Året som gått har varit lite upp och ned.

Många skador på en gång var det ett tag men inget allvarligt. Andå tog det enormt mycket energi av mig och lusten försvann ett tag.

I år är mina planer för djuren:

Vilda: Fortsatt ridträning/centrerad ridning och har som mål att få henne framför rockarden. Dessutom fortsatt bantning...

Marko: Öka kraven samt mer trickträning/frihetsdressyr blandat med tömkörning med och utan sadel samt uppsittning och påbörja inridningen, igen.

Doris: Skall anmäla oss till Agility 2 nu i dagarna, och hoppas att hon kommer ihåg något sedan sist. Vi missade ju sista delen på kursen pga rävskabbsmisstanke och klofraktur.

Katterna: Ja de njuter av livet och tränar inte:) En av dem verkar dock lite skrabbig. Hon är 16 år och börjar bli lite tovig i pälsen och har börjat kissa inne.Hon har sedan en tid varit lite svag7muskelfattig i bakänden men verkar glad och nöjd för övrigt. Får se om vi behöver ta en tur till veterinären.

Igår fixade vi lite för hästarna:

Den nya väggen är tjärad. Tyvärr går det inte in i träet lika snabbt på vintern som på sommaren. Tur att jag har bruna hästar...

Thermobaren på plats bredvid hemmabygget.

Vi har också skaffat plexiglas att för att byta ut de gamla trasiga fönstren i boxen. Tänkte först sätta galler för, men med tanke på att Marko verkar vara på det mesta är jag rädd att han skaffar sig en käkfraktur. Nu sitter det en träskiva på insidan, men det blir mörkt och tråkigt. Igår byggde Mats nya fönsterramar som skall målas och sättas på plats.

Ha en bra dag alla!

...med mycket, som ni säkert märkt.

Här har jag en häst som är som gjord för att köras och som dessutom ser ut som hon vunnit på lotto, i morötter räknat när hon får på sig selen. Lägg därtill nöjt frustande och att hon direkt går i form.

Och ändå är hon långt ifrån inkörd ännu. Dags att skärpa sig på den fronten. För ännu en sak kan läggas till listan av positiva saker med körningen. Jag blir så glad av det att mungiporna hamnar vid örsnibbarna.

Ja nu kan jag ju skylla på att Sancho Panza inte hjälper till så mycket med hästträningen pga krämpor och annat, men det behövs ju ofta inte så mycket och med Vilda klarar vi oss med att vara två.

Sedan är det ju också så att jag prioriterat ridningen för att få ned Vilda i vikt, men nu när vi kan dra lite så går ju det bra med.

Igår kväll bestämde jag mig för att vi idag skulle såga ned en gran och låta Vilda dra den.

Vi har tre granar (nu två) på vår mark och det var inte så långt att forsla den vi valde ut.

Först tog vi en liten tömkörningsrunda i området eftersom det var längesedan vi tömkörde och jag ville se lite hur hon rörde sig. Det såg riktigt fint ut och Vilda var nöjd. Några åsnestopp vid grannhästarna men det är mer regel än undantag.

Sedan spände vi för draglinorna. Denna gång tog vi båda samtidigt, men för säkerhets skull hade vi varsitt grimskaft att hålla dem i.

Inga problem tyckte Vilda och släpade dem efter sig. Sedan satte vi fast svängeln. Inga bekymmer det heller. När hon drog den över lite grövre grus som tittade upp ur snön/isen på vägen så lät det lite annorlunda och det registrerade hon mest genom att lyssna lite extra och bli lite spänd i några sekunder.

Sedan var det dags att hänga på granen som Vilda fått hälsa och smaka på innan vi selade på. Jag trodde först att den skulle vara lite stor och skräckinjagande när den kom bakom henne och var på väg att ta lite granris istället, men Sancho Panza tyckte jag mesade. Så granen sattes fast i svängeln och så körde vi.

Här har jag precis satt fast granen och Vilda undrar vad jag pysslar med. Det var inte så mörkt som det ser ut på bilden. Typiskt att jag hade blixten på.

Sedan bar det av mot baksidan trädgården via äppelträdgården och mellan vinbärsbuskarna. Det var till att hålla tungan rätt i mun.

Vilda blev lite konfunderad när hon fick ta i lite mer och när en av draglinorna spände mot benet för att matte svängde lite snävt. Men hon traskade nöjt på.

På ett ställe ligger det lite isklumpar då Mats har plogat för att jag skall ha det lättare när jag bär vatten från källaren. En sådan klump kilade fast sig framför svängeln och det gav motstånd och sedan ett ryck när den släppte. Det var lite läskigt tyckte Vilda och tog ett litet snabbt steg åt höger. Men sedan fortsatte hon som innan och gick slalom mellan buskanar och förbi markbädden.

När vi stannade på gräsmattan bakom altanen klev hon över en av draglinorna.

Vi behöver öva på att stå helt still vid halt. Hon flyttar sig ofta åt sidan eller bakåt efter halt när vi kör. Men hon bryr sig inte om var linorna hamnar. Det var bara att koppla bort allt och köra till stallet.

Hon såg riktigt trött ut efteråt. Bra träning för den lilla valnöten!

Så nu ligger granen på gräsmattan redo att tas in imorgon. Doris trodde den var ett monster i mörkret när hon var ute efteråt;)

Nu är matte både stolt och inspirerad igen. Skall pröva att dra timmerkälken med fast med skaklar och bakselen måste göras helt klar. Har bara några små detaljer kvar, men den har blivit liggande.

Tack för inspirationen Vilda! Tack till er som läser och kommenterar. Blir lika glad varje gång-

Ha en bra kväll/natt alla!

...att jag vann en Thermobar!

Jag brukar sällan vinna något kanske för att jag sällan deltar?

Men nu så skall hästarna få prova äkta vara.

Här är min "juldikt" som blev ett av vinnarbidragen:

Snön ligger vit på taken,
men Staffan Stalledräng är vaken.
Han kånkar vatten åt hästekraken.

Tipp tapp tipp tapp, tippe tappa vatten
Tipp tapp tipp tapp ända in till natten

Dripp dropp dripp dropp
Vattnet fryser hårt
Staffan har det svårt

I varm stuga väntas tomten av barna.
Staffan använder numera Klarna.

Snön ligger vit på taken
och Staffan har gjort något åt saken.

Endast tomten är vaken
och friskt vatten har hästekraken.

GOD JUL!

Jag hade ju missat det där med max 20 ord så jag skrev även en kortversion, men tycker själv att den här långa är bättre.

Annars går livet sin gilla gång här. Jag tror inte jag varit så här trött någon gång i mitt liv förut. Nu har jag varit konstant trött sedan september. Lite piggade snön upp men nu har det töat och bara lite ligger kvar blandat med is och slask.

Vilda verkar ha slutat hosta peppar, peppar. Tycker även att hon verkar gå rent men skall tömköra henne lite och kolla läget.Skall även kolla igenom sadeln. Hon brukar ju ändra sig en del och jag brukar behöva byta koppjärn i början på vintern, men tycker nog inte sadeln har legat illa nu. Får gå igenom den lite bättre ändå. Kan ju rida lite bomlöst ett tag med för säkerhets skull.

Barbacka kanske vi kan testa med.

Marko har mest gått och bara varit häst en längre period men jag skall sätta igång med honom nu igen. Han verkar så mycket lugnare nu. Har passat på att testa lugnet när jag grejat med honom och vid fodring. En höpåse på ryggen eller vid huvudet hade varit otänkbart för ett tag sedan men är inga problem alls nu. Där ser man;)

Det är nog dags att plocka fram lite utrustning och den stora vita presenningen igen:)

Nej skall ta min trötta lekamen och gå på promenad med Doris.

Sedan kommer hovslagaren i eftermiddag.

Ha en bra dag alla!

...vilket måste bero på att det faktiskt var lite ljus bakom molnen innan solen gick ned. Soligt var det inte men ljusare än det varit på ett tag.

Jag hann både med mockning, hundpromenad, umgås och leka med hästarna samt ta in vilda för översyn och tempning innan det blev kolsvart igen. Vilda är ganska pigg igen, men blicken är fortfarande något trött.  Det är svårt att beskriva det där men känner man sina djur så ser man det. Tempen var lägre än igår.

Jag tror och hoppas att det är en vändning jag sett idag i alla fall. Hon har ju haft diffusa symtom denna gång och inte så påtagligt påverkad som förrförra vintern. Då hostade hon ju vid ridning, oprovocerat i hagen flertalet gånger och var dessutom svettig och andfådd vid trav och galopp.

Dessutom har jag suttit och tittat på videoklipp samt film för inspiration.

Detta sammantaget har nog gjort att jag känner mig lite mer positiv och glad idag.

En tanke som väckts är att rida med halsring, vilket jag skrev i ett tidigare inlägg. Det innebär ju att jag måste bli bättre på mina vikthjälper och slipper att reflexmässigt använda tyglarna för mycket. Så om Vilda verkar ok så är det dags att prova.

Jag kommer nog börja med både huvudlag, tyglar och halsring för att vänja oss båda och kunna få stopp om det händer något (livrem och hängslen alltså). Vi brukar ju inte ha några större problem med stoppen dock, i alla fall inte när Vilda bestämt sig för att stanna.

Har tittat lite på olika halsringar och det verkar finnas dyra grejer att köpa. Ett grimskaft eller liknande funkar säkert bra, men vissa menar att det är bättre att ha något stelare som man kan lyfta ut från halsen enkelt när man inte vill påverka hästens hals.

Har inte så mycket läder kvar men skall kolla om det räcker så att jag kan få ihop något av flätade läderremmar. Nu har jag flera projekt liggande igen...

Det finns mängder av videor med ridning utan huvudlag. Många rider även barbacka. Fortfarande är jag lite harig och osäker på min balans när det gäller det, men halsring måste vi testa.

En variant:

Sedan en av mina favoriter: Det blir nästa steg;)

Ha en bra kväll alla!

Hej alla!

Skall försöka att inte gnälla idag men Vilda hostade igår kväll igen.

Jag har försökt få tag i veterinären vilket kan vara näst intill en omöjlighet på måndagar. Nu är telefontiden slut så det blir ett nytt försök imorgon. Vilda skall få komma in för tempning och lite koll/omvårdnad sedan. Funderar till och med på att sätta på henne ett täcke då det blåser kallt och ösregnar i vanlig ordning. Det beror dock på hur hon verkar må. Hon har ju varit lite trött, men jag tycker ändå att hon varit piggare det senaste. Dock kan har jag märkt att Marko har blivit mer bossig mot henne och det är ett varningstecken när maktbalansen plötsligt förändras och Vilda blir då lättirriterad. Det enda positiva är väl att hon inte kan sno hans mat, men han tar gärna av hennes innan jag fyllt hönäten.

Så snart skall jag hoppa i galondressen och ut i leran...

Försöker inspirera mig med lite klipp och tankar om dressyr/ridning.

Det finns ju många sätt att rida. Det jag måste kämpa med är bland annat att sluta bry mig om var Vilda har huvudet. Det blir ju lätt så att man försöker styra runt hästen med tyglarna och för mycket fokus på huvudet. Min tränare påminner mig: "Strunta i huvudet". Nej det är inte därifrån ridningen och styrningen kommer.

Kanske skulle jag pröva helt utan tyglar för även om man rider bettlöst så har man ju "snören" som går till huvudet;)

Visst är de duktiga?

Vi människor är duktiga på utrusta hästarna från topp till tå. Jag är inte extrem åt något håll men anser att utrustningen skall vara befogad. Den skall passa hästen och till den uppgift ryttare och häst skall utföra. Bort med allt onödigt. Den bör inte användas som "problemlösning" om det finns alternativ. Här tänker jag på onödiga inspänningar och liknande. Själv är jag såpass okunnig när det gäller den typen av utrustning att jag inte skulle våga använda den.

Det sitter inte i utrustningen heller.

Här en mer "välutrustad" ;) häst med en kunnig ryttare som använder utrustning och häst på ett för mig till synes korrekt sätt.

Dressyr och ridning handlar om att ha det trevligt ihop, att försöka bli ett med hästen och att ge hästen gymnastik genom att den använder sitt naturliga rörelsemönster även med någon på ryggen.

Alla hästar och för den delen människor har en starkare och en svagare sida. Detta kämpar nu jag och Vilda med som jag berättat tidigare. Det kan ge spänningar och bli mer och mer tydligt om man inte kommer till rätta med det. Vi är jätteduktiga på att hjälpa varandra att bli sneda;)

Det är därför vi måste jobba på att bli raka. Här är ett klipp om oliksidighet och hur man kan träna bort det.

Riktigt så illa är det inte för vår del. Men Vilda är 10 år yngre än hästen i klippet. Men vi får allt jobba på med våra volter och böjningar så skall det snart bli bättre.

Fler klipp och intressant om träninghär.

Ha en bra dag alla!

Tack för kommentarerna! Blir så glad varje gång jag ser att någon kommenterat.

Marko verkar bättre som sagt. Har inte kommit på honom en enda gång med att ha sina körare. Igår var jag ledig och kollade honom varje gång han inte verkade beta eller röra på sig. En gång låg han inne i boxen, vilket gjorde att jag först drog öronen åt mig. Kände över honom, men han verkade helt ok. Vila får man ju göra. Det känns så trevligt när hästarna vågar ligga kvar trots att jag rör vid dem och pratar med dem. De verkar ju lita på mig ganska bra då.

Lite irriterad är han dock på att jag skall kolla och klämma på honom stup i kvarten. Han var även lite bitsk mot Vilda igår, men det ser jag mest som ett friskhetstecken, att de småkivas lite ibland.

För att ändå göra något som liknade träning/aktivitet drog jag in en gammal kärra i hagen. Hade tänkt att avdramatisera rockarden för Vilda, men den lite mindre och mindre ömtåliga kärran fick bli en början. De skall ju smaka på allt och jag vill inte riskera söndertuggat säte på rockarden.

Som vanligt tog Marko över showen och Vilda återgick till betandet.

Jag fick honom inte att gå över skaklarna. Han gillar inte att gå över bommar heller, men vi har ju kommit så långt att han i alla fall kan gå mellan dem. Så därför satte jag mig på kärran och fick honom att gå in mellan skaklarna. Visserligen åt fel håll, men alla sätt är bra...

När vi tröttnat på kärran körde vi lite rörelser. Vi har ju kört mycket samma det sista så jag lade till att lyfta frambenen när jag vidrörde benen med pisken. Jag har ju använt klicker till och från men tycker ju alltid det är så krångligt att hålla i alla grejor samtidigt. Efter en hel del klickerträning med Doris så är det nu lättare, men egentligen skulle jag nog vilja ha en som man klickar med i munnen så händerna är fria, fast då kan det ju istället vara svårt när man lägger till röstkommandon...

Marko är toppen att använda klicker på. Han anstränger sig till det yttersta för att förstå. Än så länge lyfter han för att sedan sätta ned hoven bakåt. Backandet blir nästa steg att träna bort. Jag vill att han böjer och höjer benet för att sedan sätta ned det. När vi tränar i hagen är jag noga med att om hästarna vill göra något annat och går iväg så får de. Det är ju jag som är gäst hos dem. Men ofta tar de en liten paus och tittar sedan på mig med spetsade öron som om de frågar: Ska vi leka lite till?

Doris fick agilityträning. Just nu övar vi startprocedur, slalom och att gå ned för en spång och där stanna med bakbenen på spången och frambenen på marken. Detta gör man för att de inte skall missa att trampa på den markerade delen på de hindren de skall springa utför. Det blir då poängavdrag.

Eftersom det verkade lugnt med Marko tog vi också en riktigt långpromenad och plockade lite trattkantareller, mums!

Jag skulle behöva träna lite med Vilda igen, men det blåser storm här så jag är inte så sugen och känner mig ganska utpumpad, sådär som man känner sig när spänningar släpper. Lugn och tillfreds men obeskrivligt trött.

Hittade en bild som jag tycker passar ganska bra på mig och Vilda in action.

Bilden är lånad från www.funnyhorsecartoons.com

Tränaren sade att jag skulle undvika att göra volter när hon inte vill gå åt det håll jag vill. Istället skall man göra rörelserna "baklänges" T.ex om hon går fram utan att jag bett henne så backar vi tillbaka till ursprungsstället istället för att lägga en volt. Det gäller då att inte låta henne göra för många rörelser på eget bevåg då blir det ju svårt att komma tillbaka igen. På det sättet blir det inte viljornas kamp och Vilda lyckas inte heller dressera mig som hon ju uppenbarligen fått göra ett tag. 

Ha en trevlig fredag i ovädret alla!

blev det idag. Först en tur i skogen. Vi hade sällskap med grannen A och hennes fina häst Sessan. Tempot var makligt till en början men Vilda var snabb med att ta en galopp när vi skulle trava ikapp.

Det är inte ofta så det "skyller" jag på sadeln.

Jag har inte ridit i den på väldigt länge främst pga att man inte får sitta upp med hjälp av stigbygeln och ibland sitter jag av när Vilda strejkar. Sedan har jag haft dålig balans när vi galopperar i den men inte idag så den skall användas oftare.

Det blev flera galopper och jag märkte skillnaden på hur mycket bättre hon känner hjälperna.

Sedan fortsatte vi på banan, men hu så tråkigt tyckte Vilda.

Vi bytte hästar, vilket kändes jättekonstigt men roligt. Sessan är jättekänslig och lätt att flytta dit man vill. Jag kände mig som en riktig nybörjare och försökte lära mig hålla westerntyglarna rätt. Jag nöjde mig med att skritta.

A fick kämpa med den lilla åsnan en stund. Nyttigt att pröva andra hästar ibland. Man känner direkt när man gör fel på en mindre motsträvig dam än min.

Vi bytte tillbaka och jag kämpade en stund till med den sommartrötta ponnyn. Roligt var det i alla fall med sällskap.

När jag skulle sitta av hade jag spaghettiben. Det var längesedan. Som sagt. Det blir till att använda den sadeln mer flitigt.

Att rida bettlöst var också längesedan. Tycker att det funkar precis lika bra som med bett.

Marko kör jag bara bettlöst på numer.

Ha det bra alla!

och det känns som höst i luften. Min favoritårstid.

Hösten påminner om nystart för mig och har alltid gjort. Är det ett inlärt mönster från skoltiden? Eller bara känslan när barnen börjar skolan igen och man har mer egentid. Kursstarter av olika slag dyker upp. Nyheter på jobbet brukar också infinna sig. Flugor och andra kryp lugnar ned sig. Bara älgflugorna och knotten kvar att brottas mot ett tag.

Underbar känsla i alla fall.

Vi ser fram emot Agilitykurs med Doris hoppjerkan som gärna hoppar 70cm rakt upp i luften på jakt efter katternas mat på köksbänken. Hoppas också på svar från tränaren i Centrerad ridning vilket skall bli så himla kul och nyttigt.

Hittade en gammal film apropå årstider. Ihopklippt från min och Vildas "karriärstart" både från hösten när vi började ridningen och från våren efter, då hon fallit ur efter första hårda vintern. Ni vet den där med en massa, massa snö. Kan nästan inte tro att hon varit smal. Det är inte ofta jag blir fotad eller filmad i ridningen numer då vi mest håller till i skogen och "fotografen" är i garaget, men jag tror jag har fått en bättre sits och vet att Vilda har utvecklats en hel del. Får försöka filma när vi tränar framöver då det är nyttigt att se det själv.

Vi bjuder på oss själva här i alla fall:)

Bjuder också på filmer från Nordsvenskens dag i Karlstad, inte jag som filmat för jag var tyvärr inte där. Titta och njut för Nordsvenskar kan. Kan jag bara övervinna mig själv och komma upp på Marko igen så vet jag att han blir en fantastisk ridhäst så känslig som han är.

Ha en bra dag alla!