Hola alla!

Ledsen för frånvaron, eller ledsen är jag inte, men samvetet gnager lite grand.

Tyckte Vilda rörde sig lite knyckigt på väg från hagen i torsdags.

  Hoppade därför över sadlingen. Det blev tömkörning istället.

Trodde hon skulle vara lite pigg och tittig pga blåsten, men hon var snarare vårslö och ville helst sola.

Hon haltade på vänster fram och det verkade liksom låsa sig i armbågsleden. I hagen betedde hon sig som vanligt. Hon galopperade, travade och busade med Marko. Men hon fick inte med sig vänsterbenet riktigt. Förmodligen en sträckning efter spring i leran, men det är andra gången på samma ställe. Hon är litet trång mellan armbågsleden och bröstkorgen. Förmodligen är det en svag punkt på henne.

Lite tömkörning var nog bara nyttigt. Vi prövade lite serpentiner och klättring, fast klättringen gick knackigt med benet.

Efteråt blev det massage och stretching.

Det är vår här, men i söndags kunde man undra. Mängder av snö och snålblåst.

Hästarna fick komma in för "spabehandling" Vilda fick massage och stretching. Marko fick svansmassage och allmän omvårdnad av husse.

I fredags gjorde jag intimtvätt på Marko. Han var jätteduktig, men vad gegga det kan samlas. Problemet är bara att själva pillevippen är lite skorvig och den vill han ju helst inte att man pillar på (då drar han in den). Förmodligen är det efter knottens framfart i somras och det var ju det jag egentligen ville få bort. Någon som har något knep?

Och så hängde jag på honom för första gången. Han var litet rädd för pallen så först fick han träna på att docka in mot den med mig uppe på. Sedan hängde jag mig försiktigt över honom. Första gången gick han undan och jag blev hängande mitt emellan pallen och hästen. Andra gången stod han kvar, men jag hade en fot kvar på pallen. Duktig kille!

Här från igår Marko och Vilda delar med sig av pälsen till fåglarna:

Här är litet av Markos bidrag till fåglarna. Han hade mest att ge bort. Blev förvånad att han har så mycket vit päls.  

Hästarna njöt av solen igår och Vilda haltar inte längre.

Nu är det väl vår. Såg en del flygfän där jag satt i hagen med min kaffekopp. Inga svidknott ännu dock. Hagarna är dock lite sanka och blöta på sina ställen så det är tyvärr en bra miljö att odla knott i.

När täcker ni era eksemhästar?

Vill ju att stackarna skall bli av med vinterpälsen först.

Vilda vet jag inte ens om jag skall täcka. Hon hade sina besvär så kort period förra året och eftersom hon var helt symtomfri när Marko hade det som värst så undrar jag om det var knotten eller gräset som utöste eksemen. 

Så till något annat:

Jag har fått en deadline till mitt skrivande. Så nu är det dags att skärpa till sig och börja producera.

Bloggen kommer vara vilande tillsvidare. Annars får jag inget gjort.

Våren är här

En två timmars skogspromenad bekräftade detta

I en glänta hittade vi några skogstroll med tjock härlig vinterpäls. De fällde inte nämnvärt. Här ett litet fjolårsföl som blev kompis med mig direkt och som följde efter och gnäggade när vi gick.

Överallt var det små vårbäckar som porlade. Ljudet är underbart.

  Trots snål västkustblåst var det i stort sett vindstilla inne i skogen, men det ven i trädtopparna. Här is under vattnet.

Det är något visst med de bohuslänska klipporna även när de inte ligger vid vattnet.

Ett altare som smältvatten droppade ned på. Fantastiskt vackert, men svårt att fånga med mobilen (fulkameran) Därav lite fler bilder:

Avslutar med ett tämligen säkert vårtecken, om ni hittar det?

Ha en underbar vårdag!

Säger som Ann det är inte lätt att fota sig själv med hästarna. Här från den 7/3, ser ni snön? Den är borta nu, även om den försökt komma tillbka några gånger.

I torsdags var jag uttråkad och rastlös. Mats har jobbat på annan ort de senaste veckorna och jag som gillar att vara ensam kände mig plötsligt väldigt uttråkad. E hade åkt till sin pappa pga studiedag på fredagen. Jag iddes först inte hitta på något med hästarna heller. Till sist tog jag mig i alla fall ut i hagen med borsthinken någon timma innan det skulle bli mörkt. Speciellt Marko rullar sig mycket nu när han börjar fälla lite smått.

Marko började inventera hinken i vanlig ordning och lyfte ur flera borstar för att sedan välta alltihop.

Jag såg min chans att lära min väldigt uppmärksamme elev något totalt onödigt, men kul. Han fick plocka upp borsten ovan i läderremmen. "Borste" blev kommandot. Han slängde med den fram och tillbaka för att sedan släppa den "Kasta" blev nästa kommandot. Efter några omgångar plockade han upp och kastade borsten på kommando. Detta utan godis dock för det hade jag inte med mig ut.  Men ett rungande "BRA" varje gång han försökte eller klarade sin uppgift räckte gott och väl. Nästa steg blir att lära honom plocka i alla borstar i spannen när han vält den.

Plötsligt var matten inte så uttråkad längre och båda hästarna verkade vilja ha fler uppgifter. Vilda är lite mer luttrad så hon tyckte att den där borstleken var väldigt tråkig efter två omgångar (och belöningen var nog för knaper).

Då fick matte för sig att löshoppning kanske kunde vara något.

Drog in ett par gamla däck och en stolpe i hagen. Utrustad med en liten hink med lock på innehållande morotsslantar, en pisk och två spänner satte hon igång.

Den lilla luttrade fattade direkt och tog första skuttet medan Marko tittade på.

Marko var med på noterna direkt, men det blev mest kliv över stolpen/bommen. När jag höjde något så rev han och blev väldigt skeptisk. Han försökte komma runt hindret, men fattade snabbt att då blev det ingen morot. Han försökte göra halsen längre för att kunna nå belöningen ändå trots att han stod kvar på andra sidan hindret.

Så det gick bäst i början. Det var bra att ha en pisk att få undan hästarna från varann.  För det blev en del konkurrens (vilket jag trodde) om belöningen.

Stackars Vilda fick inte komma till igen. Marko skulle ha hindret, matte och morötterna för sig själva. Det funkade ju inte något vidare med framåtdrivningen heller då jag inte kunde vara på båda sidorna om hindret samtidigt. Men med en häst åt gången och grimmor på så tror jag faktiskt att det skulle fungera. Vi hade roligt en stund i alla fall, fast det var lite synd om Vilda som faktiskt var väldigt duktig.

Fredagen tillbringade jag med kollegorna på föreläsning om ICF-klassifikationer som skall användas istället för Vips-modellen vid dokumentation. Sedan fördes även andra begrepp och modeller in som NANDA och KVÅ. Lätt förvirrad, men kanske något klokare var jag ganska trött när jag kom hem. En tankeställare fick vi nog allihop när föreläsaren diskuterade ordinationer. Läkaren ger ordinationer. Sjuksköterskor beslutar om omvårdnadsåtgärder. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter bara "gör". Är detta ett gammalt led i den manliga respektive den kvinnliga "pondusen"?

Om det vi som inte är läkare gör också är ordinationer så är det mindre sannolikt att de som skall utföra ordinationerna inte utför dem. Helt otroligt bra för patienterna.

T.ex så kanske man får strunta i städningen i hemtjänsten om tiden är knapp och istället utföra förflyttningsträningen som är ordinerad av legitimerad personal. Det kommer i sin tur signalera till chefer inom omsorgen att det behövs fler händer så att även städningen blir gjord. Det kommer innebära att rätt saker prioriteras hoppas vi. Tänk att ord faktiskt kan ha en sådan betydelse. För hur många struntar i läkarens ordination? En liten "åtgärd" som att vända patienten regelbundet i sängen för att förhindra smärta, lunginflammation, trycksår etc. den kan man ju ta med en nypa salt;) Men är samma sak uttryckligen en ordination så blir det gjort.

Igår var jag och Mats på Lyckans gård och såg en demo med Lisa Johansson i Centrerad ridning Mia Söderberg Optimia och Sofia Thorberntsson Biolight.

Den var mycket givande och speciellt Centrerad ridning är något som jag vill lära mig mer om. Jag använder Sally Swifts bok till och från, men skulle behöva lite handledning så att jag känner när det jag gör är rätt. Det är svårt att rida med boken i knät- En tanke är att dra ihop ett gäng, låna en paddock och ta dit Lisa. Kanske kunde man ha en heldag med fika, lunch etc. som en rolig och lärorik dag. Är någon intresserad?

Jag återkommer med mer tankar om gårdagen. Nu skall havremopparna få lite sysselsättning.

Ha en skön söndag alla!

Den låg där jag hade den sist: på en hästrygg i solen.

Solen har värmt trots ganska snål blåst. Mår bättre, men lederna gör sig påminda emellanåt. Börjar undra vad det är egentligen.

Jag tog mig och Vilda i kragen och iväg på en ridtur.

Lite tittig var hon. Hon sneglade till och med på sin egen skugga med skeptisk blick.

Arkivbild

Att hälsa på grannhästarna var uppskattat i vanlig ordning. De var också lite på tårna i blåsten och skuttade runt i hagen.

När vi skulle förbi deras hus mot en T-korsning var det något som skrämde Vilda.

Själv kunde jag bara se några löv som blåste på asfaltsvägen framför oss. Jag drev på och berömde när hon gick framåt. Men Vilda blev spänd, gick på sidan försökte kasta sig, resa sig och vända. Allt för att slippa gå mot det läskiga.

Det jag gillar med Vilda att hon vill försöka stå emot eventuell rädsla och hon vill lita på mig. Hon protesterar, stannar upp, tittar/lyssnar och så börjar hon igen. Hon lyssnar på ptroo! och "ingen fara", men är skeptisk och steppar lite. Men hon sticker inte (fast man vet ju aldrig).

Hon lyckades vända, men jag fick henne att vända sig tillbaka mot det hemska igen. Då kom en bil körande på den korsande vägen. Huuu vad läskigt! Vi stod dock kvar efter ett litet jämfotahopp och jag fick lugnat henne. Det var ju faktiskt bara en bil. Snart kom en till, vilket var riktigt bra, för då blinkade hon knappt.

Försökte driva henne framåt igen, men kände hur rädd hon var. Ville inte ramla av och ville inte börja spänna mig heller, för då om något går det åt pipsvängen.

Jag lät henne stanna och hoppade av. Efter mycket om och men fick jag henne framåt förbi det läskiga, inte för jag fattade vad det var? En snöhög, skuggor, fåren, gnissel från en takantenn??? Jag stannade, vände henne mot det igen och gav mycket beröm när hon följde i min takt. När hon försökte rusa bort från det fick hon vända eller backa.

Jag satt upp igen och hon tedde sig mycket lugnare även om hon hade totalkoll på vår förföljare Skuggan.

I skogen var hon istället tvungen att ha koll på var hon satte hovarna. Stigarna efter andra hästar och fotgängare var fortfarande isbelagda. Jag djupandades styrde och berömde. Hon sicksackade sig fram på gräskanterna bredvid stigarna och vi tog oss fram över stockar och under låga grenar. Fint och försiktigt.

Plöstsligt fick valnöten något annat att tänka på än läskiga skuggor.

Sedan kom vad jag trodde var eldprovet. Det öppna fältet där vi brukar galoppera där var det också ganska isigt och jag ville inte galoppera hemåt på en fortfarande något stressad häst. Men hon lyssnade så fint, så fint hela  tiden.

Det blev bara lite trav idag, men skritt är inte att förakta och jag tror nog att Vilda brände några kalorier bara genom att stressa upp sig.

Väl hemma stannade hon utanför ingången till hagen där Marko gnäggande kom springande mot oss. Hon körde åsnevarianten, nu var turen slut! Att man skall bli av med sadel och träns i stallet är inte så noga.

Dagens talgdank: Vilda är cool, men innerst inne en häst.

Dagens slutsats: Allt jobb från marken och befästande av kommandon, framförallt Stanna! är guld värt.

Dagens känsla: Stolt som en tupp, över att jag tog mig runt rundan utan att varkeb ge upp eller ramla av vilket verkligen är en bragd med tanke på min sits och balans, samt över världens bästa lilla häst som lyssnar på sin matte även när det blåser hårt.

Dagens fundering: Borde kanske ta tag i det där med säkerhetsväst...och så kanske jag borde tala om för någon att jag rider ut och vart jag rider?

Dagens "efter-ridtur-fika":

Dagens "börjar bli kompisar":

Så till något helt annat.

Jag har funderat på det där med att skriva. Sedan jag var mycket ung har jag skrivit och skrivit och skrivit....kanske är det dags att göra något av det. Att bli färdig med något.

Jag har påbörjat flera romaner, men inte skrivit färdigt någon. Däremot en del noveller och dikter, vilket kanske är de format jag borde hålla mig till, om jag skall bli färdig annat än i huvudet. Tyvärr vet jag inte hur många jag sparat heller för de har varit inskrivna i olika kollegieblock som legat och skräpat ett tag. Jag skulle gärna skriva krönikor för någon tidning för att komma igång. Jag behöver en deadline.

Två alster har jag lagt ut på bloggen tidigare och de finns under kategorin skriva.

Vet inte om man bör lägga ut sådant egentligen för vad är det som säger att det inte redan är publicerat då eller hur är det med copyrighten? Det finns ju de skribenter som är riktigt lovande och som publicerar mycket på sina bloggar.

I mina drömmar ser jag mig själv sitta i det blivande biblioteket med läsglasögon på näsan och titta ut genom fönstret på den storslagna utsikten samtidigt som jag suger på en jäkligt bra formulering. Jag småler sedan litet för mig själv medan jag knattrar ned den och tar en stor klunk kaffe.

Alltså läsglasögonen de har jag ju redan skaffat...

Ha det bra alla!

Här skulle behöva städas och tvättas. Även jag själv skulle behöva en helrenovering. Solen skiner och fåglarna har blivit väldigt högljudda.

Dammråttorna springer ikapp på golvet och man ser dem så himla väl när det är soligt. Näsan rinner och huvudet spränger, men jag tänker nog strunta i allt det där (utom solen och fågelsången) och försöka ta mig ut på en häst eller på egna ben. Det beror på hur kroppen känns i rörelse;) Att "åka" häst hade varit perfekt, men jag vet en som är ganska pigg.

Det tar lång tid vör svallisen mellan hagarna att smälta. Här står hästarna och ber att matte skall öppna till favorithagen (bild från igår).  

Jag öppnade älsklingshagen igår och hästarna sprang som galningar. Sedan hade vi en lek och busstund. Marko var lite väl på några gånger men han stannade dock fast väldigt nära. Jag fick dem sätta fart igen med lite tjat och smackningar och fick dem till och med på någon slags volt runt mig ett par gånger. Jag fick iväg dem och kunde kalla in dem till mig med vissa koncentrationsstörningar dock. Det var ju mycket lukter, ljud och synintryck i vårvädret. Det är kul när det liksom bara funkar utan för mycket tänkande. Det var dock svårt att filma samtidigt.

Efter Markos första "busattack" försåg jag mig med en pinne, dock i kortaste laget, men det funkade att få honom att stanna lite tidigare. De där slidestoppen i leran är lite läskiga ibland. Sedan blev det lite kli med pinnen också:)

När jag gick och hämtade höet sprang de till den andra hagen och vad Vilda höll på med vet jag inte eller om det bara var en glimt av hur stor hjärna de har ibland, som visade sig. Tills slut kom hon tillrätta i alla fall.

Så för er som inte orkade se hela filmklippet igår så har jag kortat ned det litet:

Glad vår på er alla och oavsett hur ni mår eller hur mycket ni har att göra så sätt er i solen en liten stund i alla fall. Kanske är det enda jag lyckas med idag med, men det gör gott:)

Trött och hängig, ont i lederna. Tur jag har de här två som vet hur man firar in våren:

Mer än så har jag inte orkat idag, men skall ta med pälskammen ut sedan  och gå över dem ordentligt. De har börjat fälla nu:)

Snabbspola gärna om ni blir uttråkade. Filmen blev lite lång och jag orkade inte klippa den.

Ha det gott alla!

Tack för kommentarerna alla!

Själv har jag varit lite frånvarande här ett tag. Det har varit mycket annat som tagit min tid och uppmärksamhet. Jag har dock varit inne och läst hos er andra och lämnat någon enstaka kommentar.

Jag tror att Stina och jag har fått samma sjuka? Har haft ont i lederna i flera veckor samt något slags nackspärrsliknande som inte blev bättre efter en rejäl vurpa på snöbelagd is häromdagen. Jag känner mig som en åttioåriong i kroppen just nu, vilket inte är likt mig. Men klimakteriet, nej det är det väl inte...?

Igår fick jag ännu mer ont och dessutom feber så jag hoppas att ledvärken kom av ett virus som lurat i kroppen en längre tid för att sedan lämna den när infektionen är över. Min mormor hade reumatism och jag får alltid lite extra ont i lederna när jag är sjuk, men blir såklart orolig när det gör ont utan att jag har en infektion i kroppen.

Nog om mig. Det går över...

Så till hästarna:

Vilda är något stabilare i magen efter att jag gett henne en skvätt Proviva nypon varje kväll. Lite väl sött för tjockisen, men inga mängder dock. Hon slurpar i alla fall i sig det med god aptit. Att magen är i olag och att jag känner på hovarna varje dag, vilka faktiskt är varma (fram spec) från och till gör att jag blir än mer orolig för fång. Men hovar är varma till och från normalt och har hon ingen puls så skall det väl inte vara någon fara. Men tjock är hon.

Så här i backspegeln så borde jag kanske följ vikten eller bröstomfånget under vintern för att ha gett något mindre givor. Att ta bort kraftfodret går inte då det enda hon får är en slev Betfor, mineraler, linfröolja och morot. Visst betfor och morötter kan man ju skippa, men jag tror inte det gör så mycket skillnad med de små mängderna hon får. Mina hästar får främst grovfoder. Då de går på lösdrift har jag gett något större givor än man normalt ger installade hästar. Sedan har jag ökat eller minskat beroende på väder. Givan har ökats vid ihållande blåst och regn, blötsnö eller om det varit minus 10 eller kallare. 

T.o.m Marko som växer har mycket litet kraftfoder. Endast en halv dl unghästfoder och en halv dl havre annars samma som Vilda. Han är jättefin i päls, hovar och hull.

April 2010, lite tunn efter vintern.     

Juli 2010 innan flytten.

September 2010 efter flytten.

Barbamama September 2010

Februari 2011.

Jag har inte vågat minska Vildas ranson för mycket då båda hästarna fått allt utom kvällshöet tillsammans i hagen. Vill ju inte banta Marko. I början föste Vilda även bort Marko från hans hög när hon var färdig med sin. Nu försvarar Marko sin hög så hon kan inte ta den när de får höet i boxen om han inte bjuder henne, vilket han gör ibland. Hon äter fortfarande snabbare än honom.

De senaste veckorna har de fått alla mål inne dvs varsin hög på sin egen plats, vilket jag tror kan göra nytta även om det är litet tråkigt. Fast så som det blåst har jag ändå varit tvungen för att höet inte skall blåsa ur hagen. Jag har även minskat Vildas giva något och kommer minska den ytterligare lite grann. Det tråkiga är ju att jag inte kan ge halm istället pga risk för hosta.

Det som behöver komma till är mer motion. Men utan brodd kan vi fortfarande inte ta oss fram på några uteritter. Är fruktansvärt trött på isen nu. Så fort vi har varit på gång så har hon blivit sjuk eller så har vädret satt stopp för oss.

Nästa vinter blir det antingen skor och brodd eller boots och brodd.

I tisdags tog jag i alla fall ett litet träningspass med Vilda på åkern/banan. Själv var jag tvungen att ha broddar på skorna för att våga leda henne dit;)

Hon var riktigt pigg och frustade nöjt. Det var dock lite gropigt och gamla våta löv på gräset som stack upp där Mats plogat banorna. Det blev lite snubbligt ibland. Vi fortsatte med våra skrittövningar och varvade dem med mycket trav. Försökte även oss på lite tempoväxlingar vilket funkar bättre nu när hon inte segar sig som en snigel längre. Det blev ju inget utrymme mellan snigeltrav och halt för att ändra tempot förut eller så fick jag sitta och driva som en galning och så fort jag slutade blev det tvärstopp;)

Mot slutet var hon trött och försökte sega lite samt dra åt ett annat håll än vi skulle. Men till sist kom vi överens och jag började skritta av henne som belöning. Det var premiär för den nya sadeln som satt som en smäck och kändes jättefin att rida i. Stigbyglarna hade jag fått lite väl korta dock så jag passade på att släppa dem och vila benen, men då stannade Vilda. Det brukar ju betyda att matte skall hoppa av;) En sak till att träna bort:)

Ha en trevlig helg alla!

Ett underbart väder var det i helgen. Tyvärr jobbade jag och sov bort en del av den.

Igår mätte jag båda hästarna för att få lite bättre koll på vad de väger. Bl.a inför avmaskningen igår.

Vilda: 530 kg (huvaligen) Någon som har koll på vad deras D-ponnier väger? Marko: 615 kg.

Det var inte helt lätt att mäta dem med all vinterpäls, men det är klart den väger väl den med;)

Vildas bröstomfång var 3 cm kortare än Markos. Ajaj. Jag tycker dock att hon blivit något smalare, men det finns nog en del kvar att ta på.

Man borde väl egentligen mäta dem oftare. Vilda mätte jag ganska frekvent när hon var liten, men Marko har jag bara mätt mankhöjden på innan.

Det är väl som med första och andra barnet...

Marko togs in först och vi slängde (bokstavligen) på tömkörningsgjorden. Överhuvudtaget överdrev vi lite med beröringen från tömmar och annat för att vänja honom ytterligare lite mer vid både ljud och eventuella oförutsedda händelser som att man tappar en töm eller liknande. Han tog det mesta med ro. Vid skramlet från spännena på gjorden ryckte han bara till lite grann. Duktig kille!

Han fick på sitt nya remontträns, vilket satt bra. Skönt att jag köpt rätt till en häst i alla fall. Han grejar en hel del med bettet dock och verkar trycka upp det i gommen. Skall nog skaffa ett tredelat så småningom och prova. Han luktar lite apa i munnen med, men jag fick inte titta. Får nog skaffa en munkil om det inte slutar lukta. Det kan vara bra att ha, men denna månad har "hästarna" inköpsstopp på allt annat än det nödvändigaste. Han verkar dock äta och vara som vanligt rent allmänt. Får väl ha lite koll.

När vi väl jobbar så glömmer han av bettet. Men vi körde med Duallygrimman ovanpå även igår, så tömmarna fästes i grimman och inte i bettet. Nästa gång tror jag att vi tar dem direkt i bettet istället. Då skall vi även testa med lokselen. Jag har fortfarande inte smörjt upp den. Det får fixas i veckan (tror jag).

Han var mycket coolare än sist. 

Vi tömkörde på åkern/ridbanan. Det är fortfarande jätteisigt överallt annars. Men han prövade att stanna och beta lite gräs som kommit upp under snön och var litet åsneaktig att få igång;) Jag har inte haft med körpisken någon gång ännu, eftersom han är som han är. Nästa gång blir det nog dags att ha med den. Jag fick putta honom framåt med handen mot baken ett par gånger för att han skulle gå;)

  På väg hem igen...

Marko kan också vara en åsna om han vill...

Mats höll i grimskaftet även denna gång, men Marko lyssnade fint på tömtagen ändå. Det gick fint att svänga och stanna. Att lyssna på halvhalter och smackningar för att komma framåt efter halt är svårare dock eftersom han inte har riktigt koll på vem han skall lyda mig eller Mats. Men det verkar som om tioöringen börjar trilla ned. Han var riktigt trött efteråt i huvudet och totalt avslappnad i stallet.

 H

Han gillar dock att promenera med husse...

  Lite  utåttåad är han, men men söt ändå:) (Marko alltså;))

Sedan tog vi in Vilda. Hon är inte varm om hoven längre och jag rensar och fyller på med honung och tjära. Däremot så har hon varit ganska lös i magen det senaste. Ibland är det normalt och ibland mer komockeaktigt. Jag tror de har ätit lite allt möjligt som kommer upp under snötäcket nu. Annars brukar hon bli lös när det blåser pga stress för hon vill alltid ha koll på allt då. Men nu luktar det faktiskt äckligt med. Får hoppas det ger med sig. Annars kanske jag får testa med någon probiotika.

Så skulle även Vilda avmaskas. Jag förde in sprutan i munnen och pressade in medlet. När jag drog ut sprutan så hängde hela strängen med avmaskningsmedel kvar och hamnade på golvet, suck! Jag tog helt sonika upp det med fingrarna och tryckte in det i munnen på henne samt gav lite extra som var kvar i sprutan.

Antagligen hann medlet bli lite kallare och tjockare när det låg i stallet medan vi var ute med Marko. Nu hoppas jag hon fått någorlunda rätt dos i alla fall. Hon var otroligt snäll fast jag hade hela handen i käften på henne. Duktig tjej!

Idag hade jag tänkt att ta mig an henne en stund, men tappade sugen lite. Det är blåsigt och mulet ute och jag har huvudvärk. I morgon skall det vara sol så kanske gör jag lite annan nytta inne idag och tar en liten träningsstund imorgon förmiddag innan vi skall iväg på vår mor-o-dotter-tisdag. Då får jag även lite koll på hur hennes mage mår för hela svansen var full av avföring i morse.

Hampaströet... var jättebra att blanda ut torven med. Och jag tror att det hade varit jättebra rent med. Men hästarna äter kanske för mycket av det då och det är enligt mig i dyraste laget att fylla en hel bädd med i alla fall i en utebox där en del hamnar utanför på marken när de går ut och in hela tiden.

Två torvbalar á 25 kg och en hampabal á 18 kg ovanpå.

Blandas väl...

Och vips så har man en mjuk luftig bädd:)

Det sägs dock att det skall vara drygare än både torv och spån, men det kan jag inte utvärdera när jag har blandat det, tyvärr. Det är något tyngre än spån, inte lika flygigt, dammar inte som spån och ljusare än torv. Så för dem som inte gillar torv pga att det är mörkt och trist, vilket jag hört att en del tycker så är det helt klart värt att prova istället för spån.

Nu har det ju inte varit så kallt och torven var mindre fuktig denna gång, men tanken med att blanda ut den var ju att få bädden mjuk istället för som hård av frusen torv. Halmen var kanon, men det vågar jag mig inte på igen.

Fördelar att inte ha halm är att jag bara behöver mocka ur två till tre gånger i veckan istället för varje eller varannan dag.

Jag slänger bajsbollarna i innerhörnena på boxen varje dag så att det är rent att stå och ligga i boxen. Sedan mockar jag ur hörnena vid behov ca var tredje till var fjärde dag. Allt beror på vädret och hur mycket hästarna är inne på dagtid.

Hästarna har börjat bajsa i hörnena själva allt oftare:) Tack för det:)

Denna vintern har fört med sig en hel del merjobb och oförutsedda utgifter, men nu har vi ju facit på vad vi bör fixa till nästa vinter. Man lär så länge man lever:)

Nu vill vi bara ha vår och kanske en månad utan knott, om vi får önska!

Ha en bra måndag alla!