tillbringade jag och Mats med hästarna. Det känns som om det var längesedan vi var ute med dem båda två tillsammans. Mats har ju fortfarande ont i sin fot därav inga längre promenader, men jag tror att han egentligen behöver det;) Så jag "lurade" ut honom på en lagom kort runda.

Naturligtvis lyckades Marko trampa honom på den onda fotens fotknöl. Marko går ibland för nära när man leder längre sträckor. Jag tror att det är lite trygghetssökande men han är ju ingen liten bebis utan en stooor. De hade lite meningskiljaktigheter, men jag bet i min tunga och lät dem reda ut det hela.

Mats har inte samma tålamod som jag... Han fick dock låna mitt spö så att han kunde visa Marko var han skulle vara placerad både i sidled och när han blev lite för snabb. Det fungerade jättebra. Då fick även Mats en uppgift som Marko kunde förstå istället för en massa svamlande: Nej, har jag sagt. Här går jag. Brrr (=ptroo;)) Nu får du sluta! etc. Det är inte lätt att vara konsekvent och att använda samma kommandon. Jag själv har en fömåga att prata "hela tiden" med hästen, men hur det än är så skiljer de ut när det väl kommer ett kommando, stackarna!

Marko var rädd för vattenpölarna märkte jag för första gången. Han blåste med näsborrarna och gick i sidled (mot Mats;)) när han skulle förbi. De är verkligen rädda för helt olika saker. Det är bra för då kan den ena visa den andra vägen. Jag red om Marko och så red jag rakt igenom vattenpölen, klafs, klafs. Huuu, vad farligt tänkte han, men han såg ut som att han tänkte i alla fall. Bra!

De är väldigt olika överhuvudtaget. Vilda stannar när hon blir osäker. Marko håller ett himla tempo och har inga problem med att gå först. Däremot kan han bli lite stirrig och börja rusa. Det gör aldrig Vilda.

Jag provade även att ha Marko som handhäst när de verkade lugna och sansade båda två. Det gick jättebra en stund, men sedan skulle han gå på andra sidan och velade lite. Jag skall kanske prova att ta honom på min högra sida istället för den vänstra eftersom han är mest van att bli ledd från vänster. Men det var roligt att prova.

Vi passerade en traktor med kärra som lastade timmer. Marko var kolugn, och även när traktorn försvann bakom ett krön och med ett brak tippade sin last.

Vilda steppade lite. De kompletterar varandra bra, så den dagen jag kan ta med Marko som handhäst eller kanske ännu hellre Vilda eftersom hon helst vill gå längst bak i ledet när hon blir osäker, den dagen kommer jag att vara jättenöjd:)

  Efter promenaden fick Marko äta lite godare gräs och maskrosor. Han ser liten ut, men det är min kamera som inte kan zooma så allt blir konstigt. Men har ni sett vad mörk han blivit.

   Till vänster Maj 2011 till höger juni 2010

Vilda fick prova munkorgen

  Och mattes hjärta brast...känns inte bra. Hon såg mest förvånad ut, men drog en lättnadens suck när jag tog av åbäket.

Måttbandet åkte fram igen. Vildas bröstomfång var 195 cm, huvaligen (gick runt på andra sidan, måttbandet hade fatnat i pälsen och gjort en extra liten båge;)

Det var 188cm, antagligen har jag mätt lika tokigt sist. Hon har minskat 4-5cm sedan i vintras och det känns mer rimligt. Marko ligger kvar på sina 191 cm vilket var väntat det var ju bara några dagar sedan jag mätte, men Vildas mått satte ju myror i huvudet på mig.

Här är ytterligare några bilder på nacken. På den första vrider hon bort huvudet litet.

Två dagar kvar tills jag åker, så nu skall räkningar betalas, bajsprov vaktas och packas och postas;) HLR-kongress bokas. Sedan ska jag packa resväskan. Undrar just hur mycket kläder jag har att packa i min resväska?

Så om vi inte "ses" innan så återkommer jag om en dryg vecka med litet semesterbilder!

 

Stina

22 maj 2011 21:41

Ha en alldeles underbar semester !!

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

22 maj 2011 22:03

Det ska jag ha. Tack Stina och många kramar!

 

Kim

22 maj 2011 22:42

Jag pladdrar också mycket med Nelly, vissa kommandon sitter men andra blir hela meningar ibland.
Men med tiden så blir det nog bra.

Praktiskt att dom har olika rädslor, så dom kan söka stöd hos varandra.

Det där med hull är svårt Nelly är ju mer åt det "pinninga" hållet, så oroar mej titt som tätt...

Hoppas du får en riktigt trevlig resa!

kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Viveca

23 maj 2011 09:29

Det är lätt att det blir så i början. Jag gillar att prata, men har blivit ganska bra på att alltid använda samma ord för samma sak. Men med facit i hand kanske jag skulle valt andra ord;) När jag ridit för tränare så kan hon inte säga : Så kan du komma fram i trav, för då lyssnar Vilda på henne istället för mig. Även om hon säger: Du kan stanna där borta sedan, då stannar Vilda direkt. Ordet halt förstår hon inte ännu ialla fall, men de är fruktansvärt snabba att lära sig om man bara använder ett och samma ord för exakt samma sak. De fattar ju inte synonymer;) Man kan byta ut ord/kommandon efterhand. Jag använder inte "Stanna" så ofta nu utan Ptroo! Det blir lättare att prata med ev. medföljande människa då utan att hästen stannar helt plötsligt;)

Nej hull är inte lätt. Vilda var som ett benrangel när jag köpte henne som 1,5 åring. Sedan har hon varit ganska fin i kroppen. Förra våren var hon litet tunn efter den hårda vintern, men nu har hon slutat växa och hon äter som om hon var på svältgränsen;) Hon är nu en dam och damer växer bara på bredden;)

Ja det skall bli skönt att tänka på annat än bete, träckprover och munkorgar Kram!

 

Ann

23 maj 2011 09:03

Tror nog det är mest du som lider av munkorgen... Ha en skön semester!

kram

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Viveca

23 maj 2011 09:21

Förmodligen. Det återsåt att se. Det är så knapert med gräs i vinterhagen att hon går utan tills jag kommer hem igen. Tack jag skall försöka släppa allt vad hästar heter och bara njuta med min äldsts dotter. En riktig tjejsemester:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...