Hej alla(som är kvar;))!

Uppdatering:

Jobbet: Återigen har jag fått förlängt uppdrag som MAS och jag är mycket ambivalent inställd till det.

På plussidan: Det är spännande och utvecklande, kul att göra något nytt och få mer inblick i hur kommunen fungerar.Jag gillar ju att arbeta med utveckling och utbildning. Ser väl ganska bra ut i mitt CV med.

På minussidan: MAS-arbetet skall klaras av på 40-50% av en heltid. Det känns som om någon missat vad arbetet innebär. Å ena sidan skall det räcka med 10-16 timmar i veckan, å andra sidan går det bra att be mig fixa ditten och datten via mail..Det rimmar dåligt. När det gäller enbart avvikelsehanteringen så kanske det hade räckt med halvtid, men när det gäller utbildning och utveckling så tar det mycket mer tid och alla nya register som skall införas vill kommunen haka på och tydligen är jag den som skall se till att det funkar? Någon arbetsbeskrivning har jag inte sett till....

Det känns som om det bara ska finna ett namn så man kan säga: Jo, självklart har vi en MAS...

Jag kan ju säga att under de premisserna så hade jag inte velat ta i den tjänsten med tång. Nu när det bara är tillfälligt så gör jag så gott jag kan t.o.m april månad ut sedan får det räcka då skall jag bara njuta av våren med mina djur och jobba mina nätter som vanligt.

Marko:

Han har fått lata sig alldeles för mycket, men nu har jag bestämt mig för att ta mig i kragen när det gäller honom. Han har dock blivit lugnare på det stora hela om det beror på mognad eller på mina kombinerade mocknings- och miljöträningssessioener med plastpåsar och oljud vet jag inte.

I lördags tömkörde jag honom efter långt uppehåll från det. Han har mest fått gå på promenad med mig själv eller i sällskap när någon annan ridit Vilda under vintern.

Det blåste mycket hårt och i skogen ovanför hagen röjdes det med skogsmaskiner. Därtill var det soligt och Marko har börjat fälla kopiöst. Allt sammantaget gav en yster och spänd häst som redan i stallgången hoppade till för minsta ljud och var spänd samt lite svettig.

Mats var med som tur var för annars hade jag nog inte vågat lämna huvudänden och ta tömmarna. Sprättpelle var ganska bångstyrig och efter en lång stunds kämpande med att få honom att lyda tog jag tömmarna. Mats gick bredvid. Det tog flera vändor innan han sänkte huvudet och slappnade av. Sista vändan kom en traktor med timmerkärra och en fyrhjuling körande ur skogen. Vi gjorde halt. Mats stod bredvid och talade om att Marko inte stängde av utan betraktade ekipagen intresserat och lungt. Svettiga matte blev stolt och nöjd. Sedan gick han som en klocka och gjorde allt jag bad honom.

Här är när han faktiskt hade börjat slappna av och lyda, men se stå still vid halt på stallplanen var han inte med på.

Här går det bättre

Mjuk, trött och avslappnad efter sista vändan:

Det verkar finnas hopp för oss båda.

Grimman är i minsta laget när han har vinterpäls, men skall så smått vänja honom vid bett igen. Har ju inte använt det sedan hans munåkomma förra året. Det var nog tur att vi skippade bett denna gång då han känner sig mer "instängd" med det och blir mer stressad.

Vilda:

Varje gång jag tror att hon är bättre i magen så får hon sprutdiarré igen. I morse var det jättelöst igen. Har från och till tagit bort linfröoljan, men snart är ju knottsäsongen igång.

När det gäller sadelproblemen så har det funkat bra med den bomlösa med de nya panelerna förutom att den åker fram pga den runda magen. Har nu köpt en begangad sadel och väntar på att den skall anlända. Jag hoppas den passar. Den är dock bara 16 tum så frågan är om den passar mig, men jag har några centimeter till godo i 17 tums sadeln, så vi får se när den kommer.

Jag skall även sälja Markos sadel som är för stor för mig. Den Vilda har nu kan han ha istället då de är av exakt samma modell bara olika storlekar, och den passar som en smäck på honom.

 Här är den om någon är intresserad:

Annons

Efter några dagars vår har det blivit vinter och kallt här igen men ingen snö i alla fall. Torrt och fint i hagarna:)

Ha det bra alla!

Det går lite upp och ned med bloggandet, men jag är kvar.

Det har varit lite hektiskt det senaste (i mina mått mätt). Som deltidsarbetande nattuggla så kan ibland tillvaron vara högst pensionärslik. Jag kan ju oftast välja själv när jag skall göra saker och ting. Men ibland så blir det en del inbokat och då tycker jag plötsligt att jag har jättemycket att göra bara för att jag har fler tider att passa.

Doris börjar kunna koncentrera sig när vi är på Agilitykursen, sist var hon dock mör efter att ha lekt innan, med sin svarta Schäferkompis som hon inte har träffat på länge.

Idag har det varit Familjedag på Orust hundägarförening med olika uppvisningar och prova-på-aktiviteter.

Här visar de Fly-ball

Hunden skall trampa på en platta på boll-automaten och sedan fånga bollen.

Fick inga bra bilder då Doris tycker det är väldigt spännande med alla hundar och har svårt att sitta still.

Vi blev däremot fotograferade av fotograf med riktig kamera, så fina bilder kommer senare.

Annars flyter det mesta på riktigt bra just nu.

Vilda verkar trivas ypperligt med ridningen nu när jag fått bättre verktyg och förhoppningsvis ger något tydligare samt finare hjälper. Men hon är innerst inne en åsna så visst testar hon matte ibland. Vi löser det dock snabbare nu. Stannar hon och inte vill gå fram så får hon backa eller flytta åt något håll samt beröm och direkt framåt igen då brukar det ofta släppa snabbt.

Under ridturerna ber jag om nya saker hela tiden. Då får hon fullt upp att tänka på det istället för annat, och hon riktigt sträcker på sig eftersom det medför att hon får beröm hela tiden.

Marko verkar ok även om jag fortfarande analyserar vad det kan ha varit med honom. Korsförlamning? Men det kan man väl inte få utan att få kraftfoder???

Huvudsaken är att han mår bra.

Han har varit lite trotsig den senaste tiden, vilket kan vara kopplat till godis, men jag antar också att de flesta hästar skall gå igenom detta förr eller senare. Kruxet är väl att det är lättare att hålla styr på en 2-åring än en fyraåring. Han var ju bråkig sist när hovslagaren var här. Sedan har han varit lite jobbig på promenader och även rest sig en gång för att han inte vill gå åt det håll matte bestämt. Jag väljer dock att tolka trotset som ett gott tecken då det kräver en del självförtroende att trotsa och självförtroende har han inte haft för mycket av tidigare även om det successivt blivit bättre. Hellre blir jag blåslagen av en trotsig häst än en livrädd om man nu ändå råkar i kläm. Trotset kan man jobba bort på ett helt annat sätt än en explosionsartad rädsla.  

I måndags tog jag en liten "lydnadspromenad" med honom, men tyvärr var jag något stressad då veterinären skulle komma då istället för på tisdagen, vilket egentligen inte hade någon betydelse men jag fick liksom lägga om planeringen. Man skall inte vara stressad när man håller på med djuren. Jag är en ganska lugn person annars men det var stress som låg kvar efter den gångna veckan och lite oro över annat. Så det blev en hetsig och tråkig promenad. Släppte sedan honom i hagen igen och då kom veterinären. Tog in Vilda och som reagerade på veterinärens röst och försökte sätta sig på tvären. Hämtade Marko som naturligtvis sprungit längst bort i hagen, men han kom tack o lov galopperande till mig. Låter ju inte så stressigt nu, men jag hade nog bara en dålig dag. Till och med veterinären frågade om det var jobbigt;) Tack vare min känsla av stress så valde jag att inte göra någon större undersökning av Marko, vilket kanske var dumt men som veterinären sade, det är inte lätt att veta var man skall börja när det är så vaga symtom som dessutom verkar ha upphört.

Gårdagen var dock toppen.

Jag har nu efter mycket analyserande kommit fram till att jag måste ha bättre riktning med Markos träning. Vilda gillar ju ombyte, men Marko är nog mer av den typen som man för nöta vissa saker med. Därför kommer jag nu försöka jobba i riktning mot inridning. Förmodligen kommer jag inte kunna köra in honom. Lite omväxling blir det dock med en del trick/klicker och "frihetsdressyr" då han ju älskar den typen av träning.

Tömkörning är dock nyttigt och eftersom han är så känslig när han har sadel på så slog jag två flugor i en smäll, vilket jag funderat på länge, men inte riktigt kommit fram till en bra tömfästning. Man kan trä tömmarna genom stigbyglarna och fästa ett stigläder under magen för att hålla dem på plats, men jag vill inte att han skall gå emot dörrkarmen med stigbyglarna på väg ut från stallet då han blir så hispig vid sådana tillfällen, även om jag tycker det är bra att han går emot lite och vänjer sig vid att det inte är farligt, men vill inte riskera att han fastnar och får panik.

Jag kom på en bra lösning på detta:

Vildas skakelremmar fäste jag i stigläderkramporna så fick de agera tömringar.

Läskigt när sadelgjorden drogs åt var det, trots att jag tog väldigt lite i taget med belöning och beröm. Jag passade även på att hänga på honom lite lätt och dra lite i sadeln åt olika håll, då stängde han av och spände sig. Men till sist var han någorlunda bekväm med behandlingen.

Vi tog sedan en kort promenad längs vägen och körde lite kommandon och lydnadskoll. Det gick ganska bra, men det gröna gräset lockade och Marko blev lite av en åsna.  

Istället för att vänta på att det skulle funka klockrent tog jag tömmarna och då lyssnade han riktigt fint. Vi hade problem med halterna till början (ett litet trotsande), men efter drillning och beröm för en sekunds stillastående funkade även detta.

Jag valde att inte köra så långt bort och inte heller på det gröna gräset för att slippa tjafsa i onödan. Jag tömkörde honom fram och tillbaka på vår väg och ändrade riktining, gjorde vändningar, backade, gjorde halter etc. hela tiden. Han började sänka huvudet och jobba med ryggen. Nöjt frustande och med örat vinklat mot matte. Vi höll på ganska länge och Vilda blev lika glad varje gång vi kom runt hörnet på ladugården förbi hagen.

Alltid lika svårt att fota med händerna fulla.

Trött i huvudet blev han. Ett bra betyg.

Det kändes riktigt bra. För ibland har jag nästan känt att det känns hopplöst med honom och att vi står och stampar, men det har jag ju tjatat om förut.

Ha det bra alla!

...jag och Marko?

Det har länge känts som om vi stått och stampat på samma ställe. Vi har tömkört, gått promenader, lekt följa John och "frihetsdressyr", haft på sadel på promenaderna och jag har hängt på honom, men ändå har det inte känts riktigt bra. Jag har inte kunnat lita på att han är "med". Han reagerar på saker som han borde vant sig vid nu.

Marko stänger av när det är något som tenderar att bli läskigt, ofta något som kommer för nära eller på hans kropp. Han är då helt borta i blicken som om han går in i sig själv. Man kan då luras att tro att han tar det med ro. Han gillar dock beröring överallt om det är av mina händer, borstar m.m

Nu för tiden gör han dock inga större språng, men det känns lite som att gå omkring med en krutdurk. Därav har jag kanske varit väl försiktig och hela tiden tagit det säkra före det osäkra och jag har varit beroende av att få hjälp/sällskap, vilket gjort att vi harvat på med det jag känt att jag kan klara själv eftersom hjälpen varit upptagen med annat.

När vi leker löst är det alltid godis inblandat som belöning och han gör vad som helst för belöning. Dessutom är han då vaken och uppmärksam hela tiden. När vi introducerat nya saker har han också fått belöning, men då mer när han står still och tolererar det nya, vilket är ganska logiskt. Men nu vill jag att han skall reagera och sedan acceptera. Inte tolerera och sedan explodera. Det är enligt mig skillnad mellan att tolerera något och acceptera något. När man tolererar något så går man med på någonting som inte känns helt ok. När man accepterar något så är det däremot helt ok och känns bra. Kanske ordklyverier, men ett försök att förklara.

Det är ju dit vi vill komma. Vi måste kunna känna tillit till varandra hela tiden. Är han som en fiolsträng så blir jag på min vakt och så smittar vi varandra med våra nerver, även om jag är en lugn och tålmodig person så vet jag hur stark han är om han drar iväg och dessutom hur känslig han är på gott och ont.

Nu har jag istället börjat att be honom söka kontakt och lyssna. Igår selade jag på honom och märkte ganska snart att han var helt borta i blicken. Jag bad honom "Titta" och vända sig mot mig och selen på ryggen, belöning. Sedan skramlade jag med seltungor och annat. Då ryckte han till för att sedan börja försvinna med blicken igen. Det fick han inte utan jag skramlade på och bad honom "Titta". Sådär höll vi på och han var inte borta i många sekunder. Tidigare har han tolererat rep, tömmar och draglinor runt benen m.m men i sitt utomjordiska tillstånd.

Vi tog sedan en promenad och han gick jättefint. Han började takta lite på ett ställe där det är många hästar, spännande förstås, men jag behövde bara be honom att sakta utan att det blev någon dragkamp eller att jag behövde sätta pisken framför honom som jag brukar få göra ibland för att han inte skall rusa på som ett lokomotiv.

När det kändes lugnt och bra bad jag honom stanna och tog tömmarna. Så tömkörde jag honom för första gången på vägen utan att ha någon annan med mig. Han gick fantastiskt fint och lyssnade hela tiden, frustade nöjt och vinklade örat mot mig.

Han blev dessutom mindre förvirrad än när Mats är med för då vet han inte alltid vem som bestämmer riktningen;) När vi kom fram till hagen innehållande liten gnäggande Vilda blev det dock tvärstopp, men då svävade matte på små moln och vi var ju nästan på gårdsplanen igen.

MVG för Marko.

En rikitigt dålig bild från igår efter avselning.- Det kliar på magen och jag når inte! Matte fick rycka ut:)

Om man ser till själva momenten så gjorde vi egentligen inget nytt men vi gjorde det med närvaro.Det bådar gott för framtiden.

Lite uppdatering:

Vi har i helgen stängslat ytterligare en hage som vi fått låna av våra snälla grannar. Det tog lite tid för det var igenvuxet och en massa gammal dålig ståltråd då det varit hage där delvis innan. Så lite nya stolpar och elrep samt bort med ståltråden som på vissa ställen gick av när man petade på den pga rost.

Marko hade ett litet skärsår på insidan frambenet igår så jag får gå och leta så vi inte har missat någon tråd i hagen. Hittade ju en del lösa bitar i helgen och den är så förbaskat svår att se när den rostat.

Hoppas att hästarna kan gå i denna hage en bit in på hösten. Bra med uppvuxet gräs för Vilda. Marko har äntligen fått tillbaka sin rumpa:)

  Spännande med nya hagen och vi har gräs upp till magen:)

Senaste läderpysslet är en baksele till Vilda. Jag hade ju skurit ut själva baklädret (det som sitter om rumpan) men så hittade jag en annons där någon ville sälja en seldel. Det var antingen en brösta eller en baksele. Det var svårt att se på bilden men det visade sig vara en brösta till häst modell mindre. De passade dock om Vildas ändalykt så nu har jag roat mig med att modda om den. Återstår några detaljer innan den är färdig dock:)

Testar om skruvhålen för tömringarna passar...

Ryggstycket i kors som på arbetsselar, precis som jag vill ha det...Bärremmen är också klar:)

Ha en bra dag alla!