Nu är vi äntligen av med bandagen.

Marko hade en hovböld på höger fram som var attans seg på att komma ut. Hovslagaren var här och verkade båda hästarna i måndags och på kvällen hade Marko puls och var varm på även den vänstra. Det var där han hade en hålvägg som jag drevat och därefter hade pulsen lagt sig i några dagar. På tisdag morgon gick han orent på vänster och stod och fördelade vikten mellan frambenen när han vilade.

Det blev omslag och hemgjorda "boots" på båda fram.

Sedan började jag fundera på fångkänning. Hovbölden hade ju inte kommit ut och han har ju fått en del att äta för att ha något att göra när han stått i boxen.

Jag skippade lusernet och betforn på tisdagskvällen och tog bort saltstenen.

På onsdagen ringde jag både hovslagaren och veterinären. Ingen av dem trodde på fång men vi alla var överens om att han borde få röra sig mer då han stått i boxen eller den lilla grusade hörnan i över en vecka nu. Problemet är dock de leriga hagarna.

Hovslagaren tyckte att omslagen skulle vara kvar på och veterinären sade: "Bort med skiten" Hon menade att bölden kommer ut ändå och har det inte hänt något på så många dagar så kunde han lika gärna vara utan. Den andra hoven rådde hon mig att fortsätta dreva gärna med lin istället för bomull.

Började dagen med att åka och hämta plaststolpar i sommarhagen och stängsla bort leriga områden i den torraste delen av vinterhagen. Stängslade en gång från boxen för att slippa ta ut och in hästarna ur hagen via grusvägen. Kruxet var att få Vilda på rätt sida om det nya stängslet.

Med hjälp av en höhög gick det fint. Här är Marko i sin lilla fålla och Vilda på rätt sida om tråden.

Jag hade dragit på Marko "galosherna" och tänkte att han han gå med dem tills jag märker hur skitiga omslagen blev och ta av dem till kvällen.

Så öppnade jag fållan. Hurra vad de blev glada.

Jag fick slänga mig åt sidan när ångloket Marko kom galopperande på grusgången. Det är ganska smalt där. Jag hade öppnat mot stora hagen där de måste gå över en smal bro. Men stirrepelle fattade inte det så de galopperade bara fram och tillbaka på den smala gången. Jag fick lägga höspår och då fattade Vilda som gjorde bocksprång, lyfte svansen och frustade som en drake. Hon fick igång Marko som försökte springa lika fort i sina hala dojor. Min puls gick upp och jag befarade att han skulle bryta benen av sig när han gled runt på det blöta gräset.

Det blev att ta in honom och av med allt från hovarna. Och då såg jag att hovbölden spruckit vid kronranden och ingen puls på höger. Han måste ökat trycket när han sprang och hjälpt naturen på traven för innan hade han puls.

Den andra hoven var varm och lite svampig vid kronranden på samma sida som hålväggen och precis på samma ställe som på den högra. Förmodligen en hovböld där med. Men efter konsultation med hovis igen så kom vi fram till att låta den ha sin gång utan omslag för annars blir det samma sak igen.

Det som varit positivt med det hela är att till och med Vilda accepterar att vara instängd om natten. Dock får jag inte vänta för länge med att öppna efter frukost för då försöker hon sparka sig ut, lilla Houdini. För länge är lika med när hönätet är tomt.

En annan sak är att Marko lärt sig äta ur nätet utan att vara rädd när det "rör" på sig.

Nu kan jag alltså stänga under natten när det är lerigt och tråkigt väder för att hovarna skall få vila. Kanske kan det vara bra för Vildas ständigt återkommande hålväggar med.

Veterinären tyckte att han skulle ha boots fram i hagen under vintern då det verkar bli en lerig vinter i år. Men jag är litet tveksam till att boots dygnet runt. Det blir väldigt tätt och risken är att han får mugg istället. Jag hoppas att min lösning funkar bättre.

Den boot jag beställde från Hovbalans.com var tyvärr för liten och det fanns bara en storlek där. Tyvärr verkar de ha angett yttermåttet. Så infernaliskt dumt. Kan dock varm rekommendera Hovbalans och Iota som har det. Bättre service får man leta efter.

Äntligen kan jag slappna av lite när det blivit mindre passning av uttråkad Marko och bandagering.

Det är väldigt skönt att nu kunna öppna boxen i samband med att de får frukost och slippa passa dem (särskilt Houdini). Utsläppet sköter de ju själv sedan.

Markos hovar blir ompysslade när de kommer in på kvällen och då står han ju torrt hela natten sedan. Vilda är dock en annan femma. Den damen stör man inte i  kvällsmaten;)

...och lyssna på min kropp som igår sade till mig: -Ta det lugnt, detta genom att förse mig med en huvudvärk som hette duga och som jag direkt kände igen som bihåleinflammation. Jag har en benägehet att få det en eller ett par gånger per år.

Hovslagaren hittade en hovböld som var på väg att mogna, vilket var skönt då är det ju inget värre.

Pga leriga hagar måste Marko stå inne tills han är symtomfri och sedan gå i en torr hage. Hmm, var jag nu skall hitta den. Har idag inspekterat våra hagar och enda hyfsat torra stället är ridbanan där det har regnat ned mängder med ekollon. Så då är frågan om jag skall ut och försöka plocka upp dem eller hitta en torr del i vinterhagen att stängsla in?

Gårdagmorgonen började mindre bra då denna syn mötte mig när jag skulle ut och ge de "instängda" hästarna frukost:

Houdini- Vilda, tänkte jag, men såg sedan att jag inte haspat ordentligt då det finns två lägen på haspen. Jag hade till och med tagit en bild på kvällen på boxdörren och inte sett detta.

Jag vet inte hur länge hästarna varit ute, men det kan ha varit hela natten efter höet tagit slut. Bandaget var i alla fall helt lerigt, visserligen mest på utsidan vilket jag märkte när jag bytte, men, men då var det ju redan av.

Lite huvudbry för hur jag skulle kunna sysselsätta Marko i boxen hade jag eftersom han varit livrädd för hönätet och halm har vi ingen. Men såg att han tjuvåt ur Vildas hönät och det gick finemang hela dagen igår att äta ur nätet. Han äter dessutom lite i perioder och inte som Vilda som är klistrad vid nätet tills det är tomt. Marko funkar alltså att ge fri tillgång.

Ovan som jag är vid att ha hästarna instängda så blir jag väldigt rastlös och springer och kollar Marko hela tiden. Jag känner mycket tryggare med att de går ute dygnet runt. Säkert bara en vana.

Igår tog han det hyfsat med ro och Vilda får bara gå i hagen närmast ladugården för att han inte skall bli alltför orolig. Däremot vill jag inte ha henne för nära boxen då hon är en pillfia utan dess like och skulle säkert försöka låsa upp dörren för Marko.

Idag är han mer rastlös och boxvandrar, gnäggar, sparkar på boxdörren med framhovarna samt krubbiter trots hönätet. Kanske ett friskhetstecken. Idag har jag inte känt någon puls i benet men däremot hade han puls i båda fram igår kväll, samt var lite varm även över den vänstra framhoven. Idag känns den helt ok igen.

Jag tror att han blir mindre orolig om jag inte springer och kollar honom hela tiden för matte kan ju betyda utsläpp...

Mockningen klarade jag av igår tack vare att han ändå hade gått ur boxen. Idag vet jag inte riktigt hur jag skall kunna få in skottkärran utan att han sticker ut. Ett alternativ är att dra på skyddsdojan som jag tillverkat av en regnhuva, och låta honom komma ut precis utanför boxen där det inte är helt torrt men inte så djupt. Risken är dock att han vägrar gå in igen och står han utanför för länge så tar han nog sönder huva och bandage i gruset.

Det är inte förrän man använder sakerna man märker vad som fungerar bra och mindre bra. Boxdörren borde ha varit hängd åt andra hållet. Det hade varit lättare att släppa ut en häst åt gången då. Nu är det ont om plats och hästen måste ha tillräckligt öppen dörr för att kunna vända. Det är tur att Vilda som är den som får bli utsläppt är orädd och snabb att springa ut. I morse gick det galant.

Efter att ha sprungit som en orolig höna igår och kollat till Marko varvat med små korta koppelpromenader med Doris bestämde jag mig för att vila en timme på soffan.

Då ringde telefonen. Det var en granne som träffat på två lösa hästar i området. Han undrade vems de var. Det var de hästarna som går i hagarna jämte vår vinterhage, men jag hade tydligen fel när jag hänvisade till den jag trodde var ägarens pappa som jag tror äger marken.

Jag, en av styvdöttrarna och hennes pojkvän stack ut med morötter och grimmor. Vi träffade på hästarna ganska snart, men de fortsätte trava längs grusvägen för att ibland vända sig om och glo lite på oss. Min hjärna gick på högvarv för att komma på vilken hage längs vägen vi skulle kunna lura in dem i.

Älgarna har rivit staketet på vår sommarhage. Jag slängde ett öga på en annan hage där en granne haft lånehästar och hagen var tom samt hel. Jag öppnade den för att förbereda även om hästarna passerat. Samtidigt slog jag en signal till de som äger gården dit hästarna verkade styra sin kos, eftersom den gränsar till en större väg. Jag bad dem gå ut och spärra vägen. Fick då reda på att en bil var på väg från andra hållet, vilket var tur, för hästarna vände upp mot en grusväg och in på en tomt i stället. Jag knackade på och den unga tjejen som haft lånehästarna öppnade, sprang ut och hämtade en spann kraftfoder.

Hästarna stod nu vid gaveln på huset vid ett äppleträd och funderade.

Jag fick reda på att det var stängsel mot skogen bakom i just den hörnan. Tjejen och styvdotterns pojkvän som fått med sig Vildas grimma skickade jag runt huset från ena hållet medan jag gick åt andra hållet mot hästarna.

Styvdottern fick order om att spärra grusvägen och göra sig STOOR om hästarna skulle försöka komma förbi henne.

Jag fick mutat den ena misstänksamma hästen med morotsbitar och på med grimman. Den andra blev lite orolig men höll sig nära kompisen och gick sedan fram och körde ner mulen i krafthinken. Jag lämnade över "min" häst till "pojkvännen" som fick hålla ett extra grepp om grimman som var lite för stor. Tog en näve kraft ur hinken och fick på häst nr 2 grimman.

Sedan tog vi ned hästarna till hagen som jag öppnat och kollade att det var ok att de kunde gå där så länge. Jag sprang sedan ned till gården för att kolla om ägarna var lokaliserade. Det var de.

Då kom en bil och den skulle tydligen innehålla hästägarna. Det var ett äldre par som tydligen fött upp den ena hästen men lånat ut den. Den riktiga ägaren var kontaktad och skulle komma så fort som möjligt. Paret hade grimmor med sig, men jag avrådde dem från att släppa hästarna i deras gigantiska hage då min misstanke var att älgarna rivit staketet någonstans.

Ganska snart dök ägaren upp med transport och hästarna skulle få komma hem till stallet.

"All`s well that ends well", puh. Men jag blev lite piggare en stund i alla fall;)

Ja nu är vi tre med tassar i förband.

Marko haltade på höger fram igår. Han var varm över kronranden och hade puls. Ev en hovböld. Han kan också ha vrickat till sig i leran.

Han fick arnikagel över kotan och kronranden samt jodopaxomslag på hoven.

Jag blev helt förundrad över att min lille hispepelle klarade både att spola benen(visserligen med waggawashborsten) och att få hoven inlindad i flera lager och silvertejpad. Det som inte går att laga med silvertejp...

Det blev inte världens bästa förband då jag trasslade in och tejapde fast mitt eget bandage i Markos men han hade en ängels tålamod När jag insåg att jag nog dragit åt lite hårt och försökte klippa upp med en fantastiskt slö sax tyckte han dock att det kunde räcka, men flyttade bara hoven ett par gånger. Han kan när han vill.

Hovslagaren kommer i kväll och undersöker. Hoppas att jag kan återanvända regnhuvan. Det var den sista i lagret. Hästarna är mindre nöjda över att jag stängt av hagarna så att Marko inte skall gå i de leriga övergångarna. Men imorgon skall jag fixa en annan lösning så att de kan röra sig något mer än bara i hagen närmast ladugården.

Doris är duktig och låter strumpan vara efter klofrakturen som visade sig vara lindrig. Klon kommer att växa ut igen. Hon är även duktig på att ta sin antibiotika och det smärtstillande varvat med ostbitar.

Den lilla skon som jag "fodrat" med en plastpåse hatar hon dock och hon nafsar mig i händerna när den skall på. Många blåmärken blir det...  

Så till årets höanalys: Kvoten smrp/MJ blev 3,91, vilket gör det något svårare att få till det än förra året då den var på 8. Ändå tappade ju Marko muskler förra året fast det hade kanske med munåkomman att göra??

Ett plus med torrt hö är att det är mycket svårare att dra ut stora tussar av det ur hönätet. Vilda kämpar på... 

Till Marko kan jag ge lusern, men till Vilda vet jag inte riktigt. Hon måste ju få tillräckligt med hö att tugga på och lusernet ökar ju inte bara proteinet utan även energin. Har tittat lite på linfrökaka och linkli men proteinet i linfrö skall vara svårare att tillgodogöra sig. Någon som har någon idé. Helst vill jag slippa ge traditionellt kraftfoder så gott det går. Tycker det rimmar illa med att ge det till en tjockis då det är svårt att hitta ett med lite energi i. Att ge proteinfoder är också lurigt. Det kan gå illa om man ger för mycket protein. Kanske är jag ute och cyklar men tar gärna emot tankar och funderingar.

Sedan detta med att beräkna vikt. Jag har tre olika formler och resultaten blir VÄLDIGT olika. Vilken formel använder ni? Jag har tidigare använt två olika och interpolerat resultaten som det heter,dvs jag lägger ihop dem och delar med två.

Ha det bra alla!

Marko: Jag var ju så nöjd att han tagit sig så fint i kroppen igen. Den 29/7 tog jag bla denna bild.

Det var samma dag som jag upptäckte att han var genomsvettig främst i ljumskarna. Det nästan droppade av honom. Jag tog därför av täcket en stund då det var ganska varmt ute.

Två dagar senare stod han återigen genomsvettig inne i boxen och då var jag helt säker på att han inte hade sprungit precis. Det körde en del i magen så jag tog honom på promenad och han fick lite olja och proviva. Han bajsade efteråt och verkade helt ok resten av dagen. Sedan har det hållt på såhär från och till men han har ju skött magen, kissat, ätit, durckit och rört sig normalt emellan de där "körarna". Andningsfrekvensen är förhöjd när han får sina "vallningar" men går ned till det normala sedan. Han har ingen feber heller.

Jag började ge honom loppfrö i fredags ifall det ändå är koliksmärtor han har.

I söndags tyckte jag att han blivit tunnare över rumpan igen. Bröstomfånget har dock hållt sig som innan. Jag fick lite deja vú-upplevleser från i våras när han var sjuk.

I måndags ringde jag veterinären. Hon tyckte det lät konstigt att han bara har ont ibland om det är magen. Då borde det ju antingen bli mycket värre eller gå över. Hon ville att jag skulle lyssna på hjärtat och ta pulsen när han fick de där körarna samt även en normalpuls att jämföra med, för att veta om det är smärtrelaterat. Hon upplevde att hennes egna hästar blev väldigt svettiga nu när de kom in i boxen, men ville inte att vi skulle ignorera det med tanke på hur det var sist.

Det kan ju hända att han hade svettningar sist med, men han hade ju extremt mycket vinterpäls kvar då.

Jag funderade på om det kan ha med mask/blodmask att göra. Sist hade han ju mycket av lilla blodmasken. Jag hade tänkt att skicka in träckprov i slutet på månaden, men fick utskrivet avmaskningsmedel direkt istället. Jag avmaskade senast den 22/5 men enl vet borde jag ha avmaskat i juli igen, vilket inte labbets vet sade utan det skulle tas träckprov till hösten igen som vanligt. Alla säger olika. Hon kunde inte säga att det inte berodde på masken men vi vet inte.

Nu skall jag i alla fall se till att avmaska efter schema åtminstone till och med nästa höst så vi får ordning på Marko och maskarna. Han har ju haft lilla blodmasken varje gång och även Vilda har ju haft det de senaste gångerna trots att hon brukat vara maskfri tidigare.

Jag sov otroligt dåligt natten till måndag pga alla funderingar på vad jag skulle prata med veterinären om. Det blev nog ca två timmars sömn. På måndagen sprang jag ut och in för att passa Marko och försöka hitta rätt med stetoskopet. En sväng till apoteket för att hämta avmaskningsmedel och sedan avmaskning av båda kusarna. Försökte lyssna igen när han var uppbunden, men hu så svårt. Jag hörde mest tarmljud.

Så skulle jag jobba och insåg att jag nog skulle te mig onykter bakom ratten efter sömnbristen. Tack vare snäll arbetskamrat fick jag ledigt. Tisdagen fortsatte i pulsmätningens anda. Bajshögarna började bli mindre komockeaktiga dock med en massa mask. En enda gång hade han en sådan där svettperiod så vitt jag vet. Dock mycket kortare och det bubblade mindre i magen. Jag hittade äntligen hjärtat och räknade: Ett, två, tre slag och sedan tyckte Marko att han behövde röra på sig för att gå ut och kissa. Lite för kort mättid för att kunna användas till något. Tyckte även att han hade en piggare uppsyn överhuvudtaget på tisdagen.

Stack iväg till Granngården och köpte nytt lusern samt B-vitamin och Diarsanyl att prova om det inte gav sig med magen.

Resten av dagen verkade han helt ok.

Jag åkte därför till Agilityn med Doris och sedan direkt till jobbet.

Idag har jag sovit mesta delen av dagen. Men har kollat Marko flera gånger och han verkar helt ok. Imorgon får jag följa honom lite noggrannare igen innan jag vågar blåsa faran över.

Tänkte uppdatera lite om Doris och Vilda med, men det blir nog lite soffhäng istället innan det är dags att natta hästarn.

Ha det bra alla!

är ett aber, men jag har nästan glömt hur jobbigt det är med hästarnas eksem.

Drar mig till minnes hur ont Vilda hade av det och hur jag höll på och forskade innan varken jag eller veterinärena fattade vad det var. Hon kliade sig en hel del på sommaren, men det gör väl hästar tänkte jag.

Här från sommaren 2009. Hade jag sett detta maniska kliandet nu så hade jag nog dragit öronen åt mig.

Först i september hittade jag en konstig sårskorpa i manen, sedan följde månader av klåda,avkliad man och sårig mankam, skorv i svansroten och klåda där med följt av smärta och allehanda försök till behandlingar. Mycket svårskött i regnet var det då det blev blött och svampigt trots att hon stod inne nattetid och även lite extra ibland för att torka upp.

På våren efter fick hon eksemtäcke, men jag körde enbart med insektsspray resten av sommaren.Jag var inte helt övertygad om att det var knotteksem hon hade.

Så kom Marko i juli och började ganska snart klia sig. Han var helt manisk. Halva manen och allt tagel på svansroten kliades av. Även han kliade upp sår och det var skorvigt.

Här från september.

Marko fick låna Vildas täcke men när den första frosten kom tog jag av det, vilket innebar att han fick hemsk klåda och massa eksem. Till och med på magen var det skorpigt och skorvigt.

Jag har testat mig fram och tror jag har hittat rätt.

Vilda har inte haft eksem överhuvudtaget efter den gången. Däremot har hon haft kliande, varma områden samt lite mjäll i pannlugg och i nacken dvs början till eksem. De två sista åren har manen fått växa till sig med.  

Marko får fortfarande eksem i nacken, under pannluggen och på öronen dvs där täcket slutar.

Nu ser han ut såhär:

Kommer ihåg hur jobbigt det var när de hade regelrätta eksem. Vilda kunde man inte ens komma när manen på utan att hon blev fullkomligt galen. Inte ens när jag trodde de var utläkta gick det att sadla henne.

Det finns mängder av tips och råd på forum och annat men här kommer mina:

A och O är att förebygga, vilket ju är svårt första gången då det tar ett tag att förstå vad det är.

Förebyggande:

Invärtes

Linfröolja dagligen 15-30 ml, startas så tidigt som möjligt före knottsäsongen. Ge gärna det året runt för bästa skydd. Det finns vetenskapligt dokumenterad effekt.

Utvärtes

Eksemtäcke så fort du ser /känner det första knottet, helst innan. Har man hästen/hästarna hemma är det lättare att upptäcka när det är dags, annars är det lättare att hellre börja tidigt t.ex 1 april. Beror ju på var i landet man bor och lite olika från år till år. Huva med öron är att rekommendera, men det är mycket svårt att hitta bra som sitter kvar. Jag har en i stretchmaterial till Marko. Den funkar när den är nytvättad. De som följer med täckena ramlar bara av.

Knotten är ofta fler och ettrigare om det är lite kyligt runt skymningen.

Insektsmedel. Här finns en uppsjö att testa sig igenom. Ultra Shield är hyfsat bra, men jag tycker att effekten blivit sämre de sista åren. Resistens? Emin Optimal provade jag i år. Jättedyrt, kletigt men väldigt effektivt. Dock kort verkningstid.

Tipset är att spraya/svampa på strax innan knotten är som värst på dygnet ofta innan skymningen. Sitter det fullt med knott på täckena så får även de sig en dusch.

Stängsla bort kliställen. Framförallt de som är vassa t.ex avtuggade buskar alt. såga ner dem. Täcket skyddar dock mot viss friktion. Har de väl börjat klia sig är det väldigt svårt att bryta och de slutar inte för att det blir sår eller gör ont.

Jag sätter upp tillfälliga staket runt buskage för jag tycker att de skall ha något att pyssla med vintertid. Även ladugårdsväggen har fått tråd på sig för där är poppis att gnugga av sig svansen.

En del hävdar att det är djurplågeri att hindra dem från att klia sig. Jag hävdar att de är mer plågsamt med livslångt eksem. Dessutom kliar de gärna varandra och det är mycket mildare för huden.

Skillingaryds hästsalva runt ögon och skap samt på eksemområden som ej skyddas av täcket är bra. En del hästar får rinniga ögon pga den allergiska reaktionen och tårvätskan irriterar huden runt ögonen. Salvan skyddar mot detta. Fungerar även med vanligt vitt vaselin om hästen är känslig mot salvan. Vaselinet skyddar dock inte mot insekterna.

Med förebyggande åtgärder kommer man riktigt långt.

Inspektion:

Vid den dagliga tillsynen, känn över huden om där finns varma ställen, knottror. Titta på pälsen om den är ruggad. När du tar av täcket kontrollera mankam och svansrot framförallt. Titta i botten på pannluggen. Ser det mjälligt eller skorvigt ut någonstans? Kontrollera status på ev. eksem. Är de torra, fnasiga eller fuktiga och svampiga? Finns det sår?

Behandling:

Behandlingen anpassas efter graden av klåda och eksem. Är det riktigt illa ta kontakt med veterinär. Man kan behöva bryta det hela med kortison utvärtes.

Invärtes

Vid varma hudområden, början till eksem ger jag en kur med bovete och linfröblandning. Kuren ges dagligen under en till två veckor eller tills man ser resultat.

Koka lika mycket linfrö(hela) som bovete(hela skalade) i en kastrull, häll av och skölj. Ge 0,5-1,5 dl av blandningen. Alternativt istället för att koka häll RIKLIGT med hett vatten över fröna och skölj. Både linfrö och bovete innehåller gift som förstörs när det upphettas. Bovetet är inflammationshämmande och linfrön innehåller relativt mycket zink som är hudbefrämjande.

Utvärtes

Även här finns en uppsjö av smörjor och salvor. Det kan vara individuellt vad som fungerar.

Klådstillande: AVS 14 är mjukgörande och klådstillande använd på halvtorra-torra eksem. Silverlotion är bakteriedödande och stillar klådan, används som också på torrare hud. Dessa två upplever jag bäst effekt av.

Övriga ( dessa använder vi inte längre)

T.ex. Probolja Testa på ett litet område då vissa hästar kan reagera på den med mer eksem/klåda. Det gäller även andra produkter med tjära i t.ex Nylanders hästkräm. Den använde jag till Vilda med hyfsat resultat. Blanda i vatten och ev. vitlök som insektsrepeller.

För att få skorv att lossa använder jag Salicylsyrevaselin några dagar. Tvätta ev sedan med rapsolja för att lösa upp, kamma , pilla bort skorven och tvätta bort ev. olja med ljummet vatten. Jag brukar inte hålla på att schamponera och tvätta särskilt mycket trots att det finns rekommendationer om det då jag upplever att eksemen blir värre då.

Viktigt är dock att få bort gammal salva och annat. Fett löser fett så ta bort det med rapsolja. På sommaren är det extra viktigt att inte oljan sitter kvar och kokar i solen!

Vid komplikationer som bakterie eller svamptillväxt i eksemen kontakta veterinär. Hästen brukar då få ont. Det finns även bakteriedödande schampo. Bäst tycker jag Silverlotion funkar.

Vid fuktiga eksem kan man smörja med zinkpasta eller zinksalva.

Dessa är svåra om det är ihållande regn tex på höst/vinter. Se till att hästen får torka upp ordentligt och ev. använd regntäcke med hals. Det är dock viktigt att eksemen får lufttillförsel så att man förhindrar svampangrepp. Man kan torka med hårtork om hästen tillåter.

Vid veckad och mycket torr mankam smörj med Propyless. Att hålla huden mjuk och smidig är A och O.

Till sist. Låt eksemtäcket vara på tills du inte ser ett enda knott. De dör INTE vid första frosten utan blir etter värre först. Det kan dröja till och med oktober.

Förebygger man ordentligt så slipper man mycket jobb med salvor och annat samt mycket obehag för hästen och kan ägna sig åt roligare saker. Vi ägnar ganska lite tid åt att behandla eksem numera, vilket är jätteskönt.

Lycka till!

Jag tar gärna emot kommentarer och/eller frågor.