Hej alla!

God fortsättning på det nya året och lycka till med alla era planer för i år.

Här går livet sin gilla gång, fast det är inte så lugnt som det låter. Återigen skyller jag min frånvaro på bloggen och brist på kommentarer hos er på tidsbrist . Eller lite skyller jag den på sladdgnagaren även kallad Houdini. Nämligen Doris...

Lämnade henne sovande i köket igår kväll när det var dags för hästarnas kvällsmat.

och möttes av detta samt en liten överlycklig skognagare...Imorse var gallret stängt men hunden var ändå på fel sida   Släng er i väggen alla Världscups hoppare...Att hoppa tre gånger sin mankhöjd är inte många hästar som klarar. Tur är väl det. Tänk vilket högt elstängsel som hade krävts...

Jag och Mats turas om att vara hundvakt på helgerna när det är mycket som behövs göras.

Igår var det strålande sol, några minusgrader och som gjort för en ridtur.

Det var lite halt fläckvis, men inte värre än att det gick att styra runt. Vi tog en liten runda på åkern till vänster där marken var ganska hård och plan. Efter lite volter och försök till skänkelvikningar fortsatte vi vår tur. När vi kom upp på en höjd frös Vilda till och reagerade för ljudet av en hundvisselpipa som används när de vallar får. Vi stod och lyssnade och tittade en lång stund. När vi sedan fortsatte var hon märkbart stressad och försökte springa från det obehagliga. Inte likt Vilda. Några halvhjärtade bockningar blev det med samt ett försök att vända hem igen. Men vi fortsatte in i skogen. Hon taktade så någon trav blev det inte utan snabb skritt med många förhållningar. Att något smällde till ordentligt när vi var mitt inne i skogen gjorde inte henne lugnare. Hon lade en nervbajs annars sköter hon sällan magen under ridturer.

Trots stressen så lyssnade hon fint när vi fick sicksacka oss fram mellan isfläckarna och hala partier i skogen. Inte förrän gården och Marko blev synliga igen slappnade hon av. Jag själv kände mig trots den stressade hästen väldigt trygg, vilket känns bra eftersom jag inte är van vid att Vilda ligger på gränsen till en skentur.

Hemma igen...

Hon blir allt smalare. Glömde dock att mäta bröstomfånget, men jämfört med förra året:

Man måste dock få fylla på med litet gräs efter en sådan stressig ridtur...

På återseende!

 

Kicki

7 januari 2012 16:57

det är en toppenkänsla, när man känner sig trygg i vilket humör hästen än är på. Det är då man trots allt känner varandra. bra jobbat!

http://kaa.bloggplatsen.se

Viveca

7 januari 2012 17:00

Ja, det känns riktigt bra. Hade det varit Marko så vet jag inte...även om jag känner mig helt trygg i hantering och även nu vid tömkörningen, så är han större starkare och räddare. Det gör ont;)

 

Kim

7 januari 2012 22:44

Du kommer att komma dit med Marko också, han behöver bara lite mer tid.
Bra att få känna på hur hon fungerar i såna situationer, det ger ömsesidigt förtroende.

Så du har också en gummiboll :))
Kanske en nu Agility stjärna är född!

Kram

http://varmt.bloggplatsen.se

Viveca

8 januari 2012 09:56

Jadå, vi är allt på väg dit:)

Glömmer ibland att Vilda är en häst just för att hon sällan visar sitt flyktbeteende. Hon kan hoppa till, frysa fast eller ta några snabba språng framåt när hon blir skrämd. Men att vara i stress en längre stund har jag aldrig upplevt med henne. T.ex när hon drar något som skramlar för första gången tar hon ett par snabbare steg. Med beröm slappnar hon av direkt.

Kom på henne igår kväll. Hon klättrar. Agility verkar kul. Får se om vi går någon valpkurs. Är just nu lite ambivalent inställd till detta...Mer om det en annan gång.

Kram!

 

Stina

8 januari 2012 16:44

Hejja Doris *s* det är då verkligen som att ha småbarn !
Tur dom är söta ibland ;)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

8 januari 2012 19:19

Det finns en hel del likheter:) Idag har jag knappt fått något gjort, men vi har haft väldigt roligt. Hoppas hon sover gott efter en aktiv dag. Det där med att inte motionera valpar...Hon motionerar så det står härliga till helt på eget initiativ:) Så länge hon håller sin egen takt så tror jag bara det är nyttigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...