rubriken kunde ha varit "Trött småbarnsmamma". Det är inte så himla stor skillnad på valp och bebis. Förutom att valpar inte är välkomna där det säljs julklappar och att man inte brukar ha blöjor på dem. Jag ammar ju inte i alla fall;)

Men Doris sover i alla fall hela nätterna. Det har inga av mina riktiga bebisar gjort.

Hon tycker att hästarna är stora och läskiga, medan katterna är väldigt intressanta. Har försökt förklara för henne att hästarna är hundra gånger snällare mot små valpar än trängda katter. Men det förstår hon inte alls och fortsätter försöka leka med de ovilliga och fräsiga katterna. Det har dock gått över förväntan. De blir allt modigare. Två av dem är dock löjligt rädda för henne. Den ena har antagligen blivit hundbiten. Han blev ordetligt tilltufsad för ett par år sedan, men vi vet inte vad som angripit honom, gissar på att det varit en räv eller hund.

Marko har putsat Doris på huvudet när vi varit ute med lunchhö. Jag hade henne i en sjal på bröstet första gången. Doris var dock skeptisk och morrade lite. Andra gången hade jag henne i en ryggsäck på magen och då kröp hon ihop på botten av den när Marko skulle nosa på henne. Häromdagen gav jag hästarna höet i hagen och Doris satt utanför, men kunde inte låta bli att komma till oss. Det var läskigt att gå vid de stora djuren. Hästarna tittade bara lite på henne och fortsatte tugga. Jag lyfte upp henne till Marko som återigen blåste på henne försiktigt och putsade henne med mulen. Doris kröp ihop, men verkade lugnare.

Igår var vi och inhandlade en fleeceoverall för hon tycker att det är lite kallt med regntäcket. Det är dock ingen chans att få på overallen när det är kissdags utan den får hon ha när vi skall vara ute lite längre stunder.

Annars är det mest "ON eller OFF" på den lilla. Busa, kissa, äta, bajsa kissa, busa, kissa, sova, kissa osv.

Har dåligt samvete för hästarna igen, även om de säkerligen uppskattar att äta och vila. Har tänkt att komma ut och rida/träna på kvällarna när Mats kommit från jobbet, men då har jag varit väldigt trött. Vi får snart rutin på det hela och förhoppningsvis kan Doris hålla sig längre stunder snart. Hon får öva på att vara ensam när jag mockar och packar hö. Bara hon är nykissad så funkar det bra.

Idag blir det en tur till Granngården för att köpa torv. Det är lite gnälligt i bilen, men hon vänjer sig allteftersom.

Imorgon blir det julklappshandling. Barnen har jullov och förhoppningsvis har jag någon "frivillig" hundvakt (annars blir det ju inga julklappar).

I förrgår fick Doris besök av sin mamma och lilla chihuahuan Nils:

Det blev full fart och sedan var hon trött. Helst vill hon somna i knäet eller famnen  

Ha en bra dag alla! Nu skall jag passa på att ta disken innan bebisen vaknar.

..och regnar. Snart flyter vi bort eller drunknar.

Stackars Marko skulle behövt en ordentlig borstning. Det regnar och han packar in ryggen med torv. Jag väntar på att det skall torka och så börjar det regna...Hopplöst. Täckesfunderingar finns, men han har så hemskt tjock päls så jag tror han mår bättre utan. Han får vara smutsig ett tag till... Vilda är renare och blev ordentligt borstad innan det började regna i söndags.

Jag och Vilda tog en luciatur med en ny hästkompis och hennes matte.

Kompisen är också ett sto på fem år. Hästarna verkade verkligen gilla varandra.

Jag invigde min sadelväska som packades med glögg, lussekatter och pepparkakor.

Här har vi fikapaus. De två duktiga tjejerna stod som ljus och väntade på oss när vi mumsade och pratade.

Det blev tyvärr manfall på luciaritten, så utklädningsbiten tog vi inte så allvarligt.

Men lite glitter fick Vilda stå ut med;)

Idag har jag sovit efter jobb och skall snart jobba igen om jag kommer fram till den andra lilla ön i vattenmassorna?

Gårdagen ägnade jag bland annat åt att köra fel, köra fel och köra fel. Jag har extremt dåligt lokalsinne och skulle åkat till en gårdsbutik för lite inköp till katterna och hunden. Jag hittade till sist.

Näthandel är inte dumt annars. Jag väntar nu på paket innehållande:

 och

samt:

Stövlarna efter tips från Stina. Mina Tretorn läcker som ett såll. Jag har köpt hur många gummistövlar som helst sedan jag skaffade Vilda. Billiga, dyra och mittemellan. Inga håller. Jag tror det är leran som ställer till det. Dessa var jättedyra, men håller de ett år så är de värda vartenda öre för det går tre till fyra par om året...

Förresten tror jag att lille valp kommer några dagar tidigare än vad som var tänkt. Elva valpar i en liten valphage ger väldigt mycket överskottsenergi. Jag tyckte synd om den lilla sist vi hälsade på henne. Idag har de blivit vaccinerade och besiktigade och den 15:e är de leveransklara så jag kanske hämtar henne då istället för den 19:e.

Nej nu skall jag motvilligt dra på mig regnstället och ut för att mocka...

Det har väl inte undgått någon. Har jobbat inatt och vid hembesök nära havet var det en riktig sport att försöka gå upprätt och att inte få något i huvudet på vägen. Att öppna och stänga både bildörrar och husdörrar krävde stor envishet och en hel del styrka.

En viss oro känner jag alltid för hästarna när det är sånt här väder, för när de står i stall så vet man ju var man har dem. Men de har hållit sig till största delen inomhus i sin box eller precis utanför. Det känns jättebra att de är trygga där. Så istället känns det nu riktigt positivt att de kan gå in när de vill närsomhelst under dygnets alla timmar.

Vilda har vakten. Läste någonstans att ston i 4-5 års åldern ofta tar på sig vaktrollen. Marko som egentligen är mer otrygg i själv bryr sig minst när det blåser eftersom Vilda håller utkik och då kan han pyssla med annat. Ofta står Vilda med nosen utanför dörren och spanar när de får sitt hö inne. Marko står i sitt hörne och tuggar på sitt hö, lugnt och stilla. Han har en liten egenhet. Han krafsar in ungefär halva givan mellan frambenen för att vakta det mot eventuella tjuvar. Hörde av säljaren att de hade en häst som gjorde så och sedan kissade på höet för att få ha det ifred;) Skönt att han inte anammat hela konceptet.

I onsdags tömkörde jag Marko och husse gick med. Denna gång märkte jag att han direkt förstod alla hjälper och han var kolugn. Han riktigt sträckte på sig där han gick och vi sicksackade mellan isfläckarna på vägen. Tyvärr var det rena isgatan lite längre fram så vi fick vända. Det var lite svårare att förstå och jag fick väl inte till min placering ordentligt då han backade när han inte förstod. Vi gick åt andra hållet och gjorde en vändning till som gick något bättre. Han lyssnade på halter, igångsättningar, tömtag och kommandon utan att husse behövde hjälpa till.

Inte världens bästa bild, men se vad vi kan. Här är han dock intresserad av husses mobil (Kan det vara godis?)

Märker att han har stort behov av beröm och att känna att han gör rätt. Där har vi nog den springande punkten när det gäller hans hispighet. Därför är det av yttersta vikt att jag ignorerar när han gör "fel" och istället bara överöser med beröm när han gör rätt. Blir han osäker och jag ger negativa signaler så blir han extra känslig för allt och hispar istället till det. Självklart har han mognat med, men största framstegen beror på att han känner tillit. Så för att knyta ihop det med förra inlägget så behöver Marko känna att han har stöd hela tiden och jag får inte vela utan vara väldigt tydlig. Jag är en velig person, men om jag funderar först och agerar sedan så funkar det och jag lär mig väldigt mycket jag med.

Vilda är riktigt trevlig att rida nu. I tisdags var det lite halt och jag har inte skaffat broddar. Inte heller boots till bakhovarna heller så jag fick göra en kompomiss. Först testade jag bootsens grepp genom att trycka dem och dra på hala ställen. Verkade faktiskt fungera ungefär som odubbade vinterdäck. De har väldigt grovt mönster. Sedan bestämde jag mig för att rida på banan och de stora åkervidderna utanför huset där det är högt gräs och inte alls halt. Ungefär tio meter fick vi ta oss på vägen dock och bootsen funkade jättefint. Hon halkade till en gång med ena bakhoven som var obootad. Vi värmde upp i hagen där hindren står.

Husse grävde precis intill så hon ville inte gå ut samma väg igen. Jag red rakt genom hagen och såg då att husse stängt öppningen på andra sidan. Tillfälle till träning tänkte jag som fortfarande inte byggt någon bruksridningsbana.

Jag öppnade spiraltråden från hästryggen. Vilda är toppen att styra nära trådarna. Sedan blev det krångligare att gå framåt när jag hade handtaget i handen för då måste hon lita till hundra procent på att jag inte styr in henne i tråden. Det var ingen el på men det visste ju inte Vilda. Det var svårt och hon var skeptisk men litade såpass på mig att när hela spiralen var ihoptryckt så kunde jag försiktigt släppa handtaget. Hon ryckte dock till lite, men inget mer. Nästa tråd var väldigt långt ned och svår att nå. Jag fick sitta av.

Vi korsade sedan vägen  och gav oss ut på åkern.

Förutom några försök till matpauser så fick vi till ett härligt träningspass. Vi tog oss även ut till kanten på åkern där det är lite skog och träd att rida mellan. Hon blev riktigt lösgjord. Någon galopp blev det inte men jättefin trav och snygga volter. I höger varv något svårare som vanligt men det blir allt bättre. Övade även på framdelsvändningar vilket var längesedan men de blev inte jättefina, en början i alla fall, men hon tar gärna några steg framåt, så jag får testa mot en "vägg" nästa gång.

Jag avgudar dessa två hästar och njuter av varje minut vi har tillsammans. Är så himla nöjd med dem nu och känner att jag börjar förstå vad jag håller på med;)

Ha en trevlig fredagkväll alla!

Vad tror ni om detta förslag?

Något som skall bort eller till?

Sökes: Ansvarsfull vuxen medryttare. Du behöver inte vara någon toppryttare, men du bör ha en ängels tålamod, ett hjärta av guld och en vilja av stål. Tycker du dessutom om att arbeta från marken, är intresserad av körning/inkörning är det ett plus men inget krav.

Finnes: Femårigt D-ponny sto. Korsning Nordsvensk/russ (eller var det åsna?). Hon är matglad och lite för tjock. Hon är grundriden. Går bra i de flesta gångarter. Har en underbart mjuk och fin trav. Galoppen har dock en del övrigt att önska. Hon har dessutom ev. tölt i sig.

Inkörning är påbörjad. Går barfota/boots fram. Hon har mycket vilja och vill man samma sak så ger hon allt. Hon kan om hon vill är en bra beskrivning. Hon är vidare cool och stannar hellre och spanar in potentiella faror än att hon sticker. Kan dock vara svårt att få henne framåt när hon fått för sig att stanna. Vid möte med bilar brukar det funka bra, men hon kan reagera ibland främst på större fordon som bussar, lastbilar, traktorer och bilar med släp. Hon rids främst i skog och mark, vilket hon trivs bäst med, men tillgång till gräsbana/del av hage finns. Den är dock ej upplyst.

Söker medryttare då jag tror att det är nyttigt att någon annan rider henne samtidigt som jag behöver lägga lite mer tid på min andra häst. Har inga direkta krav på mockning och fodring. Men är du här vid tid för fodring så är det uppskattat med hjälp de gångerna. Har inga krav på hur ofta eller speciella dagar, men det är bra om jag vet vecka för vecka så jag kan planera när jag själv skall träna/rida. Jag arbetar oregelbundet och nattetid. Är ledig ganska mycket.

Någon som vill leka med mig?

Hej alla!

Har i dagarna två (nästan) suttit med foderstatsberäkning. Jag använde mig av en gammal excelmall jag haft förut. Nu börjar jag närma mig slutet...puh.

Var till en början väldigt nöjd med hösilageanalysen. Ts är bara på 41%, men det tyckte jag först var bra för då får de mycket att tugga. Sedan tror jag ju inte att Ts är 41% hela tiden. Jag brukar sprida ut hösilaget för att det skall torka lite och hålla längre särskilt i början när jag stödfodrar. Detta hade jag ju dock missat när jag öppnade första balen. Fy, det hade börjat komposteras, mycket snabbare än jag är van vid, men det är ju som sagt väldigt blött.

Energin är på 3,8 MJ/ per kg foder och smrp/MJ är 8,2. Så det bådar ju ganska gott för tjockisen. Marko får jag nog ge något kraftfoder vid sidan och kanske även till Vilda vid träning pga det låga energinnehållet.

Skulle här lägga in tabellen, men den fick inte plats...

Det är lite krångligt att skriva in fomlerna och lägga in all data i Excel, men det är värt det när man sedan kan ändra mängderna och programmet räknar själv:)

Ha en bra dag alla!

Jobbar näst sista natten innan semester. Natten började med en rivstart.

Det är rörigt överallt och det börjar verkligen märkas att det varit sommar och brist på personal. Det skall bli skönt att ha semester och komma tillbaka när lugnet sänkt sig och rutinerna börjat fungera igen.

Premieringen i Henån var rolig att se. Där var många fina hästar. Tyvärr missade jag den första timmen då Shetlandsponnier m.fl visades.

Nordsvenskarna är de som drar mest publik och de är flest. Jag tog många bilder och hjälpte en äldre herre att fylla i poängen och hålla reda på vilken häst som var vilken. Men själv fyllde jag tyvärr inte i något i mitt program. Trodde väl att jag skulle komma ihåg. Hur jag nu kunde tro det? Ett glapp i självkännedomen?

Den som fick högst poäng fick i alla fall 44 sådana. Flera av stona blev diplomston. Jag blev faktiskt lite insprirerad. Kanske hade det varit roligt att anmäla mina nästa år även om de är lite "äldre";) Vilda har dock ingen stam, men det kan jag ju fixa. Har lite information om hennes bakgrund, men har inte tagit tag i detta fortfarande. Marko är utåttåad, men men. Det tål att tänkas på.

Här kommer några av bilderna i alla fall:

Avslutar med en bild på min troligtvis första upplevelse från hästryggen.

  Med på bilden är min moster och min mormor. Hästen hette tydligen Bolla...

Året var 1973, då var jag två år...nu kan ni sluta räkna;)

Ha en bra morgondag alla, för det är väl bara jag som är vaken nu;)

Testar att blogga med mobilen. Så det kan bli lite konstigt.Tog in hästarna för att få rent dem ordemtligt. Svampade av Marko. Han var ganska skeptisk mot slangen. Ska börja träna på att duscha igen. Båda behöver lära sig det. Passade på att öva på att gå sakta genom öppningen i hagen. Det gick ganska bra men rumpan vill han gärna få igenom så fort som möjlgt. Det är A och O att de kan ta det lugnt när man skall in och ut ur hagen anser jag. Han har blivit sämre på detta i sommarhagen. När vi skulle in i hagen igen gick det redan bättre. Han kämpar mellan att viljan vara till lags och sin rädsla. Det är lättare att öva när även Vilda skall ut eller in annars förstör hon genom att försöka rymma.I förrgår lyckades hon sticka ut trots att jag hade med mig A till hjälp. Hon blev fövarnad att Vilda ärsnabb som en vessla. Marko tog ett skutt genom öppningen och svisch så sprang Vilda förbi en snopen A. Över vägen och till närmsta gröna äng där hon galopperade nöjt en stund för att sedan köra ner huvudet och äta. Stackars Marko fick vackert vända in i hagen igen. Med Markos grimma gick vi bort mot en misstänksam liten dam. Hon hade total koll på oss. Efter en stund kunde jag sätta mig på huk ganska nära henne utan att hon sprang iväg. Ville ju inte ha ut henne på vägarna. Efter en stunds pratande fiskade jag upp en godisbit ur fickan. Jo hon ville nog ha den även om hon var lite tveksam. En godisbit till och lite kli senare så var grimman på plats. Så fick hon belöning för hysset med...Idag fick jag tyvärr stänsla bort lite goda buskar i hagen eftersom båda kliat av sig en del man och Marko har fått små sår bakom öronen.Nej nu måste jag sova. Imorgon är det sommarpremiering här på ön. Hoppas kunna ta lite fina bilder på alla fina hästar. Ha en skön natt alla!

Ingen har väl kunnat undgå det som hänt i Norge. Först blir man chockad sedan ledsen men nu är jag mest förbannad. Hur kan en man gå bärsärkagång på oskyldiga. Hur är han funtad, uppfostrad och hur ser hans hjärna ut? Det liknar tidigare massakrer därbland i skolan Columbine år 1999 där mördarna var två unga killar Eric Harris och Dylan Klebold. De mördade 12 elever och en lärare samt skadade ett flertal. Mattias Flink är ännu en i samma liga. Han dödade sju människor 1995.

Oavsett hur mycket man lägger på att stoppa terrorism så kommer sjuka människor alltid finnas. Det finns de som fortfarande har spärrarna kvar och så finns det de som saknar sådana. Att det dessutom blir allt lättare att få tag i vapen gör att de dessutom får lättare att genomföra sådant här. VARFÖR tillverkar vi fortfarande vapen?

Har ni inte sett filmen? Se den!

Ok, jag är förbannad men också väldigt, väldigt ledsen och känner med alla som är berörda på ett eller annat sätt. Här är en blogg som jag vill att ni tar er tid att läsa igenom. En tjej som överlevde från Utöya och som orkat skriva om sina upplevelser. http://prableen.origo.no/-/bulletin/show/672218_helvete-paa-utoeya

Många kramar till er alla!