Repar mig från en bihåleinflammation. Nu har det lossat vilket innebär rinnsnuva istället, men huvudvärken är minskande.

Har tittat på hundhalsband, träns och pannband. Återigen har jag fått för mig att tillverka själv. Som vanligt tar jag nog mig vatten över huvudet och vill gärna tillverka ett helt träns själv i naturfärgat läder med pannband med röda detaljer. Här en beskrivning av tränstillverkning.

Men det är ganska dyrt med läder. Slöjddetaljer säljer skinn, läder och verktyg. Tjäder läder är något billigare. De länkar även till videos om läderhantverk. DafneDesign har snygga hundhalsband. Där har mamma beställt ett till sin hund.

Men om jag håller mig till pannband och halsband att öva mig på så kanske jag kan få ihop något. Det måste ju vara himla kul att ha något egettillverkat. Vilda har bara ett pannband som passar trots flera inköpta. Att måttanpassa är ju inte så dumt då. Funderar även på att göra ställbara pannband då jag inte sett att det finns någonstans. Det måste ju vara fler som har hästar utan standardmått, hästar som växer och hästar som får enormt ludd i pannan vintertid?

Sedan kommer utmsyckningen till. Conchos är snyggt. De är lite väl dyra dock. Men de har även conchos och stenar på Tjäder läder. Det som jag gillar med de på conchos.se är att de har s.k Chicagoskruvar, man kan alltså skruva i och ur efter behag.

Här är annars ett färdigt träns till Vilda utan nosgrimma. Var ju inne på några andra förut, men det känns onödigt att köpa med nosgrimma när vi aldrig använder det. Dessutom har jag ett helt gäng nosgrimmor att använda om vi skulle vilja.

Var i Göteborg med Doris i tisdags. Hon och Dixy busade med varandra så mycket att båda blev helt uttröttade, men de gav sig inte för det.

Doris var riktigt jobbig och bet Dixy i kinderna

Stackarn, men de verkade tycka det var kul båda två.

Time-out

Ute var det mest jagande

Ha en bra helg alla! Doris sover middag. Husse har tagit sovmorgon. Jag och Vilda tänkte ta en snötur så fort han går upp:)

Att träna djur är bland det roligaste som finns. Några saker som är viktiga dock är tajmning och tydlighet. De gånger man misslyckas beror oftast på fel tajming eller att man är otydlig. Att man är otydlig kan bero på att man inte riktigt vet hur man skall göra eller att man ber om flera saker samtidigt, att man velar. Som tur är är människan läraktig även om hon är ganska mycket trögare än djuren.

Här otydliga/veliga jag i en favorit i repris från vintern 09/10. Här var det ett tag sedan vi tömkörde och snön gör att matte blir veligare än vanligt. Vilda tappar fokus, men är den som sköter det hela bäst:

Vi båda har utvecklats en del sedan dess, tack och lov;)

Här är också några exempel på vad som kan hända när man är otydlig. Det är inte så lätt med nerver och störningar runt omkring:

Doris: Det går framåt och hon gillar att hoppa hinder. Bra då kan hon springa framför och visa lata Vilda;)

Inkallningen har suttit som en smäck, men nu har hon lärt sig att slå dövörat till när det passar henne.

På söndag skall vi på första valplektionen. Det skall bli spännande. Hon kan ju lite redan, men att öva hundmöten och koppelträning kommer att bli nyttigt.

Vilda: Har enligt beräknad vikt gått ned 45 kilo sedan september. Inte undra på att hon har lite humör;) Men hon behöver gå ned ytterligare innan våren kommer med det "feta" gräset.

Marko: Han har lite "semester" för tillfället, då tiden går åt till Doris och Vildas viktnedgång prioriteras just nu. Men jag passar på att hänga på honom i hagen och träna lite löst när jag ändå är i hagen. Nu har han slutat flytta undan från mig när jag hänger på honom. Han är väldigt lätt att flytta, men ibland skall man ju stå still;)

Ha en bra dag alla!

...denna från Stina.

Passar bra just nu då liten hund är rastlös och jag måste få eldat, få på mig kläder och sticka till affären innan stallpyssel m.m Kanske återkommer jag ikväll med ett riktigt inlägg?

5 snabba frågor - mina svar

Jodphurs eller ridstövlar:  Helt klart Jodphurs eller andra ridskor. Stövlar har jag svårt att hitta som är sköna, passar mina vader och inte kilar fast sig mot sadeln.

Helskodda eller oskodda ridbyxor: Gillar nog halvskodda bäst, för att vara krånglig.

Svart eller brunt läder: Tycker bruna selar är snygga, oftast blir de dock nästan svarta när de är så gamla som mina. Bruna tömmar ska det ju vara om det inte är bröllop eller begravning, Har ofärgade som åldras vackert. Svart läder gillar jag på träns, men även ljusbrunt/ofärgat. Har även kollat in ett rött träns till Vilda. Tycker det beror på vad hästen har för färg. På bruna hästar är det inte så snyggt med en brun färg som inte avviker så mycket från hästens färg.

Stall eller lösdrift: Har prövat både och. Det finns fördelar med båda. För mina pälsbollar som inte ens kräver vintertäcken är lösdrift perfekt. Det ger dem även skydd mot insekter i början av våren/sommaren och de kan vara inne/ute när de vill under dygnet. Det känns riktigt bra och hästvänligt. För min egen del så slipper jag in- och utsläpp. Samtidigt kan jag stänga in dem i boxen om det skulle bli extremt väder eller om någon blir sjuk. Är dock inte ofta det krävs. Tror på att rörelse är mer läkande än stillastående i de allra flesta fall. För de som tror att det är mycket mindre jobb så är det inte så. Men man behöver inte vara lika tidsbunden. Hästarna behöver aldrig stå och stampa inför in- eller utsläpp om man är sen någon dag.

Spån eller halm: Helst hade jag velat ha halm i alla fall överst i bädden i uteboxen. Men pga Vildas luftvägsinfektion förra året så vågar jag inte. Det är ganska vanligt med mögelsporer i halm. Spån är tyvärr också mer irriterande för luftvägar hos känsliga hästar. Torv är toppen och det tas snabbare hand om av naturen. När det blir väldigt kallt så fryser det dock i uteboxen, i år har vi klarat oss från det. Blir det riktigt kallt får man blanda med antingen hampaströ (dyrt!) eller så blir det Torvmix i år.

Helst skulle jag velat ta en ridtur, men det är svårt att komma iväg på dagarna när jag är själv hemma med Doris.

Idag har den lilla bushunden blivit vaccinerad. Då skall man ta det lugnt, men hur man gör det har hon inte riktigt fattat. Tog därför en promenad något längre än vi tidigare har tagit.

Först en visit hos hästarna...

Morot är mums...

Kan jag få kicket?...Vadå!?

Doris håller sig på behörigt avstånd...

Men de fyrbenta är allt ganska intresserade av varandra...

Allt måste undersökas...

Väl hemma igen, en liten sväng på rid-"Agility-banan...

Är det rätt såhär?

Tjoho!

Nu sover den lilla. Precis som planerat. Idag skall julen ut och rövarkulan måste städas.

Ha en underbar dag alla!

Igår hämtade jag det lilla underverket

Det blev premiär för många saker:

att åka bil

Det var lite svårt att förstå det där med att sitta fast i bältesselen, men idag gick det redan bättre.

att få på täcke och halsband och att var ute i naturen.

Kallt och blött var det, men Doris var duktig och kissade.

Inne blev det full fart och mycket bus med alldeles egna leksaker

Hon är snabb på att lära sig. Efter bestämda Nej! när det gäller att nafsa i byxben, bita i sladdar och blanda in småbett i pussandet så har hon redan lärt sig.

Sedan finns det teorier om att man inte skall säga Nej eller korrigera en hund. Jag tycker att det är att gå för långt. Jag använder främst positiv förstärkning när det gäller hästarna med, men man måste ibland säga ifrån.

Vissa beteenden kan man ignorera t.ex skrapande i stallgången (eftersom det inte är något att tjafsa om och det blir ganska ointressant om det inte ger någon effekt) Om däremot hästarna är buffliga brukar jag be dem backa vilket är en sorts negativ förstärkning från början men som blir mer en avledning eftersom vi använder backen även vid arbete. Nej! säger jag när de bråkar med varandra när jag kommer med mat, för det är en säkerhetsfråga. Vilda får även ett Nej! när hon försöker ta Markos mat sedan visar jag henne med handen mot hennes hög. Ett barn som inte får lära sig vad som är fel kan omöjligt heller gissa sig till det om det aldrig blir tillrättavisat.

Jag tror det här med själva orden Positiv respektive Negativ förstärkning gör det krångligare än det är. Om man jämför det med blodprov och man får ett positivt svar på ett HIV- test så är ju det ett negativt besked. Medan ett negativt svar är ett positiv besked. 

Jag tror att det har blivit fult att använda negativ förstärkning mycket beroende på att man feltolkar innebörden. Mycket av det vi gör med hästarna är ju negativ förstärkning. Att flytta från tryck är ett utmärkt exempel. När man har fått hästen att göra förflyttningen så släpper man trycket och kanske belönar man den med en godisbit när man lär in rörelsen. Då blir det ju plötsligt en positiv förstärkning i alla fall.

Vad jag menar är att man inte kan ignorera allt. En del saker går jättefint att ignorera eller att avleda hunden, barnet, hästen från. Men andra saker bör man visa är fel från början. Det är inte roligt när en stor hund hoppar på en och biter en i ansiktet hur glad hunden än må vara och hur väl den än vill. Det är väl tryggare för hunden att veta att det är fel än att försöken till att ignorera beteendet leder till frustration hos ägaren och kanske till att han eller hon blir arga till sist? Jag tror det är svårt att "släcka ut" beteenden som är roliga för djuret. Att skrapa i stallgången är ju inte i sig roligt utan ett sätt att påkalla uppmärksamhet...

Ofta räcker det med att låta bestämd, men ibland måste man ta i lite mer. Vilket har mycket med individen att göra. Marko hoppar högt om jag höjer rösten så där får jag tänka mig för, men sällan behöver han tillrättavisas. Vilda kan man behöva hjälpa till med röst, kroppsspråk eller fysisk kontakt t.ex tryck.

Är man bara konsekvent och gör det snabbt utan att bli arg och sedan fortsätter med att belöna det postiva så förstår vederbörande snabbt. Själv så tror jag det handlar mest om sunt förnuft.

Efter att Doris blir tillrättavisad när det gäller t.ex bitande i sådant som är oläpligt att bita i, så får hon direkt ett alternativ att bita i. En leksak eller en tuggpinne, en boll att jaga och bita t.ex Det verkar fungera utmärkt. Hon testar dock med övriga i familjen så de måste vara lika konsekventa själva.

Kanske är jag lite snabb i mina bedömningar av hur det funkar med Doris. Kanske låter det annorlunda om ett tag. Vilda var ju världens snällaste när jag köpte henne och gick snabbt till ett trotsigt bit- och sparkmonster...men i backspegeln kan jag se att jag borde tillrättavisat henne innan det tog sig så stora uttryck och varit mer konsekvent i belönandet. Hon blev frustrerad och jag med.

Doris fick i alla fall ua på allt på vet. besiktningen häromdagen. Hon är chippad och vaccinerad. Igår försäkrade jag henne. Det blev Agria då de hade ett tillägg som täcker HD. Jag ringde och frågade om jag inte fick rabatt då jag har två hästar och en katt försäkrad där innan. Men då måste det vara tre av samma djurslag, löjligt tycker jag.

På kvällen igår var det spännande när resten av familjen kom hem.

Hon sov i omgångar på kvartar. Hon hade svårt att koppla av och dessutom svårt att få bajsat. Det var väl lite kallt om rumpan ute och ovant.

Efter att hon till sist fått skött magen somnade hon i soffan på kvällen och sov i en och en halv timme. Efter lite rastning, lek, mat och rastning igen sov hon hela natten. Det gillar jag:)

Ha en bra fredag alla. Nu skall vi snart mata hästar jag och Doris. Marko verkar betuttad i henne:)

Nu är jag förvirrad.

Tog träckprov på båda hästarna och har fått svar.

Vilda: 675 EPG på blodmask i övrigt inget.

Marko: 1150 EPG på blodmask samt förekomst av bandmask.

Väntar på odlingssvar, men eftersom de hade såpass mycket ägg så skall de ju avmaskas ändå.

Vilda har ju haft 0 på allt sedan jag började med träckprov (förra året). Tror det beror på bra betesskötsel. I år gick hon och Marko dock kvar i vinterhagarna med en av de andra hästarna över sommaren, vilket dessutom resulterat i hennes gigantiska gräsmage. Där är mycket "fetare" bete än vad det varit i sommarhagarna tidigare år i alla fall.

Till saken: Ringde veterinären och pratade med assistenten. Som säger att alla hästar under fem år skall avmaskas oavsett träckprov eller ej. Så båda hästarna skall alltså avmaskas enl. schema. Enligt detta så hade jag ju inte behövt ta träckprov alls, men har de inga ägg så borde det väl kvitta hur gamla hästarna är?

Är det bara olika skolor, olika veterinärer eller gammal kunskap. Nu kvittar det väl eftersom mina behöver avmaskas, men det tar emot att avmaska så ofta om det inte behövs. Sköter man betet och har tillräckliga arealer, skilda sommar- och vinterhagar samt tar träckprov så borde det ju räcka?

Vad har ni för tankar och erfarenhet av detta? Har ni också stött på olika åsikter från veterinärhåll? Eller är jag ute och cyklar. Bör man avmaska unghästar oavsett?

Ellen Ofstad är fantastisk och dessutom så ser man hur roligt hon tycker det är att jobba med hästarna. Här en vidareutveckling av det jag kallar "följa John".

Och så här kan det se ut även hos proffsen;) Ha, ha det här känns igen!

Nej natti, natti alla!

Sov gott och tack för kommentarerna, ni som orkar knappa på tangenterna:)

Hittade ett klipp på Youtube från en Svt-dokumentär som jag tyvärr missat.

Verkar vara en klok kvinna med vackra hästar:)

God natt alla!