Hej alla (som är kvar;)) Det var längesedan.

Doris har en försmak för teknik därför får man passa dator och sladdar från hennes käftar. Dessutom hatar hon när jag sitter vid datorn och ställer sig framför och på den vilket resulterar i att hon kommer åt en del kortkommandon som matte sedan får försöka klura ut för att få rätt inställningar igen…

Har därför mest använt mig av mobilen och fb för att skriva av mig. Inte för att jag tror att alla icke djur- och hästintresserade vänner är så särskilt intresserade av alla djurrelaterade inlägg, men, men.

I söndags började Doris löpa. Hon är mycket lugnare än vanligt, mer lydig och hungrigare. Trosorna är inte poppis att ta på dock.

Hennes lugnare sätt har gjort att hon kan sova sked med Radar. Här störde jag dem dock.

Har börjat komma igång lite mer med Marko igen, men i torsdags för en vecka sedan blev han sjuk. Redan på onsdagskvällen såg han lite hängig ut. På torsdag morgon petade han i sitt hö och sköljde bara munnen med vatten. Han var slö och hade dåliga tarmljud framförallt på vänster sida. Vi tog en timmes promenad för magens skull.

Han försökte beta men släppte ut gräset igen. Han kunde inte knipsa av sly när han försökte. Buken var uppdriven och då han fallit ur en del över flankerna såg det väldigt konstigt ur.

Efter att han tappat vinterpälsen har han sett tanig ut över flanker och bog. Han känns dock helt ok över revbenen, men har inga fettdepåer som förra året.

Efter mycket om och men fick jag tag i Distriktsveterinärerna. De hade hänvisningar till telefonnummer som hade hänvisningar till andra nummer och så vidare. Min ordinarie veterinär kunde inte komma, men erbjöd en akuttid på mottagningen om vi ej fick tag i någon annan.

Övriga veterinärer häromkring var också upptagna. Jag fick råd om att gå och vila, gå och vila med honom.

Hovslagaren dök upp före veterinären. Honom hade jag nästan glömt av i allt ringandet. Båda hästarna blev verkade i alla fall.

En jättetrevlig veterinär kom så ut och lyssnade efter tarmljud som var något nedsatta till vänster som sagt. Hon rektaliserade och sondade samt fyllde på med några liter vatten på min inrådan. Hon hittade inget stopp.

Hon undersökte munnen och det enda hon hittade där var en tand på väg upp i överkäken. Det var lite blodigt runt. Han tempade lite vilket han inte hade gjort på förmiddagen. Infektionsprover togs och Erlichia. Muskelbristen på flankerna var inget hon tyckte var anmärkningsvärt. –Det är ju bete snart!

Lilleman fick smärtstillande injektion och jag skulle ge honom Metacam via munnen dagligen och var det inte bättre/bra skulle jag höra av mig på måndagen för en tid på kliniken.

På torsdagkvällen började han beta ordentligt och vi gick matpromenader med lånat regntäcke. Han har ju aldrig haft något sådant och Vildas gamla var för litet. Jag som tänkt att ge bort det täcket eftersom det aldrig används.

Tror nog att det kan vara bra att ha.

Matpromenad efter massage och byte till varmt och torrt täcke. En trött Marko.

Regnet stod naturligtvis som spön i backen och jag själv hade aldrig ro att dra på mig några regnbyxor så jag var ordentligt nedkyld när kvällen kom.

För att försöka få honom att dricka gav jag kroppstempererat vatten med äpplejuice i och det var högintressant. Han doppade dock mest höet i och blaskade runt med mulen.

På kvällen bajsade han och är det inte konstig vad glad man kan bli för lite skit.

På fredagen drack han 8 liter i ett svep en timme efter smärtstillande. Provsvaren var negativa. Dock lite låga trombocyter vilket min oroliga hjärna hakade upp sig på.

Fick inhandlat ett tunnare regntäcke. Här visar han intresse för den lilla sjön som bildats efter allt regnande, men det blev bara lite blaskande runt med mulen.

På lördagen var han pigg och galopperade till och med. Det blev svårare att hålla koll på kissandet och bajsandet dock. Helgen gick och han åt, drack om än sparsamt och bara ljummet vatten, kissade och bajsade. På måndagen hade jag jobbat natt och ringde till vet.

Lämnade mitt telefonnummer men hade vänt på siffrorna vilket jag fattade först på eftermiddagen. Ringde åter upp. Veterinären som varit ute skulle höra av sig på tisdagen.

Tisdagen kom och mobilnätet låg nere. Fick tag i min ordinarie veterinär som på kvällen hade mottagning och även så hennes man som är hästtandläkare. Fick en akuttid. Jag skulle inte ge något smärtsitllande för att det skulle vara lättare att undersöka.

Först skulle hon undersöka och om något verkade på tok med tänderna skulle vi få vänta ett tag där för att få komma till hennes man.

Jag hade halva dagen försökt få tag i en transport för vår har golvet ruttnat på när den bara stått. Efter en del krångel med detta hittade vi en att hyra för ett väldigt humant pris dessutom. Det blev lite lastträning, sedan snabb middag och sen iväg med en otroligt duktig häst. Med morötter som belöning kommer man långt och jag var en stolt matte som återigen insåg hur lyhörd Marko är. 

Lilla Doris var också lättlastad...

Väl framme fick vi ganska snabbt lasta ur, vilket gick galant. Han fick backa ett steg i taget med morotspaus mellan varje steg. Medan vi väntade fick vi promenera i manegen. Det var riktigt spännande. Det var en liten shettis och en islandshingst där samtidigt.

Shettisen var högintressant tills Marko såg något. Han gnäggade och lyfte blicken mot någon där på väggen. Det var ju en kompis, precis lik honom själv.

Här är dock efter undersökningen när husse promenerar ur det lugnande så att matte kan fota. Fortfarande är vägghästen himla fin...

Marko fick beröm för sitt fina steg av veterinären. Hullet tyckte hon inte var något att hänga upp sig på utan tyckte det var bra att han inte hade depåer vid skuldrorna och att han var perfekt i hullet annars. Muskelfattigheten kan bero på blodmasken. Han har 700 EPG, men vi avvaktar med avmaskning tills han är som vanligt igen.

Sedan var det dags för den lugnande sprutan, vilken verkade snabbt.

Underläppen blev allt längre...

Munnen undersöktes och hon gick ned med fiberoptik och undersökte svalget ordentligt. Inga sår på slemhinnorna hittades. Hon tyckte vid den yttre undersökningen att han var något svullen över svalget. Tanden som är på väg borde inte orsaka så mycket smärta att han slutar äta och dricka. Den såg normal ut. Hon trodde att något gjort väldigt ont och att det kanske var på väg att släppa.

Vi skulle inte ge mer smärtstillande och skulle fortsätta erbjuda ljummet vatten. Om han blev sämre kunde jag smsa henne även på helgen för ev. utskrift/hämtning av mer Metacam.

Lite lullig fortfarande. När han piggnat till lekte vi manegen. Lite sidvärtes och framdelsvändningar. Vad roligt det var och inget gräs som distraherade. Lille Marko är fantastisk.

Väl hemma stängde vi in hästarna för ovanlighetens skull pga det lugnande.

Såhär trötta var de dagen efter;)

Igår tyckte jag att han åt väldigt långsamt och drack sämre, men idag äter han bra och har druckit dock bara ljummet vatten fortfarande. Hoppas att han blir helt smärtfri snart.

Inget ont som inte har något gott med sig. Nu har Vilda vant sig vid att vara själv i hagen längre stunder och jag kan ta ut Marko alldeles själv utan att hon smiter.

Tänkte ta en ridtur på henne idag, i lördags tömkörde jag henne och hon var jättelyhörd tills hon blev Extremt hungrig och försökte norpa åt sig gräs här och var. Vilda är Vilda...

Ha det bra alla! Hoppas att kunna blogga lite mer i fortsättningen för jag har saknat det och er.