Den låg där jag hade den sist: på en hästrygg i solen.

Solen har värmt trots ganska snål blåst. Mår bättre, men lederna gör sig påminda emellanåt. Börjar undra vad det är egentligen.

Jag tog mig och Vilda i kragen och iväg på en ridtur.

Lite tittig var hon. Hon sneglade till och med på sin egen skugga med skeptisk blick.

Arkivbild

Att hälsa på grannhästarna var uppskattat i vanlig ordning. De var också lite på tårna i blåsten och skuttade runt i hagen.

När vi skulle förbi deras hus mot en T-korsning var det något som skrämde Vilda.

Själv kunde jag bara se några löv som blåste på asfaltsvägen framför oss. Jag drev på och berömde när hon gick framåt. Men Vilda blev spänd, gick på sidan försökte kasta sig, resa sig och vända. Allt för att slippa gå mot det läskiga.

Det jag gillar med Vilda att hon vill försöka stå emot eventuell rädsla och hon vill lita på mig. Hon protesterar, stannar upp, tittar/lyssnar och så börjar hon igen. Hon lyssnar på ptroo! och "ingen fara", men är skeptisk och steppar lite. Men hon sticker inte (fast man vet ju aldrig).

Hon lyckades vända, men jag fick henne att vända sig tillbaka mot det hemska igen. Då kom en bil körande på den korsande vägen. Huuu vad läskigt! Vi stod dock kvar efter ett litet jämfotahopp och jag fick lugnat henne. Det var ju faktiskt bara en bil. Snart kom en till, vilket var riktigt bra, för då blinkade hon knappt.

Försökte driva henne framåt igen, men kände hur rädd hon var. Ville inte ramla av och ville inte börja spänna mig heller, för då om något går det åt pipsvängen.

Jag lät henne stanna och hoppade av. Efter mycket om och men fick jag henne framåt förbi det läskiga, inte för jag fattade vad det var? En snöhög, skuggor, fåren, gnissel från en takantenn??? Jag stannade, vände henne mot det igen och gav mycket beröm när hon följde i min takt. När hon försökte rusa bort från det fick hon vända eller backa.

Jag satt upp igen och hon tedde sig mycket lugnare även om hon hade totalkoll på vår förföljare Skuggan.

I skogen var hon istället tvungen att ha koll på var hon satte hovarna. Stigarna efter andra hästar och fotgängare var fortfarande isbelagda. Jag djupandades styrde och berömde. Hon sicksackade sig fram på gräskanterna bredvid stigarna och vi tog oss fram över stockar och under låga grenar. Fint och försiktigt.

Plöstsligt fick valnöten något annat att tänka på än läskiga skuggor.

Sedan kom vad jag trodde var eldprovet. Det öppna fältet där vi brukar galoppera där var det också ganska isigt och jag ville inte galoppera hemåt på en fortfarande något stressad häst. Men hon lyssnade så fint, så fint hela  tiden.

Det blev bara lite trav idag, men skritt är inte att förakta och jag tror nog att Vilda brände några kalorier bara genom att stressa upp sig.

Väl hemma stannade hon utanför ingången till hagen där Marko gnäggande kom springande mot oss. Hon körde åsnevarianten, nu var turen slut! Att man skall bli av med sadel och träns i stallet är inte så noga.

Dagens talgdank: Vilda är cool, men innerst inne en häst.

Dagens slutsats: Allt jobb från marken och befästande av kommandon, framförallt Stanna! är guld värt.

Dagens känsla: Stolt som en tupp, över att jag tog mig runt rundan utan att varkeb ge upp eller ramla av vilket verkligen är en bragd med tanke på min sits och balans, samt över världens bästa lilla häst som lyssnar på sin matte även när det blåser hårt.

Dagens fundering: Borde kanske ta tag i det där med säkerhetsväst...och så kanske jag borde tala om för någon att jag rider ut och vart jag rider?

Dagens "efter-ridtur-fika":

Dagens "börjar bli kompisar":

Så till något helt annat.

Jag har funderat på det där med att skriva. Sedan jag var mycket ung har jag skrivit och skrivit och skrivit....kanske är det dags att göra något av det. Att bli färdig med något.

Jag har påbörjat flera romaner, men inte skrivit färdigt någon. Däremot en del noveller och dikter, vilket kanske är de format jag borde hålla mig till, om jag skall bli färdig annat än i huvudet. Tyvärr vet jag inte hur många jag sparat heller för de har varit inskrivna i olika kollegieblock som legat och skräpat ett tag. Jag skulle gärna skriva krönikor för någon tidning för att komma igång. Jag behöver en deadline.

Två alster har jag lagt ut på bloggen tidigare och de finns under kategorin skriva.

Vet inte om man bör lägga ut sådant egentligen för vad är det som säger att det inte redan är publicerat då eller hur är det med copyrighten? Det finns ju de skribenter som är riktigt lovande och som publicerar mycket på sina bloggar.

I mina drömmar ser jag mig själv sitta i det blivande biblioteket med läsglasögon på näsan och titta ut genom fönstret på den storslagna utsikten samtidigt som jag suger på en jäkligt bra formulering. Jag småler sedan litet för mig själv medan jag knattrar ned den och tar en stor klunk kaffe.

Alltså läsglasögonen de har jag ju redan skaffat...

Ha det bra alla!