Tack för kommentarerna alla!

Själv har jag varit lite frånvarande här ett tag. Det har varit mycket annat som tagit min tid och uppmärksamhet. Jag har dock varit inne och läst hos er andra och lämnat någon enstaka kommentar.

Jag tror att Stina och jag har fått samma sjuka? Har haft ont i lederna i flera veckor samt något slags nackspärrsliknande som inte blev bättre efter en rejäl vurpa på snöbelagd is häromdagen. Jag känner mig som en åttioåriong i kroppen just nu, vilket inte är likt mig. Men klimakteriet, nej det är det väl inte...?

Igår fick jag ännu mer ont och dessutom feber så jag hoppas att ledvärken kom av ett virus som lurat i kroppen en längre tid för att sedan lämna den när infektionen är över. Min mormor hade reumatism och jag får alltid lite extra ont i lederna när jag är sjuk, men blir såklart orolig när det gör ont utan att jag har en infektion i kroppen.

Nog om mig. Det går över...

Så till hästarna:

Vilda är något stabilare i magen efter att jag gett henne en skvätt Proviva nypon varje kväll. Lite väl sött för tjockisen, men inga mängder dock. Hon slurpar i alla fall i sig det med god aptit. Att magen är i olag och att jag känner på hovarna varje dag, vilka faktiskt är varma (fram spec) från och till gör att jag blir än mer orolig för fång. Men hovar är varma till och från normalt och har hon ingen puls så skall det väl inte vara någon fara. Men tjock är hon.

Så här i backspegeln så borde jag kanske följ vikten eller bröstomfånget under vintern för att ha gett något mindre givor. Att ta bort kraftfodret går inte då det enda hon får är en slev Betfor, mineraler, linfröolja och morot. Visst betfor och morötter kan man ju skippa, men jag tror inte det gör så mycket skillnad med de små mängderna hon får. Mina hästar får främst grovfoder. Då de går på lösdrift har jag gett något större givor än man normalt ger installade hästar. Sedan har jag ökat eller minskat beroende på väder. Givan har ökats vid ihållande blåst och regn, blötsnö eller om det varit minus 10 eller kallare. 

T.o.m Marko som växer har mycket litet kraftfoder. Endast en halv dl unghästfoder och en halv dl havre annars samma som Vilda. Han är jättefin i päls, hovar och hull.

April 2010, lite tunn efter vintern.     

Juli 2010 innan flytten.

September 2010 efter flytten.

Barbamama September 2010

Februari 2011.

Jag har inte vågat minska Vildas ranson för mycket då båda hästarna fått allt utom kvällshöet tillsammans i hagen. Vill ju inte banta Marko. I början föste Vilda även bort Marko från hans hög när hon var färdig med sin. Nu försvarar Marko sin hög så hon kan inte ta den när de får höet i boxen om han inte bjuder henne, vilket han gör ibland. Hon äter fortfarande snabbare än honom.

De senaste veckorna har de fått alla mål inne dvs varsin hög på sin egen plats, vilket jag tror kan göra nytta även om det är litet tråkigt. Fast så som det blåst har jag ändå varit tvungen för att höet inte skall blåsa ur hagen. Jag har även minskat Vildas giva något och kommer minska den ytterligare lite grann. Det tråkiga är ju att jag inte kan ge halm istället pga risk för hosta.

Det som behöver komma till är mer motion. Men utan brodd kan vi fortfarande inte ta oss fram på några uteritter. Är fruktansvärt trött på isen nu. Så fort vi har varit på gång så har hon blivit sjuk eller så har vädret satt stopp för oss.

Nästa vinter blir det antingen skor och brodd eller boots och brodd.

I tisdags tog jag i alla fall ett litet träningspass med Vilda på åkern/banan. Själv var jag tvungen att ha broddar på skorna för att våga leda henne dit;)

Hon var riktigt pigg och frustade nöjt. Det var dock lite gropigt och gamla våta löv på gräset som stack upp där Mats plogat banorna. Det blev lite snubbligt ibland. Vi fortsatte med våra skrittövningar och varvade dem med mycket trav. Försökte även oss på lite tempoväxlingar vilket funkar bättre nu när hon inte segar sig som en snigel längre. Det blev ju inget utrymme mellan snigeltrav och halt för att ändra tempot förut eller så fick jag sitta och driva som en galning och så fort jag slutade blev det tvärstopp;)

Mot slutet var hon trött och försökte sega lite samt dra åt ett annat håll än vi skulle. Men till sist kom vi överens och jag började skritta av henne som belöning. Det var premiär för den nya sadeln som satt som en smäck och kändes jättefin att rida i. Stigbyglarna hade jag fått lite väl korta dock så jag passade på att släppa dem och vila benen, men då stannade Vilda. Det brukar ju betyda att matte skall hoppa av;) En sak till att träna bort:)

Ha en trevlig helg alla!