Sparvöga

Alla inlägg under augusti 2012

Av Viveca - 13 augusti 2012 12:02

är sommartjock och sommartrött.


Tanken var att fortsätta inkörningen igår men A ville gärna rida lite på banan. Så jag drog fram rockarden för att kunna avsluta med att öva på att stå still mellan skaklarna efter ridpasset.


A jobbade på och Vilda gäspade, gnäggade efter Marko och var allmänt uttråkad. Fast A är ganska enveten och dessutom duktig på att rida så hon kom inte undan.


 

Suddig bild...


För att få henne lite piggare tog vi en runda ut.


 

Än mer suddigt. Det är svårt att få bra bilder på rörliga;) objekt med mobilen när det börjar skymma ute.


Det blev barfota idag då jag fortfarande inte får höger boot att sitta som den ska.


Lite pigggare blev hon allt, men ganska bekväm takt höll hon.


När vi kom fram till en stubbåker valde A att rida där istället för på den tråkiga banan. Då gick det galant. A blev sedan sugen på att rida barbacka vilket hon inte gjort på många år. Jag själv tycker att det är läskigt halt, men borde absolut göra det oftare eller åtminstone plocka fram den bomlösa sadeln igen, för vilken skillnad det blir på hästen.


 

Suddigt, men glad dotter och glad Vilda.


Jag kommer att börja träna för en instruktör i Centrerad ridning och undrar just hur det kommer att gå att få Vilda att hitta motorn på ridbanan. Visserligen glimmar hon till ibland och matte blir så nöjd, men oftast är hon motsträvig. Min förhoppning är att vi kommer tycka det är roligt båda två.


Ni som följt mig i några år vet att jag haft de funderingarna länge innan, likaså med inköring och att sy i läder. Man kan väl säga att jag är lite trögstartad men nu börjar det hända lite saker. Har beställt Sally Swifts "Ett med hästen" Centerad ridning har jag redan. Det kommer bli bra med en tränare för att omsätta saker från en bok är inte alltid lätt när man väl sitter där. Att påminna sig själv om att inte sitta snett eller vrida om händer etc. är svårt bara det.


Vilda tog sig alltså på slutet och vi hälsade på rockarden. Hon klev fint över skaklarna några varv och så försökte jag få henne mellan, men hon klev ur hela tiden igen så vi började om. Just där skulle jag avslutat för dagen, men jag är ju också envis så jag framhärdade och tyvärr fick Vilda med sig ena skakeln med benet när hon försökta kliva ur och drog med sig rockarden en halvmeter och blev något stressad, men Vilda är Vilda så även om hon blängde lite extra på den så tror jag hon kommer över även detta. Vi får träna löst några gånger. Alternativet är att välta skaklarna över ryggen, men det är svårt att göra själv. För även om man är flera vid inkörningen så måste jag ju senare kunna spänna för på egen hand.


Väl i stallet så drog Vilda en mycket djup suck när matte tog fram selen. "Mera jobb är de galna"


 

Vi provar bara den ommoddade bröstan som nu blivit baksele.


Bärremmen skall upp på korset, men jag skall fixa några fästanordningar så den inte glider av därför sitter den lite tokigt här. Det som är kvar annars är remmarna som skall gå till dragringen, vilka jag mätte ut för här.


 

Här skall remmarna fästas i varandra för att inte glida runt.


Avslutar med bilder från lördagen. Först traktordagen i Myckleby där bla vår hovis visade skoning och verkning.

Sista bilden är från kvällen då jag och Marko tog oss en tömkörningsrunda i mörker och dimma, lite läbbigt var det;)

       

Fina "hispepelle" har tagit sig i kroppen igen. Han är världens gosigaste sötmule.


Ha en bra dag alla!

Av Viveca - 9 augusti 2012 21:43

Körde ner min dotter E till Gbg och passade på att ta en fika med henne, mamma och mammas väninna.


Alltid lika spännande för liten gårdshund med storstan. Svårt bara att hitta ett vettigt ställe att utföra sina behov på tycker Doris. Mycket var det att titta på. Lite för mycket för den lilla hundhjärnan som blev väldigt trött efteråt.


 

Självklart får små fina hundflickor en egen sittplats vid bordet:)


Igår tog E sig en tur på Vilda. Hade lite aber med bootsen. Jag trodde sist jag red att de blivit för slitna för lädret börjar sacka i bakkant och framförallt på höger så hamnade kanten på dojan lite långt ned på kotan mot ballarna till (för övrigt ett ord som hela Sverige känner till vid det här laget;)) När jag tänkt till lite fyllde jag bootsen med papper efter tvätt så att de skulle räta upp sig lite igen. det gjorde de också: Jag hade tänkt skaffa nya men då behöver jag ju inte det:)


Köpte en ny hovrasp häromdagen då jag bara har en gammal rostig sak som visserligen inte tar för mycket men man får gnugga länge om det skall hända något. Jag brukar raspa av lite om det behövs mot slutet av verkningsperioden men nu har hovarna vuxit extremt mycket då de inte har något grus i sommarhagarna och så tror jag de har mer tillväxt överhuvudtaget på sommaren. Det gör att de trampar av sig hovvägg så att det ibland går ur bitar och blir sprickor. Nu är min plan att ta lite och ofta mellan verkningarna de perioder de växer mer i alla fall.


Sagt och gjort raspade jag ovanligt mycket i mina försiktiga mått mätt och rundade av kanterna och sprickorna för att de inte skall spricka mer. Men höger boot satt inte vidare bra ändå. Vi började såhär:


 


Men jag var rädd att hon skulle få skav så:


Vi prövade såhär:


 

Väldigt suddig bild


Har inte ridit utan bootsen på väldigt länge men tänkte att det skulle gå bra då hovarna vuxit så. Det är ju när de varit väldigt nedslitna som de ömmat. Samtidigt är hon ju inte så van att bli riden på gruset som förr och så hade hon en rejäl flis som gått ur höger framhov så lite koll fick jag ha. Det var bara där det låg riktigt grov sten på ett ställe som hon valde annan väg annars gick det bra. Eller bra och bra. Vilda utnyttjar att E är väldigt snäll och inte så envis. Så trava var inte att tala om och ganska maklig takt hade hon överhuvudtaget dessutom drog hon ner huvudet lite här och där. Trodde väl att det var matpromenad? (mammor får INTE lägga sig i heller) Så jag höll mig till att bära bootsen.


Summa sumarum kanske jag vågar ta ännu lite mer med raspen för jag tror jag mesat lite.


Jag köpte raspen på Hööks eftersom jag var smart och jämförde priser innan, då jag även skulle till Granngården. Väl på Granngården hittade jag en sådan här:

http://www.granngarden.se/product/riders-rasp

För samma pris som den riktiga raspen. Vet inte om den är bättre direkt men jag hade ju sluppit raspa sönder fingrarna. Är ju van vid den rostiga gamla saken...


Kanske kan bli en sådan med så jag kan kolla vilken som är bäst. Har ju ett sånt där stämpelkort och efter tio stämplar så får man 250 kr att handla för. Kul men lite hemskt när jag inser hur mycket jag handlat för för att få tio stämplar. Som tur var började jag få stämplar när det var torvsäsong så lite får jag pusta ut.


Har jag sagt att jag hatar att shoppa;)


Ha det bra alla!


Av Viveca - 7 augusti 2012 07:35

...jag och Marko?


Det har länge känts som om vi stått och stampat på samma ställe. Vi har tömkört, gått promenader, lekt följa John och "frihetsdressyr", haft på sadel på promenaderna och jag har hängt på honom, men ändå har det inte känts riktigt bra. Jag har inte kunnat lita på att han är "med". Han reagerar på saker som han borde vant sig vid nu.


Marko stänger av när det är något som tenderar att bli läskigt, ofta något som kommer för nära eller på hans kropp. Han är då helt borta i blicken som om han går in i sig själv. Man kan då luras att tro att han tar det med ro. Han gillar dock beröring överallt om det är av mina händer, borstar m.m


Nu för tiden gör han dock inga större språng, men det känns lite som att gå omkring med en krutdurk. Därav har jag kanske varit väl försiktig och hela tiden tagit det säkra före det osäkra och jag har varit beroende av att få hjälp/sällskap, vilket gjort att vi harvat på med det jag känt att jag kan klara själv eftersom hjälpen varit upptagen med annat.


När vi leker löst är det alltid godis inblandat som belöning och han gör vad som helst för belöning. Dessutom är han då vaken och uppmärksam hela tiden. När vi introducerat nya saker har han också fått belöning, men då mer när han står still och tolererar det nya, vilket är ganska logiskt. Men nu vill jag att han skall reagera och sedan acceptera. Inte tolerera och sedan explodera. Det är enligt mig skillnad mellan att tolerera något och acceptera något. När man tolererar något så går man med på någonting som inte känns helt ok. När man accepterar något så är det däremot helt ok och känns bra. Kanske ordklyverier, men ett försök att förklara.


Det är ju dit vi vill komma. Vi måste kunna känna tillit till varandra hela tiden. Är han som en fiolsträng så blir jag på min vakt och så smittar vi varandra med våra nerver, även om jag är en lugn och tålmodig person så vet jag hur stark han är om han drar iväg och dessutom hur känslig han är på gott och ont.


Nu har jag istället börjat att be honom söka kontakt och lyssna. Igår selade jag på honom och märkte ganska snart att han var helt borta i blicken. Jag bad honom "Titta" och vända sig mot mig och selen på ryggen, belöning. Sedan skramlade jag med seltungor och annat. Då ryckte han till för att sedan börja försvinna med blicken igen. Det fick han inte utan jag skramlade på och bad honom "Titta". Sådär höll vi på och han var inte borta i många sekunder. Tidigare har han tolererat rep, tömmar och draglinor runt benen m.m men i sitt utomjordiska tillstånd.


Vi tog sedan en promenad och han gick jättefint. Han började takta lite på ett ställe där det är många hästar, spännande förstås, men jag behövde bara be honom att sakta utan att det blev någon dragkamp eller att jag behövde sätta pisken framför honom som jag brukar få göra ibland för att han inte skall rusa på som ett lokomotiv.


När det kändes lugnt och bra bad jag honom stanna och tog tömmarna. Så tömkörde jag honom för första gången på vägen utan att ha någon annan med mig. Han gick fantastiskt fint och lyssnade hela tiden, frustade nöjt och vinklade örat mot mig.


Han blev dessutom mindre förvirrad än när Mats är med för då vet han inte alltid vem som bestämmer riktningen;) När vi kom fram till hagen innehållande liten gnäggande Vilda blev det dock tvärstopp, men då svävade matte på små moln och vi var ju nästan på gårdsplanen igen.

MVG för Marko.

 

En rikitigt dålig bild från igår efter avselning.- Det kliar på magen och jag når inte! Matte fick rycka ut:)


Om man ser till själva momenten så gjorde vi egentligen inget nytt men vi gjorde det med närvaro.Det bådar gott för framtiden.


Lite uppdatering:

Vi har i helgen stängslat ytterligare en hage som vi fått låna av våra snälla grannar. Det tog lite tid för det var igenvuxet och en massa gammal dålig ståltråd då det varit hage där delvis innan. Så lite nya stolpar och elrep samt bort med ståltråden som på vissa ställen gick av när man petade på den pga rost.


Marko hade ett litet skärsår på insidan frambenet igår så jag får gå och leta så vi inte har missat någon tråd i hagen. Hittade ju en del lösa bitar i helgen och den är så förbaskat svår att se när den rostat.


Hoppas att hästarna kan gå i denna hage en bit in på hösten. Bra med uppvuxet gräs för Vilda. Marko har äntligen fått tillbaka sin rumpa:)


  Spännande med nya hagen och vi har gräs upp till magen:)


 


Senaste läderpysslet är en baksele till Vilda. Jag hade ju skurit ut själva baklädret (det som sitter om rumpan) men så hittade jag en annons där någon ville sälja en seldel. Det var antingen en brösta eller en baksele. Det var svårt att se på bilden men det visade sig vara en brösta till häst modell mindre. De passade dock om Vildas ändalykt så nu har jag roat mig med att modda om den. Återstår några detaljer innan den är färdig dock:)


 

Testar om skruvhålen för tömringarna passar...


 

Ryggstycket i kors som på arbetsselar, precis som jag vill ha det...Bärremmen är också klar:)


Ha en bra dag alla!

Av Viveca - 1 augusti 2012 22:33

är det med lite miljöträning i hagen.

Tog med mig en ihopvikt presenning till hagen. Båda hästarna tyckte att den var ganska suspekt. Marko stack iväg en bit men nyfikenheten segrade över rädslan. Godiset hägrade väl också.

Så lekte vi nuddaleken. Det gick som smort. Sedan lade jag ner den på marken. Då var den lite farligare, men de kom över det med. Jag vek ut den så att den blev större och större. Hästarna putsade den med mularna.

Sedan lade jag två bommar på den och gick på den. Vilda var snabb att gå både mellan och över bommarna. Men Marko höll sig utanför men stod i alla fall med hoven på kanten av presenningen.

Sedan lekte vi följa John. Det är Marko bäst på. Vilda blir lite för snabb och ivrig. Vi höll på ett bra tag och Marko är verkligen lyhörd och med hela tiden när vi gör sånt här.

Tog honom för lite omvårdnad och passade på att hänga på honom i stallet. Han flyttade på sig i början och stängde några gånger. Men till sist var han både med och stod still.

Sedan en kort promenad innan det var dags för kvällsmaten.

Jag är nöjd med det lilla vi gjorde.

Ha en bra kväll alla!

Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skapa flashcards