är sommartjock och sommartrött.

Tanken var att fortsätta inkörningen igår men A ville gärna rida lite på banan. Så jag drog fram rockarden för att kunna avsluta med att öva på att stå still mellan skaklarna efter ridpasset.

A jobbade på och Vilda gäspade, gnäggade efter Marko och var allmänt uttråkad. Fast A är ganska enveten och dessutom duktig på att rida så hon kom inte undan.

Suddig bild...

För att få henne lite piggare tog vi en runda ut.

Än mer suddigt. Det är svårt att få bra bilder på rörliga;) objekt med mobilen när det börjar skymma ute.

Det blev barfota idag då jag fortfarande inte får höger boot att sitta som den ska.

Lite pigggare blev hon allt, men ganska bekväm takt höll hon.

När vi kom fram till en stubbåker valde A att rida där istället för på den tråkiga banan. Då gick det galant. A blev sedan sugen på att rida barbacka vilket hon inte gjort på många år. Jag själv tycker att det är läskigt halt, men borde absolut göra det oftare eller åtminstone plocka fram den bomlösa sadeln igen, för vilken skillnad det blir på hästen.

Suddigt, men glad dotter och glad Vilda.

Jag kommer att börja träna för en instruktör i Centrerad ridning och undrar just hur det kommer att gå att få Vilda att hitta motorn på ridbanan. Visserligen glimmar hon till ibland och matte blir så nöjd, men oftast är hon motsträvig. Min förhoppning är att vi kommer tycka det är roligt båda två.

Ni som följt mig i några år vet att jag haft de funderingarna länge innan, likaså med inköring och att sy i läder. Man kan väl säga att jag är lite trögstartad men nu börjar det hända lite saker. Har beställt Sally Swifts "Ett med hästen" Centerad ridning har jag redan. Det kommer bli bra med en tränare för att omsätta saker från en bok är inte alltid lätt när man väl sitter där. Att påminna sig själv om att inte sitta snett eller vrida om händer etc. är svårt bara det.

Vilda tog sig alltså på slutet och vi hälsade på rockarden. Hon klev fint över skaklarna några varv och så försökte jag få henne mellan, men hon klev ur hela tiden igen så vi började om. Just där skulle jag avslutat för dagen, men jag är ju också envis så jag framhärdade och tyvärr fick Vilda med sig ena skakeln med benet när hon försökta kliva ur och drog med sig rockarden en halvmeter och blev något stressad, men Vilda är Vilda så även om hon blängde lite extra på den så tror jag hon kommer över även detta. Vi får träna löst några gånger. Alternativet är att välta skaklarna över ryggen, men det är svårt att göra själv. För även om man är flera vid inkörningen så måste jag ju senare kunna spänna för på egen hand.

Väl i stallet så drog Vilda en mycket djup suck när matte tog fram selen. "Mera jobb är de galna"

Vi provar bara den ommoddade bröstan som nu blivit baksele.

Bärremmen skall upp på korset, men jag skall fixa några fästanordningar så den inte glider av därför sitter den lite tokigt här. Det som är kvar annars är remmarna som skall gå till dragringen, vilka jag mätte ut för här.

Här skall remmarna fästas i varandra för att inte glida runt.

Avslutar med bilder från lördagen. Först traktordagen i Myckleby där bla vår hovis visade skoning och verkning.

Sista bilden är från kvällen då jag och Marko tog oss en tömkörningsrunda i mörker och dimma, lite läbbigt var det;)

Fina "hispepelle" har tagit sig i kroppen igen. Han är världens gosigaste sötmule.

Ha en bra dag alla!

Fredagen innebar rensning av det gamla "vagnslidret". Där hittade jag allehanda gamla saker.

Även två timmerkälkar fanns där:)

Hade hyfsat bra koll men allt låg ju huller om buller.

Såmaskinen får vi göra oss av med även om min älskade samlare gärna hade behållt den.

Slit och släp. Dammigt var det. Men nu fick "Lojden" plats under tak.

På lördagen var jag och tittade på sommarpremieringen i Henån. Väldigt bra miljöträning för Doris. Men att sitta still och titta på en massa hästar var inte roligt någon längre stund.

Det blev inte så många fina bilder som förra året. Det var lite överkurs att ta med kameran med en översocial hund och regn som hängde i luften.

Här är några halvdana bilder från mobilen:

Åkte hem med Doris efter en stund och åkte sedan tillbaka mer koncentrerad;)

Under tiden jag satt där fick jag ett meddelande om att en tjej ville hjälpa mig med Vilda någon gång ibland när hon ändå red en häst här i närheten. Toppen!

Hon kom på eftermiddagen för att prova. Tyvärr kom ett riktigt skyfall precis när Vilda var borstad och sadlad. Men de två härdade ut en stund på ridbanan, men det var som om någon öppnat en kran. Därav inga bilder då hade mobilen drunknat. Men det såg ganska bra ut trots vädret som varken Vilda eller N tyckte gjorde det hela roligare.

Hoppas på finare väder nästa gång.

På kvällen passade jag på att få i ordning skaklar och säkerhetshakar till både rockarden och skakelfästena.

På förmiddagen idag kom vår snälla granne A och var medhjälpare vid inkörningen av Vilda. Skönt att vara tre åtminstone. Har ju kört med dragllinor och svängel själv förut. Jag började med att leda henne runt och över de lösa skaklarna och dem på rockarden. Rockarden var lite konstig tyckte Vilda och det lät skumt när hon slog hovarna i stålrören, men det gick galant. Vi började att köra med draglinor på båda sidor direkt då hon redan är van vid dem. Vi var i hagen och tog sedan en sväng ut på vägen för att det skulle skramla mer. A och den återuppståndne Sancho Panza fick lägga lite drag på linorna och det gillade Vilda skarpt, lite motstånd:) Hon trampade över några gånger då hon lade in backen när hon stannat och lyssnat efter något längre bort, men det var bara att trassla ur henne igen. Ingen panik där:)

Sedan kopplades svängel på. Inga problem trots att två rådjur också ville vara med och leka. De sprang i och ut ur hagen. Sedan kopplades däck på svängeln. Då lät det lite mer och hon reagerade något mer på ljudet, men jobbade så fint och gick i form med svansen lätt lyft och nacken krökt.

Därefter var det dags för det nya (om man inte räknar inkörningskursen för fyra år sedan). Skaklarna spändes för en i taget och sedan båda. De var ganska långa och tunga i trä. Inga problem. De gånger jag svängde lite snävt brydde hon sig inte om att skakeln låg an mot benet. Vilken märr:)

Sedan var planen att dra kälke med skaklarna, men jag fick inte till det med fästanordningen. Vilda fick en liten matpaus och så skippade vi kälken denna gång och spände för släpan istället och ett däck i den. Då började Vilda bli sådär skönt trött och mjuk. Jag älskar när de blir sådana. Nästan obetydliga hjälper räcker då och de lyssnar så otroligt fint. Sedan bekantade vi oss lite mer med rockarden. Men att stå mellan skaklarna var inte poppis så hon klev ur hela tiden.

Jag tömkörde henne dock och så fick A och Mats dra runt rockarden lite. Vilda blängde på den under lugg. Men det får bli lite mer övning att stå still mellan skaklarna helt enkelt och det kan vi ju öva på själva när som helst.

Det går åt många händer vid inkörning tyvärr för jag hade velat ha lite bilder in action, men bjuder på denna istället:

Nöjd och glad liten "körhäst":)

Ha en bra dag alla!

Behöver jag säga att matte är stolt som en tupp?:)

....Sista natten på jobbet blev minst sagt händelserik.

Mitt i natten efter ett patientbesök går jag ut till bilen. Tycker att det luktar brandrök ute men ser inget. Tänker att jag kanske ser om det brinner någonstans på vägen. Jag kör iväg och skall efter en stund svänga vänster då slocknar all belysning och bilen dör. Lite spökligt faktiskt. Försöker vrida om nyckeln men inget händer, andra gången får jag igång ljuset och ser då att det ryker ganska mycket från motorhuven. Aha, det var visst bilen som hade brunnit.

Vad gör man då? På med varningsblinkers och bläddrar fram telefonnumnret till Hyundai Assistansia i bilens körjournal. Hmm, en knepig snabb upptagetton. Det verkar fattas en siffra i telefonnumnret. Vad gör man då? Ringer och väcker kommunens Tjänsteman i beredskap. Nej, han har inget nummer men skall kolla upp det på MÅNDAG. Ja, jag står mitt i vägen. Rulla undan, ja om jag får hjälp... Kollar på min smarta telefon men hittar inget journummer. Ringer nummerupplysningen och får ett nummer. Det verkar bara funka på dagtid, Suck!

Cirka tjugo bilar passerade under den timme jag stod där mitt i vägen. Det var ju lördag natt och Stenungsbaden hägrade väl för somliga. Till sist stannade en vänlig Securitasvakt och hjälpte mig få undan bilen. De andra som passerade hade troligen semester och för mycket att göra antar jag. Jag fick sedan hjälp att komma till kontoret och byta bil av Nattpatrullen (de som ansvarar över trygghetslarmen på natten). Tusen tack ni fina människor och till er andra vill jag säga att det är tur att det finns sådana kvar på denna planet, kanske är det er fina bil som rasar nästa gång.

Då hägrade semestern för mig med och efter ett sista patientbesök trodde jag att allt var lugnt. Då ringer telefonen. Och nej vi har inte bara en telefon på oss utan minst två eftersom Telenors nät inte brukar funka nattetid så måste vi ha backup av en Telia kontantkortstelefon...(visst är säkerheten slående hög) Och nej vi har inte handsfree i bilarna. Vi har sådana där stickor till öronen och ja, alla delar på dem förmodligen väldigt hygieniskt, och nej de passar inte i mina otroligt små öron.

Jag fipplade upp telefonen ur fickan och det var inte den som ringde, fipplade upp nästa och PANG! så hade jag kört in i en refug med vänster framdäck och snuddat vä bak. Toppen! Punka och skeva fälgar, en till bil att bärga av någon okänd bärgare. Denna bil kunde jag i alla fall köra en bit så den inte stod i vägen. Återigen fick jag skjuts av Nattpatrullen, Tack igen!

Så kan det gå...

Nu har jag i alla fall semester.

Släpan är klar, skall bara sätta ett par skruvar i skarvarna. Den är lite smalare än vad en inkörningssläpa bör vara, men jag tror inte det är några problem då Vilda inte brukar bry sig vad hon har bakom sig eller runt benen. Jag hade tänkt lite fel. Får pröva helt enkelt.

Igår var jag och E och badade med Doris. Doris simmade för första gången och som hon simmade. In i vassen och runt, runt. Hon försökte fånga vattnet med munnen så det blev några kalsupar på köpet. E filmade, men videon kom på snedden;)

För säkerhets skull hade jag flexikopplet på henne. Mammas förra hund kunde nämligen inte vända utan simmade bara rakt fram. Henne fick man dra runt. Doris kunde vända, men sedan kom några tonårskillar och badade. Allra helst ville hon vara med dem, då var det bra att ha koppel:)

På kvällen åkte jag och Mats för att titta på en rockard till Vilda. Den är snarlik Oxern som jag nämnt tidigare. Den är från samma tillverkare. Den hade körts tio gånger då körning inte visade sig vara säljarens grej. Den skiljer sig något. På plussidan är att det inte är något ivägen för att kliva i den. På minussidan är att skaklarna inte är ställbara i längd, bara i bredd, vilket säljaren nog hade fått om bakfoten. Men den passar Vilda vilket är huvudsaken. Sedan var den försedd med skärmar, gummimatta och piskhållare, vilket är tillval när man köper nytt. Skivbromsar kallas det, men enligt Mats vanliga cykelbromsar. Det är en budgetmodell, men den räcker gott för oss.

Nu ligger den isärskruvad på gräsmattan och ropar på mig.

Hmm, jag tyckte vi skulle ta lastbilen, men det är inte bara jag som är envis i denna familj...

Jag har även fyndat en baksele. Har bara sett bild ännu, men det verkar vara en till bröstsele. Jag hade ju tänkt sy en själv, men det blir så många olika inköpsställen så jag väljer att (för att låna Kickis ord) modda om den. Vill ju på med den, (helst igår) :)

Avlsutar med en bild på Marko och E från härom kvällen. E fick hänga lite på honom i stallgången medan jag körde med "Kontaktövningar". Det gick finemang, men när hon tog fram pallen för att komma upp lite bättre tyckte han det var riktigt läskigt. Den var ju med förra året när vi skrämde varann ordentligt. Han höll sig vaken i alla fall:) På promenaden var han "med" hela tiden.

Ha en bra dag alla!

En liten sammanfattning av veckan:

Söndagstur med både häst och hund i underbart väder. Doris fick öva sig på att hålla sig framför Vilda samt att gå kopplad då och då.

Vilda fick ordentlig trafikträning. Vi tog en runda som innebar lite längre sträckor på 70-vägen än vi brukar ta. Hon reagerade ordentligt på en lastbil som kom på den större vägen strax innan vi skulle svänga in på den. Jag var mest orolig över att hon skulle backa på Maria och Doris. När vi väl kom ut på vägen fick vi möte med en bil samtidigt som en annan kom bakifrån. Vi travade fram till en väg framför en gård och släppte förbi bilarna. Vilda steppade lite även då. Försökte ta till mig tipsen från polisträningen på ponnyakuten och inte bry mig om farorna vi mötte sedan, utan bara ha blicken rakt fram. Det var ovanligt mycket trafik. På sista 70-sträckan blev vi omkörda av tre bilar i snabb följd. Vilda saktade lite på stegen, men rörde inte en min annars. När de kommit bakifrån har jag annars försökt vända henne mot bilarna eller gå ut på en åker, ofta på mindre vägar. Här var det inte så lämpligt att korsa vägen, och det var ett ganska stort dike mellan åker och väg. Så allt sammantaget gav det väldigt bra resultat. Hon är annars lite lurig och kan skjuta ut rumpan när bilar kommer bakifrån, men inte ens en tendens visade hon. Jippie! Nu kanske jag vågar mig ut ensam på mer trafikerade vägar i fortsättningen.

När vi snart var hemma igen,fick en trött Doris mer energi och skulle försöka leka med Vilda. Jag fick hålla reda på Vildas ändalykt så det blev en del sidvärtesövningar på vägen och åkern. Vilda verkade leksugen hon med.

Igår styrde jag och Maria kosan till Göksäter. Vår lokala billighetsaffär. Jag köpte bl.a en verktygslåda till mina läderverktyg och lite fler fina fodertyger.

Dagens happening var bilbesiktning. Väldigt bra miljöträning för liten hund.

Bilen gick inte igenom felfritt, men nu vet jag vad som är fel och Mats får en "att göra lista";)

Ha en bra dag alla!

En uppdatering och förlåt alla bloggare att jag är dålig på att kommentera hos er. När det är mycket hemma brukar jag passa på om det är lugnt på jobbet. Nu har vi dock väldigt mycket även där. Men jag försöker att läsa hos er jag följer så jag har inte glömt er.

Jag har påbörjat mitt läderpyssel och väntar på lite kompletterande material. Men har kommit en bit på vägen. När Doris sover middag skall jag stansa hål för sömmen och färga lädret rött.

Början till ett hundhalsband

Här är provlappen där jag färgat lädret och provat lite verktyg. Dessa färgerna blir det på Doris halsband:

På vårt lokala "Ullared" hade de det fina ull/polyestertyget i flera färger. Perfekt att fodra med och det behöver inte fållas. Har även köpt ett lila, men skall nog köpa på mig ännu fler färger innan det tar slut i lager. Skall börja skissa på ett pannband till Vilda också.

I söndags blev det en favorit i repris. En söndagstur med Ebba, Vilda och Marko. Hästarna var mycket lugnare än sist då det hade töat lite och gräset tittade fram under snötäcket. I skogen fanns det till och med färskt grönt gräs mellan träden. Det blev flera åsnestopp. Marko kan allt han med och han är väldigt stark;)

Här ett planerat stopp när de skött sig bra en längre stund:

Gran kittlar dödsskönt i kistan och så har det inbyggt munvatten;)

Jag och Ebba sjöng för hästarna. En salig blandning av sommarsånger och barnsånger. De verkar gilla det. Vi brukade alltid sjunga för Vilda när hon blev stressad eller bångstyrig på promenaderna när hon var yngre.

Det var riktigt mysigt. Tanken var att Doris och Mats skulle följa med, men Doris fegade ur. Hon fick sig en liten spark av Vilda häromdagen. Den tog i sidan och hon fick en liten lufttur, men var helt oskadd. Efter det så är Doris mer skeptisk mot dem, vilket är ganska bra. Nu håller hon bättre avstånd från hästarna och kan vänta utanför stängslet på mig.

Tittade på det senaste avsnittet av Ponnyakuten på svt-play igår. Intressant med polishästarna och deras miljöträning. Egentligen skulle alla lägga mer tid på sånt. Jag själv borde ta mig i kragen och träna oftare. Även om jag tycker att de får en del miljöträning gratis tack vare bilnördarna här hemma som väsnas i garaget och spelar musik. Men det är skillnad på störningar hemma och på sådant som dyker upp längs vägen när man är ute på tur. Vilda är dock ganska cool. Marko har blivit avsevärt mycket tryggare den senaste tiden. Kommer ihåg när vi köpte honom. Då gick det knappt att ta på grimman. Nu tolererar han det mesta och på kvällarna när de får sitt hö passar jag ibland på att hänga och klänga lite på honom.

Hur miljötränar ni?

Hej alla!

Inläggen duggar inte tätt, men jag är kvar.

Veckan som gick var hektisk. Nytt journalsystem skall införas på jobbet och därav utbildning i detta. Tyvärr missade jag andra tillfället då det blev manfall på natten och jag blev inringd kl 20 samma kväll. Hade gått upp klockan 05,30 samma dag för att hinna lämna Doris hos valpvakten innan kursen den dagen. Efter drygt ett dygns vakenhet så var jag relativt mör på torsdagen.

På lördagen var jag, Doris och Mats på instruktörsutbildning för blivande hundinstruktörer. Vårt bidrag var att ha med Doris för att få gratis tips av en elev under utbildning. Det var spännande och intressant. Svårt att slappna av tyckte Doris dock. Men det blev lite kontaktövningar och uppvisning av dessa.

Som vanligt plockar jag russinen ur kakan. Tar till mig det jag tror funkar för oss och försöker tänka själv. Tror inte på att allt funkar på alla. Det räcker att titta på hästarna som förvisso är hästar båda två, men reagerar väldigt olika på hur man uppfostrar och tränar dem även om grunden är densamma.

Sedan är jag lite kritisk till allt godis som skall lösa varje situation. Ni som känner mig genom bloggen och/eller privat vet att jag använder både godis och ibland klicker(när händerna räcker till) även vid hästträning . När man använder godis i träningssituationer når man ofta snabba resultat vilket är bra. Att däremot avleda hunden genom att kasta ut godis när man behöver bryta ett beteende upplever jag stressande för hunden och gör hunden mer intresserad av godiset än av att förstå situationen.

Att däremot be hunden göra något annat och sedan belöna med godis ser jag som ett alternativ(att slippa konflikten) även om hunden inte heller då aktivt har brutit sitt beteende utan har gjort husse/matte nöjd med att göra något som de ber om.

Därför tycker jag det är skillnad på uppfostran och träning även om de båda samverkar.

Ett exempel: Om man han har en häst som är burdus och springer på/över en så kan man lösa det genom att träna hästen att backa, belöna med godis/beröm. Du har lärt hästen något som du kan bryta med, men du har inte egentligen lärt hästen att det inte är ok att springa på folk. Du har ett verktyg men hästen har inte mer respekt för dig än innan. Respekten måste du förtjäna genom att vara en trygg flockmedlem, en som visar vägen, en som talar om vad som är ok och vad som INTE är ok. Dvs en som ger trygga ramar att samverka i. Likadant är det för hunden eller för den del barnet. Inte ger man väl ett barn godis om det biter eller är på väg att bita ett annat barn? Nej man tar tag i det och markerar att det INTE är ok att bitas.

Hur starkt man behöver markera beror på individen. Det har jag tragglat förut...

Doris är enveten som en lus och har kamp i sig. Hon kan bli taggad när hon får motstånd, därför bör man visa ordentligt vad som är totalförbjudet med en gång istället för att det blir dragkamp.

Att använda sig av positiv förstärkning när man tränar tror jag dock medverkar till en god relation. Man blir ju en väldigt trevlig typ, men man får akta sig att för att enbart bli en godisautomat. Risken att man blir det tror jag är större när man tränar den typen av individ som Vilda är. Extremt envis, orädd och alldeles för matglad med viss mataggression.

Att ta till sig forskning och att dessutom vara kritiskt granskande av densamma tycker jag är något man som instruktör eller pedagog överhuvudtaget bör eftersträva. För varje tes finns det dock en antites. För varje forskningsrön finns det ofta forskningsresultat som visar på motsatsen. Men att förnya sig och vara öppen för nya saker tror jag är viktigt om man skall få förtroende hos dem man instruerar.

Som privatperson tror jag också det är viktigt att vara öppen för nya grepp, samtidigt som man väljer det som passar ens djur och en själv bäst av olika orsaker, främst för att vi alla är individer. Därav tror jag inte på färdiga mallar som passar alla.

Här en videoföreläsning om hur hundar fungerar i flock och med människor vilka oftast är hundarnas flock och har varit det mycket länge. Enligt den forskning som presenteras här fungerar hundar inte som vargar, dock hörde jag senast uttrycket Alfadjuret på instruktörsutbildningen i lördags. Dags att förnya sig??

Detta är litet av mina funderingar kring träning/uppfostran. Kanske har jag fel och förmodligen så reviderar jag en del på vägen. Det gäller ju att inte bara vara envis utan även vis nog att kunna ändra sin uppfattning.

I söndags kom jag och E ut med båda hästarna. E har ett enastående gott självförtroende, vilket jag gillar. Hon hade velat ta med en kompis och båda hästarna ut. Nja, Vilda hade hon och hennes ridkunniga kompis kunnat rida ut på själva, men att ta med Marko...Kompisen dök dock aldrig upp så jag tog med Marko.

Vilda började testa E´s tålamod innan hon ens suttit upp. Den envetna hästen gick runt med E på stallplanen. Hon tuggade lite på häcken och annat smått och gott. E höll i tyglarna men vandrade med hästkräket. Ni som sett Ponnyakuten och den vackra men respektlösa ponnyn vet vad jag menar. Mammor skall inte lägga sig i för mycket (om man skall bevara god stämning) så jag väntade en stund innan jag vågade erbjuda min hjälp.

Jo, jag kunde få hålla i Vilda medan hon skulle sitta upp. Marko fick bindas upp i stallgången igen med oss inom synhåll. Väl uppsutten så funkade det kanon. E har ju inte ridit mer än drygt en termin på ridskola och lite sporadiskt hemma. Det innebär lite för långa tyglar till och från, men morsan tjatade inte bara påminde en gång. Trots utan stöd i tygeln tidvis och med en som man kan vandra runt med på gårdsplanen hur som helst, uppe på ryggen skötte sig Vilda galant så länge inget annat lockade mer.

När underlaget tillät och dessutom på Vildas favorit-travsträcka blev det då trav på bådas(?) initiativ, därtill tyckte Vilda att de gott kunde ta en galopp och med för lite stöd i tyglarna så bjöd hon ett par snabba bocksprång också. Hoppsan Ebba satt kvar, men hade svårt att hålla in henne (pga en halv meter för långa tyglar). Vilda stannade dock själv pga att det lät lite läskigt när hon trampade genom ett lager is mellan grästuvorna i snön. Så passade hon istället på att äta lite.

Marko taktade i början av turen så jag fick ta och ge, ta och ge om och om igen samt lägga in halter och ryggningar för att få honom att inte sluta lyssna. I skogen lugnade han sig när han var tvungen att se var han satte fötterna.

Sedan gick han jättefint med slakt grimskaft ända tills Vilda fick spring i benen. Huvaligen, jag såg framför mig hur E ramlade av och att jag inte skulle klara att hålla Marko. Men så fick jag honom att lyssna tillsist. Hade galoppsträckan varit längre så vete sjutton dock.

Jag hade tänkt ha Duallygrimman på honom, men tack vare vinterpälsen så satt den så illa att det fick bli den vanliga. Dock tog jag grimskaftet runt nosen på honom när jag märkte att han började bli blockerad och ville springa efter, bara som en extra förstärkning, efter två tag så var han med mig igen och vi gick lugnt och fint med bara grimman sedan. Han har ju haft semester ett tag nu så inte undra på att han var lite taggad. Men han lyssnade ju istället för att fly och det är jag så glad över. Det stärker mitt självförtroende och tilliten mellan oss.

När vi på grund av halka korsade en åker passade Vilda på att dra ned huvudet för ett skrovmål. E´s armmuskler var nog ganska slut. Så när inget hjälpte. Så sade matte: Vilda nu räcker det! Och milda matilda det hjälpte!

Det var riktigt trevligt och skönt att komma ut med båda hästarna.

All´s well that ends well!

Avslutar detta lååånga inlägg med några bilder från idag. Snö och strålande sol:

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Att träna djur är bland det roligaste som finns. Några saker som är viktiga dock är tajmning och tydlighet. De gånger man misslyckas beror oftast på fel tajming eller att man är otydlig. Att man är otydlig kan bero på att man inte riktigt vet hur man skall göra eller att man ber om flera saker samtidigt, att man velar. Som tur är är människan läraktig även om hon är ganska mycket trögare än djuren.

Här otydliga/veliga jag i en favorit i repris från vintern 09/10. Här var det ett tag sedan vi tömkörde och snön gör att matte blir veligare än vanligt. Vilda tappar fokus, men är den som sköter det hela bäst:

Vi båda har utvecklats en del sedan dess, tack och lov;)

Här är också några exempel på vad som kan hända när man är otydlig. Det är inte så lätt med nerver och störningar runt omkring:

Doris: Det går framåt och hon gillar att hoppa hinder. Bra då kan hon springa framför och visa lata Vilda;)

Inkallningen har suttit som en smäck, men nu har hon lärt sig att slå dövörat till när det passar henne.

På söndag skall vi på första valplektionen. Det skall bli spännande. Hon kan ju lite redan, men att öva hundmöten och koppelträning kommer att bli nyttigt.

Vilda: Har enligt beräknad vikt gått ned 45 kilo sedan september. Inte undra på att hon har lite humör;) Men hon behöver gå ned ytterligare innan våren kommer med det "feta" gräset.

Marko: Han har lite "semester" för tillfället, då tiden går åt till Doris och Vildas viktnedgång prioriteras just nu. Men jag passar på att hänga på honom i hagen och träna lite löst när jag ändå är i hagen. Nu har han slutat flytta undan från mig när jag hänger på honom. Han är väldigt lätt att flytta, men ibland skall man ju stå still;)

Ha en bra dag alla!

Hej alla!

Hoppas ni har haft en riktigt god jul.

Idag har jag och Vilda äntligen kommit ut på en ridtur. Det blåste som attan, men var lugnt och skönt i skogen. Det var mycket att titta på längs vägen. Vimplar som blåste i vinden, nedfallna träd och grenar. Efter lite övertalning vid grannhästarna i vanlig ordning så gick det riktigt bra bara hon fick stanna och spana in lite spöken och troll. Några tuggor enebuske och gran slank ned i farten. Hon var riktigt pigg och det var hela två veckor sedan vi kom iväg sist. Sadelgjorden fick dessutom spännas några extra hål, så trots mitt dåliga samvete är jag väldans nöjd.

Näste man till rakning är Marko. Så jag hoppas kunna tajma in träning eller promenad när Doris sover middag.

Doris växer så det knakar. Regntäcket når inte längre till svansen. Halsbandet som vi använder ganska sällan sitter för tight på innersta hålet från att ha varit för löst. Hon fyller nu ut sin bädd:

Här den 15/12. Visserligen ihopkrupen, men tar bara upp ena hörnet.

Här idag den 27/12

Hon måste ju få växtvärk?

Försökte väga henne första dagen på hushållsvågen. Den visade 4,4 kg (ca då hon inte var helt stilla). Igår vägde jag henne efter att ha "klickat" henne till att kliva upp och sätta sig på personvågen: 5,2 kg. Hon har alltså gått upp 800 g på 11 dagar. Fascinerande.

Tränar gör vi. Nu kan Doris "sitt", "ligg", "hit, även med störningar", "kryp" och "tass". De två sistnämnda sitter inte till hundra procent ännu:)

Annars är det en hel del "Nej". Hon är extremt enveten (undrar om jag dras till envetna individer;)).

När hon är vaken är det näst intill omöjligt att fota henne. Antingen rör hon sig alldeles för snabbt eller så springer hon in i kameran.

Här ett försök när hon dödar en tomteluva:

Inte ens maten distraherar tillräckligt. Hon är redan på väg till kameran.

Här har hon somnat i soffan på E´s bröst...

Ha en trevlig kväll alla!