Lite funderingar:

Det är svårt att hitta jämförande fakta när det gäller boots. Hade velat att det fanns konsumentpaneler för sånt här och jag själv hade gärna varit med och testat saker och ting. En oboeroende testpanel för hästutrustning efterlyses!

Här är ett axplock ur djungeln.

Först ut: Joggingskor för hästar  med det konstiga namnet: Equine Fusion jogging shoes för horses. Försök komma i håg det  . Det nya är enligt tillverkarna att de ej är hårda och stumma undertill utan formar sig efter underlaget för att stimulera hovarnas sulor. Ursäkta mig om jag verkar dum, men är det inte bättre att rida utan då? Tyckte först de verkade intressanta, men priset var hutlöst och så kunde man inte brodda dem. Som sagt så har Vilda inga som helst problem att gå barfota i alla gångarter och på alla underlag som vi testat så dessa var inget för oss.

Cavallo simple boots

Blev rekommenderad dessa av foderförsäljaren häromdagen. Jag måste säga att de verkar lite lockande. Enkla att ta på vilket kan vara en stor fördel när Vilda trilskas med hovarna. Men de går upp över kotan. Vilda har låga trakter och får lätt skavsår på andra delar av kroppen så jag är lite skeptisk.

Cavallo sport boots 

Här en sportigare modell något smalare, dock samma pris. Tilltalande med reflexer då det är vintertid de skall användas av oss.

Easy boots:

Epic

Det som tilltalar mig är att själva booten ej går upp över kotan utan bara täcker hoven. Det som gör mig skeptisk är när jag funderar på hur lång tid det kommer ta att få på Vilda dem speciellt på vänster bakhov (den bråkigaste av dem). Fast allt är väl bra träning?

Trail

Den här är liknande Cavallo bootsen. Men knäppningen är bak. Verkar inte så smart enligt mig. Är det inte större risk att hästen trampar av sig dem då?

Överhuvudtaget verkar de här och liknande modeller (Cavallos) klumpiga, och jag undrar hur mycket skräp/snö och is som ramlar ned i dem efter en skogstur.

Någon som har erfarenhet av någon av dem?

Foderanalys har jag också fördjupat mig i och kom på att jag kanske skulle kolla om höbonden har analyserat sitt hösilage. Har inte frågat honom. Hoppas på det då blir det ju billigare för mig.

Här är två olika laboratorier. Agrilab var billigast även om man får räkna lite innan man kommer på det. Bådas priser är angivna utan moms. Agrilab

Eurofins

Vilket borde betyda att det egentligen är leverantören som skall stå för analysen  . Kan ju försöka göra en deal med honom.

När det gäller min "foderförvirring" så handlar den främst om jag verkligen skall satsa på Hippolyt fodret?

Det känns lite avigt att ge mina lättfödda hästar kraftfoder när det främst är mineralerna, vitaminerna, linfrö och en del av örterna jag vill åt. Innan har de ju i stort sett bara fått grovfoder bortsett från linfröolja, mineraler, vitaminer och en liten sked betfor. Skall jag ge detta foder så skall de ha cirka ett halvkilo om dagen, hmm...

Sedan funderar jag på varför det är havreskal i Hestamix (för bl.a eksemhästar)  när spannmål är en av bovarna i eksemdramat. I vilket fall måste jag göra en grovfoderanalys om jag nu har tänkt att ge dem något utöver grovfodret så att den lilla numer mindre tjocka inte äter upp sig igen.

Kom gärna med egna funderingar eller rekommendationer!

That´s all folks!

Är gräsänka idag. E är hos en kompis och Mats är på resjobb.

Sitter och funderar lite på hur olika vi är när det gäller hur mycket vi sopar mattan för våra barn och hur vi ser på trygghet. Inte minst avspeglar sig detta även i samvaron med hästar. Visst skall man använda säkerhetsutrustning, men som jag hävdat förut och fortsätter hävda så sitter inte tryggheten där, inte heller kontrollen över situationen. Självklart hjälper dock hjälmen mot hjärnskakning och stålhättan mot krossade tår.

Men allt s.k säkerhetstänkt är inte enbart av godo. För att bli trygga måste vi utsätta oss för risker. För att barnen skall växa till självgående individer så måste de få pröva sina vingar. Ju mer vi bromsar eller förklarar hur farligt allt är desto otryggare barn, människor och samhälle skapar vi.

Själv märker hur många föräldrar inte vågar låta sina barn i E´s ålder (14) ta bussen till Gbg själva eller åka spårvagn i stan. När jag var 14 åkte jag ensam till London  (fast jag hade inte vågat släppa E dit;)) Barn klarar mycket mer än vi tror och ju mer de klarar desto tryggare blir de och desto lugnare föräldrar får de.

 Vad man klarar har inte med exakt ålder att göra utan med mognad. Det är individuellt, men är i sin tur skapat av förväntningar på individer av omgivningen och föräldrarna. Den som aldrig får pröva kan inte heller mogna. Själv tycker jag dagens unga är mycket mer omogna än tidigare generationer.

Detta har inte bara med curling att göra.

Hela samhället andas säkerhetsutrustning högt och lågt. Hästar är stora och starka djur och olyckor händer. Men varför fortsätter vi då att utsätta oss för risken att bli skadade? Jo bla. för att det är nyttigt att lära sig bemästra krissituationer. Ett djur är dessutom ytterst känsligt för människans sinnesstämning så om du är nervöst lagd och rädd för att det ena och det andra skall hända så kommer du överföra detta på djuret t.ex hästen och det kommer att hända onödiga olyckor. Jobba med dig själv i första hand. Det är hos dig problemet ligger. Lär dig läsa situationer, djur och människor i stället för att undvika dem eller invagga dig i falsk trygghet bakom vadderade väggar. En god självkännedom och självinsikt är inte att förakta. Överför detta till dina barn om du vill hjälpa dem.

Föräldrar överför sina rädslor och fobier till sina barn. Mörkrädsla, spindelfobi, social fobi etc. Det tycker jag är av största vikt att föräldrarna tar itu med innan de förstört möjligheten för sina barn att bli trygga. Genom att hjälpa sig själva hjälper de sina barn. Säg inte -Akta! här, -Akta! där, hela tiden. Du formar nervvrak till individer till sist.

Barn och människor i allmänhet skall våga prata med okända på stan. De skall våga gå förbi en hund på gatan. De skall våga be om hjälp. De skall kunna sova tryggt utan larm högt och lågt. Vart är vi på väg annars?

Vi är på väg att bygga ett samhälle där vi bara vågar umgås på internet. Annars kan vi bli smittade av något virus. Vi vågar inte klappa vilda hundar i Thailand för de kan ha rabies och en svensk flicka har faktiskt dött av detta. Till sist lever vi anonymt utan kontakt med vare sig andra människor eller djur.

Så vill inte jag ha det. Vill du?

David Eberhard har skrivit boken "Trygghetsnarkomanernas land" för några år sedan. Själv har jag inte läst den, ännu. Men den utgår från detta tema. Mycket intressant. Nedan en artikel om detta:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/doktorn-ordinerarta-risker_201467.svd

Idag är jag seg. M jobbar, det blåser på tvären. Känner mig trött och frusen har huvudvärk och nästäppa. Vill inte bli sjuk!!!!

Ska  peppa mig lite för att ta mig ut och aktivera havremopparna litet, brukar alltid vara uppiggande. Fick erbjudande om en ridtur imorse, men skall ut imorgon och Vilda orkar nog inte två dagar i rad, så det får bli någon form av hjärngympa idag istället.

Funderar en del på vad livskvalitet är. Vad är det för dig? För mig är det samvaron med människor jag tycker om. Samvaron med djuren. Lugn och ro.

Status, prestige, märkeskläder etc. ger mig inte mycket. Därmed inte sagt att jag inte uppskattar vackra saker, men de ska vara vackra i mina ögon. De behöver inte kosta skjortan.

Utbildning är för mig ett sätt att förkovra mig, att bli lite visare, vidga mina perspektiv. Att studera för att kunna skryta om antal högskolepoäng eller tro sig vara bättre än någon annan lockar mig inte.

Usch, vad präktigt det låter;)

I senaste numret av Vårdfokus (facktidning) intervjuas psykoterapeuten Marta Cullberg Weston om sin bok: "Avund och konkurrens". Hon menar att vi behöver lära oss att bemöta avund, då avund finns i vår vardag. Avund kan leda till mobbning både i arbetslivet och på nätet.

Hon gör även skillnad på stimulerande avund, vilken får oss att sätta egna mål när vi jämför oss med andra, och missunnsam avund, vilken är destruktiv och visar sig i form av hat.

Avund kan vara positiv, en drivkraft att förändra saker. Den kan även leda till komplimanger.

Jag kan avundas människor som funnit en mening och mål med sitt liv, som kämpar för det de tror på. Dessa människor ger inspiration och kraft. Jag missunnar dem inte detta en sekund.

Självklart kan jag ibland önska att jag hade osinliga ekonomiska tillgångar att använda till allt som jag skulle vilja ha. Att då välja att arbeta som sjuksköterska är väl inte rätt val. Att däremot ha mycket fritid är för mig mycket mer värt. Att dessutom arbeta med och för människor ger mig livskvalitet.

När det gäller statusprylar så känns det beklämmande att människor tar lån för att kunna köpa dessa, för att kunna åka på semester, för att kunna köpa en platt-tv. Deras situation gör mig inte avundsjuk, bara ledsen att synen på vad som är viktigt i livet är så snedvriden att vissa får lämna hus och hem pga en förvillelse.

Oj, lite djupt, men sådan blir jag när jag är trött och grubblande;)

Vad har du för tankar om detta?

Här är några första utkast av ritningen. Jag kommer inte helt överens med ritningsprogrammet ännu, så några konstiga streck som ej ska vara med får vara kvar tillsvidare. Sedan kan man pynta med växter, redskap m.m men får se om jag orkar lägga tid på det.

Utsida

Planritning (bilden blev liten?)

Välkommen in!

Hästens vy

Gårdagen borde bestått i julpyntning, men på kvällen var alla för trötta för att hjälpa mig ned med jullådorna från vinden och jag ville gärna ha fönstren putsade först, skall ta tag i detta idag.

E var på fotbollscup hela dagen. Jag och M var på promenad med en pigg Vilda, sedan försökte vi klippa ned manen, men det var rena brottningsmatchen. Lite blev klippt i alla fall och sedan stod vi och strök henne över halsen och manen för att få henne att förstå att det inte är farligt. Hon har aldrig varit rädd förut så det är inte kul att hon nu blivit så rädd om sin man. Allt går att träna bort, så det är bara att ta fram tålamodet.

Om vi klipper ned manen blir det lättare att ha koll på såren. Lite tråkigt på en ganska hårfager häst dock, men det växer ut igen. Fick bort en del man vid manken, så jag hoppas nu att det skall gå lättare att sadla. Sadlarna har fått en ny lägre plats i sadelkammaren, så att "invaliden" kan ta ned dem själv;)

Idag är det mycket på schemat när det gäller planering. Ny preliminärdeklaration till skatteverket skall göras. Huslånen skall läggas om, väntar på att banken skall ringa upp. Hoppas vi får upp värdet och ned topplånet så att vi kan renovera lite. Ev. blir det även köp av en bit mark om inte säljaren ångrar sig. Så småningom kanske vi kan ha Vilda hemma, vilket är en framtida dröm/plan.

Har roat mig med att titta på hästannonser, efter en framtida kompis till Vilda. Bara för skojs skull än så länge. Jag får alltid lite ont i hjärtat efter alla annonser där man har tidsbrist, ändrade familjeförhållanden etc. Det är ju trots allt bra att hästarna då får nya hem, men det är tragiskt att folk måste sälja sin hjärtevän.

Livet är oförutsägbart och man vet aldrig när det ändrar sig och man hamnar i svårigheter. Vem som helst kan bli hemlös när som helst. Det räcker med fem sekunders olycka för att allt skall ställas på ända.

Hu, vilket deppigt inlägg;) Egentligen är jag ganska glad, vill bara få bukt med min hand så jag kan jobba igen och träna med Vilda.

Nej, dags att ta tag i städningen...

Ha en bra dag alla!

Hos ylle läste jag en del av denna text av Cornelis Vreeswijk, som skrev den på sin dödsbädd. Hittade resten (tack google!). Väldigt vacker tycker jag. Ska försöka komma ihåg den tills dagen då min egen dödsannons ska planeras, om jag är med då?

Hej så länge!

Kvällen tillbringade jag framför tv´n en stund, för ovanlighetens skull. Klämde i mig en halv påse Twist och hamnade sedan framför kamerasidorna igen. Nu har jag hittat ännu en. Den saknar vidvinkel och har något mindre räckvidd på zoomen än den jag trodde det skulle bli. Men den har en optisk sökare, vilket jag gillade på min förra kamera. Man kan då kika i det lilla fönstret vi starkt solsken istället för att försöka se vad som händer på LCD-skärmen.

Minus är att mikrofonen är placerad i närheten av AF-motorn så när man filmar får man tydligen med det ljudet. Skillnaden i pris är bara 100kr så det hjälper mig inte i min ambivalens. Har försökt jämföra foton tagna med de båda kamerorna och gillade då Fujis bäst, men hittade inte några fotoprov på djur i rörelse, vilket jag tycker är ganska viktigt.

Här är några prover från Nikon Coolpix L100

Och här från Fuji Finepix S1500fd

Nu har jag funderat, kollat, jämfört priser och tester samt diskuterat med M. Han vill ha en så enkel kamera som möjligt, medan jag (som alltid) vill ha en med lite mer möjlgheter till egna val. Men efter lite funderingar så handen på hjärtat. Hur ofta kommer jag orka släpa runt på en skrymmande systemkamera som dessutom kan bli stulen, lerig och repig? Skulle dock velat ha den här Nikon D5000, men jag får sansa mig. "Lillebrorsan" Nikon D3000 verkar himla trevlig med, men har ingen videofunktion.

Kollade istället på kompaktkameror, med s.k långzoom. De har ett bättre objektiv än många av de andra kompakta modellerna. Min nuvarande kamera är en Nikon Coolpix 4300 och därför har jag snöat in på Nikon. Det lutar åt en sådan här. Sony har en liknande, med fler möjligheter till egna inställningar, men priset skilde ganska mycket på dem.

Har nog bestämt mig nu;)