Hej igen!

Här kommer ännu ett inlägg i foder/bete/viktkategorin.

Vilda såg ju ut att ha gått ned som sagt, men måttbandet visade att bröstomfånget var 194 cm medan Markos  var 191 cm sist jag mätte dem. I vintras var Vildas 192 och Markos 195. Visserligen beror Markos förändring främst på vinterpälsen så den lägger jag inte så stor vikt vid. Fast samtidigt har vi kunnat gå över till en kortare sadelgjord till Vilda så jag är lite förvirrad.

Nu tycker jag att de har det knapert i hagen så jag har flyttat lite stängselstolpar där jag hade stängt av pga nedskräpningen i hagen. De fick då en extra liten plätt att beta av.

Betade gjorde de minsann så ikväll blev det inget hö. Herrgud Vilda är snabbare än en åkgräsklippare.

Jag satt och läste lite på Bukefalos angående fettnacke/fångnacke och jag undrar om inte Vilda har en antydan till det, eller kanske till och med mer än en antydan.

Man blir lätt hemmablind när man ser dem dagligen. Jag minns nu att min äldsta dotter sade i vintras. "Vilken stor hals hon fått"!

Nu har jag inte så många bra foton från den manfria sidan som är färska eftersom hon går med täcke nu. Men här är ett från igår, suddigt i stallet. Ungefär där remmen till nackputan på lokorna går börjar ju själva "mankammen" eller fettet. Lite högt och mycket?

  Här är en från April, men manen ligger ju aldrig där den skall;)

Jag reser bort på tisdag och hade tänkt flytta hästarna till sommarhagen innan. Nu har jag tänkt om. Träckproverna är inte klara för det första och för det andra så måste nog fröken tjockis få på sig en mask för hon kommer att bli sjuk. Även om hon rör sig mer nu än i vintras så kommer jag aldrig kunna hålla takten med näringen i gräset.

Så nu önskas tips på bra, icke skavande gräsreducerare, svåra att ta av, bekväma att ha på, gärna som man fäster i grimman. Vet en jättebra med metallstänger i botten som finns på Ullared, men dit ska jag inte. Skall någon åka dit snart så säg gärna till.

Sedan en annan fundering. Jag stödfodrade lite igår kväll igen för jag tycker de har det väldigt knapert= väldigt kort gräs i hagen. Men det korta gräset innehåller ju mer energi samtidigt måste de ju få i sig för att få sitt tuggbehov tillfresställt.

Frågan är om man bör stödfodra eller ej. Stödfodrar jag så får de ju i sig litet mindre energi från höet då jag ger en liten giva, samtidigt så får de ju tugga lite mer än de behöver göra med det korta gräset. Fast jag tror nog inte att de äter mindre gräs för att de får litet hö? Vilda är litet komockelös i magen vilket hon blir till och från vid foderbyten, men även det är väl ett observandum.

Marko har som sagt också en liten fettdepå men inte alls som Vilda.

De skulle gå i en hage med uppvuxet ganska näringsfattigt gräs egentligen. Men just nu har vi ingen sådan. Med facit i hand så skulle vi inte ha bränt av det gamla gräset i sommarhagarna. För där är det riktigt grönt och fint nu. Hade varit bättre med lite gammalt uppvuxet.

Ni måste tycka att jag är en riktig velpotta, men det här är ganska svårt tycker jag. Aldrig är jag helt tillfreds med hullet, men någon sjuklig fetma vill vi inte veta av.

Kom gärna med litet tankar, idéer och tips, så är jag er evigt tacksam:)

Marko och jag tömkörde idag på egen hand för första gången.

Han försökte komma undan selen först, men med lite träning på att stå stilla med tillhörande belöning så stod han som ett ljus. Han är väldigt lätt att övertala med belöningar:)

Han var lite uppspelt i den nystängslade ridbanan. Vi gick runt och utforskade allt ordentligt innan vi "parkerade" Han stod så fint, så fint.

Men att ta några steg fram när jag smackade och hade tagit tömmarna, nej det förstod han inte. Matte fick leda, då förstod han, men inte när han skulle gå framför. Förstärkte med lite puttande/duttande med pisken på rumpan. Då blev han mest irriterad. Men till sist efter vi varierat vem som skulle stå längst fram så ramlade tioöringen ned. Han var riktigt duktig, men tröttnade ganska snabbt på att svänga hit och dit. Han började gå emot bettet och dra åt sidan, men jag fick honom med mycket beröm att skärpa till sig en liten stund för att sedan avsluta på topp:)

Jag fick lite Deja-vu känningar från när Vilda skulle ridas in/börja tömköras. Det är svårt att förstå framåtdrivningen samtidigt skall hästen känna självförtroende nog att vara den som går först från att ha följt sin ledare.

Det var allt för idag:) Ska googla lite betesreducerare...

Är så trött att jag nästan somnar...

Igår blev det tömkörning med Marko och vi kopplade tömmarna till bettet för första gången. Innan har vi använt Duallygrimman, så det blev lite nytt med tömtagen via bettet. Men han fixade det galant och trivdes med bettet. Han fick sin loksele på med somjag äntligen putsat och smörjt upp. Den övre lokremmen behöver kortas dock.

  Här med husse innan vi börjar jobba...

Det gick jättebra och vi körde lite på ridbanan först. Vi prövade serpentiner, halter och igångsättningar. Han var duktig. Jag använde körpisken för första gången vid tömkörningen och han förstod hjälperna perfekt utan att vara rädd för den. Sedan körde vi på vägen och travade lite med. Innan vi gick in i stallet släppte Mats honom helt och vi prövade lite på egen hand. Först blev han lite förvirrad, men sedan vågade han utan att Mats gick före eller bredvid. Duktig kille!

Idag efter lite shopping blev det en 6 km lång promenad med Maria och jag tömkörde Vilda. Åsnetendenserna satt i till en början men sedan med hovarna på okänd mark så jobbade hon jättefint och lyssnade på mig. Vi passerade kossorna i sin ligghall denna gången med, lite läskiga fortfarande, men det gick bra när jag ledde henne förbi dem.

Vilda stormtrivs med tömkörningen när hon börjar slappna av och slutar trilskas. Hon sänker huvudet och jobbar med ryggen. Hon lyssnar på "sakta!" i nedförsbackarna, vilket är bra, när hon var yngre ville hon gärna springa nedför, eftersom det är lättare.

Idag kändes det som vi kom framåt igen, även fast hon visade lite tendenser igen på hemmaplan. Hon ville inte in i stallet. Hon ville äta gräs. Det är tyvärr lite dåligt med gräs i hagarna nu. I sommarhagen har vi bränt av det gamla torra gräset och vi väntar på att det skall ta sig lite bättre innan de får gå där. En av vinterhagarna har jag stängt där jag tänkt att de kan gå snart bara det växer till sig lite mer annars äter Vilda upp det på ett par timmar;) När hon fått av sig sele och träns så tog vi en liten matpromenad hemmavid.

Maria fotade och hjälpte mig att få igång Vilda när hon stannade och inte ville framåt i början på promenaden. Inte dåligt att ha en så snäll och trevlig granne. Det är jättekul med bilder på hästarna in action också. Jag fick en hel drös av foton som Maria tagit. Här är från vår promenad med Marko häromdagen.

  Färdkost måste man ha med sig på långtur...

  Matte ställer upp sig fint. Vad blev poängen?

  Synkade steg...

  Ut ur trollskogen...

  Traaava!

Du o jag...

  Lite bränslepåfyllning...

  Det här var jätteroligt och spännande...

En skenmanöver som Vilda lärt ut: "Låtsas att du vill hälsa på andra hästar och passa på och ät i stället"

  Då fortsätter vi.. Det var här det blev mycket att hålla reda på...

  Bäää!

  Bäää!

  Gnägg, Bääää!

  Nu är vi på "mammas gata" igen. Grannhästarna (har blivit tre:))

  Måste hälsa på den nya tjejen, vilken Puma:)

  Granngården...

  Nej lite påfyllning igen innan vi är hemma...

Nu är det sängen som gäller för mig.

Godnatt alla! Eller godmorgon!

Fy sjutton vad kallt det blev.

På söndagen sjönk temperaturen drastiskt. Från runt 20 grader till 4-7 grader och nordanvind. Jag och Maria klev upp tidigt och åkte för att titta på Westerntävlingar en stund på LB Western. Vi såg bara Team penning-delen. Jag är inte så insatt men det var väldigt roligt att se.

Ryttarna tävlar i lag om två och två. De skall fösa kalvar från den ena fållan till den andra. En kalv i taget och i en bestämd ordning. En ryttare föser och den andra vaktar "hålet" mellan fållorna. Det går på tid och de som har flest kalvar i rätt fålla vinner. Smiter någon tillbaka eller om fel kalv smiter över till fållan blir det noll poäng, som jag fattade det. Det var kul att det var både rutinerade och nybörjare som tävlade. Kalvarna verkade faktiskt tycka det var roligt med.

Vi tog många bilder, men jag valde ut några där ryttarnas ansikten inte är med förutom på vår kära granne A på Sessan som vi naturligtvis hejade lite extra på.

Skulle det vara någon ryttare som önskar att jag tar bort foton eller tvärtom vill se mer av sig själv så lämna en kommentar. Jag publicerar inte kommentaren om ni inte vill. Jag kan maila foton också om någon vill ha.

Efter detta var vi riktigt frusna. Det blev en fika hos Maria vid kaminen. På eftermiddagen tog vi en 6.5 km promenad med Marko. Maria är duktig och promenerar nästan dagligen. Det är perfekt för mig att hänga på med en häst. Vilda får litet draghjälp och jag har litet stöd om Marko skulle bli rädd. Mats orkar inte gå så långt med sina krämpor tyvärr.

Marko skötte sig exemplariskt. Han lydde alla kommandon som vi övat på: Ptrooo, trava, smack, back, Stilla! Han fick ett rakt eggbett som jag skaffat, i munnen och var helt nöjd med detta. Han kunde till och med sno åt sig av vegetationen, tugga och svälja;) Han var inte orolig och gnäggade inte när vi gick ifrån Vilda. Hon var ganska snopen att vi gick så långt bort utan henne.

I skogen var han kolugn. Han hade dock lite problem med att lyfta fötterna för alla rötter, men det blev bättre efterhand. Han reagerade med att hoppa i sidled när vi passerade en fladdrande presenning, men lugnade sig snabbt.

När vi började närma oss slutet på rundan var det mer öppet landskap, med fårhagar på båda sidor om vägen andra hästar. Hundar i en trädgård och närhet hem. Då blev han spänd som en fiolsträng och gnäggade och jag blev väldigt medveten om hur stor han är och hur liten jag är;) Men han lyssnade fint trots alla intryck. Han blev lite snabb och taktade lite, men lyssnade på ptrooo och sakta! Det var bara att göra lite fler repetitioner så att jag visste att han inte stängde av för att låta instinkterna styra. Väldigt nyttigt för liten häst och jag är faktiskt imponerad av hans lugn och lydighet. Han verkar lita på mig otroligt mycket.

Maria tog fina bilder på oss. De kommer inom kort:)

Efteråt var jag trött och jobbade sedan hela natten. Det går bra när man jobbar en enkelnatt, men det tar några dagar att hämta sig.

Ha en bra dag alla!

Det blir glest mellan inläggen nu.

Det beror inte till största delen på att jag varit duktig och skrivit på min novell. Nej, jag vet inte vad jag skall skylla på. Kanske på det toppenfina vädret som håller mig borta från datorn och gör att jag och Vilda kommer ut på motionsrundor både på egen hand och i sällskap av tvåbenta och fyrbenta vänner.

Idag hade vi sällskap våra kära grannar Maria & M. Fast vägen till dem var fruktansvärt farlig. Likadant igår när jag och Maria skulle träffas hos dem för en motionstur. Vilda blev rädd för en vedhög som plötsigt inte hade någon presenning på sig och för grannens hundar som alltid skäller i hundgården när man rider förbi och som hon ALDRIG har brytt sig om förut.

Idag backade hon ner i diket på andra sidan vägen när vi skulle förbi dem. Idag blåste det lite, men igår var det helt vindstillla. Vi har ridit den vägen hur många gånger som helst och visst kan hon vara lite seg, men efter den gången det blåste ordentligt så har hon varit nästan omöjlig att få förbi ett av husen där hästkompisarna bor i alla fall åt ena hållet.

Hon stannar dessutom och fryser fast var femte till var tionde meter och står och tänker på något annat. Jag får tjata, skänkla, smacka och sccha, men Vilda bara står och tittar eller lägger in backen. Jag har även fått använda spöet hårdare än bara att dutta med det vilket jag inte gillar. Det funkar inte direkt heller för hon stänger bara av då och jag får ågren.

När hon verkar riktigt rädd så hoppar jag av och leder henne en bit, vilket funkar ganska bra. Annars försöker jag övertala henne meter för meter samt ge massa beröm när hon går framåt. Är hon däremot trilsk och trängs så får hon backa en liten bit och beröm, sedan fram och beröm. 

Vissa ställen har hon fått för sig att det bor spöken och troll på längs vägen, men ibland stannar hon bara och tar en timeout. Det här har ju hänt många gånger förut, men det brukar vara ganska sällsynt på uteritterna.

Idag slet hon sig ur tränset när jag ledde henne. Hon backade och ryckte upp huvudet. Som tur var hade hon även grimma på då vi hade planerat en fika hos Maria & M efter turen. Jag fick krånglat på tränset igen. På det viset är hon bra. hon står stilla när jag ber henne (och även när vi skall framåt, tyvärr).

Jag vet inte om detta beror på att vi ridit mycket i sällskap av andra hästar det senaste och att hon blir osäker när hon är själv. De senaste två dagarna har det varit som värst. Kanske tycker hon helt enkelt att det är tjatigt eller så vet hon att hon får jobba en del i skogen. Eller så kanske det är brunst på gång. Alla träd och växter har ju slagit ut explosionsartat så kanske är det så enkelt att tittigheten har med att allt ser så annorlunda ut att göra. Igår var hon ganska flåsig, trots lugnare tur än när de andra hästarna är med, vilket jag först tänkte var stressen. Men hon är lite snorig med så jag försökte testa med Nostrilvet ifall det är pollenallergi. Fick i alla fall in lite i den ena näsborren. Tyckte inte hon var lika flåsig idag. Kan det vara det som stör henne? Fast det är ju absolut ingen astma eller hosta bara lite andfådd efter galopp eller möten med troll, fasaner eller spöken...

Här är en dag när vi faktiskt kom fram till Maria något snabbare än i går och idag.

För då ser matte såhär nöjd och glad ut. Det är inte ofta mitt tålamod tar slut när det gäller hästarna i allmänhet och Vilda i synnerhet, men idag var det inte mycket kvar av ork och tålamod. När en tiominuterssträcka tar 40 minuter...

Fast varken jag eller Vilda är långsinta. Vi var lika glada som vanligt snart igen.

När vi väl får sällskap går det bättre då har vi ju en flock och en vägvisare med oss, men sista halvan av rundan går bäst för då är vi på väg hem.

Maria joggade och M cyklade. När Maria försvann bakom en krök gnäggade Vilda efter henne. Det var jättekul med cykeln tyckte Vilda och fick draghjälp på galoppsträckorna. Det var bra miljöträning med både att passera och bli passerad av den. Fast nu är väl risken att alla cyklister i området blir jagade av en brun ponny;)

Lite stockar låg kvar på traktorvägen. Tre björkar för lite cavalettiövningar i trav och en stor granstam att hoppa över. Den ligger snett med så man kan välja höjd själv. Vilda gillar verkligen att hoppa.

Väl nästan hemma hos den gnäggande lille Marko lurades vi lite och tog en tur över åkrarna och in i skogen på ett annat ställe. För vi skulle ju fika. Det gick över förväntan att vända hemifrån igen.

Jag har läst i en av mina körböcker att man med hästar som blir ängsliga att lämna hemmet/flocken kan vända hem för att sedan direkt gå hemifrån igen, kanske något att lägga på minnet. Tror jag skall rida rundan åt andra hållet nästa gång i alla fall.

Fika på brunnen och gott gräs åt Vilda.

Slutet gott allting gott. Förmodligen bara en period vi skall igenom. Motionen har gjort nytta i alla fall.

DECEMBER:

Rund och go...inte bara vinterpäls.

APRIL:

Jag är skeptisk, säger Vilda...

Ha en riktigt bra helg alla! Själv skall jag testa nyinköpta bett på Marko och kanske hoppa lite med Vilda. Förutom alla projekt här hemma och i trädgården då...

I´ll be back!

All foton är tagna av Maria:)

Nu är det verkligen vår.

Igår kväll tog jag en ridtur på Vilda och min kära granne M promenerade med. Vilda var otroligt duktig. Det var som vanligt nästan storm, men i skogen lugnt och skönt. Vi sicksackade mellan träden, forcerade våtmarker och hon fick kliva över fällda småträd och grenar samt gå förbi en läskig gubbe med motorsåg. Hon var toppenduktig och lyssnade på mig hela tiden. Enda gången hon blev lite hispig var när motorsågen drogs igång igen, men det var bara att lugna henne lite så gick hon på som vanligt igen efter några snabba steg framåt. Flera gånger under turen gurglade hon för att be om trav. Lilla pigga Vilda. Ibland älskar jag den hästen extra mycket.

Imorgon kommer en kompis vars dotter rider och hon har blivit lovad att ta en sväng på Vilda så då hoppas jag på lika fint uppförande.

Idag har det varit storstädning ute och i foderkammaren. Men jag passade på att träna lite löst i hagen med Marko.

Vilda får inte riktigt komma till för honom. Jag försökte dock en stund genom att säga "Nu är det slut, (godiset alltså)" Vilket brukar funka jättebra om man är konsekvent, men han såg ju att Vilda fick, sedan ville han ju träna mer, men då var faktiskt godiset slut så det blev bara kel som belöning. Vilda blir dessutom lite stressad av honom och lite för ivrig och otålig när han är med.

Marko är jätteduktig, men nu behöver vi träna på att jobba på lite längre distans, vilket Vilda är toppenbra på. Henne kan jag be backa eller stanna och stå kvar trots att jag står flera meter ifrån.

Fotagrafen var med, men vilket meck det blev att få vänt filmsnuttarna åt rätt håll. Han hade ju filmat med mobilen stående, men skam den som ger sig;)

Här är vi i alla fall. Samma musik igen, men ni slipper höra vinden i mikrofonen och mitt BRA! DUKTIG! Smack, ptrooo! Back, Sida...etc.

På kvällen fick Mats ordning på vattnet i stallet igen så Marko fick öva på att spola benen. Han var duktig men tyckte det var lite läskigt. När han fått spolat av ett framben och stod hyfsat still så slutade vi. Vattnet var kallt också. Det blir mer övning en annan dag. Övergången mellan hagarna är rena lerbadet och hästarna sjunker till knäna på vissa ställen. Mats drog även bort den värsta leran utanför boxen och har eldat bort gammalt gräs här och var.

En bra dag har det varit!

God natt alla!

Är ledig idag och skall försöka skriva lite, träna hästarna och ge dem en ordentlig lersanering. Vad vi ska träna har jag inte kommit fram till ännu. Det blåser som sjutton så att tömköra Marko själv tror jag att jag skippar, men kanske lite följa John skulle vara en idé?

Hoppas att fyrhjulingskärran är lagad. Axeln gick av igår när en av pojkarna körde med överlast. Jag måste få mockat ur uteboxen och kärran är det bästa hjälpmedlet jag har. Att överhuvudtaget försöka köra in en skottkärra i geggamojan kan man bara glömma.

Tittade på en del Youtubeklipp av Ellen Ofstad. Hon är en av mina absoluta favoriter och jag upptäckte henne av en slump när jag skaffat Vilda och hittade en video i skåpet: "Hästträning". Jag hade ju inga som helst förebilder eller förutfattade meningar utan var helt öppen och nyfiken på det mesta som kunde hjälpa mig att komma igång.

NH var något nytt som jag förstod det då. Det verkade intressant, men det fanns en del avarter enligt mina mått mätt. Därför blev jag ingen anhängare av detta även om vissa delar är användbara. KF Hempfling tyckte jag var intressant och även andra. Överhuvudtaget är sunt förnuft och tålamod det som man kommer längst med.

Att iaktta hästar och lära sig läsa av dem är av större vikt än att köpa en metod/disciplin eller guru rakt upp och ned. Plocka russinen ur kakan! Det gör jag och plötsligt hittar man sitt "eget" recept som man ibland får krydda till lite extra eller ändra ingredienserna i beroende på hur det funkar.

Det jag gillar med Ellen Ofstad är att hon har humor och menar att det inte finns något "Naturligt Hästmannaskap" För hästen är det inte naturligt att vi lägger oss i. Däremot kan vi lära oss att använda vårt kroppsspråk så att hästarna förstår oss.

Tänk vad mycket man kan ha hästarna till.

Här är en liten snutt där hon sammanfört olika tränare. Perfekt. Här finns något för alla:

Här är en snutt från filmen jag hittade i skåpet för 3,5 år sedan. Tyvärr är inte den absolut viktigaste delen med. Ellen visar på en medhjälpare. Hon skall utföra något men vet inte vad. När hon är på väg att utföra rätt rörelse berömmer Ellen henne. Till sist när medhjälparen prövat sig fram med hjälp av dessa beröm hittar hon rätt. Den lilla enkla övning är kanon att ha med sig i all träning av djur. Och i klippet ovan kan ni se hur den vita hästen gör precis som medhjälparen. Kämpar för att göra rätt och få den välförtjänta belöningen.

Nu var det inte meningen att göra reklam. Men jag gillar Ellen skarpt och hon gör det enkelt och pedagogiskt.

Även proffsen har problem med sina hästar. Fast här är nog problemet att hästarna har så mycket tillit till människan att det inte gick att visa vilka problem det kan bli om man inte övat på att lyfta hovarna;)

Ha en riktigt bra dag alla!

Hej alla!

Hoppas att ni är kvar!

Skrivandet har väl gått sådär. Har kommit igång men inte haft tid att sitta med det denna vecka.

Hästarna fäller och njuter av solen när den tittar fram. Idag ösregnar det dock och de står allt oftare i uteboxen och tar skydd från regn och blåst även på dagtid. Det var ju det som var meningen. Det tog bara ett tag för dem att riktigt uppskatta skyddet.

  Dags att rensa de stora betongkrukorna på ogräs...

 I onsdags och söndags tog jag och Mats en tur med Vilda och Marko. Marko var ganska bufflig med Mats båda dagarna. Han är så himla glad i att gå promenad och det är sååå spännande så han måste springa och knuffas lite på husse speciellt på bortvägen. Mats knuffar tillbaka honom och Marko får stanna och backa, men jag märker att Mats tålamod tryter och han har inte helt rätt timing med eftergiften, vilket är ganska svårt i början.

I söndags när jag suttit av Vilda efter ridturen "lånade" jag den stora glada "valpen" en stund och drillade honom lite med förflyttningar från marken. Han är nu trygg med spöet fast reagerar ändå snabbt på det när han ska, perfekt. Han var jätteduktig och väldigt lyhörd för minsta vink från mig, vilket ju kan bero på att vi var på hemmaplan med. Jag får ta en promenad med honom på egen hand en dag och testa följsamheten. Jag märker också på honom i hagen t.ex i samband med mat då han är litet ivrig att han lyder direkt när jag ber honom flytta sig eller hålla avstånd från mig.

  Lite belöning för gott uppförande efter promenaden i onsdags...

Det är så fantastiskt att ha knäckt den där koden som jag letade så febrilt efter när vi började med Vilda. Den tydligheten i kroppsspråket och konskvent hantering som jag var tvungen att tänka på hela tiden kommer av sig själv på ett annat sätt. Som ett sätt att vara. Ibland måste jag naturligtvis tänka efter också. Så att Mats som främst gått bredvid och gjort som jag bett honom inte har knäckt den helt ännu är inte så konstigt. Han har ju inte hållt på med hästar tidigare heller.

Det är sådana saker som gör att det är så roligt att hålla på.

En annan härlig känsla var i söndags när vi beslutat att dela på de två vårpigga hästarna. Mats var helt slut efter en kort stund med "buffeln" så han ville ta en genväg. Jag skulle rida vidare och möta upp dem i skogen. Men båda hästarna blev väldigt nervösa av att säras på och jag blev orolig att Mats skulle råka ut för något med Marko så jag ångrade mig. Vi vände och jag bad Vilda om trav, satte mig ned och gav en galoppfattning utan att heja på henne eller säga "GALOPP!". Det var som att trycka på en knapp och hon rusade inte in i galoppen. Denna gång är jag säker på att det inte var en tillfällighet. Hon fick mycket beröm.

Överhuvudtaget märkte jag en mognad hos henne i onsdags som jag inte känt förut. Hon var pigg och ville gärna springa. Ändå lyssnade hon på förhållningar. Hon bad om att trava (hon kastar lite med huvudet och utstöter ett gurglande ljud då) men väntade på min signal. Hon kunde variera tempot trots att Markos bångstyrighet borde smittat av sig på henne, men vi kunde både öka traven och minska den till ett bekvämt tempo samt sakta av till skritt när som helst.

Detta trots viss tittighet, viljan att hälsa på grannhästarna och busMarkos framfart. Vädret inbjöd till hästbus. Det blåste en hel del och solen sken.

I skogen lät Mats Marko beta litet (för att han själv behövde vila;)) Vilda stod duktigt och tittade på. Jag skrittade fram till en enebuske efer en stund och sa varsågod. Då behövde hon inte dra ned huvudet heller.

Bild från onsdagen. Husse har hittat klöver. Ätbart sådant;) Jag som trodde han hade tappat en skruv...

  Rena mirakelkuren mot dålig andedräkt.

En annan trevlig omständighet är att hon stormtrivs med sadeln nu när jag fått till passformen ordentligt. Den är lagom kort, ligger helt vågrätt som den ska. Hon blåser inte ens upp magen när jag spänner sadelgjorden längre. Detta gör naturligtvis att jag har litet ågren för att vi inte bytt sadel och järn tidigare. Nu behöver vi inte använda fårskinnspaden som skydd heller utan vi kan känna varandra bättre genom sadeln.

  Skugghästen var inte så farlig i onsdags som sist den förföljde oss...

Nej nu är det snart dags att åka till jobbet. Först lite mockning m.m

Ha en bra kväll alla!

Ett underbart väder var det i helgen. Tyvärr jobbade jag och sov bort en del av den.

Igår mätte jag båda hästarna för att få lite bättre koll på vad de väger. Bl.a inför avmaskningen igår.

Vilda: 530 kg (huvaligen) Någon som har koll på vad deras D-ponnier väger? Marko: 615 kg.

Det var inte helt lätt att mäta dem med all vinterpäls, men det är klart den väger väl den med;)

Vildas bröstomfång var 3 cm kortare än Markos. Ajaj. Jag tycker dock att hon blivit något smalare, men det finns nog en del kvar att ta på.

Man borde väl egentligen mäta dem oftare. Vilda mätte jag ganska frekvent när hon var liten, men Marko har jag bara mätt mankhöjden på innan.

Det är väl som med första och andra barnet...

Marko togs in först och vi slängde (bokstavligen) på tömkörningsgjorden. Överhuvudtaget överdrev vi lite med beröringen från tömmar och annat för att vänja honom ytterligare lite mer vid både ljud och eventuella oförutsedda händelser som att man tappar en töm eller liknande. Han tog det mesta med ro. Vid skramlet från spännena på gjorden ryckte han bara till lite grann. Duktig kille!

Han fick på sitt nya remontträns, vilket satt bra. Skönt att jag köpt rätt till en häst i alla fall. Han grejar en hel del med bettet dock och verkar trycka upp det i gommen. Skall nog skaffa ett tredelat så småningom och prova. Han luktar lite apa i munnen med, men jag fick inte titta. Får nog skaffa en munkil om det inte slutar lukta. Det kan vara bra att ha, men denna månad har "hästarna" inköpsstopp på allt annat än det nödvändigaste. Han verkar dock äta och vara som vanligt rent allmänt. Får väl ha lite koll.

När vi väl jobbar så glömmer han av bettet. Men vi körde med Duallygrimman ovanpå även igår, så tömmarna fästes i grimman och inte i bettet. Nästa gång tror jag att vi tar dem direkt i bettet istället. Då skall vi även testa med lokselen. Jag har fortfarande inte smörjt upp den. Det får fixas i veckan (tror jag).

Han var mycket coolare än sist. 

Vi tömkörde på åkern/ridbanan. Det är fortfarande jätteisigt överallt annars. Men han prövade att stanna och beta lite gräs som kommit upp under snön och var litet åsneaktig att få igång;) Jag har inte haft med körpisken någon gång ännu, eftersom han är som han är. Nästa gång blir det nog dags att ha med den. Jag fick putta honom framåt med handen mot baken ett par gånger för att han skulle gå;)

  På väg hem igen...

Marko kan också vara en åsna om han vill...

Mats höll i grimskaftet även denna gång, men Marko lyssnade fint på tömtagen ändå. Det gick fint att svänga och stanna. Att lyssna på halvhalter och smackningar för att komma framåt efter halt är svårare dock eftersom han inte har riktigt koll på vem han skall lyda mig eller Mats. Men det verkar som om tioöringen börjar trilla ned. Han var riktigt trött efteråt i huvudet och totalt avslappnad i stallet.

 H

Han gillar dock att promenera med husse...

  Lite  utåttåad är han, men men söt ändå:) (Marko alltså;))

Sedan tog vi in Vilda. Hon är inte varm om hoven längre och jag rensar och fyller på med honung och tjära. Däremot så har hon varit ganska lös i magen det senaste. Ibland är det normalt och ibland mer komockeaktigt. Jag tror de har ätit lite allt möjligt som kommer upp under snötäcket nu. Annars brukar hon bli lös när det blåser pga stress för hon vill alltid ha koll på allt då. Men nu luktar det faktiskt äckligt med. Får hoppas det ger med sig. Annars kanske jag får testa med någon probiotika.

Så skulle även Vilda avmaskas. Jag förde in sprutan i munnen och pressade in medlet. När jag drog ut sprutan så hängde hela strängen med avmaskningsmedel kvar och hamnade på golvet, suck! Jag tog helt sonika upp det med fingrarna och tryckte in det i munnen på henne samt gav lite extra som var kvar i sprutan.

Antagligen hann medlet bli lite kallare och tjockare när det låg i stallet medan vi var ute med Marko. Nu hoppas jag hon fått någorlunda rätt dos i alla fall. Hon var otroligt snäll fast jag hade hela handen i käften på henne. Duktig tjej!

Idag hade jag tänkt att ta mig an henne en stund, men tappade sugen lite. Det är blåsigt och mulet ute och jag har huvudvärk. I morgon skall det vara sol så kanske gör jag lite annan nytta inne idag och tar en liten träningsstund imorgon förmiddag innan vi skall iväg på vår mor-o-dotter-tisdag. Då får jag även lite koll på hur hennes mage mår för hela svansen var full av avföring i morse.

Hampaströet... var jättebra att blanda ut torven med. Och jag tror att det hade varit jättebra rent med. Men hästarna äter kanske för mycket av det då och det är enligt mig i dyraste laget att fylla en hel bädd med i alla fall i en utebox där en del hamnar utanför på marken när de går ut och in hela tiden.

Två torvbalar á 25 kg och en hampabal á 18 kg ovanpå.

Blandas väl...

Och vips så har man en mjuk luftig bädd:)

Det sägs dock att det skall vara drygare än både torv och spån, men det kan jag inte utvärdera när jag har blandat det, tyvärr. Det är något tyngre än spån, inte lika flygigt, dammar inte som spån och ljusare än torv. Så för dem som inte gillar torv pga att det är mörkt och trist, vilket jag hört att en del tycker så är det helt klart värt att prova istället för spån.

Nu har det ju inte varit så kallt och torven var mindre fuktig denna gång, men tanken med att blanda ut den var ju att få bädden mjuk istället för som hård av frusen torv. Halmen var kanon, men det vågar jag mig inte på igen.

Fördelar att inte ha halm är att jag bara behöver mocka ur två till tre gånger i veckan istället för varje eller varannan dag.

Jag slänger bajsbollarna i innerhörnena på boxen varje dag så att det är rent att stå och ligga i boxen. Sedan mockar jag ur hörnena vid behov ca var tredje till var fjärde dag. Allt beror på vädret och hur mycket hästarna är inne på dagtid.

Hästarna har börjat bajsa i hörnena själva allt oftare:) Tack för det:)

Denna vintern har fört med sig en hel del merjobb och oförutsedda utgifter, men nu har vi ju facit på vad vi bör fixa till nästa vinter. Man lär så länge man lever:)

Nu vill vi bara ha vår och kanske en månad utan knott, om vi får önska!

Ha en bra måndag alla!