Hej igen!

Här kommer ännu ett inlägg i foder/bete/viktkategorin.

Vilda såg ju ut att ha gått ned som sagt, men måttbandet visade att bröstomfånget var 194 cm medan Markos  var 191 cm sist jag mätte dem. I vintras var Vildas 192 och Markos 195. Visserligen beror Markos förändring främst på vinterpälsen så den lägger jag inte så stor vikt vid. Fast samtidigt har vi kunnat gå över till en kortare sadelgjord till Vilda så jag är lite förvirrad.

Nu tycker jag att de har det knapert i hagen så jag har flyttat lite stängselstolpar där jag hade stängt av pga nedskräpningen i hagen. De fick då en extra liten plätt att beta av.

Betade gjorde de minsann så ikväll blev det inget hö. Herrgud Vilda är snabbare än en åkgräsklippare.

Jag satt och läste lite på Bukefalos angående fettnacke/fångnacke och jag undrar om inte Vilda har en antydan till det, eller kanske till och med mer än en antydan.

Man blir lätt hemmablind när man ser dem dagligen. Jag minns nu att min äldsta dotter sade i vintras. "Vilken stor hals hon fått"!

Nu har jag inte så många bra foton från den manfria sidan som är färska eftersom hon går med täcke nu. Men här är ett från igår, suddigt i stallet. Ungefär där remmen till nackputan på lokorna går börjar ju själva "mankammen" eller fettet. Lite högt och mycket?

  Här är en från April, men manen ligger ju aldrig där den skall;)

Jag reser bort på tisdag och hade tänkt flytta hästarna till sommarhagen innan. Nu har jag tänkt om. Träckproverna är inte klara för det första och för det andra så måste nog fröken tjockis få på sig en mask för hon kommer att bli sjuk. Även om hon rör sig mer nu än i vintras så kommer jag aldrig kunna hålla takten med näringen i gräset.

Så nu önskas tips på bra, icke skavande gräsreducerare, svåra att ta av, bekväma att ha på, gärna som man fäster i grimman. Vet en jättebra med metallstänger i botten som finns på Ullared, men dit ska jag inte. Skall någon åka dit snart så säg gärna till.

Sedan en annan fundering. Jag stödfodrade lite igår kväll igen för jag tycker de har det väldigt knapert= väldigt kort gräs i hagen. Men det korta gräset innehåller ju mer energi samtidigt måste de ju få i sig för att få sitt tuggbehov tillfresställt.

Frågan är om man bör stödfodra eller ej. Stödfodrar jag så får de ju i sig litet mindre energi från höet då jag ger en liten giva, samtidigt så får de ju tugga lite mer än de behöver göra med det korta gräset. Fast jag tror nog inte att de äter mindre gräs för att de får litet hö? Vilda är litet komockelös i magen vilket hon blir till och från vid foderbyten, men även det är väl ett observandum.

Marko har som sagt också en liten fettdepå men inte alls som Vilda.

De skulle gå i en hage med uppvuxet ganska näringsfattigt gräs egentligen. Men just nu har vi ingen sådan. Med facit i hand så skulle vi inte ha bränt av det gamla gräset i sommarhagarna. För där är det riktigt grönt och fint nu. Hade varit bättre med lite gammalt uppvuxet.

Ni måste tycka att jag är en riktig velpotta, men det här är ganska svårt tycker jag. Aldrig är jag helt tillfreds med hullet, men någon sjuklig fetma vill vi inte veta av.

Kom gärna med litet tankar, idéer och tips, så är jag er evigt tacksam:)

Marko och jag tömkörde idag på egen hand för första gången.

Han försökte komma undan selen först, men med lite träning på att stå stilla med tillhörande belöning så stod han som ett ljus. Han är väldigt lätt att övertala med belöningar:)

Han var lite uppspelt i den nystängslade ridbanan. Vi gick runt och utforskade allt ordentligt innan vi "parkerade" Han stod så fint, så fint.

Men att ta några steg fram när jag smackade och hade tagit tömmarna, nej det förstod han inte. Matte fick leda, då förstod han, men inte när han skulle gå framför. Förstärkte med lite puttande/duttande med pisken på rumpan. Då blev han mest irriterad. Men till sist efter vi varierat vem som skulle stå längst fram så ramlade tioöringen ned. Han var riktigt duktig, men tröttnade ganska snabbt på att svänga hit och dit. Han började gå emot bettet och dra åt sidan, men jag fick honom med mycket beröm att skärpa till sig en liten stund för att sedan avsluta på topp:)

Jag fick lite Deja-vu känningar från när Vilda skulle ridas in/börja tömköras. Det är svårt att förstå framåtdrivningen samtidigt skall hästen känna självförtroende nog att vara den som går först från att ha följt sin ledare.

Det var allt för idag:) Ska googla lite betesreducerare...