Sparvöga

Inlägg publicerade under kategorin Hästträning

Av Viveca - 16 december 2011 11:53

Igår hämtade jag det lilla underverket

Det blev premiär för många saker:

att åka bil

Det var lite svårt att förstå det där med att sitta fast i bältesselen, men idag gick det redan bättre.

 

att få på täcke och halsband och att var ute i naturen.

Kallt och blött var det, men Doris var duktig och kissade.

 

Inne blev det full fart och mycket bus med alldeles egna leksaker

       


Hon är snabb på att lära sig. Efter bestämda Nej! när det gäller att nafsa i byxben, bita i sladdar och blanda in småbett i pussandet så har hon redan lärt sig.


Sedan finns det teorier om att man inte skall säga Nej eller korrigera en hund. Jag tycker att det är att gå för långt. Jag använder främst positiv förstärkning när det gäller hästarna med, men man måste ibland säga ifrån.


Vissa beteenden kan man ignorera t.ex skrapande i stallgången (eftersom det inte är något att tjafsa om och det blir ganska ointressant om det inte ger någon effekt) Om däremot hästarna är buffliga brukar jag be dem backa vilket är en sorts negativ förstärkning från början men som blir mer en avledning eftersom vi använder backen även vid arbete. Nej! säger jag när de bråkar med varandra när jag kommer med mat, för det är en säkerhetsfråga. Vilda får även ett Nej! när hon försöker ta Markos mat sedan visar jag henne med handen mot hennes hög. Ett barn som inte får lära sig vad som är fel kan omöjligt heller gissa sig till det om det aldrig blir tillrättavisat.


Jag tror det här med själva orden Positiv respektive Negativ förstärkning gör det krångligare än det är. Om man jämför det med blodprov och man får ett positivt svar på ett HIV- test så är ju det ett negativt besked. Medan ett negativt svar är ett positiv besked. 


Jag tror att det har blivit fult att använda negativ förstärkning mycket beroende på att man feltolkar innebörden. Mycket av det vi gör med hästarna är ju negativ förstärkning. Att flytta från tryck är ett utmärkt exempel. När man har fått hästen att göra förflyttningen så släpper man trycket och kanske belönar man den med en godisbit när man lär in rörelsen. Då blir det ju plötsligt en positiv förstärkning i alla fall.


Vad jag menar är att man inte kan ignorera allt. En del saker går jättefint att ignorera eller att avleda hunden, barnet, hästen från. Men andra saker bör man visa är fel från början. Det är inte roligt när en stor hund hoppar på en och biter en i ansiktet hur glad hunden än må vara och hur väl den än vill. Det är väl tryggare för hunden att veta att det är fel än att försöken till att ignorera beteendet leder till frustration hos ägaren och kanske till att han eller hon blir arga till sist? Jag tror det är svårt att "släcka ut" beteenden som är roliga för djuret. Att skrapa i stallgången är ju inte i sig roligt utan ett sätt att påkalla uppmärksamhet...


Ofta räcker det med att låta bestämd, men ibland måste man ta i lite mer. Vilket har mycket med individen att göra. Marko hoppar högt om jag höjer rösten så där får jag tänka mig för, men sällan behöver han tillrättavisas. Vilda kan man behöva hjälpa till med röst, kroppsspråk eller fysisk kontakt t.ex tryck.


Är man bara konsekvent och gör det snabbt utan att bli arg och sedan fortsätter med att belöna det postiva så förstår vederbörande snabbt. Själv så tror jag det handlar mest om sunt förnuft.


Efter att Doris blir tillrättavisad när det gäller t.ex bitande i sådant som är oläpligt att bita i, så får hon direkt ett alternativ att bita i. En leksak eller en tuggpinne, en boll att jaga och bita t.ex Det verkar fungera utmärkt. Hon testar dock med övriga i familjen så de måste vara lika konsekventa själva.


Kanske är jag lite snabb i mina bedömningar av hur det funkar med Doris. Kanske låter det annorlunda om ett tag. Vilda var ju världens snällaste när jag köpte henne och gick snabbt till ett trotsigt bit- och sparkmonster...men i backspegeln kan jag se att jag borde tillrättavisat henne innan det tog sig så stora uttryck och varit mer konsekvent i belönandet. Hon blev frustrerad och jag med.


Doris fick i alla fall ua på allt på vet. besiktningen häromdagen. Hon är chippad och vaccinerad. Igår försäkrade jag henne. Det blev Agria då de hade ett tillägg som täcker HD. Jag ringde och frågade om jag inte fick rabatt då jag har två hästar och en katt försäkrad där innan. Men då måste det vara tre av samma djurslag, löjligt tycker jag.


På kvällen igår var det spännande när resten av familjen kom hem.


Hon sov i omgångar på kvartar. Hon hade svårt att koppla av och dessutom svårt att få bajsat. Det var väl lite kallt om rumpan ute och ovant.

Efter att hon till sist fått skött magen somnade hon i soffan på kvällen och sov i en och en halv timme. Efter lite rastning, lek, mat och rastning igen sov hon hela natten. Det gillar jag:)


Ha en bra fredag alla. Nu skall vi snart mata hästar jag och Doris. Marko verkar betuttad i henne:)


Av Viveca - 9 december 2011 15:12

Det har väl inte undgått någon. Har jobbat inatt och vid hembesök nära havet var det en riktig sport att försöka gå upprätt och att inte få något i huvudet på vägen. Att öppna och stänga både bildörrar och husdörrar krävde stor envishet och en hel del styrka.


En viss oro känner jag alltid för hästarna när det är sånt här väder, för när de står i stall så vet man ju var man har dem. Men de har hållit sig till största delen inomhus i sin box eller precis utanför. Det känns jättebra att de är trygga där. Så istället känns det nu riktigt positivt att de kan gå in när de vill närsomhelst under dygnets alla timmar.


 


Vilda har vakten. Läste någonstans att ston i 4-5 års åldern ofta tar på sig vaktrollen. Marko som egentligen är mer otrygg i själv bryr sig minst när det blåser eftersom Vilda håller utkik och då kan han pyssla med annat. Ofta står Vilda med nosen utanför dörren och spanar när de får sitt hö inne. Marko står i sitt hörne och tuggar på sitt hö, lugnt och stilla. Han har en liten egenhet. Han krafsar in ungefär halva givan mellan frambenen för att vakta det mot eventuella tjuvar. Hörde av säljaren att de hade en häst som gjorde så och sedan kissade på höet för att få ha det ifred;) Skönt att han inte anammat hela konceptet.


I onsdags tömkörde jag Marko och husse gick med. Denna gång märkte jag att han direkt förstod alla hjälper och han var kolugn. Han riktigt sträckte på sig där han gick och vi sicksackade mellan isfläckarna på vägen. Tyvärr var det rena isgatan lite längre fram så vi fick vända. Det var lite svårare att förstå och jag fick väl inte till min placering ordentligt då han backade när han inte förstod. Vi gick åt andra hållet och gjorde en vändning till som gick något bättre. Han lyssnade på halter, igångsättningar, tömtag och kommandon utan att husse behövde hjälpa till.


 

Inte världens bästa bild, men se vad vi kan. Här är han dock intresserad av husses mobil (Kan det vara godis?)


Märker att han har stort behov av beröm och att känna att han gör rätt. Där har vi nog den springande punkten när det gäller hans hispighet. Därför är det av yttersta vikt att jag ignorerar när han gör "fel" och istället bara överöser med beröm när han gör rätt. Blir han osäker och jag ger negativa signaler så blir han extra känslig för allt och hispar istället till det. Självklart har han mognat med, men största framstegen beror på att han känner tillit. Så för att knyta ihop det med förra inlägget så behöver Marko känna att han har stöd hela tiden och jag får inte vela utan vara väldigt tydlig. Jag är en velig person, men om jag funderar först och agerar sedan så funkar det och jag lär mig väldigt mycket jag med.


Vilda är riktigt trevlig att rida nu. I tisdags var det lite halt och jag har inte skaffat broddar. Inte heller boots till bakhovarna heller så jag fick göra en kompomiss. Först testade jag bootsens grepp genom att trycka dem och dra på hala ställen. Verkade faktiskt fungera ungefär som odubbade vinterdäck. De har väldigt grovt mönster. Sedan bestämde jag mig för att rida på banan och de stora åkervidderna utanför huset där det är högt gräs och inte alls halt. Ungefär tio meter fick vi ta oss på vägen dock och bootsen funkade jättefint. Hon halkade till en gång med ena bakhoven som var obootad. Vi värmde upp i hagen där hindren står.


Husse grävde precis intill så hon ville inte gå ut samma väg igen. Jag red rakt genom hagen och såg då att husse stängt öppningen på andra sidan. Tillfälle till träning tänkte jag som fortfarande inte byggt någon bruksridningsbana.


Jag öppnade spiraltråden från hästryggen. Vilda är toppen att styra nära trådarna. Sedan blev det krångligare att gå framåt när jag hade handtaget i handen för då måste hon lita till hundra procent på att jag inte styr in henne i tråden. Det var ingen el på men det visste ju inte Vilda. Det var svårt och hon var skeptisk men litade såpass på mig att när hela spiralen var ihoptryckt så kunde jag försiktigt släppa handtaget. Hon ryckte dock till lite, men inget mer. Nästa tråd var väldigt långt ned och svår att nå. Jag fick sitta av.


Vi korsade sedan vägen  och gav oss ut på åkern.

 

Förutom några försök till matpauser så fick vi till ett härligt träningspass. Vi tog oss även ut till kanten på åkern där det är lite skog och träd att rida mellan. Hon blev riktigt lösgjord. Någon galopp blev det inte men jättefin trav och snygga volter. I höger varv något svårare som vanligt men det blir allt bättre. Övade även på framdelsvändningar vilket var längesedan men de blev inte jättefina, en början i alla fall, men hon tar gärna några steg framåt, så jag får testa mot en "vägg" nästa gång.



Jag avgudar dessa två hästar och njuter av varje minut vi har tillsammans. Är så himla nöjd med dem nu och känner att jag börjar förstå vad jag håller på med;)


Ha en trevlig fredagkväll alla!




Av Viveca - 1 december 2011 11:04


Det debatteras friskt omkring dressyrhästens form i perioder. Dagens dressyrhästar går ofta med nosen bakom lodplanet, vilket de ej gjorde förr. Vad uppnår man med det?


Själv är jag av den uppfattningen att det inte kan vara gynnsamt för hästen. Men uppfattningar kan alla ha. Att grunda dem på fakta ger lite bättre utgångsläge.


Jag är ingen toppryttare och är självlärd när det gäller det mesta. För det jag lärde mig en gång på ridskolan t.ex att dra i tyglarna och sparka med hälarna (lite förenklat) är inget jag tillämpar (förutom när åsnan gör mig en aning frustrerad och jag genomgår något slags regression;)).


Men jag ser inte fördelen med varken inspänning eller att sitta och tjuvhålla i tyglarna hela tiden. En mjuk kontakt och låta hästen hitta sin egen form. En unghäst har inte form och balans under ryttare från början utan måste tillåtas att hitta den. Det tar tid. Att använda inspänningar tror inte jag skyndar på det hela. Men det är bara min egen fundering.


Att däremot tömköra i skog och mark samt klättra med hästen för att stärka de muskler den behöver tror jag mer på. En unghäst har inte muskler nog att kunna samla sig utan börjar själv med att söka sig framåt-nedåt om den tillåts. När den så småningom hittar formen för samling dvs har muskler till det så kan man börja arbeta den på ett annat sätt, men fortfarande utan att nosen hamnar bakom lodplanet.

 

Kanske inte den bästa bilden på framåt-nedåt kanske mer lång och låg, men ville inte sno för mycket bilder på nätet och det är sällan fotografen är med mig när jag rider;)

 

Nu är Vilda fem år och det är först nu som jag märker att hon kan samla sig korta stunder. En aha-upplevelse och jag kan tacka all terrängridning, klättring och tömkörning för detta. Det är jag helt övertygad om.


Dessutom märker jag att när hästen har ryggen fri i tomkörningen så krävs det mycket mindre stöd eftersom hästen då bär sig själv. Vilda hittar sin samling oftare direkt när vi tömkör än vid ridning. Att rida serpentiner i kuperad terräng runt träd ger också en lösgjord häst som snabbare hittar sin form. Lite inspiration till alla oss som saknar ridhus eller en riktig paddock:)


Att sitta och enligt mig "trycka ihop" hästen är varken snyggt eller nyttigt. Dressyr skall ju vara gymnastik för hästen. Att skapa spänningar är inte gymnastik.


Här är en intressant artikel på detta tema, där hästens biomekanik förklaras:

http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/



Enligt artikeln är det viktigt att växla mellan samling och lång låg form för att musklerna skall återhämta sig.


Kommer man på sig själv att använda för mycket "hand" vilket är lätt hänt så tycker jag att man kan växla med att rida på helt långa tyglar under ridturen/ridpasset och enbart använda övriga hjälper eller rida bettlöst ibland. Det är oerhört nyttigt för både häst och ryttare. Då märker man direkt om hästen själv kan hitta form, balans och samling.


Samling, inga inspänningar eller ens tömmar/tyglar...det går...


Less is more.





Av Viveca - 30 november 2011 20:01

..mycket nöjd.


Mina kusar är fantastiska.


Med husses hjälp tömkörde jag Marko i helgen och han hispade inte till det någon gång trots snålblåst och regn på tvären. Han fick efter långt uppehåll även bett i munnen och var helt lugn med det. Tänderna verkar ha slutat bråka. Vi började med en kort promenad. Tömkörde på vägen hem och sedan på banan. Vi övade på halter, ryggningar och igångsättningar. När husse lossat grimskaftet på vägen ville Marko gärna gå tätt intill honom, men med upprepade tag i högertömmen började han fatta: ok, matte bestämmer. Han gjorde halt och ryggade direkt när jag bad honom, men i början fick husse visa att han skulle framåt genom att gå när jag smackade för då vill han gärna följa husse. Tillsist ramlade tioöringen ned och Marko såg jättenöjd ut när han överöstes med beröm. I vanlig ordning var den lilla hjärnan väldigt trött efteråt.


 

Arkivbild "Mattes nallebjörn"

 

Vilda och jag tog en ridtur i helgen och hon var fantastiskt pigg. Lite vila kan vara bra ibland.


Idag körde jag henne med draglinor och svängel både på ridbanan(gräs) och grusvägen där det lät lite mer. Hon reagerade lite grann på svängeln genom att ta några snabbare steg, men lugnade sig med en gång efter beröm.


Husse var med och höll ordning på grejorna samt lade lite tyngd bakåt på linorna så att Vilda fick dra. Det gillade hon. Motstånd är toppen enligt henne. Det var mycket att hålla reda på och hon var väldigt lyhörd idag, så när jag i ett moment trasslade till det lite och tog för mycket i vänstertömmen klev hon över en draglina.


Ptroo! Lyft! Så drog vi den på plats igen. Hon lyfte hoven och rörde inte en min. Vi hade kunnat hålla på ett tag till, men det skymde och det var svårt att se. Nästa gång blir det däckdragning, skaklar och släpa står sedan på programmet och timmerkälke. Det här är så roligt och det bästa är att Vilda verkar född till detta.


 

   En vårbild från en av våra tömkörningspromenader.


Har letat efter rockard till Vilda, men Mats tycker att vi skall bygga en själva. De flesta saknar svängel och man måste oftast kliva över ett rör som går till skakeln. Dessutom sitter man väldigt lågt i dem. Det betyder en himla massa modifieringar. Så det blir hemmabygge igen. Har tagit fram en ritning så nu återstår att se om Mats får tid att bygga eller att lära mig svetsa, vilket han hävdar tar längre tid.


Nu har jag hittat inspirationen.


Bjuder på en riktigt gammal bild:


Och en till...

... som vanligt omgiven av de älskade djuren.

 

Ha en riktigt bra kväll alla!

Av Viveca - 9 november 2011 18:00

Oj, tittade på lite gamla bilder och videos som jag laddat upp under länken "Mina bilder".

Hittade en video när jag premiärtestar den bomlösa sadeln på Vilda. Vi har där påbörjat inridningen så smått. Vilken skillnad. Smal och smärt samt omusklad. Matte har ingen vidare sits. Men lika matglad som alltid är dock den lilla åsnan;)



Får försöka filma lite ridning någon dag. Nyttigt att se hur både häst och ryttare utvecklas.

Jag hoppas det har hänt en del även med matte;)



Av Viveca - 29 oktober 2011 09:41

Hej alla! Idag blir det fullt upp. Först iväg och handla lite sedan skall lilleman bli tömkörd, äntligen har Mats tid att hjälpa mig. Ikväll blir det bio "Kokvinnorna" på Gullholmens biograf med ärtsoppa och punsch. Ett snabbt inlägg här och en video från torsdagen då jag hade jobbat natt och skulle jobba snart igen. Vad passar inte då bättre än lite lös träning i hagen?


Ann jag är ledsen, men bollen verkar komma till nytta igen.


Ha en bra dag alla!


Av Viveca - 25 juli 2011 20:08

Har nu jobbat första natten efter semestern. Det var helt ok.Har ett fantastiskt bra jobb måste jag säga.


  Hästarna har roat sig kungligt i nya hagen med att bland annat avbarka lite träd.     fyrhjulingen är min vän och packåsna när vatten och annat skall till hagen... 

Bären är goda


    och husmodern i mig vaknade en stund...

 

Idag skulle vi egentligen haft en ridtur med grillning i skogen, men pga vädret så blev det inställt.


Istället tog jag mig till hagen och två blöta fyrbeningar där vi passade på att träna lite. Det blev förflyttningar och "nudda plastpåse" vilket jag introducerade häromkvällen. Fick för mig att filma det hela med, vilket inte var det lättaste.


Jag är van att använda båda händerna att visa med vid förflyttningar och för att kunna hålla ett bättre avstånd, men hästarna var duktiga. Marko stal hela showen som vanligt och Vilda vågar inte riktigt ta plats även om jag försökte fördela mina gracer. Detta märks i början av filmen då jag flyttat mig från Marko som undersöker plastpåsen på egen hand. Vilda vill gärna komma men har ett öra på vad Marko kan tänkas få för sig. Hon spänner sig lite mycket när han är med men samtidigt riskerar jag inte att hon blir för bufflig. Motivationen att göra rätt är på topp tack vare konkurrensen. Anspänningen släpper nog så fort de lär sig att båda får belöning vid önskat beteende.


Framdelsvändningarna blev väl sådär idag då jag inte kunda visa med båda händerna. Annars gör han dem mer eller mindre perfekta. Samtidigt är det fantastiskt vad lite som gör skillnad i kroppsspråket och hur små förändringar hästarna uppfattar.


Skall försöka få med "kameramannen" snart så ska vi även visa lite sidvärtes för det om något är häftigt att göra.



Jag har som vanligt lagt till musik i klippet för att slippa höra mig själv. Det var kanske inte så pedagogiskt, men de kommandon vi använder är: smackningar/kom, ptrooo/stanna, back, nudda, flytta rumpan. Har ni tur/otur så kanske ni hinner höra mig innan ljudspåret är färdigt;)


 Ha en bra dag alla!


Av Viveca - 9 juli 2011 03:04

Hej alla!

Denna vecka har vi haft besök av min moster, kusin och kusinbarn. Det har varit jättetrevligt.


Hästarna har mest gått i hagen då min hand verkar ta lång tid på sig att bli "normal" Det var ju dessutom den opererade sidan som fick ta smällen.


Vilda är något mindre grinig, men har hostat lite oroväckande då och då. Är ganska säker på att hon är pollenkänslig. Jag försöker träna henne för att få lov att puffa Nostrilvet i näsborrarna, men hon är mycket misstänksam, så mer än en näsborre har jag inte lyckats med att puffa i. Nu har jag backat bandet lite genom att ge belöning när hon vidrör den lilla behållaren med mulen. Skyndar jag för mycket så blir det pannkaka. Jag drar mig till minnes när Vilda var känslig i flankerna senast sommaren för två år sedan då det visade sig att hon hade luftvägsinfektion kort efter. Kanske är det på gång igen? Kanske var det därför hon sparkade mig och därför hon inte vill ha magdelen på eksemtäcket? Hon är inte allmänpåverkad dock, men skall rida ut och testa flåset samt ta en temp om hon verkar andfådd eller hostig igen.


Med Marko har jag också backat bandet lite. När släkten åkte hem igår så började det regna ihärdigt. Ganska skönt efter flera dagar av lågtryck, men istället för ridtur så tog jag mig ut i hagen för att träna hästarna från marken.


Koner sattes upp och så började vi. Marko fick kli med körpisken över hela kroppen. Sedan lekte vi "följa John" jag och Vilda. Det blev slalom mellan konerna i skritt och trav. Marko var inte sen att haka på, men han vill ha mig för sig själv när det vankas belöning. Sedan övade vi "skänkelvikningar" och framdelsvändningar. Han är otroligt lyhörd och utför sina uppgifter under stor koncentration. Han vill göra rätt och väntar på belöning efter BRA! Vilda vill gärna sno åt sig belöningen innan hon är färdig med uppgiften. Hon blir stressad av Marko som gärna flyttar på henne för att själv vara i centrum för godisautomaten.


Marko är otroligt känslig och lyhörd. Han härmar mina steg perfekt och börjar jag med något nytt så tittar han extra noga. Steg för steg tar vi det. Han blir dock sött trött på unghästars vis efter en stund.


Hästar kan härma sin tränare alldeles utmärkt, sedan kan de vara mer eller mindre bra på det liksom tränaren kan vara mer eller mindre tydlig. Här ett klipp som belyser detta från en favorit Ellen Ofstad:



Marko är kanonduktig på att härma. Vilda är också duktig men har för bråttom till målet(godiset) så det går snabbt och blir litet hafsigt, men det kan vi nog träna bort.


Här ytterligare klipp som visar hur svårt det kan vara för människan att göra rätt. Själv hade jag mycket svårare att visa "skänkelvikningar" åt vänster än åt höger.






Nu jobbar jag min näst sista natt före semestern och Mats ska kors i taket också ha några dagars semester. Så jag hoppas kunna få honom att filma lite när vi tränar.


  På återseende!

Presentation

Hästarna

  

Vilda f. 2006

Korsning Nordsvensk brukshäst/Gotlandsruss

 

 

Marko f. 2008

Nordsvensk brukshäst 

f: Bronco 1980

m: Vega 22825

Vädret

Vädret Henån

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

För ett år sedan

RSS

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Citatet

"I framtiden kommer varenda kotte att vara berömd i en kvart"  Andy Warhol

  


Skapa flashcards