Det är roligt att se hur Vilda växer och frodas. Jag blir samtidigt lite mörkrädd när jag ser bilder från när jag köpte henne. Veterinären hade rätt. Hon såg anskrämlig ut. Varför den förra ägaren lät det gå så långt kan man bara spekulera i: snålhet, lugnare häst inför visning, okunskap eller bara lathet? Vilda är ingen svårfödd häst, men var i kraftig tillväxtfas. Om jag sett henne som hon såg ut då, fast nu är frågan om jag köpt henne, men det är klart efter att ha sett in i hennes ögon hade jag aldrig motstått henne ändå, men man bör inte gynna denna typen av hästhandlare. Redan efter en månad med fri tillgång på hö såg man resultat. När veterinären som sett henne både vid besikting, efter en månad och nu i april sade: "Hon har verkligen kommit i rätta händer", värmde det mitt hjärta och jag inser att hon har helt rätt.

Här är en av annonsbilderna från sommaren -07 ca 1år:

Ganska rund och fin

Så här såg hon ut när vi sågs för första gången, okt -07:

 Mager och bukig

Här har hon precis kommit till oss i nov-07:

Mager

En månad senare, dec -07:

Något bättre i hullet

Sommarrund och fin, juni -08:

Nyårafton-08. I perfekt kondition:

April -09 Nu på tillväxt igen. Hög i korset, syns ej på bilden. Fortfarande fin i hullet:

Jag förstår att Vilda är ett matvrak för tänk så hungrig hon måste ha varit.

Ha det bra!

I söndags tömkörde vi Vilda i skogen och på vägen inspirerade efter lördagens kurs. Det gick jättebra och det lilla matvraket accepterade till sist att jobba utan att äta gräs längs vägen. Hon lyssnade fint på tömmar och kommandon. I skogen svängde vi mellan träden utan problem. Det är lättare på vägen och i skogen än i paddocken. Visserligen gick M bredvid, men hade vi bara litat mer på henne så tror jag det hade funkat lika bra om jag hade tömkört utan medhjälpare. I paddocken gjorde hon som vanligt när jag tömkörde själv, vände runt och gick efter mig i stället för tvärtom. det blir till att öva mer. Paddocken är tråkig, tycker Vilda, så förmodligen är det en blandning av förvirring och ovilja att gå framåt utan någon bredvid.

Vi prövade även bett för första gången och hon fick faktiskt lite morotsbitar för att öppna munnen och som belöning. Hoppas att hon inte börjar nafsa nu, men jag vill att bettet ska vara en trevlig upplevese och tänker inte bråka med henne för att få det på plats. Det verkade passa längdmässigt, men jag tror att det är lite för tjockt. Ska kolla på Hööks idag om jag hittar ett bättre.

Jag har även beställt en loksele, tyvärr ingick ingen baksele bara svanskappa. Jag får köpa till bakselen sedan om selen passar. Ska även köpa körtömmar då tömkörningstömmarna är så långa(16m) och jobbiga att hålla reda på. Mina "långtyglar" är lite för korta, vilket kan vara lurigt säkerhetsmässigt. Sedan är nog pengarna slut;) det blir nog inte mycket till kläder till mig själv idag heller. Konstigt att man alltid hittar saker till barnen eller djuren i första hand, men jag växer ju inte iaf. Skulle nog behöva köpa nya byxor egentligen.

Ha en bra dag!

Vilda har fått en hovklyfta på vä bakhov. Hon har inte ont, men sprickan är ganska rejäl. Jag har fått lite tips och råd från hovslagaren, så idag är det åter rengöring och sedan täckning av sprickan. Bara hon inte får en infektion.

Imorgon ska jag och M på kurs i bruks- och skogskörning. Det ska bli jätteroligt. Jag är glad att ha en sambo som blir mer och mer intresserad av hästeriet. Han kanske blir en fantastisk körkarl;) Ikväll ska jag plugga på lite i mina körböcker så jag hänger med. Hoppas vädret håller i sig. Det blir mysigt att packa picnickorgen, så vi kan mysa lite i pauserna.

Ha en solig och rolig dag!

Genom träningen med Vilda har jag blivit mer medveten om min egen kropp och dess verkan/inverkan på Vildas rörelser. Det är en fantastisk känsla, men får mig också att inse att jag behöver träna. Den sits jag fick lära mig som liten på ridskola är inte alltid den bästa för att ge rätt signaler till hästen. Att man såg snygg ut som en liten soldat till häst var nog viktigare på den tiden(jag är inte hundra år). Jag blev fullt medveten om detta när jag som vuxen gick lektioner för några år sedan, balansen och kroppskontrollen hade naturligtvis också försämrats efter flera år utan ridning.

Genom läsning av Dancing with horses, av K.F Hempfling när jag skaffade Vilda ökade mitt intresse för sits, balans och vikthjälpernas betydelse. Jag fick upp ögonen för AR- Akademisk ridkonst, vilket kräver både en ridbar häst och en ridduglig människa. Nu känner jag att jag behöver träna mig själv mer, även om jag får tydliga signaler av Vilda när mina signaler/hjälper till henne är fel eller otydliga. Gör jag rätt och använder små hjälper så svarar hon direkt med att göra det jag vill. Vi lär oss alltså tillsammans, en helt fantastisk känsla.

Nu har jag beställt en ny bok(igen) eftersom jag gärna lär mig genom att läsa till en början. Centered riding, av Sally Swift. Här hoppas jag kunna hämta övningar som får mig mer medveten om min kropp. Jag vet redan med mig att jag ofta lutar åt höger, speciellt när jag kör bil. Försöker tänka på att sitta rakt på Vilda, men det är inte säkert jag gör det.

Jag vet också att jag är hopplös på att sitta ordentligt när jag fattar galopp. Jag lärde mig först rida i terräng, och vi galopperade oftast i uppförsbackar. Därför fattade jag galopp för att snabbt resa mig i fältsits. Fortfarande 30 år senare lutar jag mig fram när jag fattar galopp. Smarta hästar som har lätt för att fatta galopp förstår ändå, men de som har det svårare travar bara fortare och fortare pga min felaktiga hjälpgivning. Detta vet jag, men ändå... Det är svårt att ändra sig.

Första steget till förändring är dock att bli medveten om vad som bör förändras och sedan jobba med det. Därför ser jag det som ett ypperligt tillfälle att öva mig nu när det gått några år sedan jag red ordentligt. Vilda har inte några förkuskaper och hennes reaktioner blir därför helt sanna.

Jag hoppas så småningom kunna gå någon kurs i detta eftersom att det är svårt att se vad man själv gör när man rider, får be M filma mig.

Spännande!

Idag blev det lite fotografering i hagen. För en gångs skull hade jag med mig kameran, annars blir det mest mobilbilder.

Vilda var en exemplarisk modell, mellan ätandet. Kameran var väldigt spännande:)

Vilda i hagen strax före hon jagade iväg katten Molly:(

Rufsig, smutsig och SÖT!

Jag har haft lite problem med att få Vilda att gå framåt vid tömkörning och "ridning" när ingen går bredvid. Halva natten låg jag och funderade på olika lösningar.

Jag bestämde mig för att pröva med långa tyglar, dvs kortare än tömmarna, men längre än vanliga tyglar, så att jag kunde jobba nära henne, utan att trassla in mig i allt överskott på tömmarna.

Sagt och gjort, efter lite ledning runt i paddocken för att få henne arbetsvillig och mindre ätbenägen, prövade jag att gå bredvid bogen, sedan tog jag mig längre och längre bak med mina hemmasnickrade långtygalr. "Framåt" och smackningar var kommandot samt lite duttande på rumpan med pisken. Efter ett tag gick det galant, men hon var först lite irriterad på mig. Med beröm kom snart öronen framåt istället för envist bakåt. Hon tycker det är kul när det funkar. När vi klarat framåtbjudningen, koner och cavaletti några varv satte jag upp och testade samma sak från ryggen. Det funkade, men hon var ganska trött i huvudet och jag i armarna. Detta får vi öva mer på.

Det är så himla roligt att lära sig mer och mer samtidigt med sin lilla häst. Idag var en riktigt bra dag! Hästfolk blir jag aldrig, men tydligen så behöver man inte vara det för att lyckas;)

Nu är vargtänderna ute!

Jag och Vilda tränade lastning igår. Först ville hon inte, men till slut med lite smackningar och bra fart framåt, gick hon på, åt hö ur hönätet med massa beröm. Sedan sa jag -Nu räcker det och backade ut henne. Efter det så gick hon på helt självmant, och vi upprepade proceduren flera gånger. Lite omvänd psykologi, funkar även på hästar:)

På kvällen gick hon på direkt. Hon var dock väldigt svettig när vi kom fram till kliniken. Vi stannade på vägen och kollade henne, då var ganska lugn men lite svettig och tuggade snabbt i sig av höet.

Hon gick snällt in i byggnaden, hade nästan lite bråttom att gå efter tandläkaren. Det var heller inga problem att leda in henne i behandlingsboxen.

Sedan kom veterinärassitenten med den lugnande sprutan. Då ryckte Vilda snabbt bakåt innan hon ens hann sticka henne. Följden blev att min hand rycktes med och träffade ganska illa i en järnbygel på boxen. Det blev att kalla på veteinären. Vilda kände igen henne direkt, trots att det var över ett år sedan hon träffade henne sist. Hon hörde och kände igen hennes steg när hon kom in rummet. Med hjälp av en brems stod hon helt stilla och kände inte ens sprutan.

Snart såg hon väldigt trött ut. Underläppen och huvudet hängde. Lilla stumpan var drogad. Sedan hävlades tänderna ut. Tandläkaren var vädigt trevlig och lugn. Han tyckte det var roligt att jag var intresserad och svarade på alla mina frågor, förklarade och småpratade hela tiden. Jag fick en god blick in i Vildas mun för första gången. Oj, vad många tänder. Allt såg bra ut! Veterinären hade först inte känt igen Vilda då hon var mager och skranglig när hon kom till oss. Nu fick hon beröm för att hon var så fin. (och jag med!) Jättekul!

Sedan var det dags att lasta en liten drogad hästkrake, men inte lika lätt denna gången. -Nej, hon ville inte gå in! Till slut testade jag med en hötuss i ena handen (man ska ju inte muta, men jag ville komma hem), då följde hon med in så fint. Väl hemma igen gnäggade hästarna henne välkommen tillbaka och hon svarade med sitt dova gnäggande. Gud så skönt att vara tillbaka i stallets trygga vrå och bli av med det svettiga täcket.

Godnatt, sa vi och åkte hem för att tvångsmata marsvinet...

Jag gör ett nytt försök att skriva ett inlägg. Det är vanskligt att skriva på natten. Många passar på att uppdatera hemsidor etc. Jag hoppas dock att det går vägen nu.

I lördags tömkörde vi Vilda och hade som mål att M inte skulle ingripa för mycket utan bara gå bredvid med löst grimskaft.

Det blev en riktig AHA-upplevelse. Det var svårt att styra i skogen mellan alla träd och snår. Det var då jag upptäckte hur lättsvängd Vilda är. Jag behöver helt enkelt arbeta mycket mer med stöd på yttertömmen vid svängar annars vänder hon helt om.

Nybörjare är vi båda två, men den här dagen var det hon som lärde mig en massa(igen). Det blev lite krokigt och en del ryggningar när jag svängt in i för snåriga gläntor. Vilda var lite stissig pga att jag hade svårt att hålla reda på tömmarna i skogen. När vi sedan kom ut på vägen och hon förstått att hon inte fick äta och inte heller välja väg själv släppte allt.

Det gick att med mycket små hjälper förflytta henne i zickzack över vägbanan och vi prövande även ledande tömtag. Vi avslutade med trav i uppförsbacke, avsaktning och till sist halt inne på gårdsplanen. I paddocken varvade vi ned. Återigen gick ögonen i kors på Vilda. Hon hade fått jobba mycket med hjärnan. Hon var så duktig och nöjd med öronen framåt hela tiden när hon jobbade.