Tänkte få en ny touch på bloggen. Lånar därför ut den till djuren. Först ut är Vilda:

Hmm, här är det lugnt och skönt. Matte har fullt upp med den där lilla svarta saken. Skaffa hund hrmpf...Men inte mig emot. Att arbeta en gång i veckan är precis lagom för min del. Sensommaren och hösten har varit hård. Motionerat har jag fått gjort så det räcker och blir över.

Jag tjock!? En av mattes många idéer tror jag snarare. Vet hon hur det känns att alltid vara hungrig och hur det påverkar mitt humör? Jo humöret har hon nog fått känna av. Men hon är väl så dum att hon inte förstår sambandet för inte får jag mer mat för det.

Missförstå mig inte. Jag gillar matte, men hon är svår att förstå sig på ibland. Människor i allmänhet är väldigt konstiga och vill att vi hästar skall göra konstiga saker.

Sedan är hon envis som attan. Om jag vill stanna så skall hon ha mig framåt, om jag vill springa så bromsar hon mig. Vad är meningen med det hela? Ibland låter jag henne få som hon vill. Då blir hon så glad och säger att jag är duktig. Det känns bra! Men ibland måste jag påminna henne om vem som bestämmer. Bara så att hon inte glömmer det.

Som igår t.ex både jag och Marko var hungriga och sugna på något gott. Matte är faktiskt inte dummare än att hon kan räkna ut det. Då kommer hon med fickorna fyllda av godis ut i hagen. Hon bad mig backa några steg och ja, ja det gjorde jag väl då för att få en sån där god, knaprig sak.

Marko är ju dummare än tåget. Han gör sig till och flyttar runt rumpan. Korsar benen sådär löjligt framför sig när matte står framför och går lika tokigt själv. Matte säger att han är jätteduktig. Dum är han som gör så många saker innan han får belöning.

Jag nedlåter mig inte till såna dumheter. Men matte försökte ändå. -Flytta rumpan, ber hon mig. Jag står kvar. Då trycker hon med handen mot rumpan. Knappast, tänker jag och flyttar tyngden åt det hållet. Mig kan man inte putta runt hur man vill. Men det där godiset ville jag ju ha så jag försökte helt sonika ta det ur handen och bet till, hoppsan det var viss mattes tumme, Blä!

Då gick hon till den dumme Marko istället och som han mjäkade för en liten godisbit. Matte visade bara med händerna i luften, och som han fjollade runt för en sketen godisbit. Nej, dummare häst får man leta efter. Men han är en bra kompis även om han inte är den skarpaste kniven i lådan.

Nej, nu är det snart lunchdags. Over and out!