Det debatteras friskt omkring dressyrhästens form i perioder. Dagens dressyrhästar går ofta med nosen bakom lodplanet, vilket de ej gjorde förr. Vad uppnår man med det?

Själv är jag av den uppfattningen att det inte kan vara gynnsamt för hästen. Men uppfattningar kan alla ha. Att grunda dem på fakta ger lite bättre utgångsläge.

Jag är ingen toppryttare och är självlärd när det gäller det mesta. För det jag lärde mig en gång på ridskolan t.ex att dra i tyglarna och sparka med hälarna (lite förenklat) är inget jag tillämpar (förutom när åsnan gör mig en aning frustrerad och jag genomgår något slags regression;)).

Men jag ser inte fördelen med varken inspänning eller att sitta och tjuvhålla i tyglarna hela tiden. En mjuk kontakt och låta hästen hitta sin egen form. En unghäst har inte form och balans under ryttare från början utan måste tillåtas att hitta den. Det tar tid. Att använda inspänningar tror inte jag skyndar på det hela. Men det är bara min egen fundering.

Att däremot tömköra i skog och mark samt klättra med hästen för att stärka de muskler den behöver tror jag mer på. En unghäst har inte muskler nog att kunna samla sig utan börjar själv med att söka sig framåt-nedåt om den tillåts. När den så småningom hittar formen för samling dvs har muskler till det så kan man börja arbeta den på ett annat sätt, men fortfarande utan att nosen hamnar bakom lodplanet.

Kanske inte den bästa bilden på framåt-nedåt kanske mer lång och låg, men ville inte sno för mycket bilder på nätet och det är sällan fotografen är med mig när jag rider;)

Nu är Vilda fem år och det är först nu som jag märker att hon kan samla sig korta stunder. En aha-upplevelse och jag kan tacka all terrängridning, klättring och tömkörning för detta. Det är jag helt övertygad om.

Dessutom märker jag att när hästen har ryggen fri i tomkörningen så krävs det mycket mindre stöd eftersom hästen då bär sig själv. Vilda hittar sin samling oftare direkt när vi tömkör än vid ridning. Att rida serpentiner i kuperad terräng runt träd ger också en lösgjord häst som snabbare hittar sin form. Lite inspiration till alla oss som saknar ridhus eller en riktig paddock:)

Att sitta och enligt mig "trycka ihop" hästen är varken snyggt eller nyttigt. Dressyr skall ju vara gymnastik för hästen. Att skapa spänningar är inte gymnastik.

Här är en intressant artikel på detta tema, där hästens biomekanik förklaras:

http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/

Enligt artikeln är det viktigt att växla mellan samling och lång låg form för att musklerna skall återhämta sig.

Kommer man på sig själv att använda för mycket "hand" vilket är lätt hänt så tycker jag att man kan växla med att rida på helt långa tyglar under ridturen/ridpasset och enbart använda övriga hjälper eller rida bettlöst ibland. Det är oerhört nyttigt för både häst och ryttare. Då märker man direkt om hästen själv kan hitta form, balans och samling.

Samling, inga inspänningar eller ens tömmar/tyglar...det går...

Less is more.