....Sista natten på jobbet blev minst sagt händelserik.

Mitt i natten efter ett patientbesök går jag ut till bilen. Tycker att det luktar brandrök ute men ser inget. Tänker att jag kanske ser om det brinner någonstans på vägen. Jag kör iväg och skall efter en stund svänga vänster då slocknar all belysning och bilen dör. Lite spökligt faktiskt. Försöker vrida om nyckeln men inget händer, andra gången får jag igång ljuset och ser då att det ryker ganska mycket från motorhuven. Aha, det var visst bilen som hade brunnit.

Vad gör man då? På med varningsblinkers och bläddrar fram telefonnumnret till Hyundai Assistansia i bilens körjournal. Hmm, en knepig snabb upptagetton. Det verkar fattas en siffra i telefonnumnret. Vad gör man då? Ringer och väcker kommunens Tjänsteman i beredskap. Nej, han har inget nummer men skall kolla upp det på MÅNDAG. Ja, jag står mitt i vägen. Rulla undan, ja om jag får hjälp... Kollar på min smarta telefon men hittar inget journummer. Ringer nummerupplysningen och får ett nummer. Det verkar bara funka på dagtid, Suck!

Cirka tjugo bilar passerade under den timme jag stod där mitt i vägen. Det var ju lördag natt och Stenungsbaden hägrade väl för somliga. Till sist stannade en vänlig Securitasvakt och hjälpte mig få undan bilen. De andra som passerade hade troligen semester och för mycket att göra antar jag. Jag fick sedan hjälp att komma till kontoret och byta bil av Nattpatrullen (de som ansvarar över trygghetslarmen på natten). Tusen tack ni fina människor och till er andra vill jag säga att det är tur att det finns sådana kvar på denna planet, kanske är det er fina bil som rasar nästa gång.

Då hägrade semestern för mig med och efter ett sista patientbesök trodde jag att allt var lugnt. Då ringer telefonen. Och nej vi har inte bara en telefon på oss utan minst två eftersom Telenors nät inte brukar funka nattetid så måste vi ha backup av en Telia kontantkortstelefon...(visst är säkerheten slående hög) Och nej vi har inte handsfree i bilarna. Vi har sådana där stickor till öronen och ja, alla delar på dem förmodligen väldigt hygieniskt, och nej de passar inte i mina otroligt små öron.

Jag fipplade upp telefonen ur fickan och det var inte den som ringde, fipplade upp nästa och PANG! så hade jag kört in i en refug med vänster framdäck och snuddat vä bak. Toppen! Punka och skeva fälgar, en till bil att bärga av någon okänd bärgare. Denna bil kunde jag i alla fall köra en bit så den inte stod i vägen. Återigen fick jag skjuts av Nattpatrullen, Tack igen!

Så kan det gå...

Nu har jag i alla fall semester.

Släpan är klar, skall bara sätta ett par skruvar i skarvarna. Den är lite smalare än vad en inkörningssläpa bör vara, men jag tror inte det är några problem då Vilda inte brukar bry sig vad hon har bakom sig eller runt benen. Jag hade tänkt lite fel. Får pröva helt enkelt.

Igår var jag och E och badade med Doris. Doris simmade för första gången och som hon simmade. In i vassen och runt, runt. Hon försökte fånga vattnet med munnen så det blev några kalsupar på köpet. E filmade, men videon kom på snedden;)

För säkerhets skull hade jag flexikopplet på henne. Mammas förra hund kunde nämligen inte vända utan simmade bara rakt fram. Henne fick man dra runt. Doris kunde vända, men sedan kom några tonårskillar och badade. Allra helst ville hon vara med dem, då var det bra att ha koppel:)

På kvällen åkte jag och Mats för att titta på en rockard till Vilda. Den är snarlik Oxern som jag nämnt tidigare. Den är från samma tillverkare. Den hade körts tio gånger då körning inte visade sig vara säljarens grej. Den skiljer sig något. På plussidan är att det inte är något ivägen för att kliva i den. På minussidan är att skaklarna inte är ställbara i längd, bara i bredd, vilket säljaren nog hade fått om bakfoten. Men den passar Vilda vilket är huvudsaken. Sedan var den försedd med skärmar, gummimatta och piskhållare, vilket är tillval när man köper nytt. Skivbromsar kallas det, men enligt Mats vanliga cykelbromsar. Det är en budgetmodell, men den räcker gott för oss.

Nu ligger den isärskruvad på gräsmattan och ropar på mig.

Hmm, jag tyckte vi skulle ta lastbilen, men det är inte bara jag som är envis i denna familj...

Jag har även fyndat en baksele. Har bara sett bild ännu, men det verkar vara en till bröstsele. Jag hade ju tänkt sy en själv, men det blir så många olika inköpsställen så jag väljer att (för att låna Kickis ord) modda om den. Vill ju på med den, (helst igår) :)

Avlsutar med en bild på Marko och E från härom kvällen. E fick hänga lite på honom i stallgången medan jag körde med "Kontaktövningar". Det gick finemang, men när hon tog fram pallen för att komma upp lite bättre tyckte han det var riktigt läskigt. Den var ju med förra året när vi skrämde varann ordentligt. Han höll sig vaken i alla fall:) På promenaden var han "med" hela tiden.

Ha en bra dag alla!