Jag vaknade kl 06 idag med. Fattar inte varför. Somnade väl inte förrän vi ett-tiden. Jag får knappast mer gjort. Jag har suttit hela morgonen framför datorn.

Har bland annat kollat på filmen från igår. Det är jättebra att se sig själv på bild eller film. Jag vet vad jag behöver förbättra när det gäller min sits, men ack så svårt att omsätta i praktiken. Att ha en tränare som påminner en och rättar är jättebra och nu har jag massor att öva på till nästa gång.

Vilda ser så glad ut hela tiden och det gör mig väldigt glad. Hon gillar att jobba även om hon testar att stanna eller springa ibland när hon inte ska. Hon blir väldigt nöjd med sig själv när hon gör rätt och hur trött hon än är så kämpar hon på "det lilla russet".

Vilda var som sagt jättetrött igår efter träningen. Hon var andfådd och svettig. Jag kände hennes hjärta slå hårt i bröstkorgen när jag hade skrittat av henne, så idag får hon vila. Hon hade legat i hagen och sovit imorse enligt en granne till hagarna, lilla gumman.

Imorgon eller på onsdag ska jag tömköra lite i skogen och i helgen med lokselen. Vi kommer att ta det väldigt lugnt och stilla, inget direkt konditionskrävande fram till nästa vecka. På onsdag och torsdag nästa vecka är det inkörningskurs, så jag får nog klämma in lite lastträning också, eftersom vi inte varit ute och åkt sedan vi drog vargtänderna i april.

Nu känns det som det börjar gå fort framåt. Vill inte överträna henne bara.

Det känns helt fantastiskt att vi faktiskt kommit så långt ändå. Fick beröm av tränaren som tyckte jag lyckats väldigt bra med träningen så här långt:)

Det värmer!

Ha en bra dag alla!

Jag red för tränare för första gången idag:)

Vädligt nyttigt. Jag behöver öva upp sits, balans och hjälpgivning.

Vi övade lite tempoväxlingar på fyrkantsspåret och lite volter. Det gjorde nytta, då jag vågade kräva mer och vara mer bestämd när Vilda visade sin envisa sida. Till sist gick det riktigt bra!

Vår kamera filmar bara i 30 sekunder i taget, så jag komponerade en film av alla snuttarna. Titta gärna om ni orkar. Den blev lite tjatig och ser litet ut som en gammal stumfilm, men volterna på slutet blev bra även om Vilda försökte fuska lite:)

God natt!

Nu är jag trött. Red ut med I på F och jag på Vilda (ganska jobbigt att hålla på med en massa begynnelsebokstäver).

Vi började i paddocken, där Vilda hade problem att stå stilla vid uppsittningen pga BLINNINGJÄVLAR och BROMSJÄVLAR (såja nu har jag avreagerat mig). Snälla I, fick hjälpa mig att hålla så jag fick ordning på stigbyglarna och kunde sitta upp. Vilda velade mest runt idag och skulle flirta med P (hennes bror) som gick i hagen vid paddocken. Hon stannade, backade, krånglade både pga insekterna, men också för att hon var så fruktansvärt intresserad av att stå och vänslas med P.

Vi red ut istället, då gick det bättre och hon började lyssna. Vid första uppförsbacken frågade I -Ska vi trava? Japp, Vilda började trava (Jag brukar alltid fråga henne det innan jag ger kommandot Traaava:)) traven gick dock över i galopp. Trots att det var brant och ganska jobbigt, kämpade hon på:) Det är inte bara negativt att ha en envis häst.

Hon började gapa en del(och enl. M så gjorde hon tydligen det sist med), så jag får nog pröva med nosgrimman igen, vilket är synd. Bettet sitter i alla fall perfekt och det märks.

Hon var ganska lyhörd i skogen och vi gick lite egna vägar, men hon var mån om att vara ikapp F hela tiden.

När vi kom hem till stallet var hon genomsvettig och jag med, eftersom jag fick låna en säkerhetsväst av stallägaren och det var väldigt varmt ute. Så nu har jag ridit med en sådan för första gången i mitt liv. Inte så dumt, man slipper bli spetsad på en gammal rot eller något.

Ha det bra! Nu ska jag gå och lägga mig, tro det eller ej:)

Trots att tiden brukar gå fruktansvärt fort och att jag brukar göra så lite som möjligt mellan två jobbnätter red jag igår. Jag är väldigt glad för det!

Jag har läst litet i en bok jag lånat "Konsten att tala med hästar" av Carola Lind. Jag är ganska skeptisk och kritisk till sk. "övernaturliga saker" samt till New Age, Homeopati m.m Jag tor det finns många kvacksalvare och profitörer inom dessa (ihopklumpade) områden.

Carola Lind verkar dock fantastiskt duktig när det gäller hästhantering, hästmassage, ridträning m.m Till saken hör att jag tänkte träna för henne i september. Därför läser jag nu boken på nytt och med delvis nya ögon. Den handlar om kommunikation. Om hur vi sänder ut bilder hela tiden och att djur uppfattar dessa bilder samt läser människan som en öppen bok. Om vi övar oss kan vi även fånga upp de bilder/tankar djuren sänder ut.

Jag vet inte om jag köper detta resonemang helt, men att vårt kroppsspråk sänder signaler till djuren är jag helt övertygad om. Att våra tankar, känslor tex. rädsla, lugn och aggressivitet i sin tur påverkar vårt kroppsspråk är ju helt klart. Att kunna läsa sina djurs kroppsspråk underlättar också en hel del i samvaron och samarbetet med dem.

När det gäller telepati är jag lite splittrad. Hur många gånger har jag inte varit med om att jag precis ska ringa till någon nära vän, lyfter luren och så är han/hon redan där i andra änden. Detta utan att det ens har gått fram en enda signal. Om det är någon man ofta talar med så skulle det ju inte vara så häpnadsväckande, men när det är någon man talar med mer sällan...

Det kan ju naturligtvis  bara vara en slump också.

I vilket fall så försöker jag nu tänka postiva tankar när jag föreställer mig hur träningen ska bli med Vilda. Jag blockerar alla( eller snarare tänker dem inte) tankar som innebär att jag ser henne skena iväg med mig, försöka bita mig eller "krångla" på något sätt.

Igår försökte jag hela tiden se framför mig hur hon skulle göra när jag bad henne om något. Även när jag red använde jag detta. Det gjorde oss båda väldigt avslappnade. De förbannade blinningarna gjorde dock det mesta för att förstöra stämningen och dem kunde jag inte telepatera med;).

Jag tittade alltså inte bara ut vägen när jag red utan tänkte den. Jag gav inte bara hjälper utan tänkte innan på hur resultatet skulle se ut. Visst gör man ofta så ändå, omedvetet. Igår klaffade dock precis allt. Var det en slump? Var dagsformen på oss båda extra bra? Eller var det själva avslappningen som gjorde susen?

Jag vet faktiskt inte, men jag ser framemot att träffa författaren till boken och jag kommer absolut fortsätta att tänka i positiva bilder. Det skadar ju absolut inte.

Resultatet blev en ovanligt lång ridtur i både paddocken, ute på vägen och i skogen. Vilda blev trött och njöt så av ompysslingen efteråt,  att hon nästan somnade i stallgången.

Ha det bra alla!

Idag var det meningen att jag återigen skulle rida med den nya sadeln och ett par andra paneler till, vilka jag testat en gång tidigare.

Vilda sadlades och tränsades, idag med ett kortare bett och utan nosgrimma. Vilken skillnad!

Jag hade dock glömt att hämta ned pallen, som jag måste ha när jag sitter upp i den bomlösa sadeln. Istället tog jag en plastbehållare och ställde på högkant. M höll i Vilda. Plastbehållaren välte och jag åkte i backen, under hästen som tog ett skutt framåt, klantiga jag igen.

Min lilla coola Vilda lugnade sig dock direkt. Jag borstade av mig gruset och gick för att hämta pallen. När jag närmade mig paddocken igen stod Vilda och M utanför. Sadeln hängde på ena sidan och Vilda var uppstressad. Eltråden som fungerar som grind för paddocken var uttöjd och hängde på halv svaj. Till råga på allt började M´s telefon ringa ilsket och den redan stirriga hästen började trampa runt. Jag tog henne, lugnade henne och M fick av "den jävla skitsadeln", som han numera kallar den.

När jag hade lämnat dem hade Vilda tydligen fått för sig att helt plötsligt sticka under tråden, varpå den fastnade i sadeln och hon fick panik. Sadeln har nu flera fula märken på sig, så jag kan nog glömma att skicka tillbaka den. Förresten är det ingen skitsadel alls, men för en oinvigd kan den ju verka dålig, bara det faktum att man måste ha en pall för att sitta upp;)

Imorgon rider jag nog lite på egen hand och hoppas att Vilda blev tillräckligt rädd för att inte springa genom tråden med mig på.

Det blev ingen ridning, tyglarna (de är däremot skräp) gick sönder. Istället tömkörde jag henne ute på vägen och hon var jätteduktig och lyhörd.

Sista biten till hagen satt jag dock upp och red barbacka. M ledde henne och jag höll krmapaktigt i manen. Några små travsprång blev det och jag satt kvar!

Imorgon blir det till att skaffa nya tyglar och då ska jag rida i min fina sadel, men jag kommer kolla extra noga så att den inte åker runt.

Kanske hög tid för säkerhetsväst?

Testade den nya sadeln igår. Hon sprang en del. Jag vet inte om det berodde på sadeln eller om hon bara var pigg o glad?

Jag ramlade också av för första gången på 23år!

Sadeln snurrade runt, eftersom jag spänt gjorden för dåligt. Vilda ställde sig och åt:) Inget som rubbar hennes matlust i alla fall.

Här jobbar vi på en volt för första gången, bara för att testa hjälperna, inget vi bör göra för ofta dock.

Visst är hon duktig min lilla kuse?

Vilda tyr sig jättemycket till mig nu. Hon kommer springande till mig i hagen och följer med utan grimma. Verkar tycka det är väldigt roligt att lämna hagen. Hon har två ston som kör runt med henne i hagen, vilket kan vara jobbigt när jag ska hämta henne eftersom de försöker fösa bort henne från mig. Hon gör då allt för att komma tillbaka till mig. En kväll blev hon trängd av dem mellan staketet och badkaret och hade ingen utväg när det ena stoet bet henne i rumpan enda vägen var mot mig. Hon tvärvände dock och hoppade över badkaret istället. Jag blev mäkta imponerad.

Samma kväll gick vi en promenad och hon lydde jättefint. Vi gick till den tråkiga/gräslösa hagen där de stått tidigare, och jag släppte koncentrationen ett kort ögonblick. Då rusade hon fram och bet mig i ryggen. Får inte ihop detta beteende med det som hon visat tio minuter tidigare. Kände hon sig trängd, trodde kanske hon skulle få gå i den matlösa hagen igen och fick panik? Eller var det något som bet henne och hon trodde kanske att jag gjorde henne något? Hon hade en liten bloddroppe på bogen när vi kom till stallet. Vet inte var det kom ifrån? Sedan skötte hon sig ännu bättre på hemvägen.

Hästar är svåra att förstå sig på ibland. Trodde ju jag hade ledarskapet som i en liten ask nu????

I måndags var planen att först träna lite från marken på framdelsvändningar och få henne att söka sig nedåt. Detta brukar fungera bra när vi leker "följa John". Hon jobbar då med ryggen, sänker huvudet och följer min hand.

Denna dag var det väldigt varmt och en massa insekter cirkulerade runt oss i solen, så efter lite slalomträning löst i paddocken red jag ut istället. M var med som draghjälp och stöd.

Vilda knatade på och nu börjar hon verkligen förstå hjälperna. Vi gick egna vägar genom skogen och jag kunde med några undantag få henne att styra bort från träden så att mina ben fick plats. Jag försökte att rida mycket med säte, vikt- och skänkelhjälper och lite med tyglarna, för att inte störa henne när hon gick med sänkt hals för att ta sig fram i skogen.

När vi passerade ett hus med några skälliga hundar som hon hälsade på ville hon tvärvända och springa hem. Jag fick henne att gå några extra meter och sedan fick hon vända och SKRITTA hem. Det var så roligt!

Jag har även beställt sadeln. Hoppas den sitter bra på Vilda och jag i den.

Ha det bra i värmen.