och inspirationslös.

Känner att jag behöver komma hemifrån och ladda batterierna.

I tisdags tog jag Vilda på en tömkörningsrunda då vi mest har tagit ridturer och jag vet att hon gillar tömkörningen bättre.

Känner ibland att jag mest rider för att motionera henne och har tappat fantasin. Marko kommer också i andra hand när det blir så. Medryttaren har inte varit här på ett tag och nu när det varit så varmt så hinner jag bara med en häst på kvällen när det blivit svalare.

Sagt och gjort, trots att jag kände mig lite nere och inte riktigt upplagd för något. Vilda snappade väl upp min sinnesstämning direkt och vägrade gå från gårdsplanen. Jag lät henne istället bestämma riktning för att slippa bråka och hon gick fint ända tills vi var vid slutet av hagen de går i nu. Där stod hon som en åsna. Lyssnade varken på röst, pisk eller mina bedjanden.

Då vände jag och fick dra med mig henne åt det håll hon vägrat gå från början. Tvärstopp vid stallet...

Sådär höll vi på fem steg fram, tog tömmarna, stopp, fram till huvudet, dra med hästen fem steg...

Efter halva rundan fick hon bättre fart då var vi på väg hem igen och jag kunde tömköra restenav vägen. Då gick hon riktigt fint tills vi mötte två hästar på tur med sina ryttare. Då sprang hon i sidled och krånglade runt. Suck!

Det blev kanske inte mycket till motion för Vilda men för mig blev det en hel del av den varan. Tålamod är en dygd.

De är alltid lite motsträviga och vill inte gå ifrån den andra när de bytt hage. De tror inte att de skall komma tillbaka till kompisen igen. Men jag skulle med facit i hand stått över med den sinnesstämningen jag var i.

Hon hade också tappat flughuvan tidigare och då det fullkomligt kryllar av flugor nu var ena ögat svullet och irriterat. Nej, se ögonsalva ville hon inte ha heller. När hon var liten gick det att både spola med koksalt och lägga salva i ögat när hon var lös i hagen. Hon har blivit lite fånig och lättstressad. Fick dit lite dock mest utanpå ögat. Övning ger väl färdighet, kanske...

Vi hade ingen bra dag ihop.

Nej, jag får ta mig i kragen och göra lite roliga saker med hästarna som jag var mycket duktigare på förut. Just nu känns det som jag står och stampar med båda och mest håller på med eksemprevention och motionerar dem för att jag måste. I år har det varit ett riktigt skitår på eksemfronten. Visserligen har Marko bara eksem på de gamla vanliga ställena men de har tagit längre tid att läka. Vilda får gå utan magdelen igen men hade lite skorpor under magen ikväll.

Annars försöker jag nu kolla upp vilka mineraler jag skall skaffa. Vildas lösa mage hade förmodligen med mineralerna att göra. Krafft´s Miner blå.

Jag har forskat en del och tyvärr verkar de flesta fodertillverkare tillsätta mycket järn och mangan i sina mineralblandningar. För mig verkar det ganska rubbat då det är sådant som finns rikligt av i svenska marker. Däremot så är det ofta väldigt lite mängder av koppar och zink i markerna och tidvis även magnesiumbrist. Koppar behövs för att järn skall tas upp. Är det för mycket järn i förhållande till koppar så kan hästen få järnbrist trots mycket järn. Omvänt får hästen även kopparbrist om järnet är för högt.

Jag har tittat på mängder av innehållsförteckningar och funderade ett tag på att blanda egna mineraler eller utgå från växter/livsmedel med hög halt av de mineraler hästarna behöver. Men då skulle man få ge extrema mängder av växter, frön eller dylikt för att täcka behovet. Att blanda egna mineraler är svårt om man skall få med alla, då man måste köpa mycket av varje sort och att förvara en massa är också svårt.

De mineraler det lutar åt är något av Kvarnbyfoders Vitafor. De har åtminstone tillsatt mer koppar än järn i sina mineralblandningar. Vi har ju extremt mycket järn i vårt vatten dvs även i markerna här och även mycket mangan. Visserligen har vi nu vattenrening men den har funkat dåligt ett tag. Vi har nu rensat brunnen och vattnet är rent och fint igen dock är stallvattet fortfarande lite gult. Har tagit från huset när det varit som värst.

Jag har inte fått hösilageanalysen ännu och mikromineralerna kommer förmodligen inte vara med då det kräver en utökad analys, men jag tar för säkert att zink, selen och koppar behöver tillsättas och att mangan och järn skulle kunna slopas helt egentligen.

När jag läst om kopparbrist, magnesiumbrist och järnöverskott har jag hittat mängder av intressanta resultat.

Magnesium sänker blodsockret. Överskott av järn kan ge diabetes. Tänker på Vildas fetma eller EMS (för det tror jag hon har).

Överdosering av järn kan även ge diarrér och matsmältningsrubbningar genom att det påverkar bukspottskörteln och dessproduktion av enzymer som behövs för att bryta ned födan(människa). Bukspottskörteln producerar ju även insulin.

Ser hur allt hänger ihop nu...

Kalium och magnesium samt kalcium och magnesium påverkar också varandras upptag och därför är kvoterna mellan dem viktiga.

Har antecknat och skrivit en hel del så jag återkommer med siffror och lite mer information för den som är intresserad.

En icke alltför smickrande bild på Vilda efter tömkörningsturen i tisdags. Nacken ser gigantisk ut. Den är stor men i denna vinkeln blir den ännu större...

Min älskade lilla envetna åsna. Vad vore jag utan dig?

Nattinatti.