinterlandet. Tid för lite fotografering:)

Nu har jag som sagt minskat givan något, vilket känns sådär. Igår packade jag hö, men ändrade mig när det gäller givan mitt i, packade om och det känns fortfarande tveksamt. Vill ju att de ska få det de behöver, men vill inte att Vilda ska bli sjukt fet. Man skall ju heller aldrig snabb-banta en ponny, men så mycket har jag inte minskat. De har ju halm att tugga på med. Jag är en velig person och det blir säkert bra när jag bestämt mig;)

Igår när jag skulle sadla Vilda kände jag över hennes rygg ordentligt och kände en "svullnad" över korset, hmm. Hon var inte öm, alltså misstänker jag att det kan vara en fettkudde eller att Marko varit där med sina hovar, men då borde hon ju ömmat. Därav mina bantningsfunderingar. För lite gräs- eller halmmage är ju inget farligt, men undrar om det inte är lite mer än så. Det är svårt att känna hullet ordentligt nu när de har så mycket päls också.

I vilket fall är planen MOTION framförallt. Så för att börja någonstans, tog vi den "lilla" rundan igår. Pigg till en början och rask takt, tills vi skulle förbi grannhästarna. Nej, då vill hon inte gå längre. Men efter mycket övertalning, lock, pock och beröm: DUUKTIG! Så kom vi framåt några meter i taget. Allt var konstigt på vägen. Soptunnor, brevlådor, nya snöhögar, fåren var konstigast. Att få henne upp för en brant backe för att sedan komma till skogen tog hur lång tid som helst, men det gick:)

Väl inne i skogen frustade hon nöjt och var åter pigg som en mört. Hon gillar skogen och visste att vi var på hemväg.

Rundan avslutas med två åkrar, därav började jag inte i den änden;)

Japp, liten pigg häst spetsade öronen, spände hela kroppen och började rusa. Fick henne att lugna sig men drev på när det började gå uppför i stället. Några meter genom en gärdsgård och en dunge, sedan ett öppet fält igen.

Jag bad om trav och gav en galoppfattning, yes hon galopperade så att snön yrde. Men det var antingen väldigt roligt eller så skumpade matte för mycket. Det blev ett par rejäla bocksprång. Matte tappade stigbyglarna och hamnade på sniskan i sadeln, men kravlade sig på plats igen. Sedan tog vi det lugnare ut på vägen och travade lite längs hagen så att även Marko fick springa med lite:)

Vilda var varken speciellt trött eller svettig, så hon behöver längre turer. Tidsmässigt var det dock en lång tur;) Detta är dock en början för att få henne(och mig) att våga utan sällskap. Man kan ju även ta två rundor, tänk vad förvånad hon kommer bli, om jag får henne från gårdsplanen en gång till när hon tror att turen är slut.

Så idag är det Marko som står på schemat. Det blir litet lydnadsträning och en promenad.

Annars är nu planen att få tag i draglinor, svängel, inkörningssläpa samt låna en sele till Marko. Vilda behöver fysiskt arbete och Marko behöver börja jobba lite smått. Så nu får semestern vara slut för ett tag...