Sparvöga

Inlägg publicerade under kategorin Funderingar och annat

Av Viveca - 28 oktober 2009 07:39

Har nu ätit frukost och ska snart krypa i säng.


Tänkte bara höra med er om tips på kamera. Jag har ju gnällt X antal gånger på att min kamera är långsam och filmar bara snuttar utan ljud. Då den är så långsam blir det också en massa bilder på halva hästar, människor, katter, och annat som rör sig eftersom de försvinner ur bild innan kameran knäppt färdigt.


Som här till exempel

  


Har jämfört olika modeller på nätet och nu är jag ännu snurrigare.


Systemkamera eller kompakt? Fördelar med en systemkamera är ju att de ofta är snabbare och att de erbjuder litet mer variation och valmöjligheter mellan automatiska och manuella funktioner. Dessutom kan man ju använda olika objektiv. Man kan lära sig att fotografera istället för att bara trycka på knappen. 


De kompakta är lättare att ta med sig och det finns faktiskt några som har riktigt bra objektiv. Vissa erbjuder dessutom lite inställningsmöjligheter, medan med andra är det bara att sikta och trycka.


Videofunktion vill jag ha därför går några av de billigare systemkamerorna bort. De bättre kompaktkamerorna med lite fler möjligheter kostar ungefär lika mycket som de billigaste systemkamerorna.


Jag har letat upp några favoriter, men återkommer med mer info. senare. Nu snurrar det i huvucet. Varför måste alla tekniska apparater ha så konstiga beteckningar DCS-H20, F-7... L100, osv (bara exempel) Jag har en absolut favorit, men den är litet dyr.


Kom gärna med tips och förslag eller berätta om er kamera.


Nu ropar sängen!

Ha en bra dag alla!

ANNONS
Av Viveca - 19 oktober 2009 20:12

Vad skapar oss? Vårt biologiska arv? Vårt sociala arv? Är det summan av dessa samt sedan finslipning av erfarenheternas sten. Den som rundar av vassa hörnen, gröper ur vissa ställen.


Lär man av sina misstag? Eller tar man lika mycket lärdom när man lyckats med något? Kanske utvecklas man mer av det som gick bra än det som blev fel? Trial and error. Fortsätter man som en dåre att göra samma sak om och om igen fastän man inte kommer någon vart eller prövar man något nytt?


Hur lär man sig att ge och ta i en relation?

År 2008 var det ca 50 000 par som gifte sig och skilsmässotalet var ca 20 000. Lär man sig här av sina tidigare misslyckanden eller framgångar? Kan vi lära av varandra, eller måste vi pröva själva?


När jag sett några avsnitt tv-programmet Lyxfällan slås jag av att det väldigt ofta är en person som drar in största delen av pengarna medan den andra gör av med dem. Ofta verkar inte den parten som tjänar in pengarna veta vart de går.


Tyvärr är det fortfarande så att männen tjänar mycket mer än kvinnorna och att kvinnorna oftare arbetar deltid för att ta hand om hem och familj.


Om man bortser från det rent ekonomiska så tror jag att det är mycket vanligt att man kommer ifrån varandra under småbarnsåren. Man har två helt olika världar under dagarna. En nära hemmet, barnen och allt som hör det livet till som kanske tar en fika med väninnorna eller sina föräldrar. Den andra jobbar, går på möten, får impulser utifrån. Kanske går den arbetande parten på after-work, tränar och fortsätter ungefär som innan barnen kom till världen?


Så ses de i dörren, eller framför tv-n ibland. De pratar om de inte är för trötta. Vad talar de om? Jo sina impulser under dagen. Men kan de mötas och förstå varandras världar? Eller utbyter de bara artigheter och blir snart deras respektive världar främmande och ointressanta för den andre?


Detta är kanske rena flummet, men jag tror att det är väldigt lätt att glida ifrån varandra om man inte delar något annat än hem och barn.


Hur är det när man precis träffats?

Då kan man knappt vara utan varandra. Att göra allt ihop är nog inte heller något framgångsrecept i det långa loppet. Men att ha något som båda tycker om, kan dela och ha intresse i är väldigt viktigt för relationen, tror jag.


Detta och att inte ha hemligheter för varandra. Att ta gemensamt ansvar för att relationen mår bra hoppas jag att jag lärt mig av min Trial and ERROR;) när det gäller äktenskap och kärleksrelationer.


Hur tänker du kring detta?


Färdigfilosoferat för idag!

God kväll!



ANNONS
Av Viveca - 9 oktober 2009 10:02

Underbar morgon, sol, kaffe och litet bloggläsning.

Dags att ta tag i resten.

Idag är vi barnlediga(tror jag).

Barnlediga fredagar brukar innebära att M och jag gör någt tillsammans med Vilda. Kanske blir det lite tömkörning i dag då. Det var ett tag sedan sist.

Jag jobbar lördag och söndag natt, men är ju ledig på lördag dag. Då blir det nog lite inköp av foder m.m Det börjar bli dags att köpa pellets till kaninen också. Hon börjar närma sig vårt hus igen. Grannkaninen har nog fått komma inomhus, så nu har väl Ninis ingen att umgås med under dagarna.


Måste bara nämna en konstig sak. Flera nätter har det nu hänt att jag blivit sugen på potatismos. Så sugen att jag nästan(men bara nästan) varit beredd att ta fram kastrullen och skala potatis mitt i natten. Väldigt knepigt! Och nej, jag är inte gravid! Har nog brist på något. Potatismos och stekt makrill kanske det kan bli till middag idag? Potatismos måste det bli i alla fall, annars kommer jag inte sova mer denna vecka;)

Ha det bra alla!

På återseende! Lämna gärna en kommentar eller skriv i gästboken, då blir jag så glad:)


Av Viveca - 9 oktober 2009 09:06

Lyssnade på radion imorse. Anledningen till att svininfluensan har minskat sin spridningstakt tros vara att många har fått "den vanliga förkylningen".

  


Rhinoviruset

håller våra celler upptagna och ogenomträngliga för svininfluensaviruset AH1N1.  


Så alla ni som går hemma hostiga och snoriga skall vara glada;) Antingen har ni fått en mild variant av svininfluensan (och blir då immuna) eller så hindrar den vanliga bonnförkylningen er från att få knorr!


Naturen är fantastisk, eller hur. Den har en lösning på det mesta.


Frågan är nu om vi ska skydda oss med munskydd, handsprit och annat eller utsätta oss för smitta för att få en rejäl förkylning?


  


Smittskyddsinstitutet hoppas nu att detta fördröjer pandemin tillräckligt för att fler skall hinna vaccineras innan farosoten får grepp om våra invånare.


Själv kommer jag inte att vaccinera mig. Hur skall du göra?

Av Viveca - 8 oktober 2009 15:10

Nu har jag räknat och räknat. Det blir lusern som komplement vid behov. Tack Stina! Jag har även bestämt mig för att byta till ett annat mineralfoder dvs samma som resten av stallet. Verkade stämma bättre med foderstaten då(hur man nu skall tolka den utan höanalysen;)) och så blir det lite bättre plats i foderkammaren. Så nu är det bara att shoppa;)


Ha en bra dag! Dags att slita sig från datorn och beräkningarna!


Av Viveca - 13 maj 2009 02:16

I flera år har jag drömt om en egen gård. Mitt ex var inte så förtjust i att jag satt på hemnet och kollade gårdar. Han är en inbiten stadsmänniska och tyckte vi hade nog med lantliv 2 mil utanför storstan. Jag själv är uppvuxen mitt i stan, men tillbringade mycket tid hos mormor och morfar vars hus vi senare köpte. Efter sju år rev vi huset och vi byggde ett nytt på samma tomt innan skilsmässan.


När jag träffade min nuvarande sambo och vi började tala om att flytta ihop var vi och tittade på en jättefin gård http://web.telia.com/~u34502677/kinnared/ekkig.htm, men det blev inget köp. Kanske tur det för vad gör man i Kinnared? Barnen hade inte gillat det i alla fall.


Jag flyttade i stället hem till min sambo och så småningom gick en dröm i uppfyllelse, en egen häst.


Fortfarande drömmer jag dock om en egen gård. "Gräv där du står", är en bra devis. Nu verkar det kanske som om gårdsdrömmen kan bli verklighet.


Att M har blivit allt mer intresserad av hästar (Vildas förtjänst) gör bara allt bättre. Vi hjälps åt med träningen av henne och M kan tänka sig att skaffa fler hästar. -Men då köper vi en "färdig", säger han. Efter körkursen var han så inspirerad att han ville ha en egen Nordsvensk eller Ardenner att köra med i skogen. Så vem vet...

 fortsättning följer...

Ha det bra!





Av Viveca - 18 januari 2009 23:45

Nu är kursen avklarad. Onsdagens seminarium var mycket givande. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det inte är lätt att vara chef, men att några få lyckas mycket bra.


De som lyckas är de som har en tydlig vision och har förmågan att entusiasmera sina medarbetare genom att framförallt göra dem delaktiga. Egentligen ganska självklart! Hur skall man annars kunna få dem entusiastiska? Hur skall man annars kunna nå resultat? Kanske inte alltid så lätt att tillämpa, vilket man lite varstans får erfara.


Alla (och i alla högsta grad cheferna) som arbetar inom vårdsektorn bör ställa sig frågorna: Varför är jag här? För vem är jag här? Varför är mina patienter här? En liten hjälp på traven när fokus lämnar patienten och istället ligger på ekonomi, eller att alla ska göra likadant, millmeterrättvisa etc. tar överhanden. En chef skall vara en förbild för sina medarbetare. Sätter han/hon patienten i centrum så är det så mycket mer självklart att personalen ocskå gör det.


Så alla ni som arbetar i vården ta med er dessa frågor, ställ dem till er själva och era kollegor! Sist men inte minst, var stolta över ert arbete. Det är viktigt! Varsågoda!

Av Viveca - 21 juni 2008 21:14

Läste ett roligt inlägg om hästfolk på bukefalos forum(se nedan). Tycker mycket stämmer:). Det finns väl ingenstans så många besserwissrar och förståsigpåare som inom hästvärlden. Lite ödmjukhet och sunt förnuft skulle nog inte skada. När man hör hur en del resonerar så förflyttas man bakåt i tiden T.ex då några tykna hästjejer förklarade med höga röster hur hierarkin fungerade i ridhuset. JAG är försteskötare, HON är andreskötare och DU får inte borsta hästen. Ja, en del verkar ha fastnat i fjortisstadiet bland rosa gulligull, men verkar mindre intresserade av själva samvaron och kommunikationen med hästen.

 Tack o lov så finns många undantag, urtrevliga och öppna människor.

Trevlig läsning!


"Hästfolket
Under vintern1988-89 kom veterinären och antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinade ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk.

Få moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke. Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som huvudskligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning. Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att nästla sig in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä. Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till att hävda och söka utvidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter. Emmellertid ser man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till marken och sprätta upp dem utan pardon.

Hästfolket kommuniserar framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärom hör man ofta hur infödingarna utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur. Stamman leds ibland av en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80% eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar dagligen bok av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende, vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av honungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel. Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar. Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang. Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar. Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska begränsas till speciella reservat. Jag har till och ned sett hur man velat segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra. Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt. Vår värld vore fattigare utan dom.

Erik Granström"

Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Sparvöga med Blogkeen
Följ Sparvöga med Bloglovin'

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se