Fast det har faktiskt varit ganska varmt och en del uppehåll. Idag har det dock mest varit regn och åter regn. Det är vår "barnhelg" så jag har försökt vara lite med döttrarna och gjort det som de helst gör. Dvs sitta inomhus och lyssna på musik, inte helt fel men jag blev helt förslappad av detta. Nu är båda ute på vift och jag ids inte göra så mycket.

Lite pyssel och knåp har jag dock gett mig på. Att försöka knyta en repgrimma. Hittade inget lagom tjockt rep så nu har jag flätat tre smala kakelsnören. Tanken är ju bara att lära mig tekniken. Fick en tanke om att testa med repgrimma på Marko.

Jag tömkörde honom i onsdags och lille hispepelle var väldigt orolig i munnen och verkade inte tillfreds med bettet. Tidigare har han lugnat sig när nosgrimman sitter på plats. Kan vara tandproblem eller bara ovana. Vi satte grimskaftet genom bettet denna gång och när vi avslutat övningarna var han lugnare när vi lossat tömmarna. Testade att höja bettet en aning när vi var tillbaka i stallet. Det verkade funka bättre.

I vilket fall hade han nerverna utanpå. De fina hinderbommarna var livsfarliga men jag lyckades övertala honom att gå mellan dem en gång. Det blev aldrig så följsamt att jag kunde pröva utan att ha Mats bredvid, men vi höll på tills Markos ögon gick i kors. Han blev alltmer avslappnad men det kändes inte riktigt hundra.

Kanske är det inte så konstigt. Han är lite orolig på ridbanan, förmodligen efter avramlingen som antagligen var minst lika traumatisk för honom som för mig. Jag är antagligen inte helt avslappnad heller efter detta. Sedan var det längesedan han fick arbeta. Det har mest varit promenader och lös träning i hagen.

Jag skall nu backa bandet ytterligare och tömköra honom bettlöst nästa gång. Både för att få honom fokusera på sin uppgift istället för på bettet och ifall det är något med tänderna så vill jag inte förvärra saken. Han verkar dock tugga normalt när han äter och verkar inte öm runt käken. Jag gissar på att det är ovana för han var väldigt orolig i munnen de första gångerna han hade bettet med.

Efter att tankarna snurrat om bettlös träning och annat så fick jag en ingivelse att rida Vilda bettlöst och bomlöst på ridbanan.

Hon stod som ett ljus när matte klev upp från pallen och skötte sig exemplariskt hela tiden. Det var nyttigt att rida bomlöst. Jag märker mina brister direkt. Gör jag rätt och sitter rätt så gör Vilda det hon ska. Vi övade på halter, ryggningar och igångsättningar. Hon har även börjat bli lyhörd för tempoväxlingar. Förut fanns ju bara ett tempo på ridbanan: snigelskritt och snigeltrav. Nu går det jättebra att öka och minska.

Enda gången jag egentligen behövde ta lite mer i tyglarna var när vi ryggade första gången annars räckte sätet och lite ledande tygeltag. En fantastisk känsla.

Har inga ridbilder, men här är efteråt:

  En välförtjänt belöning...

  ...gräset är högt på banan nu  

Vilda förenar nytta med nöje.

Fredagen ägnade Mats och J med att bryta upp resten av det som var dåligt på taket. De hittade ytterligare smäckjobb, men nu är spont, papp och läkt på plats i alla fall.

Jag ägnade mig åt att klisäkra ladugården och hagen vid uteboxen. De båda kliar sig när de kommer åt och Vilda såg ut som en punkare med faluröd tuppkam häromdagen.

  Närmast i bild har jag satt upp tråd med dubbla handtag. Då kan jag använda utrymmet som sluss samt stänga för när jag mockar i vinter. Längs ladugårdsväggen går det nu trådar hela vägen för att hindra eventuella klisugna rumpor och manar.

Det känns lite taskigt att ha stängt till boxen. Men jag har testat att låta dem gå in när det regnar eller är mycket insekter. De verkar hellre stå ute i regnet eventuellt under ett träd. När de tagit en sväng in i boxen har det varit för att klia sig på dörrkarmen...

Fyndade en klocka till stallet som man kan se från båda uppbindningsplatserna. Nu är inte stallet så ruckligt utan mer "Vintage". Köpte även två shabrak för 50 kr styck. Som hittat.

Ha en bra kväll!

Ska nu ut till hästarna (med pannlampa, verkar det som) Det var värst vad fort det blev mörkt