Sparvöga

Alla inlägg under januari 2013

Av Viveca - 28 januari 2013 10:05

...i hästarnas box:


Vilda hostade fem hostningar i torsdags kväll. Svansen vippade upp och huvudet ned för varje hostning.

Attans att hon inte tål spånet. Det har ju funkat med torvmix, men det blev antagligen för mycket av det goda med bara spån överst i bädden.


Hönäten har jag tagit bort efter Markos bravader. Funderar dock på att sätta upp dem igen.

 


Fredagen blev ganska stressig. Först var jag iväg på en anställningsintervju på Kungälvs sjukhus. Jag har nu arbetat i hemsjukvården i sex år. Det är ganska lång tid för mig. Jag brukar byta arbetsplats sådär vartannat till vart tredje år. Jag känner att jag blivit ringrostig när det gäller en hel del så nu kommer jag börja arbeta extra nätter på sjukhuset till att börja med. Det blir längre att köra så jag hoppas att jag kan hålla mig vaken när jag kör hem på mornarna.


Intervjun gick bra och sedan efter några felkörningar hamnade jag på Granngården i Kungälv där jag inte varit tidigare. Jag köpte hela deras lager dvs 10 balar med hampaströ (Går under namnet Lättströ på Granngården). Balarna är ganska små och väger 15 kilo. 119kr kostar en bal. Jag skulle önska att de började med större och något billigare balar.


Eftermiddagen gick åt till att mocka ur allt spån och sopa bort allt damm från tak och väggar. Som tur var handlade tonåringarna och E lagade mat. För sedan var det bara dusch och att åka direkt till jobbet som gällde.


Listar här de för- och nackdelar jag än så länge har noterat med hampaströet:


   


Fördelar:

Lätthanterat, balarna är lätta.

Det är hårt packat och en bal blir ganska mycket när den är uppackad.

Det dammar inte, ett fint damm kan ses precis när man ströat men det lägger sig med en gång och verkar hålla sig dammfritt sedan.

Torrt, fryser inte varken i bädden eller i balarna. Lätt att förvara. Lätt att stapla pga jämna balar.

Ströet blåser inte iväg. Hampabitarna är väldigt små och ganska "tunga" .

Lättmockat. Det mest lättmockade jag använt. Då bitarna är små och tunga räcker det med ett par skakningar och bara bajset är kvar i grepen. Vilda är lite lös i magen fortfarande och även hennes träck är bara att lyfta upp utan att det blir kladd varken på grep eller i bädd. Det gör det väldigt drygt.

Ljust och trevlig lukt. Det står inte på om det är eukalyptus i(en del tillverkare tillsätter det för att hästarna inte skall äta av det) men det luktar lite grann åt det hållet.

Det isolerar bra, boxen känns varm och mysig. Torven under som varit frusen börja mjukna. (Dock är det varmare ute nu).

Verkar suga väldigt bra. Inte en enda blöt fläck har jag sett uppepå. Kisset verkar sugas upp i botten.


Nackdelar:

Jämfört med spånet är det tyngre och blir inte lika mjukt, men jag tror inte att hästarna har ont av det. Det är ju inte hårt heller.


Dyrt, men det är för tidigt att säga hur dyrt det är i praktiken eftersom det verkar väldigt drygt.


Gott, båda hästarna har ätit av det. För Vildas del var det nog nyhetens behag, men med Marko som letar fibrer ständigt så är jag rädd att det blir för mycket knaprande.


Håller nu tummarna att han inte får stopp i rören någonstans, men han verkar ju klarat sig så långt. Jag tror inte att alla hästar äter det, i alla fall inga större mängder. Marko äter allt, oavsett antibitspray i boxen, tjära och annat klet. Han hade helt klart behövt halm, men det tåget hoppar vi inte på igen efter att jag nu har konstaterat att Vilda verkar hyperkänslig mot damm.


Slutsats: Ett mycket bra strö, är dessutom bra att kompostera så ingen fara att köra ut det på åkern. Återkommer med hur prisvärt det är. Det gick åt fem balar uppepå torven, så får jag se när jag behöver fylla på.


Invigde ugnen igår:

 


Kakling och målning återstår samt blandare skall införskaffas.

 


Ha en bra dag alla!


Av Viveca - 27 januari 2013 03:56

I kölvattnet av en hel del inlägg och idogt konstaterande på faceboook av s.k ”riktiga” svenskar kunde jag inte låta bli.


Där pluppar det upp smygrasister, en mer än man trodde, som gömmer sig bakom ett sken av självuppoffrande generositet.  (Ja, för ”vi” svenskar är ju så snälla och generösa). Samtidigt som de på något sätt måste få fram att invandrare kostar en massa pengar och ställer till en jäkla massa problem. Det största hotet verkar vara att de på något sätt är ute efter vår flagga och vår tro och att de gnäller och klagar.


Hmm!

Vår tro? Ja, mig veterligen så är svenskarna inte ett särskilt troende folk, i vilket fall så tror de ganska olika… Vår flagga? Det värsta hotet där är väl nynazisterna…

Gnäll och klagan, nja är inte det väldigt svenskt? Ursäkta mina fördomar, men om man gnäller och klagar mycket så är man nog en ”riktig” svensk och då är det väl bra om alla i Sverige gäller och klagar för det är väl anpassning man är ute efter här eller?


Tja, alltid lurar de någon, men mest sig själva om jag får säga vad jag TROR.


För att försöka förstå konceptet så satte jag det i ett annat sammanhang som nog alla kan relatera till:


Var tacksam! Ja, är du invandrare så skall du vara så jävla tacksam och inte gnälla. Gnället är förbehållet oss ”äkta” svenskar. För passar det inte så kan du ju åka tillbaka dit du kom ifrån. Du har ju själv valt att komma hit, eller hur?


Likväl som du som uppsökt akuten i värsta rusningstimmarna har valt att sätta dig där i väntrummet och vänta, vänta och vänta. Men gnäll inte! Du har ju själv valt och passar det inte så kan du ju åka hem och dö eller något. Gnäll inte och klaga inte för du har ju själv valt att sitta där timme in och timme ut. Varför du är där är ovidkommande. För vi tar ju hand om dig, eller hur? Var tacksam!


Ställ dig i kö, rätta in dig i ledet. Gnäll inte och klaga inte på ”våra” fina svenska traditioner.


Gnäll inte på sjukvården för den är ju till för dig. Det är inte viktigt att bli rätt behandlad. Det viktiga är att rätta sig efter kösystemet, även om du inte hur du än försöker kan se att det ens existerar något sådant. Bit ihop eller åk hem. Klaga inte på systemet. Du kostar ju skattepengar för fan när du sitter där och tar upp sjukvårdens dyrbara tid.


Var tacksam! Det spelar ingen roll varför du kom hit eller vilka trauman du bär med dig.


Passar det inte så åk tillbaka och bli våldtagen, skjuten eller torterad. För du är ju ingen riktig svensk som oss andra, som vi som har rätten att gnälla än på det ena och än på det andra. Vi stackars ”svenskar” som är så hotade i vår fjällhöga nord och inte kan förpassa oss någon annanstans när det inte passar utan stannar vid att gnälla.


Nu förstår jag ännu mindre…


Tack och hej från mig!

Av Viveca - 22 januari 2013 23:19

Jag tror att jag tidigare har nämnt Emelie Cajsdotter i något inlägg. Själv har jag inte träffat henne, men jag har läst en av hennes böcker "Zander och tiden". Hennes val av liv är oerhört fascinerande. En människa som i vårt kommersialiserade och materialistiska samhälle går mot strömmen och inte anpassar sig. Själv säger hon i en radiointervju att hon inte tycker att hon är modig. Lyssna gärna på intervjun här.


Hon har även skrivit boken "Alla kungens hästar", vilken jag måste läsa. Har tänkt göra det ett bra tag men glömt av det.


På hennes gård får djuren vara djur och många "missanpassade" individer får ett gott liv där.

Här kan ni läsa mer om detta. Hon har en inte alltför vanlig syn på ekonomi, en mycket tilltalande sådan. Men naturligtvis kostar det pengar att ta hand om så många djur. Därför kan man nu bli s.k höfadder. Läs mer om det på hemsidan.


Jag beundrar dem som lever livet på det sätt de vill utan att bry sig om konventioner och som gör det de blir lyckliga av. Att göra gott för andra är väl något som de allra flesta skulle må bra av. Livet är på väg att ta slut redan vid vårt första andetag därför bör vi ta vara på det och leva som vi vill leva inte som vi "bör" leva.


Det var lite filosoferande.


Mina planer med sadelpaneler i tempur gick i stöpet pga att jag insåg att kuddarna innehöll små tempursmulor och således skulle bli alldeles för mjuka. Efter lite sökande på nätet så hittade jag ett par begagnade (dock oanvända) paneler. I annonsen stod det att de var 58 cm långa och jag behövde ju 48 cm långa, men på bilden såg det annorlunda ut:

 

Japp 48 cm. Annonsören hade skrivit fel.


Hoppas att de kommer med posten imorgon för på torsdag är det dags för ridlektion igen. Hur det blir annars är frågan? Det kanske blir rolig läsning här då...Matte på glid...


Köksdelen börjar ta form:

 


Här har varit kallt ett längre tag och tyvärr har mina blandingar med torv och hampaströ inte räckt för att hålla bädden mjuk. Att det funkat tidigare år att åtminstone få ett mjukare lager uppe på beror förmodligen på att förrådet intill ligghallen/boxen varit fyllt med kartonger och annat. Jag städade ju där i somras när jag skaffade rockarden. Nu är det alltså mindre isolerat. Bra för ventilationen men mindre lyckat för bädden.


Blev lätt frustrerad över att det blev så hårt och att fylla på nytt hjälpte ju bara en stund åt gången. Halm vågar jag mig inte på men igår fyllde jag på med spån istället.


Hästarna blev överlyckliga och de har stått inne mycket igen. De har dessutom tagit tupplurar liggandes båda två därinne även dagtid vilket jag inte sett dem göra på ett tag.


Nu håller jag tummarna för att Vildas luftvägar tolererar spånet. Men jag tror nog att det är mögelsporer hon reagerat på tidigare gånger.


Jag håller öronen öppna och fingrarna korsade. För hästarna älskar sin nya mjuka, ljusa och fluffiga bädd.


     


Mockningen tog en väldans tid idag. Jag är ovan att mocka i spån. Konstigt då jag tyckte att torven var hopplös i början. Tror jag behöver en mer glestandad grep så jag inte mockar ut ströet.


Ha en bra natt alla!

Av Viveca - 17 januari 2013 10:01

Funderar på det här med internet, anonymitet och att ständigt vara tillgänglig via telefon, dator etc.


Börjar vi glömma de vanliga mellanmänskliga möten? Är det ok att inte hälsa på folk vi möter? Nej, det tycker inte jag.


Är det då ok att bete sig annorlunda bakom datorn eller telefonen?


Jag anser att det tillhör vanligt hyfs och god uppfostran att säga hej och hej då. Likväl är det väl vanligt hyfs att svara på mail, meddelande och sms? Det har nu hänt flera gånger den senaste tiden att jag inte fått svar på sådant.


Först undrar man ju om meddelandet kommit fram, sedan undrar man om man varit otrevlig eller obekväm på något sätt. En välbekant känsla från barndomen infinner sig: "Du får inte vara med och leka med oss" eller liknande. Sedan funderar man på om man kanske trots allt är en ortevlig prick som inte ens förtjänar ett kort svar som "tack för mailet..."


I de allra flesta fall är det säkert så att människor har bättre saker för sig än att svara på sina meddelanden;)


Ja, ja. Det man inte vet har man inte ont av...



Nu till hästrelaterade grejor:


SADEL: Vi kämpar vidare med att försöka få till det. I tisdags provade jag den vanliga sadeln på Vilda och satte i fishinläggen. Det blev något bättre, men den glappar några millimeter mitt på ryggen under bossorna. Provade sedan den bomlösa, som hamnade i framlut. Panelerna är ju högre i bakkant pga att hon saknade ryggmuskler när jag provade ut den. Nu har hon dock ändrat form. Visserligen är det ingen bom i så det panelerna trycks ju ned och får kontakt när jag sitter på sadeln, men det blir en konstig vinkel att sitta i och för mycket tyngd framåt.


 

Arkivbild provar den bomlösa första gången. Här med raka paneler och sadeln hamnade i bakvikt, därav byte av paneler. Tre år är pluttan och omusklad:) (ofettad med...)

Prövade den vanliga sadeln igen med fårskinnspaden, hmm sadeln blev hög som ett hus och sadelgjorden för kort.


Vi tog oss ut utan pad och Vilda var pigg då det snöade, lite tittig då hon vilat ett par veckor igen. Ostyrig och ovillig till en början. Såpass att jag valde att sitta upp på ridbanan. Där körde hon något slags protestaktion, genom att bocka, springa i sidled (skänkelvikning i slängtrav), köra ned huvudet efter gräs, försöka dra mot utgången. Ett tag trodde jag att jag skulle få smaka snö.


Var orolig att det var sadeln som störde henne, men så illa upplever jag inte att den sitter även om den inte sitter helt optimalt. Den trycks ju ned av min tyngd och man ser på avtrycken efteråt att den får kontakt längs hela ryggen även om det förmodligen blir något större tryck fram och bak pga de millimetrarna som saknas när sadeln ligger löst på ryggen.


På vinst och förlust styrde jag ut henne på vägen för att se om det var den tråkiga ridbanan med lockande grässtrån som var problemet eller evetuellt någon fårvisselpipa som inte jag kunde höra som störde henne.


Det gör ondare att landa på vägen, samtidigt blev hon tvungen att hålla koll på var hon satte hovarna för att inte halka.


Det funkade! Hon skrittade raskt på och frustade nöjt, så det kan inte ha varit något större problem mer än att det är tråkigt på banan.


Det blev lite taktande ivrigt doftande och lite stopp för att titta på nytillkomna kvisthögar m.m Men med förflyttningar åt sidan och bakåt så fick jag henne fram och förbi alla läskiga monster. På ett ställe blev det tvärstopp.


Det är där vi kan välja korta vägen till vänster eller lååånga vägen åt höger. Naturligtvis har Vilda stenkoll på detta och ville inte svänga åt höger. Jag fick sitta av och leda henne fem meter. Då tog mitt tålamod slut när hon försökte trängas och vända. "Nu räcker det" sade jag med irritation i rösten, vilket tydligen gjorde susen. Hon gick sedan som en klocka och vi övade på de flesta av våra läxor utom att flytta bakdelen. Varför börja bråka när det går bra?


 

Nöjd och glad hemma igen! Hon verkar pigg nu så jag hoppas jag kan andas ut gällande luftvägarna.


 

Väntar på att bli av med tränset i vanlig ordning. Det bästa efter en ridtur enligt Vilda:)


Jag fortsätter att försöka hitta rätt med sadeln, men då den ligger bra resten av året så vill jag inte göra mig av med den förrän jag vet om hon ändrat sig permanent eller bara över vintern.


Jag letar därför efter ett alternativ och väntar på mätstickan jag beställt från Hööks.


Till den bomlösa kanske jag kan beställa raka paneler, men hittar inte att de säljer dem fortfarande. Får maila och fråga samt hoppas på svar;)


Funderar även på att sy nya själv i tempur. Skall senare idag slakta min kudde som jag ändå inte trivs med:)

Ännu en sak från hemmet som hamnar i stallet...


Ha en bra dag alla!



Av Viveca - 14 januari 2013 10:43

...köket.


Jo jag gillar mitt gamla kök. Men det är inte särskilt praktiskt.

 

Den gamla elspisen med tre plattor är bedrövlig att laga mat på. Det är allt eller inget som gäller. Full fräs på värmen på sexan. Sänker man sedan så slutar det koka/steka. Om man har fler än en platta igång, vilket ju är vanligt;) då är det halvfart på det mesta.


Ugnen är inte mycket bättre. Halva är varmare än den andra halvan så man måste vända på det som är i ugnen om det skall bli jämnt gräddat. Den är dessutom väldigt mycket mindre än standardspisar. Det funkar till vardags men om man är många eller skall laga flera/ mer avancerade rätter än t.ex korv och makaroner så blir det ett pusslande.


Konstigt nog lär man sig eller JAG lär mig. Det är inte ofta någon annan lagar mat här men det har hänt någon enstaka gång det sista. Därav att Mats tyckte det var dags i lördags att ta i itu med detta.


Vedspisen skall vara kvar. Jag hade gärna sparat fler av de gamla skåpen med men vi börjar med en vägg då vi skall öppna mot utbyggnaden på huset där det kommer att bli en matsal så småningom.


Det blir lite pyssel att göra köket i etapper men fördelen är att vi kan laga mat och diska under tiden.


 

Denna delen får vara kvar ett tag till.

 

Här kommer spis, diskbänk och diskmaskin få husera sedan.


Djuren är lite vilsna nu. De gillar inte förändringar. På bänken som nu är borta hade katterna sin matplats och under vid elementet hade Doris sin mjuka ryamatta att ligga på. Trots att jag köpte en hundbädd till henne som tröst (de tidigare är söndertuggade) så försökte hon inta sin gamla plats igår:

 


Mattan har Doris rivit bort alldeles själv...


 


Mats är en händig man, men vad är det med män och Ikeamontage? Tror nog det är det enda företaget som gör saker anpassade för kvinnligt tänkande. Har aldrig varit med om att en kvinna har haft problem att montera deras grejor men vet åtskilliga män, även duktiga yrkessnickare som inte riktigt fixar beskrivningarna.


   

Testar att ställa stommarna på plats.


Ugnen var ett impulsköp för över ett år sedan när Ikea sålde ut modellen. Köksfläkten vi köpte i lördags blev en lång historia. Först velade jag om vilken färg jag ville ha vit eller antracitgrå. Bestämde mig för vit, men hyllan där den skulle vara var helt tom. De hade bytt plats, men till sist hittade vi den. Igår packade vi upp den och den var i rostfritt. Hade den varit grå hade jag behållt den, men rostfritt är jag otroligt trött på efter att ha haft alla vitvaror i det när det blev modernt för många år sedan.


Jag trodde ju naturligtvis att jag snurrat till det med artikelnummer på ett folkstint Ikea med mitt blodsocker nere i tårna samt feber. Men kartongen var felmärkt. Tur att Mats jobbar i Gbg för det är långt att åka 7 mil för att byta grejor.


Kontentan av köksrivningen än så länge är att vi har ännu mindre plats för köksgeråden...

Där väggskåpen var skall fläkten vara. Placeringen av ett element i köket gör att en hel vägg går bort och nu skall det andra elementet bort helt så vi får avvakta med att flytta det som står i vägen för ev. mer inredning. Annars fryser vi i vinter.

Men det får gå ett tag.


Här är det bästa med det nya:

 

Den som diskar får fin utsikt...


En hel del återstår. Nu håller jag på att välja kakel, himla kul!

Ha det bra alla!

Av Viveca - 7 januari 2013 10:23

... på flera saker.


Sadelprovning:  Jag har fått en idé.


Vilda är som sagt svår att hitta rätt med.

Jag har tidigare använt en s.k Flexicurve som Thorowgood tillhandahåller för utprovning av sadlar. Man kan låna/köpa den på Hööksbutiken.


Efter utprovning har jag köpt begagnade Thorowgoodsadlar.


Sedan är det bara att prova koppjärnen direkt på hästen för att se om de passar vid ändring i kroppsformen. På Marko har de passat perfekt.


 

Arkivbild


 

Arkivbild


På Vilda har de suttit ok, men jag misstänker att när hon lägger på sig, vilket brukar vara som mest i december då fettet samlas kring manken och bakom sadelstaden så blir inte trycket jämnt längs hela ryggen utan det blir tryck fram och bak av sadeln trots vidare järn. Sadeln är ju väldigt rak i ryggen.


Vilda är inte den man lastar i en handvändning och provar ut sadel på.


Att köpa sadel begagnat kan vara svårt när det gäller öppet köp.


Själva idéen går ut på att göra ett avtryck/avgjutning av hennes rygg, som jag sedan kan ta med till ridsportsbutiken och prova ut lämpliga modeller för att sedan provrida och testa på Vilda. Tror att fler än jag skulle ha nytta av något sådant. Så nu letar jag lämpligt material och har hittat lite olika varianter.


Vad tror ni om detta?


Kopparsulfat: Har jag nu sprayat på strålar och hålväggar, eller egentligen hela undersidorna på hovarna. Resultat: Fantastiskt!


Vilda har en del strålröta fortfarande pga vätan som varit och nu är igen, men hovarna är hårdare och inga nya hålväggar är på gång. De redan befintliga (en på varje framhov, vilket hon har i stort sett alltid) är hårda i kanterna och har dragit ihop sig.


Markos ena hålvägg är i stort sett borta och den andra hård i kanterna och börjar krypa ihop. Hans strålar var finare än Vildas från början men nu är de ännu finare och på ena framhoven är strålen perfekt formad som en trampdyna utan flikar eller fåror, så som en helt frisk stråle skall se ut.


Denna förvandling har skett trots att vädret inte har varit hovvänligt, men väta och geggamoja ena dagen samt frost nästa.


Att jag inte provat detta förut.


Just nu sprayar jag bara på det vid hovvård, men man kan ju även sätta hovarna i bad en stund för ännu bättre effekt.



Av Viveca - 4 januari 2013 12:22

och det var inte lätt att sikta när den var uppe på huvudet. Första filmen blev enbart studier av marken. Andra filmen var den här:


Tredje filmen var när jag själv satte mig i sadeln, sjösjukevarning på den och filen var för stor att ladda upp här.


Blir därför bara denna snutt på E och Vilda. Vilda är hungrig i vanlig ordning och vet att E är snällare än matte.


Försökte få lite koll på Vildas bakbensaktivitet, kanske lite stel fortfarande? Men verkar inte halta såvitt jag kan se. Inget irriterat viftande med svansen. Däremot stod hon tokigt vid sadlingen igen. Tyckte inte jag fick sadeln riktigt rätt heller trots byte av koppjärn härom dagen. Får nog finjustera den eller rida bomlöst ett tag tills hon ändrat form igen framåt våren. Funderar på om det är dags att helt byta sadel, men hon är svår och eftersom hon ändrar sig så mycket över året så är det bra med Thorowgoods sadlar. Kanske behöver hon en något mindre rak sadel? Men tidigare har de legat som en banan i bakvikt.


Vi får testa oss fram så det inte blir obekvämt eller skadar ryggen på henne. Markos rygg är så enkel att se hur sadeln ligger. Bred och platt helt enkelt. Den sadeln han har (en likadan fast större) sitter som en smäck på honom.


Ha en bra dag alla! Nu skall julen ut!
 

Av Viveca - 2 januari 2013 11:45

Året som gått har varit lite upp och ned.


Många skador på en gång var det ett tag men inget allvarligt. Andå tog det enormt mycket energi av mig och lusten försvann ett tag.


I år är mina planer för djuren:


Vilda: Fortsatt ridträning/centrerad ridning och har som mål att få henne framför rockarden. Dessutom fortsatt bantning...


Marko: Öka kraven samt mer trickträning/frihetsdressyr blandat med tömkörning med och utan sadel samt uppsittning och påbörja inridningen, igen.


Doris: Skall anmäla oss till Agility 2 nu i dagarna, och hoppas att hon kommer ihåg något sedan sist. Vi missade ju sista delen på kursen pga rävskabbsmisstanke och klofraktur.


Katterna: Ja de njuter av livet och tränar inte:) En av dem verkar dock lite skrabbig. Hon är 16 år och börjar bli lite tovig i pälsen och har börjat kissa inne.Hon har sedan en tid varit lite svag7muskelfattig i bakänden men verkar glad och nöjd för övrigt. Får se om vi behöver ta en tur till veterinären.


Igår fixade vi lite för hästarna:

 

Den nya väggen är tjärad. Tyvärr går det inte in i träet lika snabbt på vintern som på sommaren. Tur att jag har bruna hästar...

 

Thermobaren på plats bredvid hemmabygget.


Vi har också skaffat plexiglas att för att byta ut de gamla trasiga fönstren i boxen. Tänkte först sätta galler för, men med tanke på att Marko verkar vara på det mesta är jag rädd att han skaffar sig en käkfraktur. Nu sitter det en träskiva på insidan, men det blir mörkt och tråkigt. Igår byggde Mats nya fönsterramar som skall målas och sättas på plats.


Ha en bra dag alla!


  



Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skapa flashcards