Hej alla!

Hoppas att ni är kvar!

Skrivandet har väl gått sådär. Har kommit igång men inte haft tid att sitta med det denna vecka.

Hästarna fäller och njuter av solen när den tittar fram. Idag ösregnar det dock och de står allt oftare i uteboxen och tar skydd från regn och blåst även på dagtid. Det var ju det som var meningen. Det tog bara ett tag för dem att riktigt uppskatta skyddet.

  Dags att rensa de stora betongkrukorna på ogräs...

 I onsdags och söndags tog jag och Mats en tur med Vilda och Marko. Marko var ganska bufflig med Mats båda dagarna. Han är så himla glad i att gå promenad och det är sååå spännande så han måste springa och knuffas lite på husse speciellt på bortvägen. Mats knuffar tillbaka honom och Marko får stanna och backa, men jag märker att Mats tålamod tryter och han har inte helt rätt timing med eftergiften, vilket är ganska svårt i början.

I söndags när jag suttit av Vilda efter ridturen "lånade" jag den stora glada "valpen" en stund och drillade honom lite med förflyttningar från marken. Han är nu trygg med spöet fast reagerar ändå snabbt på det när han ska, perfekt. Han var jätteduktig och väldigt lyhörd för minsta vink från mig, vilket ju kan bero på att vi var på hemmaplan med. Jag får ta en promenad med honom på egen hand en dag och testa följsamheten. Jag märker också på honom i hagen t.ex i samband med mat då han är litet ivrig att han lyder direkt när jag ber honom flytta sig eller hålla avstånd från mig.

  Lite belöning för gott uppförande efter promenaden i onsdags...

Det är så fantastiskt att ha knäckt den där koden som jag letade så febrilt efter när vi började med Vilda. Den tydligheten i kroppsspråket och konskvent hantering som jag var tvungen att tänka på hela tiden kommer av sig själv på ett annat sätt. Som ett sätt att vara. Ibland måste jag naturligtvis tänka efter också. Så att Mats som främst gått bredvid och gjort som jag bett honom inte har knäckt den helt ännu är inte så konstigt. Han har ju inte hållt på med hästar tidigare heller.

Det är sådana saker som gör att det är så roligt att hålla på.

En annan härlig känsla var i söndags när vi beslutat att dela på de två vårpigga hästarna. Mats var helt slut efter en kort stund med "buffeln" så han ville ta en genväg. Jag skulle rida vidare och möta upp dem i skogen. Men båda hästarna blev väldigt nervösa av att säras på och jag blev orolig att Mats skulle råka ut för något med Marko så jag ångrade mig. Vi vände och jag bad Vilda om trav, satte mig ned och gav en galoppfattning utan att heja på henne eller säga "GALOPP!". Det var som att trycka på en knapp och hon rusade inte in i galoppen. Denna gång är jag säker på att det inte var en tillfällighet. Hon fick mycket beröm.

Överhuvudtaget märkte jag en mognad hos henne i onsdags som jag inte känt förut. Hon var pigg och ville gärna springa. Ändå lyssnade hon på förhållningar. Hon bad om att trava (hon kastar lite med huvudet och utstöter ett gurglande ljud då) men väntade på min signal. Hon kunde variera tempot trots att Markos bångstyrighet borde smittat av sig på henne, men vi kunde både öka traven och minska den till ett bekvämt tempo samt sakta av till skritt när som helst.

Detta trots viss tittighet, viljan att hälsa på grannhästarna och busMarkos framfart. Vädret inbjöd till hästbus. Det blåste en hel del och solen sken.

I skogen lät Mats Marko beta litet (för att han själv behövde vila;)) Vilda stod duktigt och tittade på. Jag skrittade fram till en enebuske efer en stund och sa varsågod. Då behövde hon inte dra ned huvudet heller.

Bild från onsdagen. Husse har hittat klöver. Ätbart sådant;) Jag som trodde han hade tappat en skruv...

  Rena mirakelkuren mot dålig andedräkt.

En annan trevlig omständighet är att hon stormtrivs med sadeln nu när jag fått till passformen ordentligt. Den är lagom kort, ligger helt vågrätt som den ska. Hon blåser inte ens upp magen när jag spänner sadelgjorden längre. Detta gör naturligtvis att jag har litet ågren för att vi inte bytt sadel och järn tidigare. Nu behöver vi inte använda fårskinnspaden som skydd heller utan vi kan känna varandra bättre genom sadeln.

  Skugghästen var inte så farlig i onsdags som sist den förföljde oss...

Nej nu är det snart dags att åka till jobbet. Först lite mockning m.m

Ha en bra kväll alla!