Funderar på det här med internet, anonymitet och att ständigt vara tillgänglig via telefon, dator etc.

Börjar vi glömma de vanliga mellanmänskliga möten? Är det ok att inte hälsa på folk vi möter? Nej, det tycker inte jag.

Är det då ok att bete sig annorlunda bakom datorn eller telefonen?

Jag anser att det tillhör vanligt hyfs och god uppfostran att säga hej och hej då. Likväl är det väl vanligt hyfs att svara på mail, meddelande och sms? Det har nu hänt flera gånger den senaste tiden att jag inte fått svar på sådant.

Först undrar man ju om meddelandet kommit fram, sedan undrar man om man varit otrevlig eller obekväm på något sätt. En välbekant känsla från barndomen infinner sig: "Du får inte vara med och leka med oss" eller liknande. Sedan funderar man på om man kanske trots allt är en ortevlig prick som inte ens förtjänar ett kort svar som "tack för mailet..."

I de allra flesta fall är det säkert så att människor har bättre saker för sig än att svara på sina meddelanden;)

Ja, ja. Det man inte vet har man inte ont av...

Nu till hästrelaterade grejor:

SADEL: Vi kämpar vidare med att försöka få till det. I tisdags provade jag den vanliga sadeln på Vilda och satte i fishinläggen. Det blev något bättre, men den glappar några millimeter mitt på ryggen under bossorna. Provade sedan den bomlösa, som hamnade i framlut. Panelerna är ju högre i bakkant pga att hon saknade ryggmuskler när jag provade ut den. Nu har hon dock ändrat form. Visserligen är det ingen bom i så det panelerna trycks ju ned och får kontakt när jag sitter på sadeln, men det blir en konstig vinkel att sitta i och för mycket tyngd framåt.

Arkivbild provar den bomlösa första gången. Här med raka paneler och sadeln hamnade i bakvikt, därav byte av paneler. Tre år är pluttan och omusklad:) (ofettad med...)

Prövade den vanliga sadeln igen med fårskinnspaden, hmm sadeln blev hög som ett hus och sadelgjorden för kort.

Vi tog oss ut utan pad och Vilda var pigg då det snöade, lite tittig då hon vilat ett par veckor igen. Ostyrig och ovillig till en början. Såpass att jag valde att sitta upp på ridbanan. Där körde hon något slags protestaktion, genom att bocka, springa i sidled (skänkelvikning i slängtrav), köra ned huvudet efter gräs, försöka dra mot utgången. Ett tag trodde jag att jag skulle få smaka snö.

Var orolig att det var sadeln som störde henne, men så illa upplever jag inte att den sitter även om den inte sitter helt optimalt. Den trycks ju ned av min tyngd och man ser på avtrycken efteråt att den får kontakt längs hela ryggen även om det förmodligen blir något större tryck fram och bak pga de millimetrarna som saknas när sadeln ligger löst på ryggen.

På vinst och förlust styrde jag ut henne på vägen för att se om det var den tråkiga ridbanan med lockande grässtrån som var problemet eller evetuellt någon fårvisselpipa som inte jag kunde höra som störde henne.

Det gör ondare att landa på vägen, samtidigt blev hon tvungen att hålla koll på var hon satte hovarna för att inte halka.

Det funkade! Hon skrittade raskt på och frustade nöjt, så det kan inte ha varit något större problem mer än att det är tråkigt på banan.

Det blev lite taktande ivrigt doftande och lite stopp för att titta på nytillkomna kvisthögar m.m Men med förflyttningar åt sidan och bakåt så fick jag henne fram och förbi alla läskiga monster. På ett ställe blev det tvärstopp.

Det är där vi kan välja korta vägen till vänster eller lååånga vägen åt höger. Naturligtvis har Vilda stenkoll på detta och ville inte svänga åt höger. Jag fick sitta av och leda henne fem meter. Då tog mitt tålamod slut när hon försökte trängas och vända. "Nu räcker det" sade jag med irritation i rösten, vilket tydligen gjorde susen. Hon gick sedan som en klocka och vi övade på de flesta av våra läxor utom att flytta bakdelen. Varför börja bråka när det går bra?

Nöjd och glad hemma igen! Hon verkar pigg nu så jag hoppas jag kan andas ut gällande luftvägarna.

Väntar på att bli av med tränset i vanlig ordning. Det bästa efter en ridtur enligt Vilda:)

Jag fortsätter att försöka hitta rätt med sadeln, men då den ligger bra resten av året så vill jag inte göra mig av med den förrän jag vet om hon ändrat sig permanent eller bara över vintern.

Jag letar därför efter ett alternativ och väntar på mätstickan jag beställt från Hööks.

Till den bomlösa kanske jag kan beställa raka paneler, men hittar inte att de säljer dem fortfarande. Får maila och fråga samt hoppas på svar;)

Funderar även på att sy nya själv i tempur. Skall senare idag slakta min kudde som jag ändå inte trivs med:)

Ännu en sak från hemmet som hamnar i stallet...

Ha en bra dag alla!

 

Kim

18 januari 2013 10:26

Håller med dej om att det känns osäkert när man liksom blir hängande i luften när man inte får svar på meddelanden m.m
Internet är ju både så opersonligt och väldigt personligt...
tror att det är lättare att ignorera saker på nätet pga det...

Usch ja SADLAR, en bra anledning till att inte börja rida-in Nelly ;))
Jag är glad att du delar med dej av dina erfarenheter, intressant läsning.

Tråkiga ridbanan utan spännande saker...ja där MÅSTE de ju bara hitta på lite spänning själva :))

Skönt att hon är pigg igen!

kram :)

http://varmt.bloggplatsen.se

Viveca

18 januari 2013 15:19

Ja det är irriterande, men bara att gilla läget. Jag kräver inte svar pronto men inom rimlig tid och i alla fall ett tecken på att meddelandet nått fram.

;) Jag tycker det är jättesvårt och visst skulle jag kunna ta ut en sadelprovare, men det svåra är ju att Vilda ändrar form och har lite sluttande/spetsig rygg eller hur jag skall förklara det. Därför skulle hon nog trivas bäst med en bomlös om jag hittar rätt med den. Det skulle inte funka med en bomlös alla soffkudde eftersom ryggen sluttar och det är lätt att åka åt sidan. Jag tycker av den anledningen att det är läskigt att rida barbacka på henne. Men får jag inte till det till nästa ridträning så får det bli fårskinnspaden och en gjord tror jag. Så får tränaren hjälpa mig att hålla Vilda på plats eftersom hon alltid luras och flyttar från pallen. Då kan hon minsann flytta i sidled;)

Jag hoppas att det var anledningen. Men eftersom protesterna försvann direkt på vägen så väljer jag att tro det. Så att hon inte har ont eller något...

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Anekdotisk bevisföring är något som används allt flitigare på diskussionsforum. Det kan handla om rasism, antiabortpropaganda, antivaccinationskampanjer m.m.   Till skillnad från vetenskaplig evidens handlar bevisen om något som personen i fråga ...

Första förlossningspraktiken är nu avslutad.   Tjugofyra förlossningar har jag nu i bagaget. Endast en av dem avslutades med sugklocka, övriga har varit normala, vaginala förlossningar. Trots sömnbrist, späckat schema med en hel del vanligt plu...

Tredje veckan av VFU på förlossningen är gjord och jag har bistått vid nio förlossningar. Det är fantatstiskt att få vara med i ett så viktigt ögonblick i kvinnors och pars liv.   Många lärdomar har jag fått med mig och mycket har jag kvar att ...

    Det är två veckor kvar till praktik. Första perioden börjar med Förlossningskonst I i 8 veckor. Därmed startar även jakten på de 50 förlossningarna som skall vara avklarade innan examen.   Före dess är det en hel del studieuppgifter som ...

Ja, kanske... Mitt nya liv som student har pågått i några månader nu. Inser att det bara är drygt ett år tills jag är färdig barnmorska. Ända sedan jag väntade A dvs 24 år sedan bestämde jag mig. Sedan jag skilde mig och flyttade lite längre bort fr...