Hej alla!

Denna vecka har vi haft besök av min moster, kusin och kusinbarn. Det har varit jättetrevligt.

Hästarna har mest gått i hagen då min hand verkar ta lång tid på sig att bli "normal" Det var ju dessutom den opererade sidan som fick ta smällen.

Vilda är något mindre grinig, men har hostat lite oroväckande då och då. Är ganska säker på att hon är pollenkänslig. Jag försöker träna henne för att få lov att puffa Nostrilvet i näsborrarna, men hon är mycket misstänksam, så mer än en näsborre har jag inte lyckats med att puffa i. Nu har jag backat bandet lite genom att ge belöning när hon vidrör den lilla behållaren med mulen. Skyndar jag för mycket så blir det pannkaka. Jag drar mig till minnes när Vilda var känslig i flankerna senast sommaren för två år sedan då det visade sig att hon hade luftvägsinfektion kort efter. Kanske är det på gång igen? Kanske var det därför hon sparkade mig och därför hon inte vill ha magdelen på eksemtäcket? Hon är inte allmänpåverkad dock, men skall rida ut och testa flåset samt ta en temp om hon verkar andfådd eller hostig igen.

Med Marko har jag också backat bandet lite. När släkten åkte hem igår så började det regna ihärdigt. Ganska skönt efter flera dagar av lågtryck, men istället för ridtur så tog jag mig ut i hagen för att träna hästarna från marken.

Koner sattes upp och så började vi. Marko fick kli med körpisken över hela kroppen. Sedan lekte vi "följa John" jag och Vilda. Det blev slalom mellan konerna i skritt och trav. Marko var inte sen att haka på, men han vill ha mig för sig själv när det vankas belöning. Sedan övade vi "skänkelvikningar" och framdelsvändningar. Han är otroligt lyhörd och utför sina uppgifter under stor koncentration. Han vill göra rätt och väntar på belöning efter BRA! Vilda vill gärna sno åt sig belöningen innan hon är färdig med uppgiften. Hon blir stressad av Marko som gärna flyttar på henne för att själv vara i centrum för godisautomaten.

Marko är otroligt känslig och lyhörd. Han härmar mina steg perfekt och börjar jag med något nytt så tittar han extra noga. Steg för steg tar vi det. Han blir dock sött trött på unghästars vis efter en stund.

Hästar kan härma sin tränare alldeles utmärkt, sedan kan de vara mer eller mindre bra på det liksom tränaren kan vara mer eller mindre tydlig. Här ett klipp som belyser detta från en favorit Ellen Ofstad:

Marko är kanonduktig på att härma. Vilda är också duktig men har för bråttom till målet(godiset) så det går snabbt och blir litet hafsigt, men det kan vi nog träna bort.

Här ytterligare klipp som visar hur svårt det kan vara för människan att göra rätt. Själv hade jag mycket svårare att visa "skänkelvikningar" åt vänster än åt höger.

Nu jobbar jag min näst sista natt före semestern och Mats ska kors i taket också ha några dagars semester. Så jag hoppas kunna få honom att filma lite när vi tränar.

  På återseende!