var det på juldagskvällen.

Doris och jag tog en liten kvällspromenad bortåt från huset och gården, men något fick henne att reagera, skälla och dra mot ladugården. Jag släppte henne och såg att förrådsdörren som gränsar till uteboxen var öppen och att det var tänt därinne.

Jag tänkte först att det bara var Mats son som var där och hämtade något till garaget. Doris stannade en bit ifrån och verkade lite rädd. När jag kom närmare hörde jag hur det smällde och bankade därinne.

Marko låg i boxen väldigt nära väggen med benen åt väggen och hade i sina försök att komma upp/runt sparkat ut en bräda. Mellan två andra brädor satt höger bakhov fast. Jag bad Mats son att dra ut brädan lite till för att inte hoven skulle komma åt spikarna som stack ut.

Först försökte jag trycka tillbaka hoven men Marko spjärnade emot och fick in den andra hoven också, men fick loss den igen.

Jag gick in i boxen och där låg stackaren med huvudet och halsen upptryckt mot ena väggen. Han hade väl hamnat allt högre upp när han tagit spjärn mot väggen. Den stora hästen var alltså intryckt i hörnet.

Marko hyperventilerade, med näsborrarna och ögonen uppspärrade. Jag satte mig hos honom och smekte honom samt pratade lugnande med honom. "Det ordnar sig", " Vi skall hjälpa dig". Han blev märkbart lugnare och stillade sig.

Prio ett var att få loss hoven. Det gällde bara att inte bli sparkad. Jag klappade honom på benet och han låg helt stilla. Jag tog sedan tag i hoven och lirkade loss den. Försökte sedan dra ut honom från väggen genom att dra i båda bakbenen. Marko låg stilla och lät mig hållas. Det gick dock inte rubba den stora nordsvensken som dessutom låg i nedförsbacke. Jag funderade först på att försöka klämma mig mellan hans mage och försöka rulla över honom åt andra hållet men huvudet var för högt upp mot väggen.

Jag skickade barnen att hämta en grimma och lyftband. När Mats son kom med banden tittade Marko skeptisk på honom tog några djupa andetag och en sista kraftanstränging så var han uppe på benen, skärrad med välbehållen.

Vilda som ställt sig på andra sidan ladugården för att antagligen försöka påkalla uppmärksamhet kom springande och gnäggade dovt. Efter att Marko tagit några varv i och utanför boxen ställde han sig hos mig och lade mulen mot min kind. Så stod vi en bra stund och han blåste kärleksfullt mot kinden som tack för hjälpen.

Sedan undersökte Marko den trasiga boxväggen. Jag undersökte Marko som verkade välbehållen.

Stackars Doris fick gå in. Jag stressade in i duschen och iväg till jobbet medan husse fick lite snickerijobb att göra.

Lite panelbrädor spikade inifrån. Hoppas de inte blir för intressanta att klia sig mot till våren. Smakat har hästarna redan gjort. Har därför sprayat antibit på kanterna om det nu hjälper. Skall även tjära dem så de står emot väta och annat smått och gott.

I detta hörne låg en sexhundrakilos häst hjälplös som en skalbagge. Ganska otroligt.

Med facit i hand så var det antagligen på liknande sätt Marko fått ned Vildas hönät dagen innan. Han rullar sig alltid mycket när han är blöt i pälsen. Då ska den packas in i torv tydligen.

Hönäten är i stort sett idiotsäkra om man har oskodda hästar men han måste ha fått in ett ben underifrån och dragit ned nätet.

Trägnagarsäsongen är här och tyvärr har jag fått stänga till hagen med mest ätbart pga svallis.

Gran verkar dock vara en delikatess.

Det påminner om avgnagda revbenspjäll när hästarna är färdiga med grankvistarna.

Igår firade jag och mina döttrar "lilljulafton". Riktigt mysigt och jag fick av min äldsta dotter en spa-dag tillsammans med henne. Det är precis vad jag behöver. Fantastiskt att ha så stora barn som kan bjuda sin mor på en så fin present.

Ha en bra dag alla!

Nu blir det en promenad med liten hund och kontroll av sandningen här så kanske jag och bergsgeten kan komma ut i halkan sedan.

 

Jenny o Läcker

28 december 2012 21:16

Vad skönt att det slutade så bra, låter riktigt läskigt. Själv satt jag ju och stortjöt dagen innan jul när läcker fått en spark och bara låg ner med huvudet i mitt knä och suckade. Man blir så jäkla rädd när något drabbar ens hjärta.

http://www.livetmedlacker.blogspot.com

Viveca

28 december 2012 23:39

Ja det var läskigt. Men även om jag inte visste hur jag skulle kunna lösa det så kunde jag ju ändå göra något handgripligen. I våras när han slutade äta och dricka var det värre. Då kände jag mig hjälplös och orolig när jag inte visste vad som var fel. Så jag förstår att du blev rädd.

 

sara

29 december 2012 13:23

Så otäckt och skönt att det gick bra!!

Nellie gjorde nästan likadant för några veckor sen! Som tur var så var det 2 rätt vana stalltjejer i stallet då och kände hjälpa nellie direkt och utan skador!

Jag måste medge att jag faktiskt inte hade en aning om att detta kan hända och skulle själv ha stått som ett fån tror jag . Men nu vet jag och har lite tips på vad man kan göra!
Kram

http://sarastankar.bloggplatsen.se

Viveca

29 december 2012 16:03

Ja det var en thriller och jag är lite nojig fortfarande. Allt kan tydligen hända...

Egentligen gjorde jag inte mer än att lösgöra och lugna honom, resten tog han hand om själv. Men tanken snuddade vid att ta fram fyrhjulingen och dra loss honom. Som tur var slapp han det traumat.
Kram!

 

M

31 december 2012 01:07

Oj vilken pärs, tur att det gick bra i slutänden. Och helt otroligt att de ändå förstår när det är allvar att lita på att deras människa ska fixa så allt blir bra

http://grankott.blogg.se

Viveca

2 januari 2013 11:21

Ja det var jobbigt. Hoppas att det ledde till ännu mer tillit från "hispepelle". Trots allt verkar det som om djuren vet när man skall hjälpa dem.

 

Pernilla

3 januari 2013 19:21

Usch vad otäckt!! Tur att det slutade väl och duktigt av Doris att "känna" på sig att något var fel.
I många år har det varit min mardröm - komma till stallet som första människa på morgonen och någon av hästarna ligger fast i boxen :(

http://pernillaodlund.se

Viveca

3 januari 2013 19:45

Ja vi hade tur i oturen. Tänk vad de kan hitta på. Det verkar inte helt ovanligt vad jag förstått såhär i efterhand.

Ja ju mer som händer desto nojigare blir jag.

Försöker ju tänka på säkerheten runt hästarna när det gäller uppbindning, stallgång, box, hagar etc. men de kan lyckas med otroliga konststycken ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...