...med mycket, som ni säkert märkt.

Här har jag en häst som är som gjord för att köras och som dessutom ser ut som hon vunnit på lotto, i morötter räknat när hon får på sig selen. Lägg därtill nöjt frustande och att hon direkt går i form.

Och ändå är hon långt ifrån inkörd ännu. Dags att skärpa sig på den fronten. För ännu en sak kan läggas till listan av positiva saker med körningen. Jag blir så glad av det att mungiporna hamnar vid örsnibbarna.

Ja nu kan jag ju skylla på att Sancho Panza inte hjälper till så mycket med hästträningen pga krämpor och annat, men det behövs ju ofta inte så mycket och med Vilda klarar vi oss med att vara två.

Sedan är det ju också så att jag prioriterat ridningen för att få ned Vilda i vikt, men nu när vi kan dra lite så går ju det bra med.

Igår kväll bestämde jag mig för att vi idag skulle såga ned en gran och låta Vilda dra den.

Vi har tre granar (nu två) på vår mark och det var inte så långt att forsla den vi valde ut.

Först tog vi en liten tömkörningsrunda i området eftersom det var längesedan vi tömkörde och jag ville se lite hur hon rörde sig. Det såg riktigt fint ut och Vilda var nöjd. Några åsnestopp vid grannhästarna men det är mer regel än undantag.

Sedan spände vi för draglinorna. Denna gång tog vi båda samtidigt, men för säkerhets skull hade vi varsitt grimskaft att hålla dem i.

Inga problem tyckte Vilda och släpade dem efter sig. Sedan satte vi fast svängeln. Inga bekymmer det heller. När hon drog den över lite grövre grus som tittade upp ur snön/isen på vägen så lät det lite annorlunda och det registrerade hon mest genom att lyssna lite extra och bli lite spänd i några sekunder.

Sedan var det dags att hänga på granen som Vilda fått hälsa och smaka på innan vi selade på. Jag trodde först att den skulle vara lite stor och skräckinjagande när den kom bakom henne och var på väg att ta lite granris istället, men Sancho Panza tyckte jag mesade. Så granen sattes fast i svängeln och så körde vi.

Här har jag precis satt fast granen och Vilda undrar vad jag pysslar med. Det var inte så mörkt som det ser ut på bilden. Typiskt att jag hade blixten på.

Sedan bar det av mot baksidan trädgården via äppelträdgården och mellan vinbärsbuskarna. Det var till att hålla tungan rätt i mun.

Vilda blev lite konfunderad när hon fick ta i lite mer och när en av draglinorna spände mot benet för att matte svängde lite snävt. Men hon traskade nöjt på.

På ett ställe ligger det lite isklumpar då Mats har plogat för att jag skall ha det lättare när jag bär vatten från källaren. En sådan klump kilade fast sig framför svängeln och det gav motstånd och sedan ett ryck när den släppte. Det var lite läskigt tyckte Vilda och tog ett litet snabbt steg åt höger. Men sedan fortsatte hon som innan och gick slalom mellan buskanar och förbi markbädden.

När vi stannade på gräsmattan bakom altanen klev hon över en av draglinorna.

Vi behöver öva på att stå helt still vid halt. Hon flyttar sig ofta åt sidan eller bakåt efter halt när vi kör. Men hon bryr sig inte om var linorna hamnar. Det var bara att koppla bort allt och köra till stallet.

Hon såg riktigt trött ut efteråt. Bra träning för den lilla valnöten!

Så nu ligger granen på gräsmattan redo att tas in imorgon. Doris trodde den var ett monster i mörkret när hon var ute efteråt;)

Nu är matte både stolt och inspirerad igen. Skall pröva att dra timmerkälken med fast med skaklar och bakselen måste göras helt klar. Har bara några små detaljer kvar, men den har blivit liggande.

Tack för inspirationen Vilda! Tack till er som läser och kommenterar. Blir lika glad varje gång-

Ha en bra kväll/natt alla!

 

Stina

23 december 2012 09:07

Duktiga Vilda och duktiga du !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

23 december 2012 10:30

Åh, tack! Jag tror att det är dags att jag ser hennes fulla potential och slutar att vara så försiktig. Hon är ju ganska stabil och dessutom blir hon sju år i år! Herregud vart tog åren vägen. Vi började ju inkörningen när hon var tre. Helt klart dags att börja köra på riktigt...

 

Stina

23 december 2012 21:08

*s* åren går snabbt har jag märkt, våra små är inte så små längre =)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Viveca

25 december 2012 00:38

Ja sannerligen. Lite sorgligt men skönt på samma gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...