Hej alla!

Först och främst. Tack för att ni fortsätter kommentera, trots att jag missköter mig ibland. Tack Caisa för Awarden, vet att jag varit dålig på att kommentera hos dig, men nu har jag hittat till din blogg igen.

Skogstrollen har flyttat till grannhagen

Helgen gick snabbt.

På lördagen var vi på Ikea och köpte ny säng Det blev en sådan här  

Men det viktigaste och svåraste av allt var inköpet av madrasserna. Vi provade och provade. Så bestämde vi oss. Då var de madrasserna i utgående sortiment och Mats fanns bara i 140 cm bredd och min fanns inte alls?. Vi provade då efterföljarna som var X antal tusenlappar dyrare, men med tanke på att de vi har nu hängt med mig i tjugo år så är det nog välinvesterade pengar.

Min blev den här varianten en medelhård, kanske skulle jag haft en mjuk istället(velpottan jag;)) och Mats den här.

Mats sjukgymnast hade till och med sagt att han måste skaffa ny säng. Den ordinationen blev jag inte så ledsen över för min madrass var mer som en hängmatta nu på slutet. Men jag sov som en kratta i den nya sängen. Jag får nog ge det lite tid innan min arma kropp vant sig att inte ligga som en banan. Nya kuddar och en tempurliknande bäddmadrass blev det med.

Efter Ikeabesöket var jag mör, men det blev ändå en kvällstur med Vilda i sällskap av en granne och hans häst. Vi var på för mig och Vilda nya ställen och så fort hon inte var på "mammas gata" så knatade hon på riktigt bra.

Arkivbild

Vi red in i skogen över stock och sten. Sedan blev det en rejält brant klätterbacke mellan träden. Väldigt bra för Vilda som fick ta i ordentligt. När det började plana ut blev hon plötsligt superstressad. Hon såg/hörde något och började springa ifrån vad det nu var. Jag fick stopp på henne mellan trädstammarna som var fulla av vassa grenar. I ögonvrån såg jag något snett bakom oss som jag först trodde var ett rådjur men det var en hund. Plöstsligt var vi omringade av två hundar och de skällde för att tala om att de "ställt" sitt byte. Vilda stod still, paralyserad med varenda muskel på helspänn.

Vi såg inte till någon ägare till hundarna och försökte med lite tänkbara kommandon "Gå hem med er!" "Gå och lägg dig!" Plötsligt kallades de tillbaka av någon längre bort i skogen. Puh! Det var faktiskt riktigt läskigt och hade jag varit ensam så vet jag inte hur det hade gått. Jag är inte hundrädd överhuvudtaget, men att med häst stöta på två lösa hundar på jakt var ingen angenäm upplevelse.

Vi knatade vidare och Vilda släppte en nervbajs. Men hon började lyssna bättre på mig än innan. Ett öra var vinklat mot mig hela tiden och små hjälper styrde henne mellan träden. Inget ont...

På söndagen tog jag sovmorgon vilket är sällsynt nuförtiden.

Sedan blev det en ridtur igen med MD på lille Leo, Maria följde med på promenad, Mats hakade på med Marko och J dök upp på gårdsplanen med så vi blev ett helt gäng.

Idag hade Vilda fart i steget nästan hela ridturen och vi passerade (instängda) hundar utan större problem. Marko var en cool kille. Han brydde sig inte om bilar men blev rädd för gamla grindstenar och något slags elverk på en åker;) Vattenpölar är också läskiga fortfarande men han har inget emot att gå först.

På slutet var han riktigt trött och somnade nästan i stallet när Mats kratsade hovar och smörjde honom. Många intryck är det för en ung hjärna ute i världen. Hade tänkt sitta upp på honom idag men han fick smälta dagen i hagen.

Är riktigt nöjd över att Vilda blivit riden tre dagar denna vecka. Det gör henne gott.

Ha det bra alla!