var det på juldagskvällen.

Doris och jag tog en liten kvällspromenad bortåt från huset och gården, men något fick henne att reagera, skälla och dra mot ladugården. Jag släppte henne och såg att förrådsdörren som gränsar till uteboxen var öppen och att det var tänt därinne.

Jag tänkte först att det bara var Mats son som var där och hämtade något till garaget. Doris stannade en bit ifrån och verkade lite rädd. När jag kom närmare hörde jag hur det smällde och bankade därinne.

Marko låg i boxen väldigt nära väggen med benen åt väggen och hade i sina försök att komma upp/runt sparkat ut en bräda. Mellan två andra brädor satt höger bakhov fast. Jag bad Mats son att dra ut brädan lite till för att inte hoven skulle komma åt spikarna som stack ut.

Först försökte jag trycka tillbaka hoven men Marko spjärnade emot och fick in den andra hoven också, men fick loss den igen.

Jag gick in i boxen och där låg stackaren med huvudet och halsen upptryckt mot ena väggen. Han hade väl hamnat allt högre upp när han tagit spjärn mot väggen. Den stora hästen var alltså intryckt i hörnet.

Marko hyperventilerade, med näsborrarna och ögonen uppspärrade. Jag satte mig hos honom och smekte honom samt pratade lugnande med honom. "Det ordnar sig", " Vi skall hjälpa dig". Han blev märkbart lugnare och stillade sig.

Prio ett var att få loss hoven. Det gällde bara att inte bli sparkad. Jag klappade honom på benet och han låg helt stilla. Jag tog sedan tag i hoven och lirkade loss den. Försökte sedan dra ut honom från väggen genom att dra i båda bakbenen. Marko låg stilla och lät mig hållas. Det gick dock inte rubba den stora nordsvensken som dessutom låg i nedförsbacke. Jag funderade först på att försöka klämma mig mellan hans mage och försöka rulla över honom åt andra hållet men huvudet var för högt upp mot väggen.

Jag skickade barnen att hämta en grimma och lyftband. När Mats son kom med banden tittade Marko skeptisk på honom tog några djupa andetag och en sista kraftanstränging så var han uppe på benen, skärrad med välbehållen.

Vilda som ställt sig på andra sidan ladugården för att antagligen försöka påkalla uppmärksamhet kom springande och gnäggade dovt. Efter att Marko tagit några varv i och utanför boxen ställde han sig hos mig och lade mulen mot min kind. Så stod vi en bra stund och han blåste kärleksfullt mot kinden som tack för hjälpen.

Sedan undersökte Marko den trasiga boxväggen. Jag undersökte Marko som verkade välbehållen.

Stackars Doris fick gå in. Jag stressade in i duschen och iväg till jobbet medan husse fick lite snickerijobb att göra.

Lite panelbrädor spikade inifrån. Hoppas de inte blir för intressanta att klia sig mot till våren. Smakat har hästarna redan gjort. Har därför sprayat antibit på kanterna om det nu hjälper. Skall även tjära dem så de står emot väta och annat smått och gott.

I detta hörne låg en sexhundrakilos häst hjälplös som en skalbagge. Ganska otroligt.

Med facit i hand så var det antagligen på liknande sätt Marko fått ned Vildas hönät dagen innan. Han rullar sig alltid mycket när han är blöt i pälsen. Då ska den packas in i torv tydligen.

Hönäten är i stort sett idiotsäkra om man har oskodda hästar men han måste ha fått in ett ben underifrån och dragit ned nätet.

Trägnagarsäsongen är här och tyvärr har jag fått stänga till hagen med mest ätbart pga svallis.

Gran verkar dock vara en delikatess.

Det påminner om avgnagda revbenspjäll när hästarna är färdiga med grankvistarna.

Igår firade jag och mina döttrar "lilljulafton". Riktigt mysigt och jag fick av min äldsta dotter en spa-dag tillsammans med henne. Det är precis vad jag behöver. Fantastiskt att ha så stora barn som kan bjuda sin mor på en så fin present.

Ha en bra dag alla!

Nu blir det en promenad med liten hund och kontroll av sandningen här så kanske jag och bergsgeten kan komma ut i halkan sedan.

När vi stod och väntade på hovis passade jag på att kolla koppjärn och sadel på Vilda. Det var faktiskt dags att byta. Hon fick även massage och provade ländtäcket.

Hon står galet i vanlig ordning men nu har jag i alla fall fotat täcket på plats. På den ena bilden syns en rand som av sadelgjorden. Väldigt skumt för den fanns inte på riktigt och det var över en vecka sedan hon haft sadelgjorden om magen.

... fick jag tag i vår veterinär.

Pga det fuktiga vädret (ser ni det är det jäkla vädrets fel igen;-))så tyckte hon att vi skulle prova med luftrörsvidgande då det annars är risk att infektionen sätter sig.

Verkar det gå åt fel håll så blir det endoskopi.

Kortison ville hon undvika om det går och det är jag glad för. På en liten tjockis kan det ge både fång och diabetes.

Så nu hoppas jag att medicinen hjälper Vilda att vända detta rätt igen.

och det finns alltid mer att lära sig. De gånger man får till det ordentligt infinner sig den där WOW-känslan och man känner sig plötsligt lite duktig.

Jag är långt ifrån en duktig ryttare, men tror jag har mycket klart för mig i teorin;) Att omsätta det i praktiken är ju det svåra.

En fundering som återkommer är det där sågandet och eviga plockandet i munnen på hästen man ser inte allt för sällan. Framförallt är det unga tjejer jag sett på ridskolan som använder sig av det. VAR kommer det ifrån?

Jag kan inte förstå funktionen, kanske någon kan förklara den för mig. Jag tvivlar dock på att den finns?

Vad vill man med det? Att hästen skall bli öm i lanerna så att den blir mer känslig för att sedan bli totalt okänslig? Att hästen skall kröka sådär "fint" på nacken genom att den kommer undvika bettet snarare än att ta stöd på det?

Vad jag än läser mig till och genom åren på ridskola så har jag aldrig lärt mig att använda detta i ridningen. Vem lär ut det? Eller är det självlärt genom att titta på andra som gör så och utan ifrågasättande av funktionen? Upplys mig!

Visserligen kan jag tycka att man lärde ut att rida med handen väl mycket såhär i efterhand.

När det gäller en ung grön häst så kan den inte gå i form under ryttare förrän den kan bära både sig själv och ryttare så där är det enligt mig absolut NO NO att använda sådana metoder.

Från början har jag enbart gett Vilda ett stöd i tyglarna och hon har sökt sig framåt nedåt, alldeles i början kom hon ibland för mycket nedåt och gick på bogarna. Det avhjälps inte genom att bära runt hästen med bettet utan blir bättre efter hand. Det är en naturlig del i att hästen skall bära både sig själv och den som sitter på. Är den uppe på ryggen dessutom lite obalanserad så blir det svårare för hästen, vilket det var i vårt fall.

Så småningom börjar hästen jobba i en högre form, och med samling (bakbenen under sig) det tar något längre tid och främjas av mycket tömkörning och ridning i kuperad terräng.

Texten som saknas under bilden längst ned till vänster " För mycket framåt-neråt"

Det sista 1-1,5 året har Vilda börjat samla sig i skritt och trav. Galoppen börjar också bli bättre men vi har en del kvar där. Formen är högre. Fortfarande gör jag inget nytt med handen. Hon får bara stöd av en mjuk hand och börjar oftast ridpasset ganska lång och låg, men så snart hon blir lite varm och börjar jobba så samlar hon ihop sig. De gånger hon är uttråkad på ridbanan kan hon dock gå och strosa i ingen direkt form alls;) Det är alltså hästen som samlar sig och inte jag som drar ihop den. När hon samlat sig så får jag naturligtvis korta tyglarna för att bibehålla stödet.

Vid tömkörning och även när hon haft saker bakom sig går det ännu fortare för henne att hitta formen. Då är det ingen som stör henne på ryggen.

Har någon sett någonsin att en kusk håller på att såga hästen i munnen eller för den del använda rollkur? Vid körning och tömkörning har man ju bara händerna som hjälper och inte resten av kroppen till hjälp ändå går körhästar i både form och samling. Något att fundera på tycker jag. Vad skulle hända om du sågade hästen i munnen utan att sitta på den och samtidigt driva den framåt? Förmodligen skulle den backa för att komma undan bettet. Att vara hård i handen och samtidigt försöka driva hästen framåt är motstridiga hjälper eller om man hellre vill: dubbla budskap.

Något som däremot används flitigt är halvhalter och de är just halvhalter, mjuka och talar om att nu skall något hända.

Enda gången jag tycker att det kan vara okej att ta tag riktigt ordentligt i tömmen/tygeln är vid nödstopp!

Hur mycket stöd man ger hästen är individuellt och kan även variera beroende på situation. Blir hästen osäker/rädd är ett ökat stöd ett hjälpmedel för att tala om -Jag är med dig och hjälper dig förbi. Hästar är olika känsliga. Marko som är känsligare än Vilda behöver ibland ett tydligare stöd än henne, men samtidigt mycket finare tömhjälper. Vid tömkörning behöver Vilda dock ganska fina hjälper om man jämför med ridningen. Man får alltså anpassa sig.

Tar gärna emot fakta om det där med sågandet av er som tillämpar det för någonstans måste det väl finnas en teori om varför man gör så?

Här har jag ridit Vilda några få månader och hon söker sig framåt nedåt med lätt stöd i tyglarna. Min sits är inte den bästa dock.

Hittar ingen färsk ridbild då fotografen sällan är med. Bjuder på en "low-deep-and hungry" istället.

Ha en bra dag alla!

...jag och Marko?

Det har länge känts som om vi stått och stampat på samma ställe. Vi har tömkört, gått promenader, lekt följa John och "frihetsdressyr", haft på sadel på promenaderna och jag har hängt på honom, men ändå har det inte känts riktigt bra. Jag har inte kunnat lita på att han är "med". Han reagerar på saker som han borde vant sig vid nu.

Marko stänger av när det är något som tenderar att bli läskigt, ofta något som kommer för nära eller på hans kropp. Han är då helt borta i blicken som om han går in i sig själv. Man kan då luras att tro att han tar det med ro. Han gillar dock beröring överallt om det är av mina händer, borstar m.m

Nu för tiden gör han dock inga större språng, men det känns lite som att gå omkring med en krutdurk. Därav har jag kanske varit väl försiktig och hela tiden tagit det säkra före det osäkra och jag har varit beroende av att få hjälp/sällskap, vilket gjort att vi harvat på med det jag känt att jag kan klara själv eftersom hjälpen varit upptagen med annat.

När vi leker löst är det alltid godis inblandat som belöning och han gör vad som helst för belöning. Dessutom är han då vaken och uppmärksam hela tiden. När vi introducerat nya saker har han också fått belöning, men då mer när han står still och tolererar det nya, vilket är ganska logiskt. Men nu vill jag att han skall reagera och sedan acceptera. Inte tolerera och sedan explodera. Det är enligt mig skillnad mellan att tolerera något och acceptera något. När man tolererar något så går man med på någonting som inte känns helt ok. När man accepterar något så är det däremot helt ok och känns bra. Kanske ordklyverier, men ett försök att förklara.

Det är ju dit vi vill komma. Vi måste kunna känna tillit till varandra hela tiden. Är han som en fiolsträng så blir jag på min vakt och så smittar vi varandra med våra nerver, även om jag är en lugn och tålmodig person så vet jag hur stark han är om han drar iväg och dessutom hur känslig han är på gott och ont.

Nu har jag istället börjat att be honom söka kontakt och lyssna. Igår selade jag på honom och märkte ganska snart att han var helt borta i blicken. Jag bad honom "Titta" och vända sig mot mig och selen på ryggen, belöning. Sedan skramlade jag med seltungor och annat. Då ryckte han till för att sedan börja försvinna med blicken igen. Det fick han inte utan jag skramlade på och bad honom "Titta". Sådär höll vi på och han var inte borta i många sekunder. Tidigare har han tolererat rep, tömmar och draglinor runt benen m.m men i sitt utomjordiska tillstånd.

Vi tog sedan en promenad och han gick jättefint. Han började takta lite på ett ställe där det är många hästar, spännande förstås, men jag behövde bara be honom att sakta utan att det blev någon dragkamp eller att jag behövde sätta pisken framför honom som jag brukar få göra ibland för att han inte skall rusa på som ett lokomotiv.

När det kändes lugnt och bra bad jag honom stanna och tog tömmarna. Så tömkörde jag honom för första gången på vägen utan att ha någon annan med mig. Han gick fantastiskt fint och lyssnade hela tiden, frustade nöjt och vinklade örat mot mig.

Han blev dessutom mindre förvirrad än när Mats är med för då vet han inte alltid vem som bestämmer riktningen;) När vi kom fram till hagen innehållande liten gnäggande Vilda blev det dock tvärstopp, men då svävade matte på små moln och vi var ju nästan på gårdsplanen igen.

MVG för Marko.

En rikitigt dålig bild från igår efter avselning.- Det kliar på magen och jag når inte! Matte fick rycka ut:)

Om man ser till själva momenten så gjorde vi egentligen inget nytt men vi gjorde det med närvaro.Det bådar gott för framtiden.

Lite uppdatering:

Vi har i helgen stängslat ytterligare en hage som vi fått låna av våra snälla grannar. Det tog lite tid för det var igenvuxet och en massa gammal dålig ståltråd då det varit hage där delvis innan. Så lite nya stolpar och elrep samt bort med ståltråden som på vissa ställen gick av när man petade på den pga rost.

Marko hade ett litet skärsår på insidan frambenet igår så jag får gå och leta så vi inte har missat någon tråd i hagen. Hittade ju en del lösa bitar i helgen och den är så förbaskat svår att se när den rostat.

Hoppas att hästarna kan gå i denna hage en bit in på hösten. Bra med uppvuxet gräs för Vilda. Marko har äntligen fått tillbaka sin rumpa:)

  Spännande med nya hagen och vi har gräs upp till magen:)

Senaste läderpysslet är en baksele till Vilda. Jag hade ju skurit ut själva baklädret (det som sitter om rumpan) men så hittade jag en annons där någon ville sälja en seldel. Det var antingen en brösta eller en baksele. Det var svårt att se på bilden men det visade sig vara en brösta till häst modell mindre. De passade dock om Vildas ändalykt så nu har jag roat mig med att modda om den. Återstår några detaljer innan den är färdig dock:)

Testar om skruvhålen för tömringarna passar...

Ryggstycket i kors som på arbetsselar, precis som jag vill ha det...Bärremmen är också klar:)

Ha en bra dag alla!

är det med lite miljöträning i hagen.

Tog med mig en ihopvikt presenning till hagen. Båda hästarna tyckte att den var ganska suspekt. Marko stack iväg en bit men nyfikenheten segrade över rädslan. Godiset hägrade väl också.

Så lekte vi nuddaleken. Det gick som smort. Sedan lade jag ner den på marken. Då var den lite farligare, men de kom över det med. Jag vek ut den så att den blev större och större. Hästarna putsade den med mularna.

Sedan lade jag två bommar på den och gick på den. Vilda var snabb att gå både mellan och över bommarna. Men Marko höll sig utanför men stod i alla fall med hoven på kanten av presenningen.

Sedan lekte vi följa John. Det är Marko bäst på. Vilda blir lite för snabb och ivrig. Vi höll på ett bra tag och Marko är verkligen lyhörd och med hela tiden när vi gör sånt här.

Tog honom för lite omvårdnad och passade på att hänga på honom i stallet. Han flyttade på sig i början och stängde några gånger. Men till sist var han både med och stod still.

Sedan en kort promenad innan det var dags för kvällsmaten.

Jag är nöjd med det lilla vi gjorde.

Ha en bra kväll alla!

och vi har satt igång med inkörning jag och Vilda för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Gårdagen innefattade inköp av plaströr att bygga en nättare släpa av.

På kvällen tömkörde jag henne och spände för draglinor efter en halvbra runda i området. Hon är nu hungrig igen och det innebär allehanda stopp. Som vanligt gick det super tills vi kom till grannhästarna. Väl hemma på banan som på gott och ont består av gott gräs funkade det bra att dra linorna. Men när svängeln var på så hade damen fått för sig att det var matpaus en längre stund. Hon rörde sig därför enbart bakåt eller i sidled.

Det blev ganska trassligt, men se det bekommer henne inte det minsta.

Till sist kom även en enveten broms och "hjälpte" till.

Suckandes kopplade matte loss allt och bestämde sig för att nu skall här tömköras ordentligt. Och vad fantastiskt fint hon gick.

Nästa gång får vi försätta där vi slutade.

Näringen i gräset har nog avtagit för Vildas bröstomfång håller sig stabilt. Marko har lagt på sig men har backat ett par centimeter, vilket kan vara en felmätning. Han får nu lusern ett tag så kanske han får tillbaka lite muskler på bog och rumpa.

Han är svår att förstå sig på när han stänger av ibland så nu är det promenader och träning med långa tyglar och sadel som gäller. Han älskar ju att utföra rörelser på kommando och då måste han hålla uppmärksamheten uppe hela tiden. Så täta kommandon funkar bra. Han behöver stöd och styrning så han slipper tänka så mycket själv.

Har förresten köpt ett toppenmedel mot knott och annat. Kolla bilden på Markos täcke. Fullt av döda knott dagen efter. Skall vara bra mot bromsar med. Jag skall spraya på lite nu på dagen och pröva. Det är dessutom mindre giftigt än andra medel då det inte går in i huden på samma sätt. Emin optimal heter det. Svindyrt dock.

I natt är näst sista arbetspasset före semester:-)

Ha det bra alla!

skriva ett riktigt inlägg på datorn idag, men kom bara så långt som att tanka över massa bilder från mobilen till datorn.

Idag sydde jag det sista på pannbanden. Det var lite lång leveranstid på dem...men när jag har lång tid på mig så blir det ofta så.

Fick igår reda på att det inte blev något med den ev medryttaren som svarat på annonsen. Det var synd då det lät så himla bra.

Har fått lite kommentarer på Fb om att några gärna velat men helst vill de rida en större häst.

Jag hade önskat att de kunde pröva först för även om hon är liten så är det inte så många tjejer som är så jättlånga eller för tunga. Smaken är som baken. Själv tycker jag att alltför "älgiga" hästar ofta är skumpiga, men alla kanske inte tycker att ponnymentaliteten är lika charmig som jag gör;-)

Vilda fick gå utan täcke igår efter kvällsturen i onsdags. Knotten hade nästan försvunnit. Igår kväll kom de tillbaka i tusental. Åkte tillbaka hem på den röda springaren (fyrhjulingen) och hämtade ett nytvättat utan magdel. Men trots att det brukar gå hur bra som helst att ta på det när hon är lös i hagen så gjorde hon allt för att komma undan.

Vilda gillar bäst sitt välanvända täcke utan magdel. Men jag köpte ett nytt likadant på rea och tyckte det var synd att klippa sönder det. Hon är tjock och lite lös i magen när hon går på bete så magdelen trycker lite. Det var nog förklaringen till att hon inte samarbetade för även om hon är klipsk för att vara häst så fattade hon inte vilket täcke jag hade med mig.

Idag åkte det på i alla fall.

Har nog nästan bestämt mig för att köpa en sådan här http://adelssons.jetshop.se/oxer-p-103-c-151.aspx

Skall fortsätta med inkörningen av Vilda men måste ha en mindre rockard. Den går att byta skaklar på så att båda kan dra den. Om nu Marko är lämplig att köra in. Jag är skeptisk men vem vet.

God natt alla!