i sommarhagen.

Det finns gräs, men det gottaste är slut. Vilda längtar ut. Själv försöker jag ha lite is i magen för jag tror det är bra för henne att gå på detta magra ett tag. Marko däremot kanske behöver lite mer. Tycker han är fin i hullet men lite tunn över rumpan igen. Konstigt att han faller ur där först.

Han fick lite lusern i spannnen ikväll för att vänja magen om jag låter dem gå kvar i denna hagen så får jag nog stödfodra Marko.

Har fler hagar, men hade velat vänta ett tag med att flytta dem så att krutet i gräset minskar lite till för tjockisen.

Var lite orolig för Marko. Han har småskvätt när han kissar två gånger nu under tömkörning/träning. I hagen verkar han kissa normalt när jag sett honom. Täcket luktar ovanligt fränt av kisset och han lyckas alltid kissa på det. Funderade på urinvägsinfektion, men det skall vara väldigt ovanligt att hästar får det om det inte är en följd av något stopp/hinder av något slag. Han fick ju snoppen innaför magdelen på täcket för ett tag sedan men verkade helt ok.

Blev lite fundersam över magnesiumet med som jag hade slutat med men började med igen för ett par veckor sedan då han blev mer hispig igen. Det kan ju ge urinsten. Har nu tagit bort det igen.

Så igår kväll stod han och slog med mulen mot vänster flank och darrade i skinnet, sådär som de gör när insekterna kryper på dem eller bits. Jag hittade ingen vasst i täcket men beslöt mig för att avvakta. Idag gjorde han likadant. Tog in honom och tempade. Ingen feber, men hittade en pytteliten sticka som satt fast i täcket ungefär där han reagerat på något.

Vet fortfarande inte om det var stickan eller om han har något annat besvär men han var ok under dagen. På kvällen var han där och slog igen men även på fler ställen efer insekter, vilket kändes mer normalt.

Alltid är det något att oroa sig för. Börjar jag fundera för mycket så kommer ju tankar om förra vårens åkomma som jag inte vet vad det var. Att han faller ur över rumpan så lätt. Njurar, skeva blodprover etc.

Men han verkar pigg och glad så antagligen är jag bara lite onödigt orolig. Det finns ju inget att ta på riktigt heller så jag avvaktar.

Det blev i alla fall en liten promenad i den kvava värmen med Marko som hade väldigt bråttom bitvis och jag fick faktiskt höja rösten ett par gånger för att inte bli ivägdragen.

Passade även på att raspa hovarna. Jag är ju lite mesig med det och brukar mest jämna till sprickor och annat. Men nu bstämde jag mig för att det kan nog inte bli så tokigt. Hovväggarna hade blivit så långa att de börjat få sprickor framför trakterna. Så blir det varje sommar och även på Vilda. Till sist lossar stora bitar, vilket är helt naturligt men det blir oftast kvar sprickor som är svåra att hålla rent. Antagligen är det lite för långt mellan verkningarna nu när hovarna både växer mer och slits mindre. Det är en hel månad tills hovslagaren kommer. Men då kan jag ju passa på att få lite kritik på mitt raspande för nu tänker jag hålla efter efter bästa förmåga.

Höger bak

Höger fram

Jag kunde nog filat till avrundningen bättre, men det slits ner av sig själv med. Tycker det är bra att runda av lite för det räcker att de trampar på ett större gruskorn eller en sten så blir det hack i hovkanten.

För att vara nybörjare så är jag nöjd. Marko verkade nöjd han med både under raspningen och ute på grusvägen efteråt.

Ha det bra alla! Önskar jag, badhunden och hjälpredorna;)